Förra veckan:

Skytt sköt med hagel på rådjur, som gick vidare. Drivande hund kopplades inte. Jaktledare skulle minsann reda ut detta själv trots att det fanns meriterade spårhundar som kunde vara på plats inom 15 min. Handspårning vidtogs. Till slut blev jag tillkallad "för att leta rätt på djuret, som säkert ligger".

Jag kunde ganska snabbt konstatera att man, som tur var, hade handspårat åt helt fel håll, sammanlagt 150 m åt nordost. Spåret gick nämligen mot nordväst. Tre blodiga legor med 20 meters mellanrum efter 40 meter gav vid handen att djuret nog hade gått i bra sårlega om det bara fått vara ifred, om skytten kopplat hunden. Att man handspårat gjorde nog inte så mycket eftersom det säkert var hunden och inte "spårningen" som fått djuret att gå ur lega - men det hade mycket väl kunnat vara så!

OK, det var ett snyggt spårarbete från Loke i 2,5 timmar utan tappt, genom svårt viltstörd skitterräng, och ibland en bloddroppe här och var som uppmuntran åt föraren - jycken visste naturligtvis vad han gjorde. Men till slut gick vi bet i alla fall, av andra orsaker. Tråkigt.

Men med ett korrekt beteende av skytt och jaktledare på skottplatsen hade rådjuret med största sannolikhet tagits av daga under eftersöket.

Igår:

OK, igår var jag och hjälpte kompis som skjutit på ett vildsvin. Kompisen finns här på forumet och jag vill vara jävligt noga med att poängtera att killen är långt bättre jägare än vad jag är, och jag var nummer två på hans ringlista. Hans nummer 1 är betydligt bättre än vad vi båda är. Jag varken vill eller kan spela Allan gentemot någon av dem. Men det finns lite jag grunnar på i alla fall.

Han sköt på en gris som rasade i skottet, och grisen drog i en obevakad sekund. Han skickade genast på sin wachtel som drog iväg och skällde en stund, men som sedan kom tillbaka. Han ringde efter hjälp och fick dit kompisen som är no. 1 på ringlistan med dennes gråhund, gråhunden släpptes och drog åt ett annat håll. Man gjorde en test till med grållen men utan resultat. Man kollade igenom skottplatsen och konstaterade vad man redan visste, att det var en hög ryggträff.

Så jag testade med min bayrare Loke, kanske 14-15 timmar efter skottet. Det var fan inte roligt att se. Han var förvirrad, lättstörd och hade spår "överallt". Han tog först ett spår ut som helt klart var ett skitspår, han slog ut direkt åt sidorna när jag utmanade genom att spänna linan i stället för att luta sig framåt. Spår nummer två han tog ut från åteln var mer lovande men till slut var det bara skit också. Likaså spår nummer tre från åteln.

Och i bilen på vägen hemåt tänkte jag efter... Hur många personer har egentligen varit framme på skottplatsen, och vid vilka tillfällen?

• [li]Skytt[/li]
  [li]Därefter skytt plus wachtel. [/li]
  [li]Första eftersöksekipaget (jägare och gråhund) plus skytt plus - faktiskt - två pers till som enligt uppgift också var framme.[/li]
  [li]Omtag med detta ekipage[/li]
  

Hmm... Alltså, ingen är ofelbar och minst av allt jag ;D

Men varför tog min hund tre utgångar från åteln? Men jag har inte sett ett sådant taffligt beteende från min hund tidigare, det liknar mest hur han var för ett drygt år sedan när han bestämde sig för att vägra gå lagda blodspår. Men jag tror - och jag har inget annat än min övertygelse att komma med - att situationen hade kunnat vara annorlunda om han hade haft en bättre spårstart. Med en bra start är det liksom inget problem att spåra länge, men med en taskig start med mycket tveksamheter/hattanden/omtag blir det svårt att komma in i det där härligt autistiska spårbeteendet som bara en bayrare kan ha.

Återigen, ingen kritik i det här läget. Skytten tog vara på det akuta tillfället med den hund som fanns tillgänglig, ringde därefter det bästa eftersöksekipaget som fanns tillgängligt. Och när det inte gav något ringde han det näst bästa. Så skall man göra, det är inte det som gnager mig.

Det som plågar mig är att jag tror att min hund hade kunnat göra ett bättre jobb ifall skottplatsen var varit i ett bättre skick.

