Har en wachteltik på 8 mån som jag tränar en del eftersök med.

Jag har tränat mycket spårning innan genom brukshundklubben och inom det militära, men aldrig viltspår och blodspår.

Träningen som jag håller på med är släpspår med klöv. Har även gjort några blod spår.

Jag började att träna henne när hon var liten med "kurragömma spår". Har sedan ökat svårighetsgraden succesivt.

Tycker att spårningen funkar kanon bra.

Ganska häftigt med Wachtel, att det finns så mycket motor i relativt litet "format".

Nu till mina funderingar:

Hur ofta kan man använda klöven etc som man spårar med. Jag förvarar klövarna i frysen, och tar fram en klöv och tinar den inför spårläggning. Tänker som så att vid varje upptinings tillfälle så borde det startas en föruttnelse process. Är det inte risk för att det luktar mera "ruttet" än det viltslag som man vill att det ska dofta.(låter kanske lite överdrivet med ruttet, men hoppas ni förstår)

Är det inte lätt att det bara blir spårläggarens doft som hunden går på??

Blodspårning:

Vid blodspår, är det bara att gå och "skvätta" ut blod som man tycker???

Har försökt att göra blodspåren så natur trogna som möjligt(om man nu kan göra ett eftersöksspår naturtroget, det är väl inget djur som blöder likadant med tanke på skottskador)

Kan man säga hur mycket man brukar/bör droppa ut på 100m spår??

Likaså undrar jag om man ska späda ut blodet, eller ska det vara rent.

Förstår att det förmodligen inte finns någon regelbok i ämnet.

Skulle vara tacksam att få höra era erfarenheter, träningsmetoder osv..

MvH

Hej,

Beträffande rådjursklöven surnar den som det mesta annat biologiskt slaktavfall med tiden, hursom innehåller en klöv inte så mycket kött utan mest be och hinnor. Under vinterförhållanden tar en sådan process ganska lång tid. En klöv kan hänga med rätt länge.

Beträffande spårläggning är det viktigt för hunden att lyckas inledningsvis. Således är de första blodspårens efterliknade av ett skarpt av mindre intresse. Personligen är jag av övertygelsen att svårighetsgraden skall ökas försiktigt. Misslyckas hunden så se till att omedelbart ta ett steg tillbaka i svårighetsgrad.

Vi ökad svårighetsgrad skall blodets koncentration bibehållas och mängden blod dras ner, på så visst blir det mest realistiskt. Men börja med mycket blod länge och vänta längre och längre tid innan du går på spåret och öka iomd svårighetsgraden. En spårkäpp modell ganska lång är en bra atteralj med tiden då hunden inte får koppla ihop blodspåret med dina spår.

Tålamod är nyckelord.

Finns en uppsjö av litteratur i ämnet som är olika bra. Ovan är dock taget ur mina egna erfarenheter vilket inte alltid överensstämmer med "expertisen".

MVH

Du har redan fått bra tips.

Kan bidra med lite funderingar..

Förra jycken så la jag blodade spår men stoppade klöven i fickan.

Egentligen av ren lathet.

Funkade lika bra, iallafall på henne.

Hon fick en del priser i viltspårssammanhang o annat tokigt som jag då roade mig med o ställa upp i.

Årets eftersäksjägare o jag tror det var 7x1:a pris o några herdespris o va de nu va.

Mest för o knäppa gubbarna i kretsen på näsan o j-vlas lite.

Att hon alldrig spårat släpad klöv betydde inget alls.

Egentligen gör vi det mycket lätt för hundarna.

Vi skvätter blod, drar klöv eller går med klövskor.

Vår egen doft går genom skodon och vittring rasar av oss längs spåret, utandning svett osv.

Våra stora fötter krossar markfönan.

I jämförelsen med ett rådjurs klövtramp, doft och ibland ytterst lite blodstänk så är våra konstlade spår rena motorvägen.

Hundar fixar att följa mycket små doftmängder, konsten är att motivera hunden att följa de spår vi vill den ska följa.

Motivationen att komma till spårslut är det viktigaste.

Vad jycken sen tycker är motiverande kan vara knepigt o hitta.

Himla bra är det om klöven räcker som motivation, men gör den inte det så får man testa med allt möjligt.

Fläskkotlett, falukorv, boll, skinnbitar, leksaker, ungarnas kanin i bur..

Man kan oxå ta kastspöt till hjälp o kasta en lina över en åker.

Gå runt och binda tex en kanin i linan, sen tillbaka igen och veva in=släpspår utan mäniskodoft.

Be någon annan lägga spår som du inte vet var det går fram.

Lägg spår åt varandra i de j-vligast terräng ni kan hitta, kan lova att i skarpt läge så kommer det ändå vara etter värre..

När jycken börjar bli säker på spårningen så lägger man in störningar.

Korsande mäniskospår, släpat vilt över spåret.

Kanske en död fågel mitt i spåret.

Medföljande extra hund.

Finns hur mycket som helst man kan hitta på.