Hello!

Har ju en eftersöksdagbok så jag får själklart peta in senaste e-söket här även om det har varit på anant forum några dar.

---------

Man kan ju inte bara skriva av sig om det som går bra, känns så j-vla tråkigt när det skiter sig.

Skulle åkt med tanten till stan o shoppat.

Det slapp jag, men tanten var inte lika glad åt det som jag..

Påkörd gris nästan inne i samhället.

Ringde jakträttshavarn men han ville gärna sova en stund (jobbat natt) så jag tog på mig det hela själv till en början. Tänkte i alla fall spåra några hundra m.

Enl föraren så trilla grisen omkull i diket, reste sig och ruskade på sig o stack iväg i riktning mot stora vägen.

Den såg ut till att klara sig bra sa han.

28:an, järnvägen och gamla infarten till samhället ligger med ett par hundra meter mellan.

Vem vill släppa hund där.. ingen normal hundägare kopplar loss skulle jag tro.

Annat än en idiot som jag… 

Hittar platsen 75 m från närmsta hus, sätter tiken på spåret o det bär iväg.

Efter bara 200 m så markerar hunden att hon vill bli släppt, sätter sig och smågnäller.

Jag mitt dumma nöt kopplar loss utan betänkligheter av gammal vana…

Så står jag där med GPSen i näven o glor på displayen.

Jycken följer järnvägen in mot samhället.

Vinklar lite väster ut sen verkar det stå stilla.

Hör inte ett skit för lastbilar o annat far som fasen på 28:an.

Förflytta mig efter några min, när jag väl inser att hon fortfarande är på samma ställe.

Då hör jag några skall, hör att det är gris hon skäller på. Faen att det inte är skallidikator på GPSen

Sätter fart och möter hunden efter en liten bit.

Hennes vana trogen så ska hon förmodligen hämta husse, möjligt att det är bringsel träningen som gjort att hon dummar sig på detta sätt.

Hon bara rundar mig och drar i riktning mot där hon skällt.

Då far ett rådjur upp framför oss…

Helvete också, fullt drev, givetvis.

Inget o göra bara vänta på att hon släpper o kommer tillbaka.

Att stå och följa ett drev på displayen som går in mot samhället över den gamla infartsvägen vänder tillbaka över den vägen igen och går över järnvägen och ut och över 28:an är inget jag vill göra om…

Dessutom går hon samma vända tillbaka.

Fy faen för o stå o se ikonen för jycken passera alla vägar.

Hon klarar sig och kommer in rundar mig och kastar sig in i slånbuskaget jag nu står 40 m från.

Vrålande ståndskall på nasse igen.

Hon far som ett skållat… omkring i hagtorn/slånbuskaget som är säkert 100 kvadratmeter stort.

Jag kommer inte in.

Försöker förflytta mig i sidled. Ser hur buskaran rör sig någon m framför hunden.

Ett utfall kommer, jyckens röda väst ser jag flyttas snabbt åt vänster i en reträtt, då fastnar västhelvetet.

Någon hundradelssekund senare så får den hjälp loss av troligen vuxen fru gris.

Hunden skriker otäckt.

Ser bara skuggan av grisen och hur buskaget rör sig och hinner inte få skott på´n.

Totalt omöjligt, vet inte var hunden är.

Då blir det sken, hund efter och jag rusar utav h-vete jag med.

Glömt att jag gick över en taggtråd precis innan så jag får översta tråden rakt i bröstet och av bara farten så åker ett par stängselstolpar också..

Krånglar mig loss och hänger efter.

Hund och gris rör sig söder ut mellan vägen o järnvägen, men kontakten med GPS verkar dålig. Antennen bruten, eller om fru gris bet av den men det är väl inte så troligt...hundfaen lyckades iallafall ha antennen hel i 30 min...

Jag kommer ut på en tomt, lite konfunderad. Ringer upp jakträttshavarn och säger att vi måste ha en ståndhund, han har en lajka och är där en kvart efter.

Min hund har jag nu lyckats koppla.

Vi försöker sen få kontakt med grisen igen men lyckas inte alls.

Känner inte till hur den andra jycken fungerar men idag var den inge vidare…

Min jycke spårar iallafall ut löpan fram till strax innan en järnvägskorsning.

Där tappas spåret o trotts att vi spårar av alla kanter på järnvägen, 28.an och den gamla infarten så hittar vi inte en enda spårstämpel. Visst jycken markerar på flertal ställen men inga grisspår som vi kan se, verkar vara gott om rådjur intill samhället också..

Vet alltså inte vart grisen tog vägen efter det.

Möjligt den gått på banvallen eller vägarna, är en trevägskorsning + en väg parallellt var sida järnvägen.

Ringer upp ett par andra ståndhundsförare, men att släppa löshund i det området är inge hit så de avstår gärna... 

Vet att jag kan hämta en mycket duglig jycke vars husse är på sjön.

Ringer upp honom och får lov att låna henne om jag vill.

Det hade varit en lätt match för den hunden, men hon bör få gå lös isåfall.

Men när jag tänkt igenom det hela så vill jag inte ta det ansvaret för en annans hund i detta hårt trafikerade område..

Jag avbröt, markägaren skulle försöka en stund till.

Var själv tvungen o åka hemåt med tanke på barn som skulle hämtas från skolan.

Var på plats i 4,5 timme de får räcka..

Kommer inte ta en sån idiotisk chansning igen..

Det är helt enkelt inte värt det. Ingen ersättning, eller hjälp med ev självrisk om det går illa.

Pengar är iofs en klen tröst om hunden blir påkörd.

Funderat lite nu ikväll, inget blod alls vaken i spåret eller i legan vad jag kunde se…

Lyckades inte komma in i slånet så jag såg legan ordentligt.

Mycket torra löv på marken brukar vara lättare o se ev blodstänk då.

Inget annat än spår på vägen, inget från bilen, nassen gick på alla fyra enl föraren.

Fick det även kvitterat på spårstämplarna som gick över tomten 5m från farstutrappan på framsidan av huset, marken var uppgrävd en bit, ny väg över tomten eller om det var fjärrvärme grävt eller nått. Räknade in alla fossingarna där i alla fall..

Från olycksplats till lega var det när jag kollade lite noggrant ca 500m fågelvägen.

Olyckan var omkring 7 på morgonen. Jag var där vid 8.

Tror att grisen legat ca 1.45 timme i sårlega innan den gick loss.

Bilen, en 4wd pick upp. Grillen var inbucklad. Vet inte vad för plåt det är i sånt, eller hur mycket det krävs för att buckla bågen.

Såg inte bilen själv.

Sträckan till sårlegan talar ändå för att den var rätt allvarligt skadad.

Men då är det invärtes på nått vis.

Det enda positiva med förmiddagen är att vi fick ut grisen från samhället…

Bor 2 barnfamiljer 150 m från där grisen låg…

Men det känns riktigt deppigt att behöva lämna den åt sitt öde.

Jakträttshavaren tog sen över men jag tror han också gav upp.

Aldrig kul å inte lyckas!.... men även dom stunderna är viktiga! det är dom man lär sej av!. trots de så gjorde du ett gott jobb enligt min mening!. och med tanke på din åter refelextion så har du lärt dej något nytt!.. ..

Mvh Mamre!..

Som sagt... Aldrig kul när sådant händer. Men du gjorde ju helt klart allt du kunde. Till och med mer aser jag med tanke på de hårt trafikerade vägarna och järnvägen.

Tråkigt för dig ändå.