Jag har mer och mer börjat irritera mig på de bristfälliga prov vi har för våra hundar då det gäller eftersöksbiten. Idag är viltspårproven den enda officiella meriter som finns för en hund då det gäller att pröva. Men jag anser att dessa är enbart en tävlingsform och har väldigt lite med jakt att göra.

Jag tycker det är ganska konstigt att ingen av jakthundsklubbarna har lobbat mer för nya prov och nya provformer där den praktiska och verkliga spårträningen premieras. Jag har själv inga universal lösningar, men väl förslag. Det är säkert en miljon andra saker att ta hänsyn till, så väl vissa rasers specifika egenskaper, men man måste ju börja någonstans.

Viltspårproven i anlagsklass skall enbart vara för hundar som är max 24 månad.

Detta gör att man just kan testa anlagen för hunden att spåra. Det har ingen med eftersök att göra.

Öppenklass proven i viltspår ändras till ”spårprov-blod”, samt att viltdelen ändras till spårslut av valfritt slag. Detta kanske kommer att göra dessa sk prov till mindre jaktbetonade. För jakthundsraserna borde det ju vara en självklarhet att antingen slopa VCH helt eller kräva pris i på annat jaktprov för detta.

Spårprov-Vilt . Här spårar man ett friskt djur som domaren konstaterat och har sett. Domaren noterar var och djuret fanns. Provhundens förare anger vilket vilt man vill spåra. Hunden anvisat spåret 4-8 timmar efter djuret är observerat och skall spåras ca 1500 m, vilket domaren bedömer. Även här finns massor att fundera på, men provets syfte är att se hundens förmåga att spåra, spårarbete etc. Godkänd eller inte godkänd.

Det ska finnas möjlighet till praktiska eftersöksprov. Antingen vid större jakter, trafikeftersök etc. Organisationen för dessa är givetvis en hel del att fundera på. En tanke är att man får anmäla sig till en domare att man vill gå ett sådant. Domare noterar detta och har i sin tur kontakterna för provet. När ngn ringer vid en olycka etc, har domaren ett par olika att ringa till om de har möjlighet att gå ett prov. Kravet för att genomföra ett sådant är att man även har en rutinerad hund att tillgå om hunden misslyckas. Vid detta provet bedöms även förarens uppträdande kunskaper. Här finns ju som sagt massor att fundera på och lägga till och dra ifrån. En viktig detalj är att domaren ska ha rätt av avbryta föraren om denne anser att ekipaget inte klarar ut eftersöket och att viltet riskerar att lida i onödan. En hårfin bedömning, ja visst, men även om proven är till för att få framtida bättre hundar, måste vi även inte låta proven bli på djurens bekostnad. För att få starta på ovan, måste hunden dels vara godkänd i ovan angivna Akl samt ovan angivna spårprov. Godkänd eller inte Godkänd, med möjligheter till MVG.

Tyvärr har vi ingen möjlighet att kunna pröva de hundar som ska användas som ”avslutare”, men någon annan kanske har någon bra tanke?

Är jag fel ute, vad kan man göra mer? Skriv allt vad ni kan!

Ang avslutningsbiten så läste jag på annat forum att "Torkel" föreslog ett enkelt intygsförfarande och det skulle kunna fungera om intyget tex skris av medföljande dommare som tex dömmer ett praktiskt eftersök.

Men nu kommer pessimisten...syftar på mig själv dår´å

Nä inte är du fel ute, men när inte ens Sweissundsklubben har lyckas få fram nått verklighetsanpassat prov så blir det lite knepigt.

Det ska iofs vara nått nytt praktiskt prov på G.

Lite intessant är det att du och kanske jag o en del andra tycker att viltspårsproven är mer av en tävlingsform.

Men för tex. Sweisshundsklubben så för att få avelsgodkänt krävs att bägge föräldrarna är viltspårschampions.

Hundarna behöver inte ens vara prövade i praktiska eftersök.

Då är det ändå raser som inte ska användas till nått annat än eftersök.

Vi kan som du föreslog ha ett prov på att spåra friskt vilt i 1500m.

Problemet blir kanske o bedömma om jycken håller sig till viltet vi anvisat.

Finns ju ingen på 2 ben som vet exakt var djuret gick eller om det gick ihop med andra osv.

Vi här i Sverige är ett U-land vad det gäller eftersök i jämförelse med tex Tyskland eller Danmark.

Vilket nog till stor del har o göra med vår lagstiftning.

"Särskilt tränad hund" är för luddigt, anger inte något som helst krav på en eftersökshund.