Så två olika situationer på kort tid, båda med tråkig utgång. Inget djur återfunnet. Båda situationerna hade, med facit i hand, kanske sett annorlunda ut om skottplatsen - som ju är spårstarten om inte djuret dör inom synhåll - hanterats annorlunda. I den första situationen hade troligen djuret snällt väntat på avlivning i sin lega om traditionella regler följts: koppla drivande hund och låt största möjliga lugn och ro råda på skottplatsen. I den andra situationen har troligen inga direkta fel begåtts annat än att jag känner att min hund inte kom till sin rätt som tredje hund, fjärde spårning.

Tja, jag hade egentligen inte tänkt att posta detta som gnäll enbart utan vill bara ber alla som läser detta att

1) Betrakta skottplatsen - spårstarten - som helig mark. Om man inte hade tänkt att själv göra eftersöket finns det ingen anledning att beträda den.

2) Det finns ingen anledning att träna på att göra skottplatsundersökningar i skarpa lägen. Varenda gång man skjuter ett djur som gått 30 meter innan det faller finns det ett finfint tillfälle att göra en skottplatsundersökning. Träna när man vet att djuret är dött, håll "intresserade", "förståsigpåare" och "villbarahjälpare" borta från skottplatsen. 

3) Jag kan inte säga hur det är med andra eftersöksekipage, men jag lovar att jag hellre åker på ett eftersök som visar sig vara en helbom eller ett 50 meters dödsök än att behöva åka ut och misslyckas > på grund av att förutsättningarna förvandlats från "goda" till "urusla" på grund av att skottplatsen är nednött.

4) Ring det bästa ekipaget ni har - först - om ni vill maxa chansen att finna viltet.

5) Återigen - håll er borta från skottplatsen. Det är inte alls säkert att djuret kommer att blöda under dess flykt, men finns det ändå mikroskopiska blodstänk på skottplatsen och man får det under skorna, och därefter promenerar omkring... Ni förstår själva. Det borde räcka med ett spår bort från skottplatsen...!

Here I am!

Ska först förklara mitt handlande i samband med skottet.. Hade den här äckliga känslan av att det gick åt helvete och jag ska nog ärligt säga att ljuset var i sämsta laget för att jaga. Dagen efter fullmåne så är det ffa bra måne att jaga dessvärre så var det för tjocka moln som släppte igenom för lite ljus. Det lilla ljus som fanns gjorde dock att jag inte hade några problem att se grisen med blåtta ögat och jag hade heller inga problem att tex avgöra vad som var bak och fram på den.

Felet jag gjorde var tveklöst en klantig avfyrning! Den stod i stort sett i trekvart i pissiga vinklar och jag fick helt enkelt inte rätt silluett i siktet och när jag väl fick det så stressade jag iväg skottet av någon för mej okänd anledning. Grisen var ju heltam, hade haft den ute ruskigt länge och i många omgångar så varför stressa??? Det var en rödgris uppskattningsvis 40 kg levandevikt förövrigt..

Hur som, då jag uppfattade ljudet av grisens sparkande så trodde jag det var helt i sin ordning att den var slut. Tände en liten maglite som jag har och såg grisen ligga tillsynes stendöd. Släckte och tände pannlampan och plockade ihop saker i tornet.. Då hörde jag hur den drog.

Förstod vart den var träffad genast och vid dessa höga träffar så drar de bara dit nosen pekar och de kan dra långt! Alltså fort på med wachteln som med lite flyt kan ställa.. När hunden drog så var jag fram till skottplatsen men gick inte i den alls utan betraktade den från sidan noga med att inte förstöra något.

Tänkte på dej redan då HerrBerg men i det läget krävdes det ståndhund. Chansade på att Assar skulle fixa att spåra den och såvitt jag förstod på Assars husse så såg det ut som han spårade rätt djur. Han drog sedan spikrakt söder ut, inget sökmönster och han drog ffa inte upp mot vinden som en spets gör vid sök utan han förföljde något. Vet inte om vi redan då skulle kallat in dej till en finare skottplats och så kört på några km för att sen släppa Assar igen? Det är möjligt att det fungerat bättre, jag vet inte...

Sen Lokes jobb.. svårt att värdera måste jag säga! Du ska veta att på den där foderplatsen är det en livlig trafik av allsköns kreatur och jag kan lova dej att efter att jag lämnat platsen på natten tills vi kom åter så har det varit en rejäl sudd rådjur där samt räv och grävling även! Loke spårade tveklöst bra problemet var att han spårade fel djur gång på gång. Hans spårjobb var klockrent, en behaglig hastighet och ett systematiskt jobb utan tvekan. Han visade tydligt när han spekulerade och när han hade en läpp på var sida spåret. När han drog på skitspår så var det inget snack, då du spände linan så visade han det med stor tydlighet.

