Har införskaffat min andra tyskterrier nu ( tik) förra hane,denna dock köpt privat, men jag tror hon kommer bli för stor för gryten, 9,5 vecka ca 27-29 cm mankhöjd redan lite sprallig, dock väldigt tunt byggd i kroppen, hanen var ca 40 i mankhöjd i vuxen ålder ha jag för mig om jag minns rätt.... hoppas nån kan lugna mina nerver annars blir det till att skaffa en till....

storleken vid 9,5v säger inte ett skit om den slutliga storleken....

det är som med barn störst som bebis kan vara minst i puberteten för att sedan vara störst 5år senare.

vid 8-12månader så vet du

storleken vid 9,5v säger inte ett skit om den slutliga storleken....

det är som med barn störst som bebis kan vara minst i puberteten för att sedan vara störst 5år senare.

vid 8-12månader så vet du

Tack för det det lugnar mig en aning....längtar till hösten så in i heee!!!

Tack för det det lugnar mig en aning....längtar till hösten så in i heee!!!

Min förra tyske var 42cm hög och han kom ner i gryten, fick gräva upp honom några ggr men det var gångar som rasat och det händer nog

ibland oavsett hund och storlek.

Mvh Janne

..he he...

Kompis.

Jag har Aldrig haft en tysk som Inte tagit sig ned i ett gryt... Hittar du en sådan, så kan väl du kontakta mig - det vore roligt att få veta...

Om nu hunden blir för stor för gryt. Fattar hunden det själv då eller våldar den sig ner i gryten trots detta?

Fattar och fattar...Nä, de "fattar" nog inte det, om man ska uttrycka sig så. Jag har t o m grävt efter mina drever/tjt korsningar vid likså några tillfällen... Har alltid en spade med vid rådjursjakten...

En Tysk Jakt-terrier, är grythundens motsvarighet till de drivande hundarnas Drever. En garant för jaktlust. Och så vill jag ha dem.

låter bra det.

Men om dom är för stora och hamnar på en rävlöpa som går ner i ett gryt så stannar dom inte alltså?

Har också planerat att alltid ha skyffel med mig på rådjursjakten.

Fast iofs hur ofta händer det att dom drar ner i gryt då?

Ett passande tillfälle att ta upp detta: HUR hittar ni vilket gryt hunden dragit ner i om den gjort så under jakt ovan mark? Med hjälp av gps? Så har jag tänkt lösa det iallafall. Känns på något vis som det enda trygga.

ganska häftigt förresten att ingen svarat i denna tråd sen April06 och vi svarade samma minut ikväll Ganska fränt.

ganska häftigt förresten att ingen svarat i denna tråd sen April06 och vi svarade samma minut ikväll Ganska fränt.

Såg inte att den var så gammal...

Jag själv är av det gamla gardet, som inte äger en pejl en gång. Jag mjuknar med åren, det skall erkännas, för jag inser ju såklar deras fördelar, fast jag har fått lära mig sedan liten pajk att kommer inte hunden hem, så kan han stanna i skogen...

Jag har mina rena tjt enbart till grytjakt. Korsningarna däremot, har alla haft en sju hel---s rovskärpa och jag tror att de utan undantag har tagit an rävspår om de sprungit på dem. Detta kan vara lite irriterande, då jag föredrar en stövare efter räven... Men det är inte alla dagar vi får vara lyckliga, vi jägare.

Det kan vara ett helsike om man inte känner marken och vet vart gryten är. På mina hemma-marker så gör jag det, men det är svårt nog ändå att lokalisera i vilket hål de gömt sig...

Än har jag aldrig fått lämna någon tjt eller korsning med dem i något gryt, men jag har mist en tax i ett klippgryt för några år sedan. Det var lögn att kommar fram till den, och det var ett sjujäkla liv i en timme eller så, innan det blev tyst, så den gången vann Grimbart. Och den grävlingen räddade livet på många av sina artfränder, för sedan dess har jag aldrig släppt en hund i ett gryt där jag vetat att det ligger grävling, däremot har jag haft tyskar nere i gryt som folk har varit säkra på att inneha räv, fast grävlingen varit inne, men det har gått förhållandevis bra.

ah fan.. Det är det där med att hunden skulle bli kvar i ett gryt som jag befarar.. Hur vanligt är det egentligen att en grythund blir slut i gryt och blir dit?