Sen har vi paragrafen om underrättelseplikt som stökar till det en del.

Danmark har sitt Sweisshundsregister på, tro det är 170 ekipage spridda över landet.

Har jägaren inte hittat det påskjutna viltet inom 6 timmar är han enl lag skylldig att kalla in experthjälp.

Tyskarna har sina sweisshundsstationer.

O vad har då vi i Sverige.... inte ens en provform som säkert testar blivande eftersökshundar, elle rkrav om det.

Så att skärpa provformer, eller fixa andra sätt att testa jyckarn på blir hur som helst på frivilligbasis, eller möjligen om någon rasklubb bestämmer nått ang avelsgodkänt.

Kommer nog inte hända nått övergripande förrän lagparagraferna ändras och vi tvingas att meritera våra hundar efter vad som då kan tänkas krävas för att följa lagen.

Inte ens NVR (Nationella viltolycksrådet) har några klara oficiella krav på de hundar som ingår i organisationen.

Ang avslutningsbiten så läste jag på annat forum att "Torkel" föreslog ett enkelt intygsförfarande och det skulle kunna fungera om intyget tex skris av medföljande dommare som tex dömmer ett praktiskt eftersök.

Men nu kommer pessimisten...syftar på mig själv dår´å

Nä inte är du fel ute, men när inte ens Sweissundsklubben har lyckas få fram nått verklighetsanpassat prov så blir det lite knepigt.

Det ska iofs vara nått nytt praktiskt prov på G.

Lite intessant är det att du och kanske jag o en del andra tycker att viltspårsproven är mer av en tävlingsform.

Men för tex. Sweisshundsklubben så för att få avelsgodkänt krävs att bägge föräldrarna är viltspårschampions.

Hundarna behöver inte ens vara prövade i praktiska eftersök.

Då är det ändå raser som inte ska användas till nått annat än eftersök.

Vi kan som du föreslog ha ett prov på att spåra friskt vilt i 1500m.

Problemet blir kanske o bedömma om jycken håller sig till viltet vi anvisat.

Finns ju ingen på 2 ben som vet exakt var djuret gick eller om det gick ihop med andra osv.

Vi här i Sverige är ett U-land vad det gäller eftersök i jämförelse med tex Tyskland eller Danmark.

Vilket nog till stor del har o göra med vår lagstiftning.

"Särskilt tränad hund" är för luddigt, anger inte något som helst krav på en eftersökshund.

Sen har vi paragrafen om underrättelseplikt som stökar till det en del.

Danmark har sitt Sweisshundsregister på, tro det är 170 ekipage spridda över landet.

Har jägaren inte hittat det påskjutna viltet inom 6 timmar är han enl lag skylldig att kalla in experthjälp.

Tyskarna har sina sweisshundsstationer.

O vad har då vi i Sverige.... inte ens en provform som säkert testar blivande eftersökshundar, elle rkrav om det.

Så att skärpa provformer, eller fixa andra sätt att testa jyckarn på blir hur som helst på frivilligbasis, eller möjligen om någon rasklubb bestämmer nått ang avelsgodkänt.

Kommer nog inte hända nått övergripande förrän lagparagraferna ändras och vi tvingas att meritera våra hundar efter vad som då kan tänkas krävas för att följa lagen.

Inte ens NVR (Nationella viltolycksrådet) har några klara oficiella krav på de hundar som ingår i organisationen.

Ang SWeisshundsklubbens förslag, så fick jag höra (elakt prat elller inte, vet jag ej) men att skälen til att det föll var en stor del valpsäljare intressen, som ser den nyttan med ett VCH. Vad jag förstod föll det bla på två saker: DEls att större jakter med provtillfällen främst fanns i södra sverige, vilket då inte skulle vara rättvist för de norr över. Samt att det skulle vara oetiskt att prova på skadade djur. För mig låter det som veritabelt skitsnack, om det nu är sanning i frågan. Jag är rädd att man även i den klubben fått för många som hellre prövar sina hundar än att träna dem för pratiska eftersök. Jag hoppas innerligt att jag har fel och att någon kan påvisa motsatsen. Men precis som Ns säger, då den rasklubb som har hundar vars främsta uppgift är eftersök inte jobbar för en utveckling, då är man illa ute!

Onekligen lite intressant att det är över 100 som läst inläggen, men bara NS som har svarat? Anser övriga att det är ett bra system för att prova våra hundar för eftersök idag, eller hur ska man tolka det hela? Det finns disskusioner om ersättning när man har gjort eftersök, men borde inte en bättre kvalitetssäkring av hundar och förare vara lite mer på sin plats?