Gjort en hel del skarpa eftersök med en annan bayrare och deras arbetssätt är identiskt! Skillnaden där var att den jycken aldrig släpptes på ett spår äldre än 6 timmar då jag körde henne och hennes facit blev därmed 100%-igt. Det enda djur vi missade missades pga en newbee till skytt som totalat missbedömt sin roll. Iof klantigt av mej att inte förklara det för honom, man tar tex inte UR patronerna ur hagelbössan under eftersök när man går in i svår terräng eller när man ska gå över diken, det är bara under vanlig jakt samt jägarexamen.

Så Loke kan inte lastas för detta. Betänk även att träffen satt högt och det var ett nu vinterpälsat vildsvin. Det är alltså en j-la massa päls som blodet ska rinna igenom innan det når marken och blir till ett spår för Loke. Dessa mängder blod finns inte efter en träff i späck och lite muskler högt.

Sen är det ju givetvis så att du känner din hund bäst men jag uppfattade inte på något sätt honom som distraherad av att jag gick bakom med Assar i koppel. Hans jobb var klockrent ändå!

Det vi borde ha gjort och som jag köper utan protester var att vårda skottplatsen bättre.. Det hade möjligen givit Loke bättre förutsättningar. Frågar mej även om du hade velat gå på redan samma natt?

Det jag kände som talade emot det var inte det jaktliga utan rent geografiskt, hur fan hitta ut efteråt typ? Tror tex NS kan bidra med kunskap här men kan man inte anta att en gris skjuten på detta sättet drar iväg en bra jävla bit innan den öht stannar?

Mvh!

Höga ryggträffar är j-vliga o reda ut oavsett vilt.

Sårlega tar grisen som alla andra kreatur, men går som sagt oftast långt.

En sak som börjar gå upp för mig är att man alldrig kan "räkna" med ett visst beteende efter en viss träff va det gäller gris.

De odjuren verkar göra som de vill, de borde rätta sig i ledet ... :

En sak som jag glädjs åt... o det tyder på att ni har rätt inställning grabbar. ;D

Att fundera igenom vad om hänt o ifall man kunde gjort annorlunda för o lyckas.

Lika viktigt är de när man lyckas.

Var det ren tur eller togs rätt beslut osv.

Möjligt att resultatet varit annorrlunda med ett dubbelekiapage  = Loke+Assar i ett första läge är väl det enda jag kan komma på som skulle gjort chanserna optimala.

Sen så har det i det här fallet varit både hundar o folk o kreatur på skottplats.

Alla kan få lite blodvittring på fötterna o sprida den i alla möjliga riktningar.

Kanske om ni slagit en ring runt platsen, låt säga 200 m i diameter och försökt hitta rätt utspår hade gjort det hela lite annorlunda.

Va det gäller o hitta ut så är GPS något som numera är obligatoiskt för mig nattetid.

Behövs inga dyra grejer, min har inte ens kompass inbyggd o funkar inte om där är för många träd i vägen uppåt... bara o leta upp ett hygge så går det bra igen...

Räcker o ta en waypoint där man går in eller vid bilen.

Stänger sen av den o stoppar ner i fickan.

När jag sen ska ut så är det bara till få reda på bäringen/kompasskursen till bilen, ställa in kompassen o gå iväg.

Kompass är alltså ett måste även om man har en GPS med inbyggd sån, havrerar den så är man såld.

Tyvärr tror jag att GPS inte bara är av godo...

De gör o kommer göra att folk inte kan ta sig fram i skogen utan hjälpmedlet.

När jag började knalla i skogen så var mackapären inte var mans egendom.

Kompass användes inte heller i vårt jaktlag.

Kommer nu låta som värsta angenthistorien... :-[ :

Men jag har en känsla för vädersträcken inbyggd.... : ;D

Mycket tid i skogen i unga år tvingade fram det.. o så farsgubben som jämt tjatade,  "vilket håll har du nu bilen?"

Typ inbyggd kompass, den funkar så länge jag är över mark. i storstan o tunnelbanor o sånt skit så är jag totalt borta när jag kommer upp i markplan igen.

Sol, måne, vindar ljud från vägar osv allt hjälper till att litsta ut var man är o vilket håll man ska gå.

Nattetid så är det bra att stanna och släcka alla lampor ibland, vänta in mörkerseendet och försöka orientera sig med hjälp av de konturer av skog, fällor eller va de nu är man ser med natthimlen som bakrund.

Går även se samhällernas ljus mot himlen o sånt.

Edit: glömde en sak.. precis so Hippen skriver så är det väldans bra om man kan låta bli o gå nyare spår än tex 6 timmar.

