Leaderboard

Jag har förvånats några gånger över hur snällt 178orna expanderat när jag satt den direkt i bog - flyktsträckan blir kort och spåret att följa tydligt! Brukar kosta ett halvt slag, ibland ett helt men ytterst sällan båda bogarna vilket Oryx från Norma åstadkommer ur både 308a och 30-06. Mina kompisar sätter alltid kulan där... Men så åkte mina gamla 178or iväg i lugnt mak. Lite dryg 730m/s. Senaste exemplen där jag la en hind och en smalhind, efter att jag gasat upp 178orna i närmare 790m/s så la sig hinden på stället, och smalhinden som vände upp likaså efter en träff snett in genom stickhålet. Kostade ett halvt slag i slakten utan att mellangärdet var skadat. Är alltid nojig över splitter men har faktiskt inte sett några skärvor sticka iväg och undersöker alltid den saken noga när jag tar ur. Empiriskt underlag eller ej så har jag nog fällt närmare 60 - 70 dov med kulan hittills sedan jag började att ladda själv, och några grisar. Hittills har jag inte saknat någon effekt i viltet. För det mesta har jag gott om tid på mig och finlirar in kulan i bakkant av bog, med fullgod effekt. Sammalika vid skott i hals/ tjockhals. De dov jag fällt med Normas 150grains BST har sett betydligt slafsigare ut varför jag slutat jaga helt med den kulan (och Oryx ska vi inte tala om). Smaken är som baken... /M

Gick bra satt mig klar i tornet kl 16.00 19.00 så..

Har ägt flertalet DS som fått gått vidare, men nu har jag en keeper även om kärleken tagit tid för att få att blomma. Har en Heym 26B vänster i 8x57irs. Kostar inte mer ny än en R8, väger ren 2,85kg. Man måste acceptera att ett nytt vapen tar tid att vänja sig med, för att lyckas måste du misslyckas ett par gånger dvs skjuta dåliga skott. Många tappar förtroendet för vapen man bommar med och byter, felet är väldigt sällan vapnets vilket jag motvilligt accepterat vid 44 års ålder. Det tar längre tid att vänja sig med en ds, du bör ladda själv för att få en dräglig skytteekonomi och kanske hitta samskjutarrecept. Tillika så passar inte vapnet att på skyttebion skjuta 100 smällar på en timme, något som boostar självförtroendet hos många på gott och ibland på ont. Nu tror jag att jag skjutit mellan 30 och 40 vilt med denna, i huvudsak gris på 0-50 meters håll för egen hund. Nackdelen är avsaknad av dämpare men fördelarna överväger detta.

Tack för svar! Det låter som om det kan komma att bli en trevlig bekantskap, det här. Ska se till så att vapnet gås igenom ordentligt av en auktoriserad tekniker/smed och hoppas på det bästa. Är riktigt peppad att komma igång nu!

Där har du en tråd.

Nej, det är alldeles för kort drevtid.

Grattis! Behöver väl egentligen inte säga mer. Gå igenom bössan tillsammans med någon som kan. Eller lämna in den. Läs på om vapenvård och att olja in stocken. Att frilägga pipan är inte alltid nödvändigt eller bra. Bössan är så pass gammal att träet borde ha stabiliserat sig. Olja för att skydda den mot fukt är viktigare. Hur bra den sedan skjuter är något du får prova. Är den inte väldigt smutsig, rostig eller slutskjuten kommer den, om den skjuter som Sako brukar, skjuta väldigt bra. Kan en 50 år gammal bössa vara något att ha? Självklart!

Svar ja.

Mycket roligt att du tar tag i en träff för oss som bor i närområdet! Klart man hänger på när tillfälle bjuds. Ullvereds hjorthägn är ett riktigt bra restaurang att förlägga det på också. Enda nackdelen är väl att man börjar tänka i banorna om ett eget hägn och liknande igen...

Japp används till all klass1 jakt, men denna bössan används bara vid lugna jaktformer där skottplacering är prio. Således kan jag inte uttala mig om hur kulan fungerar vid träff i bogblad eller grova ben. /Mike

Den är ju luftkyld fattar ni väl.?!