Gps försett vilt måste väl vara bra att ha och kunna spåra efter, bara jämföra med den egna gps:en på kartan.

Ska man införa ett årligt prov så borde ett startprov vara ganska svårt och sålla agnarna från vetet, har man under ett år inte varit på något eftersök så bör ett kontroll prov göras och likadant om ett ekipage aldrig lyckas, lyckade skarpa prov borde ses som årligtprov och godkänd.

Gps försett vilt måste väl vara bra att ha och kunna spåra efter, bara jämföra med den egna gps:en på kartan.

Ska man införa ett årligt prov så borde ett startprov vara ganska svårt och sålla agnarna från vetet, har man under ett år inte varit på något eftersök så bör ett kontroll prov göras och likadant om ett ekipage aldrig lyckas, lyckade skarpa prov borde ses som årligtprov och godkänd.

Vilt med sändare är kanske inte det enklaste att få möjlighet att spåra. Vad jag funderade på är hur man inom SÄK gör med Ledhundsproven?

Hur menar du med gör??

Ledhundsjakt har inte så värst mycket gemensamt med eftersök enligt mig.

Hur menar du med gör??

Ledhundsjakt har inte så värst mycket gemensamt med eftersök enligt mig.

Jag vet inte om du läst tidigare inlägg, men den ursprungliga frågan var ju hur man kan hitta genomförbara provformer för att kunna säkerställa våra hundars förmåga vid eftersök och inte, som idag, konstlade spår där blod är en liten del av det hela. Med "gör" menade jag förstås hur, i detta fallet, ledhundsproven genomfördes. då jag läst igenom lite provregler etc, så är skulle man nog kunna utgå från ett älgspårprov, för att kunna prova hudnarnas förmånga att följa ett anvisat spår.

Om jag inte läst, skulle jag knappast ha svarat i tråden...

Ska jag vara petig, så måste jag påpeka att hur människan än bär sig åt, så kommer vi aldrig ens i närheten av riktiga eftersökssituationer på konstgjord väg, med eller utan blod.

Utan blod blir det ju som ett vanligt älgspårprov/ledhundsprov och med blod så blir det ett längre viltspår, så det är ju inget nytt oavsett egentligen.

Skillnaden mellan eftersök och ovan nämnda ledhundsprov och viltspår/eftersök är ju att på de första ska hunden gå mycket på vind, utnyttja terrängen för att komma i bra vind etc. Den ska inte gå och snusa i backen hela tiden, som vid eftersök/viltspårsprov. Vid älgspårprov ska hunden spåra en frisk ickeblödande/skadad älg och det säger ju ingenting egentligen om hundens förmåga att spåra och följa en skadad älg.

Att gå anlagen och öppenklasserna, träna löpande viltspår och praktiska eftersök är vad som ger hunden de färdigheter och erfarenheter som behövs samt även viss dokumentation på att hunden kan spåra.

Kan inget alls om ledhundsprov men om jag förstår Jämta rätt så bör det vara ganska svårt att avgöra om den prövade hunden följer samma individ hela tiden.

Antar att provformen är till för att ta fram hundar som i band leder husse till skottchans på aktuellt vilt inte på speciell individ.

o då faller ju den provformen va det gäller eftersöks biten.

Sen så borde man kanske införa något officiellt krav på de hundar som används till eftersök.

Att tex ändra lagtexten från "särskilt tränad" till godkänt Anlagsklass viltspår skulle höja ribban en hel del.

Tyvärr oxå stoppa en del redan etablerade hundar som bevisligen är bra.

Att gå ett Ankl med en äldre rutinerad jycken kan vara nog så frustrerande...

Men detta ev problem skulle vara övergånget inom några år.

De rutinerade jyckarna går ur tiden och när då nya fyller på så har husse/matte sett till att de meriterat ersättarna.

Inte för att dessa konstlade blodspår har något med eftersök o göra men de visar ialalfall att jycken kan dra runt föraren i lämpligt tempo på ett blodat spår en viss sträcka.

Utbildningen "Av Jägarförbundet godkänt ekipage" steg 1 o 2 har i princip lagts ner eller ska läggas ner o ersättas av

en ny utbildning.

Anledninge ska vara att många hoppade på steg 1 men fram till steg 2 så var man asprirant och skulle göra ett antal skarpa videmerade e-sök.

Sen så var det steg 2 med prov m.m.

Man kan ju undra varför så stor del inte kom igen till steg 2.

