Barn och hundar

Tänkte återknyta till diskussionen om barn och hundar. Jag har haft en del hundar omkring mig genom åren och det har aldrig varit några problem med kontakten med barn. Jag har visserligen sett avigsidor i bekantskapskretsen men där var det egentligen hela familjens förhållningssätt till hunden som var problemet.

När det gäller lite större barn handlar det väl om att lära barnen umgås med hunden på ett vettigt sätt, men det funkar ju inte riktigt på samma sätt med små barn.

Den största barnälskaren av de hundar jag mött var min egen bretontik. Vi hade henne innan vi fick barn och jag var lite bekymrad efter alla mer eller mindre kloka ord och erfarenheter vi fick från omgivningen. Helt i onödan visade det sig! Hon accepterade och älskade bebisen från första stund. Vi fick så småningom ett till barn och det var samma sak då. Där barnen var, där var Lillie, oavsett om det gällde bebisar eller busiga halvstora barn. Hon fann sig i det mesta och flyttade sig inte, fast hon hade kunnat göra det, ens när de kröp/ålade över henne. Barnens kusiner var dock hundrädda, vilket hon med sorg accepterade, och helt enkelt lät dem vara.

Dottern "rymde" en gång när hon var i fyraårsåldern. Lillie var hela tiden med henne och gick snällt fot bredvid lillmatte tills de var trygga hemma på gården igen. Det finns många episoder med barnen och Lillie, som alla vittnar om hennes kärlek till småfolk.

Jag tror inte det blir några problem alls med hundar och barn förutsatt att man har en balanserad och trygg hund, som litar på husse och matte.

Lycka till!