Gammal tråd, men icke mindre aktuell för det. Satt ute på pass igår kväll, målet var väl att putta omkull en gris men jag är tacksam för att det inte blev någon, av flera anledningar. För att nämna någon anledning har jag f n svårigheter med att ta hand om fällt vilt (om det rör sig om ett ätbart vilt).
Nåväl, inte gick jag lottlös ur gårdagens sittning i vart fall, utan jag fick fälla mitt första frilevande vilt någonsin (om man bortser från den talgoxen eller om det var en blåmes som jag sköt med luftgevär som 15 årig yngling, och som satte så djupa spår i mig, att jag till dags dato inte glömt bort det), och det var en intressant upplevelse även om inte så omvälvande som det beskrivs av andra här i tråden.
Jag kan i jämförelse nämna att när jag tog min hittills enda spöfångade lax (i Jonsered för de som känner till vad det ligger), då fick jag vad som brukar benämnas som laxfrossa. Jag var helt oförmögen att fortsätta mitt fiske efter det att jag landat fisken och jag var skakis i hela kroppen två timmar efter den erfarenheten. Nu var detta över 20 år sedan, så gubben blir väl måhända inte lika lätt upphetsad i dessa dagar (?). Och vad vägde fisken då !? ~10, 5 kg och det är den största fisk jag någonsin tagit i hela mitt liv.
Men, för att återgå till gårdagens äventyr; Inte är det en av de fem stora på Afrikas savanner, inte heller är det någon stor gris eller annat högvilt som återfinns i de Svenska skogarna, men icke desto mindre mitt allra första frilevande fällda vilt;
Som synes tog skottet både för långt bak och för lågt, men jag kan försäkra om att den flyttade sig inte från skottplatsen och den dog uppskattningsvis inom 10 sekunder, så lidandet torde ha varit minimalt. Lapua Mega i 6,5*55 river nog rejält i en sån liten kropp som en grävlings, även om skottplaceringen inte är optimal😮. Nästa gång jag får möjlighet att skjuta på ett frilevande vilt, skall jag försöka att sätta skottet betydligt bättre än det blev här. Får väl skylla på nybörjarfel 🤔. Kan f ö kort nämna att det var en hane.