Själv tror jag det handlade om att man inte får ihop antalet uppdrag inom rimlig tid.

Jägarförbundets kurs har numera bara 1 (ETT) steg med skottplatundersökning, utredande och följande av spår. Samt också en hel del eftersöksskytte.

Jag som gått denna utbildning tycker att den har gett mig en hel del. Betydligt mer än om BARA min jycke gått en snitslad bana på 600m med några vinklar.

I dessa spår var det ytterst lite blod och det blod som fanns i spåret ska ju hunden också markera. Det man mest lärde sig, var just att läsa hunden.

//Roggman66

Hej,

Håller med. Är inte helt på det klara hur det skall lösas bäst praktiskt varför jag valt att inte kommentera.

I det här specifika fallet kan jag rekomendera ett forum där jag varit aktiv i många år.

http://www.wildundhund.de/

Jag har hela mina tyska släkt som medlemmar där och det ger rätt mycket tillbaka. Tyvärr är språket tyska, men om man har lite skolkunskaper är det hyfsat lättydligt.

Sök på "Nachsuche"

MVH

Vad tycker de erfarna eftersöksjägarna om att i ett ingångsläge typ certifiering så har man ett svårt prov och sen eventuella enklare prov om det behövs för att vidmakthålla sin status och har man skarpa eftersök så behövs inga prov inom ett år.

Min tanke var att ha ett par tre ekipage inom varje kommun beroende på antalet eftersök det statistiskt sett handlar om på ett år och det ska vara ett rullande schema så inte samma stackare får åka på alla jobben och de andra tröttnar för det aldrig ringer. Sen drar man ihop det hela länsvis med träffar och en samordnare, ibland kanske det behövs flera ekipage på samma gång eller att det drar iväg någon mil och då behövs avlösare.

Skulle kunna fungera.

Skrev själv en motion för ett antal år sen till kretsen bl.a. ang 2-3 ekipage som skulle få nån form av legitimation för att kunna fortsätta e-sök oavsett gränser.

Oxå nån form av test/prov för o säkerställa kvaliten.

Motionen tillstyrktes i kretsen men stoppades på länsnivå med motiveringen att det kunde lösas i dåvarande organisationen SES.

Ideen med några "elit" ekipage per krets är helt klart bra.

Frågan är bara hur det ska lösas.

Vem ska göra bedömningen, vilka krav ska det handla om.

Vi har ju dessutom rätt olika vilt som ställer lite olika krav på hundarna.

Sen hänger inte hela eftersöket på hunden, krävs en del av föraren oxå.

Bör ingå en del i provet/testet för dem oxå.

Själv har jag inget emot att testas, går nog testa de fyrbenta kräken hemma oxå

Kom på ett ev bekymmer.

Låt säga att allt fungerar, hundar o förare klara o så.

Men då förolycklas hunden eller skadas.

Ska man då få använda annan hund?

Eller ska den föraren stå över till nästa gång det finns chans att testas

Egen eller lånad, hund?

Behövs tex extra ståndhund, hur ska den godkännas.

Avfångningshund ? testas hur?

Många frågor...

En enkel ändring av lagtexten "säskilt tränad" skulle lösa en del tror jag.

Kom på ett ev bekymmer.

Låt säga att allt fungerar, hundar o förare klara o så.

Men då förolycklas hunden eller skadas.

Ska man då få använda annan hund?

Eller ska den föraren stå över till nästa gång det finns chans att testas

Egen eller lånad, hund?

Behövs tex extra ståndhund, hur ska den godkännas.

Avfångningshund ? testas hur?

Många frågor...

En enkel ändring av lagtexten "säskilt tränad" skulle lösa en del tror jag.

Förolyckad eller skadad går ej att använda då kan man inte plocka in vilken hund som helst, extra ståndhund bör man ta ur den egna organisationen i första hand annars en hund som bedöms som lämplig av jägare på plats, avfångningshund är intressant ämne, rådjur med skyddsdräkt för träning, det finns nog inte så många fler sätt att träna det än ett test i hägn så djuret kan avlivas om det inte funkar.

Visst är det många frågor kvar och då pratar vi bara hund än så länge, det blir en form av myndighetsutövning vilken titel ska man ge eftersöksjägarna? lyder dessa under polisen eller länsstyrelsen anställnings avtal är en stor del, krav på ersättning för redo i hemmet enligt avtalet för offentliganställda.

avfångningshund är intressant ämne, rådjur med skyddsdräkt för träning, det finns nog inte så många fler sätt att träna det än ett test i hägn så djuret kan avlivas om det inte funkar.