I klass 1 har jag 260Rem där jag skjuter 140gr Ball Tip och 308win som skjuts med 178gr A-Max. /Mike

Min första studsare var en Sako A2 (ibland "AII"). Det är i princip en L579 med lite annorlunda kolv och bakdel på slutstycket. Om vapnet ditt inte skjuter som den ska kan det vara värt att låta plastbädda den och slipa ur pipkanalen så pipan blir friliggande. Det är ett utmärkt vapen för jakt, då som nu. En modern studsare har bara billigare lösningar. Sakos nytillverkade (och bra) . kikarmontage Optilock fungerar lika bra på din gamla bössa som på en ny Sako 85. Kolla så det inte är gammalt stelnat fett eller olja i slutstycket innan det bär av till banan. För den lilla pengen du gav tycker jag det är ett utmärkt läge att kanske låta en smed titta över den om du är osäker. Den blir knappast särskilt svårsåld om den inte skulle falla dig i smaken.

Usch, nej, det är mycket bättre om du säljer den till mig för 2000 . Skämt åsido, Sako L579 i .308 är en väldigt trevlig bekantskap. Har haft en själv och den är lätt, smidig och brukar skjuta tätt och fint. Jag hade en med ytterligare en pipa i 6mmBR, men jag bytte bort den. Det ångrar jag bittert idag! Grattis till en fin bössa och välkommen till Forumet

Jag har haft två Valmet 412s med dubbelstudsarpipor. Den ena i 308w (ångrar att jag sålde) och den andra i 9,3x74r. Båda har skjutit bra. 308:an till och med väldigt bra. För att vara en dubbelstudsare var värmespridningen låg, även om det inte är ett vapen för mängdskytte. 9,3:an blev varm fortare och där föll det för min del till sist på att det inte finns jaktmatch för övningen. Och jag vill öva med det vapen jag jagar med. Och dra iväg en ask jaktammo i 9,3 svider i plånkan. Jag köpte en billig repeter för övningen men tyckte det kändes skit att inte öva med samma vapen som jag jagar. Slutade med att jag sålde dubbeln och har kvar repetern. Mest av ekonomiska själ dock. Summa: Repeter är praktiskt och smidigt men jäkligt mycket tristare.

Det roligaste med en DS är att få licensen- och stå framför hallspegeln med den och beundra hur snygg man är med den. Efter att ha jagat med den en höst tänker man (jag) " och vad i all sin tid skulle du ha den till"? Och sen står den i skåpet...

I min värld så kan teknik omöjligen blir bättre i skogen än i värmen på skjutbanan. Visst kan publik göra en hel del på vissa skyttar, inte tal om annat. Men alltså - står man som man skitet på sig och armsvingar så blir det INTE bättre i skogen. Den ska ni inte försöka komma med till mig ens om sätter 9000 personer bakom skytten. Publik gör INTE att tekniken åker ut genom röven, den gör att skytten slarvar med detaljerna på sin höjd. Men har man en grundteknik, så har man den även framför publiken. Kan man inte göra rätt ens i under perfekta omständigheter när man får stå på platt underlag utan konstiga vinklar och annat yx - HUR kan man då göra det när ALLA förutsättningar är SÄMRE? Att skjuta "i sin förmåga" är INTE att skjuta BRA. Det är att vara en god jägare, men en god jägare behöver inte med automatik vara en god skytt. Men en god jägare som även är en god skytt är långt mer framgångsrik......... /T

Jag håller med Dansken här. Det snackas ibland lite väl mycket skit om dom som står på banorna å övar....... Hade man mera låtit folk stå å öva i lugn å ro utan blickar å kommentarer å annat nedlåtande så hade med stor sannolikhet fler kommit med å tränat...... Ibland blir det på banorna lite gnissel när någon står å skjuter väldigt illa å någon vill komma med goda råd. Tänk då på det att ibland står folk å skjuter illa på grund av andra anledningingar än att man är dålig skytt...... kan till exempel vara att man försöker finna ett tekniskt fel eller att man står å prövar helt olika ny tekniker..... Så lite mera respekt å lite mindre dömande av dom som kommer till banorna är nog faktiskt att tänka på.....