Allt för färska löpor blir lätt ett gift för en eftersökshund o den fungerar allt sämre på äldre löpor..

Kanske om ni slagit en ring runt platsen, låt säga 200 m i diameter och försökt hitta rätt utspår hade gjort det hela lite annorlunda.

Vi ringade inte bokstavligen men när vi misslyckats för fjärde gången så sa jag åt Bengt att gå med Loke hyfsat lös men ändå under kontroll tvärsöver spåret, förhoppningen var att han skulle gå på något och markera det. Där Bengt gick och gjorde totalat två slag över vad vi förmodar var spåret hade det inte varit så mycket trafik så jag hoppades på det. En annan sak slog mej senare... Vi skulle gjort samma sak ca 150 m från skottplatsen! Annan terräng, toktät granplantering och har grisen gått där så är jag helt säker på att vi hade kunnat finna blod på de låga grenarna som grisen passerat. Det är så pass tätt där så jag är helt säker på att det hade blivit blod på grenarna...

Mvh!

Bra tråd Herr Berg, agerandet på en skottplats skulle man kunna skriva spaltmetrar om men du summerar det riktigt bra

Du och jag har tidigare haft lite små meningsskiljaktigheter om kurser som de som typ Stockholms jaktcenter lär ut. Ord som snitthårsfettichister användes vill jag minnas. Ingen blir en fullgod eftersöks jägare på dessa kursdagar, inte ens i närheten, men agerandet på skottplatsen kan man faktiskt lära ut på dessa dagar. Har själv gott kursen på Jägareförbundet i Skåne med två hundar (Tollare och Wachtel) och jag måste säga att det lärt mig mycket om just skottplatsagerande som jag i min tur kunnat lära ut mina gubbar i laget. Alla jägare borde gå denna kurs oavsett om man tänker sig en karriär som eftersöksjägare eller ej då alla jägare förr eller senare kommer att hamna i stuationen en skottplats utan djur.

Kommer tveklöst att gå kursen med både gråhund och Wachtel här i krokarna nästa år, för hoppningsvis med brett deltagande från mina jaktkamrater också då en bra skött skottplats nästan är lika viktigt som en bra hund.

Att ha synpunkter på det som hänt i detta fall är ju egentligen döfött då man ej var med, men efter ha läst både ditt och Hippens syn på saken får man ju en rätt god bild. Förmodligen är det inte första gången du ställs inför en skottplats som denna heller, jäkligt otacksamt varje gång naturligtvis.

Till Hippens försvar är scenariet han beskriver, lite gris som gå i kull men hasar sig i väg. Har man då en hund är det ofta minsta motståndets lag som gäller, det är ju bara att gå till sig själv då man helst vill försöka lösa sina egna misstag. Facit delas inte ut i förväg utan ofta som här surt med posten dagen därpå. Rätt säker på att Hippen, trots sin redan idag stora erfarenhet, tänker en gång till innan han agerar nästa gång han ställs inför ett liknade dilemma.

Taggskott har också vait uppe förut, tror det var i någons dagbok, jäkligt trickiga. Jag har varit med om dom och alla eftersöksjägare jag känner har det också. Problemet är siluettskyttet mot gris i mörker då manen (nackborsten) gör att grisen ser högre ut än den är. Håller man då mitt i bogen som sig bör, är den lodrätta vingelmånen uppåt otroligt liten på en mindre gris. Blodflödet är stort initialt men avtar sedan förbluffande fort.

Bra berättelse, sånt lär vi oss alla mycket av.

MVH

Bra berättelse, sånt lär vi oss alla mycket av.

MVH

Instämmer! / J

Till Hippens försvar är scenariet han beskriver, lite gris som gå i kull men hasar sig i väg. Har man då en hund är det ofta minsta motståndets lag som gäller, det är ju bara att gå till sig själv då man helst vill försöka lösa sina egna misstag. Facit delas inte ut i förväg utan ofta som här surt med posten dagen därpå. Rätt säker på att Hippen, trots sin redan idag stora erfarenhet, tänker en gång till innan han agerar nästa gång han ställs inför ett liknade dilemma.

MKJ!

Jag må ha fel men när jag läser detta så får jag för mej att du hade handlat på något annat sätt! Känner mej inte ett dugg ifrågasatt på något sätt men har jag rätt, att du gjort annorlunda, så vill jag väldigt gärna veta hur du tänker och vad du gjort!!

En grej kan jag iaf säga och det är inget nytt.. Kommer att skaffa en ny wachtel så fort det bara är praktiskt möjligt och den jycken kommer från linjer som är betydligt skarpare än min. Det tror jag hade kunnat påverka utgången av den här situationen..