Du såväl som jag fattar ju hur svårt det skulle bli att få tillstånd till avfångnings prov...

Etiskt är det totalt omöjligt att testa annat än på skarpt eftersök.

Alternativtet kunde va någon form av intygsförfarande av oberoende person.

Du såväl som jag fattar ju hur svårt det skulle bli att få tillstånd till avfångnings prov...

Etiskt är det totalt omöjligt att testa annat än på skarpt eftersök.

Alternativtet kunde va någon form av intygsförfarande av oberoende person.

Visst är det så och det kan möjligtvis provas på mycket konstgjord väg, med något uppstoppat föremål för att se om hunden har fömågan och viljan.

Om jag inte läst, skulle jag knappast ha svarat i tråden...

Ska jag vara petig, så måste jag påpeka att hur människan än bär sig åt, så kommer vi aldrig ens i närheten av riktiga eftersökssituationer på konstgjord väg, med eller utan blod.

Utan blod blir det ju som ett vanligt älgspårprov/ledhundsprov och med blod så blir det ett längre viltspår, så det är ju inget nytt oavsett egentligen.

Skillnaden mellan eftersök och ovan nämnda ledhundsprov och viltspår/eftersök är ju att på de första ska hunden gå mycket på vind, utnyttja terrängen för att komma i bra vind etc. Den ska inte gå och snusa i backen hela tiden, som vid eftersök/viltspårsprov. Vid älgspårprov ska hunden spåra en frisk ickeblödande/skadad älg och det säger ju ingenting egentligen om hundens förmåga att spåra och följa en skadad älg.

Att gå anlagen och öppenklasserna, träna löpande viltspår och praktiska eftersök är vad som ger hunden de färdigheter och erfarenheter som behövs samt även viss dokumentation på att hunden kan spåra.

du får gärna vara petig..

Vi är ju ganska överens om att man aldrig kommer att kunna få fram ett 100% konstruerat test. Men med de förslag jag har, och i den ordning så bör man komma så nära man bara kan, om man nu tom kan prova på ett praktiskt eftersök.

Som jag skrev ovan, så var det inte ledhunsprovet, utan älgspårprovet jag menade. Detta prov som faktiskt har som syfte att pröva hundens lämplighet som spårhund vid eftersök, bör ju vara något man skulle kunna titta på. Viltspåren ger jag inte mycket för. Det är för enkelt helt enkelt. Jag ser det inte ens som ett alternativ. Jag har själv sett Vch som inte kunnat ta an ett spår vid en trafikskada på gund av att det inte finns blod. Att spåra ett anvisat djur är en viktig del i en eftersökshunds uppgift.

du får gärna vara petig..

Vi är ju ganska överens om att man aldrig kommer att kunna få fram ett 100% konstruerat test. Men med de förslag jag har, och i den ordning så bör man komma så nära man bara kan, om man nu tom kan prova på ett praktiskt eftersök.

Som jag skrev ovan, så var det inte ledhunsprovet, utan älgspårprovet jag menade. Detta prov som faktiskt har som syfte att pröva hundens lämplighet som spårhund vid eftersök, bör ju vara något man skulle kunna titta på. Viltspåren ger jag inte mycket för. Det är för enkelt helt enkelt. Jag ser det inte ens som ett alternativ. Jag har själv sett Vch som inte kunnat ta an ett spår vid en trafikskada på gund av att det inte finns blod. Att spåra ett anvisat djur är en viktig del i en eftersökshunds uppgift.

Hej

Som jag ser det är älgspårprovet inget bra allternativ,alldeles för varama spår! hur gör du om det är fler djur? eller korsande djur av samma sort.

jag tror mycket på klövläggaskor och utan blod! vi måste lära våra hundar att följa en gammal löpa utan att byta individ.kan de det så är det bara bonus med blod.

Hej

Som jag ser det är älgspårprovet inget bra allternativ,alldeles för varama spår! hur gör du om det är fler djur? eller korsande djur av samma sort.

jag tror mycket på klövläggaskor och utan blod! vi måste lära våra hundar att följa en gammal löpa utan att byta individ.kan de det så är det bara bonus med blod.

Problemet med klövskorna är ju att den största delen vittring fortfarande är från den som lägger spåret. Älgspårprovet är ju kanske en början. Oavsett så behöver vi även pröva våra hundar på spår där inte den huvudskaliga vittringen är från en människa.

Ett spårprov kräver givetvis mer genomarbetade regler och anvisningar för att just klargöra hundens kapacitet att spåra ett angivet spår.