Är inte en sådan typ av människa som skulle palla med en sån förlust då hunden verkligen är min bästa vän. Brukar dom kunna avbryta själva då det är dags eller kämpar dom tills dom stupar osv? Helt kort och enkelt: Hur farligt är grytjakt för hunden?

Trådkapning här nu. Men passar på att fråga.

..och jag vet knappt om jag vill svara...

Det är många som läser Jaktsnack, och just grytjakten är något som jag förväntar mig att man kommer att sikta in sig på någon gång då man vill begränsa våra möjligheter till att utöva vår livsstil.

Men jag väljer ändå att svara här i stället för i pm-form, för jag tycker inte att jägarna skall vara de första med att smussla med vad de håller på med. Det är inte rätt metod att ta människor på, som motarbetar jakt av princip, okunskap eller ren elakhet.

Klippgryt är alltid farliga. Men som du vet, så är det gamla hederliga testet att kolla om en grythund kan ta sig fram under jorden med att hålla honom med handen bak nacken om han t ex vill upp i knät - spänner han emot och kan utnyttja ditt stöd utan att du gör något annat än håller handen eller armen helt still, och kravlar upp i knät, så fixar han absolut de flesta gryt.

Oskadade rävar i gryt är heller ingen fara för din hund. Har jag aldrig varit med om. En påskjuten eller trafikskadad räv kan göra lite större rabalder, men inte heller här är det någon fara för din hund. En räv tar inte en hund. Vid grytjakt efter räv, är det ju liksom vitsen att hunden släpper räven då och då och kommer ut och byter hål. Det är då det är vanligast att räven kommer. Ibland gaska nära bak hunden... Det största hotet mot din hund vid grytjakt på räv är dina jaktkamrater.

Kruxet är grävlingen...

Grävlingsjakt Kan sluta illa på 2 sätt. Grävlingen tar hunden, eller hunden - om den både är för skarp och stark - kan ta grävlingen. Detta är inga vanliga händelser - om man inte vet med sig att man har en sprängare men släpper den avsiktligt i grävlingsgryt gång efter annan - men jagar du i gryt under en livstid, så händer det dig nog någon gång.

Är du rädd om hunden - och det Ska man vara - så släpp inte en sprängare i grävlingsgryt. Är du osäker på om det är räv eller grävling - eller båda, jag har sett det - så släpp inte då heller.

Har tagit en hel del grävling i gryt.

Mina 4 bröder lika så.

Farsgubben jagat i gryt sen 30-talet.

Alldrig har en hund blivit tagen av grävlingen, eller räven.

Diverse bitskador brukar det bli.

En grävling har blivit ihjälbiten av en tax.

Nu har det iofs inte varit mer än en TJT under åren.

Annars så har de varit några terriers o så en hel del taxar.

Ang storlek så är det brösomfånget som avgör om hunden kan ta sig fram.

Ben går alltid böja på. Men visst hur stora som helst går ju inte.

2 ggr har hund fastnat för oss i gryt.

En gång blev taxen tyvärr kvar när större sten lossnade vi nerslaget.

Det var hemskt.

En annan gång grävde vi en vecka nästan dygnet runt för o få ut en tax ur ett klippgryt.

Lyckades få hunden att själv trä in huvudet i kopplet så vi kunde dra ut honom.

Fick koppla ihop 2 koppel för att nå ner i avgrunden..

2 veckor senare blev taxen påkörd i samhället.

Anser själv att trafiken är mycket farligare än gryt..

Om hunden blir skadad av grävlingen så är det hundens fel.

En grävling som inte blir biten/påhoppad biter oftast inte hunden.

Den jycke som går in för handgemäng får bitskador.

Haft hundar som hellre slåss än skäller vilket inte är så lyckat på grävling.

Ändå har vi haft hundar som sprängt tom gräving.

