Jag brukar börja med relativt korta och enkla släpspår av älgklöv och en liten mängd blod vid "skottplats" och i spårslut, redan när valparna är runt 3-4 månader några gånger på vårkanten och sedan blir det mer eller mindre uppehåll över "steksommaren" för att sedan återupptas under sensommaren.

Då blir det successivt längre och svårare spår, med varierande blodmängd, men alltid med långa bloduppehåll på flera ställen efter spåret. Vissa spår är enbart med klöv. Lägger också spår i rätt tuff terräng, eftersom jag är av tron att skadade djur inte alltid går där det är enkelt.. I alla fall inte de som huserar i våra marker.

Sedan har vi ju vår stående "regel" i laget att ser man inte var djuret faller, så ska en hund dit och spåra, även fast man är "säker" på att träffen var bra och att djuret ligger och det är ofta värdefulla spår att gå för en unghund som ett led i att bli en duktig eftersökshund. En erfaren hund finns dock alltid med som backup, om skytten mot all förmodan skulle ha fel i sin känsla för hur skottet tog. Än har inte den äldre hunden behövts, men man vet ju aldrig.

Även de "färdiga" hundarna går ju ett antal sådana riktiga spår där man på förhand vet att djuret ligger dött inom kort håll.

Hur gör ni andra för att träna upp en hund från valp till färdig (om de nu någonsin kan kallas färdiga?)?

Mitt sätt fungerar bra för mig och mina hundar och än har vi inte misslyckats på ett eftersök *peppar, peppar* och nu i vår är det ju dags att börja med liten fröken jämte på nybörjarnivån och att träna vidare med unghanen och utveckla hans egenskaper i fråga om att spåra. Även de äldre lär ju få gå några spår

Tycker det är en bra aktivitet och bra hundar behövs ju alltid, så hundsverige - spåra mera med hundarna

Det låter väl som en helt ok väg att gå, Jämta! Och det är ju dina hundar bevis på.

Jag vill dock slå ett slag för de eftersökskurser som anordnas på väldigt många orter idag. De är väldigt nyttiga om man är ovan, och man får tillgång till spårläggare som hunden inte känner ett dugg.

Vad gäller tiden för när jag påbörjar spårträningen med en hund, så beror det helt och hållet på vad det är för psyke på hunden - om det är en hund man använder till jakt också.

Hundar med trånga sök, får lära sig att jaga ordentligt innan jag påbörjar en ev eftersöksträning, och hundar som skall kunna gå ett eftersök när de är vuxna, och visar sig vara väldigt vidsökta från start, får börja sin eftersöksutbildning tämligen omgående.

Rena eftersökshundar kan gärna få börja sätta näsan i blodspår även hos mig så tidigt som dina gör, men skall de användas till jakt, så tar jag det lite piano med dem. Valptiden går åt till skogsträning och framför allt till att skapa band mellan förare & hund. Valptiden är den tid jag för alltid präglar hunden på hur den skall vara rent socialt för resten av sitt liv. Skola och jobb hinns med, tids nog, och är mycket lättare att "fixa till" i framtiden än ev sociala problem med en vuxen hund.

Men det är ju detta som visar vilka fantastiska följeslagare våra älskade hundar är! Det finns så många duktiga jakthundar och ändå så är väldigt, väldigt få uppfostrade på samma sätt.

De funkar ändå! Kanske mera Trots oss, än Tack Vare oss...

Jag tränare min hund på ungefär samma sät som du gör jämta och tycker det går mer än bra korta lätta spår i början och sen blir dom svårare och svårare..

Jag började träna e-sök redan vid 5 månaders ålder men då mest som lek och kolla hur han reagerade på rådjur och det gjorde han mer än bra så jag började med älg nu i hösytas och det gör han lika bra jobb på

anmälde han till e-söks prov nu i vår sen ska jag börja träna han på vildsvins spår

Jag får hem min tyskvalp sista dagarna i maj och hade redan efter några veckor köra lite korta roliga spår med mat osv, och föratt 16augusti kanske låten hunden köra några korta dödsök `? är detta rätt att spåra dött vilt vid 4 månader elelr bör jag vänta till senare på hösten? känns för mig som en bra möjlighet att introducera både räv och rådjur för hunden.