Mvh!

MKJ!

Jag må ha fel men när jag läser detta så får jag för mej att du hade handlat på något annat sätt! Känner mej inte ett dugg ifrågasatt på något sätt men har jag rätt, att du gjort annorlunda, så vill jag väldigt gärna veta hur du tänker och vad du gjort!!

En grej kan jag iaf säga och det är inget nytt.. Kommer att skaffa en ny wachtel så fort det bara är praktiskt möjligt och den jycken kommer från linjer som är betydligt skarpare än min. Det tror jag hade kunnat påverka utgången av den här situationen..

Mvh!

Ingen kritik i detta som du vet då jag uppskattar din öppenhet i frågan. :-*

Så fort en gris lämnar skottplatsen och jag inte ser slutet på rusningen ringer jag eftersökshjälp då jag prenumererar på en sådan som du vet. Dessutom har jag agerat skytt ganska många gånger åt M de senaste 4-5 åren så har väl några + på honom.  Dessa personer har spårhund (Bayrare/Wachtel) såväl som löshund under samma tak som är bättre än mina egna. Iomd behöver jag aldrig känna obehag att ringa även om klockan gått över midnatt. Jag har aldrig gått på ett eftersök själv om jag inte bergsäkert hittat lungblod på skottplatsen.

M och jag gjorde ett exakt likadant eftersök som på din gris för 2 år sedan, en gris som slog ihop, sprattlade, kom upp, slog ihop igen innan den slutligen försvann in i skogen. Vi gick på med 2 löshundar omedelbart då det var mycket blod i snön där den tumlat. Hunden tog omedelbart upp och vi manuellspårade efter i löpan. Redan efter 300 meter gick grisen ihop med de övriga igen och efter 500 meter fanns inget blod längre. Vi kom upp till skottläge ca 3 km från skottplatsen (på grannmarken) men vi kunde inte avgöra vilken av dom var påskjuten i detta läge då alla såg friska ut och vi fick lämna det därhen. :- Med all sannolikhet ett taggskott då även långa nackhår hittades och blodet var muskelmörkt.

Så hade jag agerat utan på nåt sett vara besserwisser, men alla har inte den möjligheten till kvalificerad hjälp inom 2 timmar 365 dagar om året. Hoppas det besvarar din fråga annars får vi muttra vidare i skogen i morgon 

MVH

Ålrajt, lite mer eftertanke. Först, tack till Hippen som ville dra ned brallorna för det allmänna bästa  :-* Vi har pratat lite mer om situationen per telefon också, utbytt funderingar mm.

Mina slutsatser är som följer:

Spåra tidigt 

Tja, det hade varit bättre att åka ut med Loke direkt, nattetid. Inte på grund av skadans art, eller på grund av att det är vildsvin, utan på grund av att det är en åtelplats med bröd-säd-kadaver mm. Det där jag sade om att man kan trampa runt blod... Tänk er att det finns blodstänk på 4-6 m2 bakom djuret som sköts. Eftersom åteln låg i fred under natten är det bara att räkna på vad som kan ha passerat. Räv och grävling. Rådjur. Något vildsvin till? Råttor? Ekorre? Mård? Ni fattar...

Jag har nyss beslutat att börja använda Loke för gris, och släppa vid behov. Han är tillräckligt gammal nu för att jag inte skall behöva vara orolig över att han blir en sämre spårhund för den sakens skull. Så av den anledningen har jag aldrig gått ett eftersök från en grisåtel tidigare. Jag har aldrig behövt fundera över just denna fråga tidigare.

En faktor vars vikt nog inte stod fullt klar för mig när jag skrev det första inlägget är att på en åtelplats finns det - utöver eftersöksekipage, hundar och annat löst folk - också en nednötning som beror på annat vilt som kommer till åteln. Det är inte säkert att vildsvinet som sköts släppte ifrån sig en droppe blod då den drog från skottplatsen, men ett rådjur eller gris no. 2 som kom senare på natten gör ett snyggt blodspår med varje klövavtryck eftersom den trampat i stänket som uppstod då kulan slog igenom. En spårstart som utgår från en åtel är nog fan så mycket mer komplex och riskfylld än en spårstart vid normal jakt i skog eller fält, så att säga.

Men jag var rätt paff eftersom jag aldrig har haft problem med att Loke har tagit upp fel spår, han har varit stensäker på detta. Men hur var situationen vid åteln? Tja, det relevanta spåret kanske inte var det färskaste spåret, och det kanske inte heller var det som hade mest blod i sig... Även om han gärna spårar utan blod är det inget snack om att något klickar till i huvudet på honom när han känner bloddoft, det är ju ändå en Schweisshund (Schweiss = viltblod på tyska) och han har ju tränats med blodlagda spår.