Vi har provat konstgryt innan vi släppt i naturgryt, bara för att få ett hum om hur hunden jobbar och gör. man kan arbeta bort en del "barn sjukdomar" då. Sen är det roligt att träffa alla gryt människor och snacka hundar. Det finns konstgryt lite vars stans i sverige både i tyskjaktterrier klubben och i gtythundsklubben. Vi håller till i Kil i västras avd i tysk terrierklubben. Vår tysk har klarat både sprängar och förliggare prov i naturgryt i år.

visst är det som de säger att det går hårt åt hundarna och de vassaste som inte använder hjärnan dör under grävlingen, räven gör inte lika stor skada men man får lära sig att sy själv och lägga om sår.

Som tjej har man allt mött många "fina" kommentarer om att man inte är på rätt plats för att känslor inte ska vara i skogen. Men nog tror jag att mina känslor räddat hunden några gånger. Och varje jakt "i alla former" man går ut så får man allt ta i beräknandet att man kanske inte har hunden med hem. jobbigt men älghunden kanske blir skjuten eller stövaren uppäten men ska jag tänka så är det ingen ide att gå ut och njuta av naturen med bössan på ryggen. Ska utbilda mig till grytdomare men en säsong till ska gå först.

men träning för grythundar och mig ser jag bara som något som är roligt och behövligt om man vill veta på ett ungefär vad man har i snöret.

Hej alla!

Jakt med hund är inte 100% riskfritt, det kan nog dem flesta skriva under på. Grytjakt är inget undantag MEN, med risk för eventuella tåtramp så vill jag påstå att det är du som förare och jägare som i dem allra flesta fallen har gjort en felbedömning om något går snett. Visst, jag håller med BäckaBengtson, vi ska inte smussla om hundjakten i allmänhet och inte heller grytjakten i synnerhet. MEN, enligt min mening är det din skyldighet som hundförare att göra ditt yttersta för att jakten med din hund fungerar på alla sätt och vis. I dem allra flesta fall när grythundar har förorsakats eller skadats så har det berott på att husse/matte inte har gett hjärnan en chans.

1. Hundar som ”försvinner” i gryt brukar oftast göra det för husse/matte inte har haft pejl på sin jaktkamrat och i vissa fall har man inte ens haft med sig grävutrustning = OKUNSKAP/OBETÄNKSAMT

2. Hundar som skadas ordentligt av grävling beror oftast på att husse/matte jagat med en hund vars arbetssätt (dåligt anfallssätt och hårdhet) inte lämpar sig för grävlingsarbete = OKUNSKAP/OBETÄNKSAMT

3. Hundar som skadas ordentligt av räv beror oftast på att husse/matte:

a. släppt en hund enligt punkt 2 i ett gryt vars beskaffenhet inte tillåter en rörlig jakt, dvs. räven har ingenstans att ta vägen och hunden bryter inte = OKUNSKAP/OBETÄNKSAMT

b. jagat med en omogen/oinjagad hund som aldrig tidigare har träffat en räv, dvs. man släpper en hund som man inte vet någonting om, det gäller även grytet = OKUNSKAP/OBETÄNKSAMT

4. Man jagar med grythundar ovan jord på ”okända” marker där det finns gryt, alla punkter enligt ovan kan bli aktuella = OKUNSKAP/OBETÄNKSAMT

5. Man släpper hund i gryt vars beskaffenhet är direkt vådliga för hunden, exempelvis klippgryt med rejäla branter, gryt som är byggda i flyktig sand, gryt som historiskt har visat sig farliga/letala att släppa hund i = OKUNSKAP/OBETÄNKSAMT

Visst, vi ska inte smussla med att hundjakten kan innebära risk för skador på hund och vilt, i sällsynta fall tyvärr även med dödlig utgång. MEN, det är enligt min mening jägarna som ska tillse att kunskapen och erfarenheten används för att säkerställa att jakten bedrivs på ett så säkert, effektivt och etiskt sätt som möjligt. Ni får ursäkta men jag blir enormt trött på att höra att grytjakten skulle vara farligare än någon annan hundjakt. Om ni som står i beredskap och med avsikt att använda er hund under jord och bemöts med argument om att det skulle vara farligare än någon annan jakt pga att hundar och grytvilt blir skadade och/eller dödade; fråga vederbörande följande:

1. vem har sagt det? Oftast så har dem bara hört det på omvägar, dvs. källan går inte att säkerställa = skrönor och myter finns inte bara i fiskehistorier.

