Klockan ringde 04:45 imorse, funderade på om jag verkligen skulle ge mig ut. Jag hade sovit dåligt på natten men beslutade mig för att göra ett försök iallafall.
Planen var att smyga sakta fram över ett kuperat hygge. Efter 150 meters pyrsch så stötte jag ett rådjur som jag bara fick en skymt av, stod still och lät allt lugna ner sig innan jag fortsatte.
ytterligare 150 m längre fram så kommer jag fram mot en höjd där hygget smalnar av med bokskog på bägge sidor. Nedanför höjden så breder hygget ut sig igen.
När jag hade 30 meter kvar till toppen av höjden så fick jag höra ett djur som gick inne i bokskogen på min vänstra sida, hördes tydligt på stegen i de torra löven att det var rådjur eller hjort. Jag valde att stå kvar och hoppas på att det skulle fortsätta ner på andra sidan höjden och ut på hygget. Sakta sakta avancerar jag upp mot toppen för att få överblick över hygget nedanför.
Först ser jag ett ensamt hondjur som betar på nästa höjd ca 200 m bort. men jag har ännu inte kommit så pass långt fram att jag ser ner i dalen mellan hondjuret och mig. Fortsätter återigen framåt och hinner precis tänka, det var synd att det inte var en bock, när jag får syn på bocken som går i dalen mellan hondjuret och mig.
ser direkt med blotta ögat att det är en fin bock, avståndet bedömer jag till ca 100 meter. Alltså inom bra håll, och med mitt skjutstöd skall det bli tillräckligt stabilt.
Problem nummer 1 var att det var lite små träd och buskar som gjorde att jag inte hade rent skott mot bocken . Problem nummer 2 märkte jag när jag skulle förflytta mig i sidled för att få rent håll. Bocken var riktigt varsk och hade ständig uppsikt runt sig och åt mitt håll. Efter ca 20 minuters ett litet steg i taget så hade jag för flyttat mig ca 15 meter i sidled och hade rent håll.
Precis satt mig ner, fått upp skjutstödet och ska göra mig klar, då vänder bocken och går rakt i från mig, börjar bli lite stressad då jag visste att om han når höjdens topp så har jag inget kulfång och kan inte skjuta.
Men jag håller mig helt klar i färdig position och i sista stund så vinklar bocken upp och jag får en hyfsad bredsida med bra kulfång. En sista utandning och skottet går.
Bocken gör ett klassiskt ”träff i lungorna hopp” och försvinner över krönet på kullen, men som vanligt så infinner sig ändå osäkerheten om gick det verkligen bra? Det kändes kanon men allt kan ju hända. Helt onödig oro som vanligt, känns det bra så har det oftast gått bra. Bocken låg stendöd efter en rusning på 30 meter. Långt som fasen till bilen och över kuperad terräng, men som tur är har man schyssta jaktkamrater och får både bärhjälp och transport hjälp.
En riktigt härlig morgon och en riktigt fin bock, hornen mäter runt 30 cm i höjd.