Ok för att ta detta ett steg längre då,
en katt kan vara värd upp till 20 000 kr, en del mer men de flesta bra mycket mindre, oftas mindre än 1/2 prisbasbelopp, det medför att en stämning i rätten hanteras som ett FT-mål,
dessa är lite speciella, de kostar bara 900 kr att stämmma, ( om jag minns rätt) man kan inte riskera något särskilt, det är nämligen så att ombudskostnaderna är begränsade, till om jag minns rätt 2 timmar enligt rättshjälpstaxan, o det är bara i ett fåtal fall man får som förlorade betala motpartens kostnader.
Således, har jag en granne vars hund tuggar upp min "Mimsan" en katt värd 15 000 så kommer jag att ha ett gyllene läge i rätten iom det strikta ansvaret för hundägaren och den allmännt spridda uppfattningen att katter "måste få vara fria" vilket faktiskt även domstolar i viss mån köper, för en insats om 900 kr kan jag tvinga min apdryga och korkade jagande granne att komma till rätten, i varje fall en två, tre gånger, flera timmar i taget och jag vet att jag kommer att få i varje fall hälften av min katts värde utdömt, dsv även med min katt som medvållande genom att den är inne på grannens tomt och grannen kan intet gör åt saken.
Tillämpar man lite spelteori på detta är avkastningen bra, njutningsfaktorn hög, jag kan nita dit grannen iom att han saknar hyfs och jag kommer att ovilkorligen kunna roa mig underhand.
Så med ovanstånde tankeexperiment, är det kanske inte ganska bra att vara lite lagom trevlig mot grannen och för framtiden se till att hunden lär sig ur man gräver ner ev bevismaterial?
Ovanstående kan innehålla rester av satir, några stänk cynism men framförallt en hel del omtanke för er som kör den hårda linjen, kaklet blir såå hårt när man går in i det fulllfart, jag vet av egna erfarenheter.
/C