I min ungdom tävlade jag med en CG63 som min far (då major) fick "låna" av försvaret (KA5 Härnösand). De hade några sådana lånevapen med speciell bricka på kolven för identifikation. På varje tävling i distriktet var en vapentekniker från Sollefteå med och hjälpte alla med problem, vi med bricka dock gratis. Han tolkade pipor , kollade slagstift, trycke etc. Nog kände man sig lite speciell då..?. Apropå ammunitionen hade min far bra kontakt med hemvärnschefen, som skickade en folkabuss med flaket full av trälådor med försvarets "prickskytteammunition", som kom klubben tillgodo. Inga problem med mängdträning , men var kanske en nackdel också. Vore intressant med en testskjutning av denna ammo idag, då även de mest rutinerade skyttarna använde den på tävling. Idag kan man inte förstå hur bra man hade det och undrar varför man inte sparade en "låda"..?