Så min slutsats är att man alltid skall spåra direkt bort från åtelplatsen även om man avser att släppa hund direkt och även om man avser att göra eftersöket under morgondagen i dagsljus. Lämnar man åtelplatsen kommer den att nötas ned av sig själv.

Sätter man en åtminstone halvbra hund på ett varmt spår så skall det mycket till innan den gör bort sig, och man kan spåra ett par hundra meter. Sätt en snitsel eller tag en GPS-koordinat där man slutar. Min tanke är att man på så sätt kan skapa sig en ny spårstart som inte blir nednött av vilt som besöker åteln! Genomför ett omedelbart släpp på den platsen om man tror att det kan ge resultat, eller vänta till att det blir bättre ljus och genomför ett traditionellt eftersök från den platsen.

Alltså, ett tillägg till mina regler om hur man behandlar en skottplats om skottplatsen är en åtel.

• [li] Vare sig du avser att släppa ställande hund omedelbart, eller om eftersöket bedöms ha bäst möjligheter att lyckas under morgondagen, skall en hund spåra 100-200 meter i lina och platsen skall märkas ut där spårningen avbryts. Du får inte lämna åtelplatsen innan detta är gjort. Ge spårhunden lyxen att spåra det färskaste spåret som då också kommer att vara det enda spåret med bloddoft i sig.
  

Vad tror ni eftersöksfantomer med stor vildsvinsvana? Ni vet vilka ni är 

MVH!

/HerrBerg

Bengt!

Du e smart  ;D

Har inte tänkt så mycket i de banorna men det är solklart en god ide ni kommit på.

Brukar iofs själv göra liknande om jag nu inte har ståndhund med direkt.

Alltså spåra cirkus 150-200 m allt därefter så ökar risken för att grisen inte "vill ut ur skogen" o ståndhund är ett måste eller om nu spårhunden fixar den biten så är det ju kanon bra.

Edit. Hmm .. korkat inlägg av mig som vanligt..

Ang ditt tillägg i regler om att vårda skottplats så låter det kanonsmart!

Men skulle vilja göra ett tillägg.. att man väntar nån timme innan man spårar dessa 200 m.

Även med en ordentlig träff så finns risken att man kör upp grisen innan den hunnit dö.

Så hade jag agerat utan på nåt sett vara besserwisser, men alla har inte den möjligheten till kvalificerad hjälp inom 2 timmar 365 dagar om året. Hoppas det besvarar din fråga annars får vi muttra vidare i skogen i morgon 

Det gör det!

Du har besserwissergener, bara att gilla läget och jag har inga problem med det ;D ;D ;D

Hade jag bott närmare och inte haft hyfsade möjligheter att snoka rätt på gris så hade jag nog med abonerat på "tjänsten".. men som sagt, idag gör jag inte det.

Mvh!

;D Läser å lär!...

Tack killar!..  ;D

MVh Mamre!.

läser och lär mig ;D

tack killar ;D

Du har besserwissergener, bara att gilla läget och jag har inga problem med det ;D ;D ;D

Zlatan och jag  ;D

Sätt nu upp en snygg svinrygg tills i morgon  :-*

OK, en fundering till. Återigen är jag mycket tacksam för input från de som har koll på läget. Här är jag helt novis och har inget annat än mina funderingar att gå på.

Hur man agerar vid dagen-efter-eftersök vid åtel

OK, oavsett mina funderingar om hur man i samband med skadskjutning vid åtel snarast skall försöka skapa en ny spårstart 100-200 meter bortom åteln... så kommer man att hamna i fler situationer som den jag och Hipshot var ute på.

Skottplatsen var nednött av folk och vilt. Troligen - detta behöver jag väl fråga min bayrare om egentligen - gick det blodspår åt alla håll från skottplatsen. En del troligen i storlek 44 Graninge, en del under rävtassar, andra under hundtassar, en del under rådjursklövar, etc. OK, hur agerar man i den situationen?

Min tanke är att göra en ringning runt åteln med hunden i koppel. När man sätter på honom spårhalsband blir han så jävla seriös och börjar leta efter spår och då kommer han nog på dessa blodspår-under-mårdtassar-spår direkt. Sådant kommer att ta tid och inledningsvis är det nog snarast överblick man behöver.

