Leaderboard

Ofta ser man rätt nervärderande kommentarer om belgiska vapen och emellanåt med rätta. Tveksam kvalitet beroende på lågprisproduktion, jämför senare tids italiensktillverkade vapen. Här görs såväl billiga dussinbössor som sabatti, fair etc men också handgjorda lyxvapen, beretta so och cosmi t.ex utan att man automatiskt rynkar på näsan åt ursprungslandet. Detta är en möjlighet för den spekulerande vapenintresserade då man kan göra fina fynd då ursprungslandet drar ner marknadsvärdet (i vissa länder ska tilläggas) här ses skillnaden på ett dumoulin hanlås och ett Francotte sidolås och andra detaljer. Hade ursprunget varit England istället för Belgien hade priset säkerligen varit 10ggr högre obs, bilderna togs innan putsning...

Buy the gun, not the name... Or the country of orgin.

Tog sin stund men sydde klart den innan märkningen av ren kalv var slut så hon som fick den iaf hann testa den i sommar.

Lämna beretta därhän. Browning 725 eller Rizzini BR110 är nog mina kandidater. Guerini är lite som mellanmjölk - ett mellanting av dessa. /T

Började sy lite igår men gjorde färdigt nu på morgon, har inte sytt tidigare med ett extra skinn mellan som skydd för sömmen. Ska blöta och forma den lite men vet inte än om skinnet ska bli färgat, sen undrar jag vad en sån här kniv är bra till.

Åklagarmyndigheten kämpar mot klockan? https://ledarsidorna.se/2021/05/aklagarmyndigheten-kampar-mot-klockan/?fbclid=IwAR3mZJ403EId0K5ucna717V8yg6xiF44RqDv-DCUWgW8jBrWa1SIuiXurD8#till

I Vättern ja men det var med djuplod, trolling, m. m. Inga större fiskar men 1-2 kg så att man fick matfisk. Vättern är svårfiskad p g a sin storlek. Tittat på röding i småbåtshamnen vid lek. Man kunde åka ner dit under lunchen på jobbet (Husqvarna AB) och glo en stund. Det hände att man fick se 4-5 kg rödingar simma där inne. Välbesökt plats under leken. Jag hade även sällskap med en tjej mellan Huskvarna-Gränna och hon visste var man kunde gå ner o titta på rödinglek nedanför sitt hus.

Som multiverktyg är Gerber bara tung stor och klumpig, då är Leathermans fasen så mycket smidigare!

”Jösse hare” uttrycket kommer från 1621 då den medeltida ”Rävsagan” översattes från plattyska till svenska Rävsagan Reyncke Fosz https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/14361 ”Starka skäl talar också för att tillskriva Sigfridus A Forsius den svenska översättning, efter plattysk förlaga, av den berömda rävsagan »Reyncke Fosz», som utkom i Sthlm 1621; han skulle i så fall vara upphovsman till det största rent skönlitterära verk, som dittills utkommit på svenskt språk” https://litteraturbanken.se/översättarlexikon/artiklar/Sigfridus_Aronus_Forsius ”Genom Meurers försorg trycktes 1621 Forsius sista och mest omfattande översättning, ett allegoriskt diktverk om en slug och skrupelfri rävs äventyr, Reyncke Fosz, som åtnjöt stor popularitet i renässansens Europa. Översättningen publicerades anonymt med förord av Meurer men har kommit att attribueras till Forsius eftersom dess ordförråd och morfologi röjer vissa influenser från östsvenska dialekter i södra Finland, vilka även kan spåras i andra av Forsius skrifter. Att han velat förbli anonym kan möjligen ha berott på att Reyncke Fosz i likhet med andra samtida folkböcker kunnat betraktas som en underhållande men onyttig och därmed moraliskt tvivelaktig bokprodukt. Att upphovsmannen var en präst som fördömts av konsistoriet gjorde inte saken bättre. Forsius utgick i Reyncke Fosz från en plattysk förlaga. Som i sina andra översättningar har han velat vara trogen mot förlagans form: ”itt bundit taal bör wara bundit/ itt lööst lööst”, deklarerar översättaren i efterordet, men erkänner att arbetet varit mödosamt och rimmen ”tröge at affsättia”. För att lyckas har han efter första kapitlet behövt överge ambitionen att återskapa versmåtten och rimtyperna. ” Vänliga hälsningar Lennart

Var ut i förrgår.. lite för mycket vind dessvärre, var inte så där lugnt och skönt som det kan vara att sitta och glo på lodet och vertikala. Hade några gösar i båten och ngr gäddor, testade ett nytt spö och det var ju kul. Klev på gädda direkt i första kastet.. de är fan galna nu slemhelgarna! Gösarna var desto mer försiktiga, inga våldsamma hugg på jiggarna.. vinden och jag vet inte vad gjorde att jag tappade flera. Antingen klena hugg eller dålig kontakt m jiggen.. Några gösar var rätt fina för att vara denna sjö men alla fick gå tillbaka. Var till en grynna som jag inte fiskat av sedan förra året.. var lite roligt, hann med två kontakter på en drift över grundet.. I den friska vinden så drev man av grynnan på nolltid trots hemgjort drivankare. Fick ett båthaveri även, styrningen upphörde att fungera. Lyckades krypa under pulpeten och ta isär mekaniken..för att sedan inse att bulten i centrum av ratten släppt.. När allt var isärtaget drog jag åt bulten, lyckades återmontera styrningen, sen fungerade det igen!

Att jag hade en apporterande bäverhund visste jag redan, men stående??🤔 Vårkvällen inbjöd till en stilla promenad längs bäverån. Lillhusse gick uppströms och vi nedströms. Vi hann inte skiljas åt mer än ett femtiotal meter förrän Collins ställde sig på bakbenen och ivrigt spanade ner under alarnas skuggor. Till slut såg husse att det var en bäver som var föremål för intresset. Oändligt försiktigt laddades bössan , skjutkäppen fälldes ut och jag gled ner i sittande position. Bävern syntes vara som förhäxad av den stående hunden, och vinden låg rätt. Jag kunde konstatera att det var en ungbäver och skottet gick. Bra träff noterades men bävern försvann i den strida strömmen runt en krök. En bäver med liv i är med sina skarpslipade tänder och långa klor inte att leka med. Hustrun och hennes ickejagande släkt har efter att Collins blivit spetsad av såväl vildsvinsgalt som lång pinne bestämt förbjudit mig att försätta honom i riskfylld situationer. Helst vill de att jag ska sluta jaga med honom och att jag skaffar en annan mindre älskvärd och charmerande hund till jakten… Med detta i åtanke fick det bli spårning i koppel och inte apport direkt. Snart nog blev det stående bäverhundsarbete igen. Bävern siktades vid en stock men det var svårt att avgöra om den fortfarande var vid liv. Fångstskott (onödigt) skickade ut den redan döda bävern i strömfåran igen och äntligen fick en vid det här laget övertänd Collins hoppa ner i ån och hämta upp sitt byte. Eftersom bävern var under ytan krävdes ett litet dyk. Såväl bäver som hund och husse blev väl lerinpackade när bytet skulle bärgas uppför den branta och hala åbrinken. Hund och bäver konstaterades vid hemkomst väga in i samma klass, knappa 15 kg. Ett par läckra bäverstekar väntar nu på rökning, mums.