Leaderboard

Det ble en tur ut med uven i dag. Det startet tregt. Kråkene fløy høgt, men etterhvert kom dom bra på uven når jeg hadde lagt ut en død kråke og hengt en klokråke på uven. 😎

Gjorde mig till lite idag, det blev råreva med rimmat fläsk och kröser!

Förvisso hägnjakt, folk får tycka precis vad de vill om det men jag bryr mig inte, hunden får jaga! Knappa 9 km igår med tre dov i backen, drygt 18 idag med två i backen, jag fattar inte hur mycket pannben det kan finnas på en liten tax! Nu får hon nog vila till nästa helg, då verkar det bli jakt på Åland för oss... 😁

Det är skillnad på olika vettu, dubbla måttstockar osv.. och klassikern It´s ok when we do it.. Mitt rätt uttömmande intag av Cavasangria igår har gått ur kroppen btw

Det blir ju lätt svart eller vitt på sociala medier när man "debatterar" med människor man inte känner. Ofta gömmer man sig bakom ett nickname alternativt en profil på FB där utsocknes inte kan se någon som helst vettig information om en. Som redan nämnts i tråden så finns det säkert mängder med gemensamma beröringspunkter om man bara träffades i verkligheten och inte bara fokuserade på att tycka olika i en enda infekterad fråga. Det kan ju vara allt från upplevelser i livet såsom att få barn och erfarenheter av detta som man kan dela. Eller precis vilka frågor som helst. Men tyvärr blir det istället så att man etiketterar någon eller etiketteras som en enda sak såsom "miljömupp", "nazist", "kommunist", etc. Men vi är ju så mycket mer än bara ett enda epitet. Det är lite tråkigt att det blir så. Jag har själv blivit rätt blödig sen vi fick barn. Börjar se nyheter som skjutningar och dödsfall på ett helt annat sätt. Om man spelade upp en film för förövaren innan brottet där man visar offrets föräldrar när de många år tidigare kanske kämpade för att bli gravida; glädjen när det äntligen "tog". Första bilderna från ultraljudet. Resan med allt större mage och utmaningarna med detta. Kass sömn och ryggont för kvinnan. Förberedelser inför nedkomsten. Glädjen, smärtan, sömnlösheten, feber, akuten på kvällen, blöjbyten, grälen, oron, ångesten, etc. Jobbet med att lära barnet att bara kunna sitta på golvet utan att välta(!). Få igång muskler och stabilitet. Första stegen. Glädjen. Torka spyor i sängen. Torka spyor i bilen. Bilder. Minnen. Få dem att sitta på en trehjuling. Lämna bort barnet på dagis med all den ångesten. *kan skriva hur mycket som helst av fortsättningen på detta* Tusentals och åter tusentals timmar investerade i familjen och detta barnet. 15 år senare blir någon främling "kränkt" och tar i stundens hetta fram en kniv eller annat och avslutar allt detta på ett kort ögonblick. Det är verkligen helt sjukt när man tänker efter.

Vad hände med sunt förnuft både i verklighet, politik och världen. Är jag nazist för att jag tycker att migrationspolitiken åkt i diket? Är jag Kommunist för att jag tycker man ska en generös sjukvård där alla har samma möjlighet till god vård? Är jag kapitalist för att jag tycker att det ska löna sig att jobba, mot att vara arbetslös? Är jag (ve och fasa) miljömupp delux för att jag inser (utan att läsa forskarrapporter) att vi har kraftiga miljöproblem som påverkar vårt klimat och vår framtid och i synnerhet vår avkommas dito OCH att vi måste göra något åt det?

Kan meddela att det VAR sjukt gott! 😋

Det där ser sjukt gott ut