Ja det är omöjligt att få med folk till banan. "inte tid" "skjuta kan jag" "skjutit så mycket i mina dagar" "för dyrt"......bäst av alla är " går inte bra på bana, men i skogen då kan jag". Vet ett lag som har blyprov dagen innan första jaktdagen på älg, då måste skytten med det vapen och ammo han avser bruka, från bänk skjuta 3 jaktskott och sätta dom inom en 15cm cirkel @100m. Detta är utöver krav på godkänd älgbana, men de har det då många gör just så att de skjuter med en bössa (6,5) på älgbanan sen kommer de till skogen med en helt annan bössa. Jaktledaren tröttnade på skadeskjutningar pga inte inskjutna vapen och skyttar som aldrig testat med den bössa de använder vid jakten. De får mata jaktskott tills de klarar av att få in 3 skott i cirkeln, inte totalt utan 1 serie är 3 skott, missas 1 får de ny tavla och skjuta 3 smällar på igen. Inte supermycket till krav, men mycket bättre än inget iaf.

Jag skulle, som motreaktion, vilja kontra med att citera Gert Fylkings berömda "Äntligen!". Visst borde man som jägare kunna dra paralleller till motviljan hos, framförallt icke jagande, markägare av ökande klövviltstammar med motviljan hos stora delar av jägarkollektivet mot ökande stammar av rovdjur som t.ex. varg och lodjur? Jag ser inte innehållet i den länkade artikeln ovan som särskilt annorlunda än §28. Att få freda sin egendom borde vara grundlagsstiftat, oavsett om det är en varg som angriper en hund eller ett kronvilt som saboterar en grangallring. Förekomsten av viltarten med negativ inverkan är inget man som jägaren/markägare kan styra över direkt. Missförstå mig nu inte. Jag hade helst sett att de stora rovdjuren inte hade fått sprida sig hej vilt över landet, men jag kan inte heller fördra flertalet jägares odelade glädje över ytterligare viltarter som högst sannolikt kommer att bidra till ett ökat betestryck på skogs- och jordbruksmark. Är jag då bara en gnällig jävel, eller försöker jag påverka vad jag kan? Som både jägare och skogsägare med intresse för att kunna bedriva ett ståndortsinriktat skogsbruk med fokus på att maximera timmerutfallet av god kvalitet så arbetar jag oförtrutet inom VVO:et, ÄSO:et och på ÄFO-mötena för att hålla klövviltstätheterna på en rimlig nivå. Samtidigt gör jag jag vad jag kan för att minimera betesskadorna i min skog. I praktiken betyder det att försöka avverka tall och löv vintertid för att tillgängliggöra alternativ föda för klövviltet samtidigt som jag behandlar framförallt tall med viltrepellerande medel så högt jag når. Problemet med framförallt kronviltet, i förhållande till rådjur och älg, är att här finns i dagsläget inget jag kan göra för att minimera skaderisken medan gallringsgranarna växer ur "riskzonen" (jämför med 0-4 m trädhöjd som "riskzon" för bete av rådjur+älg). Dovvilt har jag för dålig kunskap om för att kunna uttala mig, men av vad jag har läst så verkar den vara ett större problem för jordbruket än för skogsbruket (gräsbetare snarare än kvistbetare), någon som kan bekräfta eller dementera detta? MVH Alias

Jag satt bara och kollade på du-röret och såg folk skjuta hejvilt på stora grisflockar som kom med raketfart genom tät skog. Då tänkte jag om du skulle ha taget dom skott under samma situation här hemma. En skadskjutning gör lika ont på grisen där som här. Och alla har kamera på huvudet och på pipan: det måste vara den viktigaste detaljen på jakten.

Felet med drevern är att de inte finns i strävt hårlag.

Här är en bild på en win-win situation, ja, win-win för mig då! Åteln ligger på en gammal kolbotten och kommer det för mycket regn blir det en kolsvart sörja, typ Mobil Grease, lika halkigt i alla fall. Så, ett gäng balar vetehalm som får binda geggan så man kan gå där gör ju också att grisarna syns bättre och dessutom håller sig kvar längre, de älskar att leta majs i halmen.

Genomskottet är jag inte så kåt på, men moderat fart och tung kula tror jag numera benhårt på efter en ökenvandring i fartens och joulens falska land. Min drilling i 8X57IR ligger precis över gränsen för klass 1, men den har till dags datum lagt fler grisar och hjortar i skottet än min 375a. Den senare går garanterat rakt igenom allt - på längs och på tvärs. Farten är hög, liksom vikten på kulan och energiavlämningen. Men även vilt som bevisligen inte kommer att leva mer än max en minut travar iväg mer eller wobblande.... Med drillingen kasar de en bit i värsta fall av sin egen rörelseenergi. Sedan - stillhet. Jag tror de gamle lärde sig en erfarenhet vi idag till stor del glömt bort. Det är verkan som räknas, inte joule. T