Överallt där han markerar eller visar intresse sätter jag hädanefter en snitsel, och går vidare. Låt oss säga att jag har satt 7 snitslar när jag har ringat färdigt. Det gör det hela på något sätt mätbart, säg att man ger varje snitsel 30 min spårtid och bryter om hunden börjar visa tveksamhet. Man börjar naturligtvis på de intressantaste.

Kommentarer?

Just detta med nednötta åtlar var en ny upplevelse för mig, ursäkta om jag spammar forumet med inlägg i ämnet. Men jag känner på mig att det inte är sista gången det händer och jag är jävligt sugen på att tvinga till mig de erfarenheter ni andra kan bidra med.

Just spårstarten är ju det tillfälle då den mänskliga delen av eftersöksekipaget är som viktigast, då man som förare har "bäst" möjligheter att ställa till det också för en duktig hund... Och detta var minst sagt en knölig spårstart, den vill jag diskutera igenom ordentligt.

Ok, har som bekant ingen erfarenhet av hur en bayrare jobbar.

Men jag följer Lokes bravader med stort intressse

En ring med jycken i koppel runt åteln låter vettigt o fungerar säkert.

Gjorde så med Münstern jag hade, på äldre dar så markerade hon inget som inte "luktade" skadat.

Många marekringar lär man nog få oxå.

I Münsterns fall så redde hon oftast ut sånt utan min inblandning.

Men grovsålla bland dessa utspår kan inte vara så svårt..

Det är ju gris det handlar om och ev spårstämplar ska ju peka åt rätt håll... :

Graninge i 44 kan vi ju ta en annan gång med en bruksboxer eller nåt... (väntar mig hugg  :-*)

Förutsatt att det är mark som går att se spår i så har man ju hjälp av det.

Om inte annat så går det alltid se spår på åteln i gyttjan som brukar vara där.

En liten fingervisning kanske går att få kring vilket håll grisen stuckit om vi har lite tur.

Men ska i ärlighetens namn säga att jag hitills oftast låtit jycken reda skottplatsen på åteln själv.

När erfarenheten växer hos Loke så kommer han snart lösa även dessa svåra spårstarter.

Vet inte om han numera går på konstlat? annars kan man tänka sig att lägga träningsspår från åtel eller spår över välbesökt åtel allt för o klara uppgiften lite lättare när det bli skarpt läge.

Me förra hunden la jag konstlat spår inne i ett hjorthägn... många klövar som trampar i det lagda blodet under

18 timmar.. dovhjort överallt osv..

Va rätt j-vligt o få den jycken o ta an dessa konstlade spår men lyckades efter enträget tränade.

Den jycken var en stjärna o jag lär nog alldrig få des like igen.

Faen man skulle konservera de riktigt bra hundarna på nått sätt, så man hade dem konstant jaktbara hela livet....

HerrBerg, lugna dej nu så du inte utvecklar en ny fetischism modell snitthår  ;D ;D ;D

Snackade med den första snubben som var ut på skottplatsen två timmar efter skott ikväll.

Hans tes var att Loke är en smula oerfaren och högg första bästa spår på sedvanligt sett och följde sedan det. När han fått några fler eftersök i ryggsäcken så kommer han likt NS gamla mynster att självständigt sålla bort det som är ointressant samt hugga det rätta utan att du "frågar" HerrBerg.

Så länge Loke följer ett spår så kommer han att tala om det för dej som det ser ut idag, du får dock ingen information om huruvida det är rätt spår eller ej utan det måste bli din sak att läsa utifrån hans spårbeteende samt ev blod som han markerar.

Ge honom några år så fixar han just detta svåra eftersök oavsett vilken trafik det varit på foderplatsen efter skott.

Mvh!

bruksboxer eller nåt... (väntar mig hugg  :-*)

> eller nåt!.. lät som de var pest smittat!..  >

:-*... jag förlåter dej!. de är inte ditt fel du valt fel ras å spåra med!.  :-* :-* :-*

MVh Mamre!..

Bengt!

Du e smart  ;D

Har inte tänkt så mycket i de banorna men det är solklart en god ide ni kommit på.

Brukar iofs själv göra liknande om jag nu inte har ståndhund med direkt.

Alltså spåra cirkus 150-200 m allt därefter så ökar risken för att grisen inte "vill ut ur skogen" o ståndhund är ett måste eller om nu spårhunden fixar den biten så är det ju kanon bra.

Edit. Hmm .. korkat inlägg av mig som vanligt..

Ang ditt tillägg i regler om att vårda skottplats så låter det kanonsmart!

Men skulle vilja göra ett tillägg.. att man väntar nån timme innan man spårar dessa 200 m.

Även med en ordentlig träff så finns risken att man kör upp grisen innan den hunnit dö.

