Leaderboard

Intressant i detta sammanhanget är våra olika färdigheter och begränsningar. Jag har aldrig kännt mig bekväm med att lossa kulskott mot vilt i rörelse oavsett avstånd och så än idag men däremot känner jag mig väldigt trygg med skott mot stillastående/stillasittande/liggande vilt på vad som definieras som långa avstånd.

Har nog mycket att göra med "värdet" man ser i viltet, där kanske en kråka står långt ner på listan. Då kan det kännas ok att "chansa" på 300 meter, för "det är ju bara en kråka". Sen har det nog också att göra med efterarbetet. Skadeskjuter man en kråka på 300 meter kanske man inte bryr sig (jag skulle bry mig, men andra är nog funtade annorlunda), men skadeskjuter man ett vildsvin på 300 meter så tvingas man sannolikt blanda in en eftersökshund, och "förklara sig" etc. Som i "fler vittnen" på ett sätt.

Nu har jag skickat ett mail till Gunnar Strömmer, via hans pressekreterare Caroline Opsahl. Säkert meningslöst men jag har gjort något lite mer än att bara gnälla på forumen åtminstone.

Skyddsjakt kan ju bedrivas ur sanitärt perspektiv. Inget fräscht med mängder av gåsskit i vallskörden.

Om käringar var lika noga och kollade stamtavlor och höftledsdysplasi och ögonlysning och meriter på föräldrarna på dom som dom går med hem från krogen som dom är vem dom ska para sina utställnings hundar med då skulle dom inte skaffa "hur många ungar som helst" Dock har dom en sak gemensamt: en del verkar använda olika hanar på varje kull och det är iofs bra för inavelskoefficienten 😉

12/70

Vilken som helst "lagomkaliber" skulle funka resten av livet. Jag skulle kunna klara mig med en av mina bössor till allt (säg inget om mitt "behov" till licenstanten) Någon av dom skulle vara lite grov till något- och någon skulle vara lite klen till något annat.... Men alla skulle funka. Om man fick välja en i lugn och ro- och inte bara få EN med sig i brådrasket när ryssen kommer får man ta i betraktning ammunitionstillgång, livslängd på pipan och vilka viltsorter som finns kvar. .308Win är jävligt "lagom" i sin tråkighet