Jag ställde frågan tidigare ang. morrande hund. Jag, eller rättare sagt min fru hittade denna intressanta notis från www.hundhjalpen.se

VARFÖR MORRAR HUNDEN?

Morrandet är en signal som de flesta människor missuppfattar och misstolkar. Hunden behöver inte alls vara aggressiv bara för att den morrar snarare är den sällan det. Hundar kan morra av olika orsaker precis som de kan skälla av olika anledningar. Det finns olika typer av både morrningar och skall. Sammanhanget, som kroppshållning, rörelser, minspel är viktigt för att utläsa hundens egentliga mening. Många hundar blir slagna, fyade och på andra sätt bestraffade för att de morrar och detta på grund av okunskap. Människor känner sig rädda eller hotade av hundens dova läten men oftast finns ingen utmaning i de flesta morrningar.

Morrandet är oftast ett hot eller en varning och beror på att hunden känner sig osäker, hotad eller trängd. Morrandet visar på bristande förtroende för omgivningen. Hunden vill öka avståndet mellan sig och till den som signalen riktar sig mot. ”Jag litar inte på dig” säger hunden. Oftast feltolkar människor en morrning och tror att hunden ”segrar” om den kommer undan med en morrning utan bestraffning. Att straffa hunden är helt fel metod och ger absolut inte en bättre relation mellan hund och människa.

Då en hund morrar över en matskål, ett ben, en leksak eller liknande, säger den med sitt språk att den inte litar på oss. Hunden tror att vi ska ta ifrån den det den har fått. Ett straff i den situationen gör då att hunden litar ännu mindre på oss. En annan hund går undan för en hund som morrar och det har ingenting med rangordning att göra utan skälet är att hundarna förstår varandra bra. Vi bör också gå undan från en hund som morrar och ge den en chans att få förtroende för oss.

Att försvara matskålen har inte med dominans att göra. I den vilda flocken äter man efter rangordning men när det lägre stående hunddjuret har fått sin matbit så försvaras den även mot de högre djuren i rangordningen. Försvaret respekteras av alla.

Hunden skall inte störas vid måltiden utan få äta i fred. Däremot är det klokt att lära hunden redan som liten valp att sitta och först vid ”varsågod” börja ätandet. När hunden har ätit ska skålen tas bort.

Stora ben är för den dominanta hunden en maktsymbol. Är det ett stort problem med att hunden vaktar ben så kan man låta bli att ge den ben. Små ben betraktas som mat.

Den riktigt hotfulla morrningen som är allvarligt menad skall dock tas på största allvar. Den är djup, dov och mycket utmanande. Den morrningen kommer strax innan en attack påbörjas. Mestadels hörs den i samband med hundslagsmål och är ytterst sällan riktad mot en människa. När man hör den tar man inte miste på betydelsen.

Morrande – hunden ”pratar”

Morrande förekommer också i samband med lek och hos vissa hundar vid hälsningsceremonier. En typ av morrningar använder sig vissa raser eller individer av när de är glada och lekfulla. Vi kallar det för att hunden ”pratar”. Det är vanligt hos t ex rottweiler och retrieverhundar människor kan ändå känna sig hotade eller rädda av det dova lätet. Hundar som ”pratar” är avslappnade, de viftar på svansen eller bär runt på något föremål samtidigt som de morrpratar… De vill leka, bli klappade, kliade etc. och är inte det minsta utmanande…

För en omplaceringshund som har dåliga erfarenheter med sig i bagaget från människor i sitt tidigare liv kan det ta tid, ibland lång tid, att få hunden att känna trygghet i den nya miljön och få förtroende för sin nya ägare och familj. Låt hunden få ta den tid den behöver! Utmana inte hunden och bestraffa inte morrningar! Ge hunden en chans att känna förtroende…

Lycka till!

Intressant!

Men..