Hejsan tänkte bara lägga in en liten sak som ja hört av några som brukar gå eftersök på gris och det är att starta så snabbt som möjligt för om grisen inte är dödligt träffad (brutit ben) så följer den flocken "in to the end" Desto fortare man börjar desto snabbare hinner man i fatt och kan släppa ställande hund som förhoppningsvis sorterar ut den påskjutne. Har varit med om en sådan insident där en laika sorterade ut den påskjuten grisen som den vägra att släppa. Övrigt klövvilt tycker ja skälv att man gott kan vänta en timme på av egna erfaren heter när ja spårat, då även min hund lättare kunnat avfånga djuret som legat och "styvnat" till i sin sårlega.

MVH MJ

Hejsan tänkte bara lägga in en liten sak som ja hört av några som brukar gå eftersök på gris och det är att starta så snabbt som möjligt för om grisen inte är dödligt träffad (brutit ben) så följer den flocken "in to the end" Desto fortare man börjar desto snabbare hinner man i fatt och kan släppa ställande hund som förhoppningsvis sorterar ut den påskjutne. Har varit med om en sådan insident där en laika sorterade ut den påskjuten grisen som den vägra att släppa. Övrigt klövvilt tycker ja skälv att man gott kan vänta en timme på av egna erfaren heter när ja spårat, då även min hund lättare kunnat avfånga djuret som legat och "styvnat" till i sin sårlega.

MVH MJ

Brutit ben är inte dödligt på något vilt va jag vet.

Finns typ 2 skolor ang när man ska sätta efter en skammad gris.

Jag är av den uppfattningen att alla skadade djur tar sårlega oavsett art alltså.

Det som skiljer är hur långt de går innan dess.

Gäller bara att ha en hund som leder oss dit även om vi väntar x antal timmar.

Ståndhund är alltid ett måste att ha med, givetvis.

Förespråkarna för att gå på direkt eller så fort som möjligt brukar ha enbart ståndhund att jobba med.

Fullt förståligt om hunden inte klarar spåra lite äldre spår så har vi inget annat alternativ än att gå på så fort som möjligt.

Har vi hund som klarar spåra äldre spår så ökar våra valmöjligheter en hel del.

Sen finns det många jyckar som sållar ut den skadade ur en flock vilt, enkelt tänkt så har det nog med att hunden lite varglikt vill jobba med den som luktar skadat.

Lättare byte alltså.

Enda gången jag tycker man kan "gå på direkt" är om det redan är duglig ståndhund efter grisen.

tex under hundjakt, då finns ingen anledning att kopplar jycken o vänta.

Men här hanldar det givetvis om hundens kapacitet.

Brutit ben är inte dödligt på något vilt va jag vet.

Finns typ 2 skolor ang när man ska sätta efter en skammad gris.

Jag är av den uppfattningen att alla skadade djur tar sårlega oavsett art alltså.

Det som skiljer är hur långt de går innan dess.

Gäller bara att ha en hund som leder oss dit även om vi väntar x antal timmar.

Ståndhund är alltid ett måste att ha med, givetvis.

Förespråkarna för att gå på direkt eller så fort som möjligt brukar ha enbart ståndhund att jobba med.

Fullt förståligt om hunden inte klarar spåra lite äldre spår så har vi inget annat alternativ än att gå på så fort som möjligt.

Har vi hund som klarar spåra äldre spår så ökar våra valmöjligheter en hel del.

Sen finns det många jyckar som sållar ut den skadade ur en flock vilt, enkelt tänkt så har det nog med att hunden lite varglikt vill jobba med den som luktar skadat.

Lättare byte alltså.

Enda gången jag tycker man kan "gå på direkt" är om det redan är duglig ståndhund efter grisen.

tex under hundjakt, då finns ingen anledning att kopplar jycken o vänta.

Men här hanldar det givetvis om hundens kapacitet.

OK alltid kul att höra andras tankegångar

citat NS (Brutit ben är inte dödligt på något vilt va jag vet)

Inte ja heller

snabbt som möjligt för om grisen inte är dödligt träffad (brutit ben)

MVH MJ

OK alltid kul att höra andras tankegångar

citat NS (Brutit ben är inte dödligt på något vilt va jag vet)

Inte ja heller

snabbt som möjligt för om grisen inte är dödligt träffad (brutit ben)

MVH MJ

Ja jäklar

Missade det där lilla ordet...inte

Sorry

Fasen oxå...

Forumet går så segt att det tar 5 min att posta ett inlägg...

Trodde inte mitt första gick fram o så kanjag inte radera detta..