Någon mer än jag som känner mej lite tveksam? Kanske fuskade när jag läste men såvitt jag fattade av texten så är det alltid osäkerhet bakom morrandet, ALDRIG aggresivitet eller något sådant.. Känns lite sisådär troligt..

Mvh!

Intressant!

Men..

Någon mer än jag som känner mej lite tveksam? Kanske fuskade när jag läste men såvitt jag fattade av texten så är det alltid osäkerhet bakom morrandet, ALDRIG aggresivitet eller något sådant.. Känns lite sisådär troligt..

Mvh!

Jo jag tolkar det liknande.

Inte fasen är wachteltiken här hemma osäker när hon läxar upp den nye flockmedlemen, plotten alltså.

Knappast heller när hon liggandes med alla 3 jyckarnas tuggben i sin korg och mullrar dov och demostrativt spänner blicken i den som vågar (av hundarna) komma på tanken att ens försöka lukta på ett ben. 

Bäst o tillägga att vem som på 2 ben får behandla henne o ta vad som direkt ur käften på henne och blir garanterat bara mött av en viftande svans.

Visst är det skillnad på morr och morr, men om nu min hund skulle morra av osäkerhet och vill öka avståndet så kan den vackert gå därifrån och öka avståndet själv, skulle aldrig med barn hemma tolerera att en hund morrade, kunna springa bland matskålar och vara bland hundarna.

Man måste skapa en marknad och likheten med veterinärer är slående, hur den ena profeten efter den andra dyker upp och vill tjäna pengar på andras ovetskap.

Att en hund morrar mot mig, eller annan i familjen är för mig likställt med att den försöker att komma upp i rang, hunden testar var gränsen går innan en tillrättavisning sker från flockledaren (Du)

Tar man inte denna villfarelsen ur hunden omgående så kommer en olycka att ske så mycket kan jag säga ang hundars sätt ge och ta signaler.

Men sen finns det tillfällen då hunden faktiskt får belysa sitt missnöje på ett milt sätt mot dig eller annan i familjen, har hunden en fast plats i hemmet exvis en hundsäng korg eller motsvarnade så ska de få vara ifred där, små knoddar kompisar mm måste läras att när hunden ligger där så måste den lämnas ifred.

Vill hunden ha kontakt så kommer den inom sinom tid att ta den.

Har själv 4 vuxna hundar inne om natten, tre karelare samt en schäfer.

Att lämna leksaker,ben eller annat på golvet hemma är att be om bekymmer, då detta bara triggar hundarna att mäta sina krafter med varandra.

Krafter och skärpa ska mätas & nyttjas i skogen och mot det vilt som hunden är avsedd för inte på köksglovet och mot flockmedlemmar i hemmet.

//B

En av mina hundar har flera olika morrningar. Han är en blandras och sälskaps hund som alltid sover inne. Han är lägst i rang  bland hundarna (tre jämtarhanar). När han vill busa har han en morrning, när han vill ha något tex mer mat har han ett annat morr. Han gjorde en liten kupp att klätra i rang och morrade som f.n när sambon kom och kramade mej, men då åkte han på en propp av mej och tog det på rätt sätt. Efter det så lyder han sambon hur bra som helst och har fattat att han är lägst i rang bland familjen också, barnen i famjen har tidigt visat att han är lägre än dom och han trivs med det. Vi har mycket att lära av hundars sosiala betende, dom är många gånger överlägsna oss med det som ambelangar dom.

Intressant!

Men..

Någon mer än jag som känner mej lite tveksam? Kanske fuskade när jag läste men såvitt jag fattade av texten så är det alltid osäkerhet bakom morrandet, ALDRIG aggresivitet eller något sådant.. Känns lite sisådär troligt..

Mvh!

Tror säkert att texten stämmer, men som dom flesta vet är en osäker hund farlig och att det övergår i agressivitet fort om man pressar den, eller rättare sagt ett agressivt beteende, iaf ur vår synvinkel.

I övrigt kör jag på Björnhundens linje...

/M