2. vilka säkerhetsåtgärder har vidtagits? Om ni talar med källan i egen person så ställ dem mot väggen; oftast så är dem själva ansvariga för att hunden blivit skadad eller har förorsakats.

Nu vet jag att flera av er här på forumet och även andra forum faktiskt har kunskap och erfarenhet när det gäller grytjakt, MEN, om ni rannsakar er själva, när/om jakten har gått snett; hade ni kunnat påverka situationen/utgången på något sätt? Jag är övertygad om att dem allra flesta vet vad som gick snett och vad det berodde på och att detta hade kunnat förebyggas; om man bara hade förmått sig lägga sin egen jaktlust åt sidan och istället gett hjärnan en chans. Den lilla procent med olycksfall som sedan återstår efter det att man själv har tillskrivit sig ansvaret; ja, det kan vi kanske hänvisa till jaktens gudomligheter som exempelvis Diana, Sankt Hubert, Nimrod eller skogsrået.

Grytjakten är precis som alla annan jakt, den bygger på jaktlig kunskap, erfarenhet och fingertoppskänsla; har man inte det så ber man om hjälp. Grytjakt är ingen lekstuga, grythundar är inga leksaker, grävling och räv är inte heller några leksaker och alla dessa element bör värderas med aktning och respekt. Personligen så tycker jag att skitsnack, myter, skrönor osv. rent allmänt inte hör hemma i någon diskussion då det helt enkelt inte tillför något som helst väsentligt för diskussionen. Fakta ja, om den är saklig, väl avvägd och ordentligt formulerad. Ogenomtänkta uttalanden som måhända bygger på fakta, t ex ”hunden dog i ett gryt” eller ”hunden åtdrog sig enorma skador under grävlingsjakt”, ja det är inget annat än bensin åt den manifesterade opinionsbildningen som råder i landet. Hade man istället rannsakats sig själv och vägt in allt som jag har gett förslag på ovan så hade det kanske kunnat tolkas på ett helt annat sätt, exempelvis; ”hunden försvann i ett gryt pga att jag glömde pejlen och dumt nog släppte ändå – hundar försvinner inte i gryt om man har pejl och utrustning med sig samt vet vad man gör” eller ”hunden åtdrog sig enorma skador under grävlingsjakt pga att min hund inte fungerar att använda på grävling – jag jagar aldrig grävling med min hund och jag gör mitt yttersta för att undvika grävling; grävlingsjakt med en välfungerande grävlingshund är effektivt och föranleder extremt sällan några skador”.

Ledsen om jag kapade tråden men min avsikt var i huvudsak att lämna en uppmaning till er alla; även om dagens teknik tillåter oss att på ett enkelt och smidigt sätt utrycka och utbyta tankar, resonemang, erfarenhet, kunskap, värderingar etc. så är åtminstone min önskan att vi jägare uttrycker oss så att budskapet når fram till alla på ett önskvärt sätt, dvs. underbygg med fakta och sakförhållande, allt annat som lämnar utrymme för misstolkning bör lämnas utanför.

Mvh

Fredrik

du har alldeles rätt buffalofred....

För drygt ett år sedan tappade jag min TJT i ett bergsgryt, hunden hade pejl, jag hörde upptaget och hittade grytet inom 10 min.

Jakten för dagens var ställd på älg, inte gryt, att det fanns ett gryt på just den platsen visste ingen.

I 7-8 timmar låg på på grytet och hörde hunden jobba, flera bataljer naturligtvis, jag lockade, pockade, ignorerade, ja prövade allt som stod i min makt för få hunden att bryta och komma ut, men icket.

Det tog oss 8 timmar med spett och spade, ett kejdespel, 5 man, mm för att ta oss 3 m ner i urberget på den 4'e dagen, vi flyttade säkert 20 ton sten för hand, innan vi kom ner till grytgången och hittade hunden död.

Hon låg som om hon hade somnat bara, hon "sprängde" sig helt enkelt, pga vätskebrist och utmattning somnade hon in samma natt som hon hittade grytet, lungödem följde sedan under natten, oavsett om vi börjat gräva i samma stund som hunden gick ner i grytet så hade vi inte kunnat rädda henne.

Med facit i hand så var det en individ med alltför stor skärpa och dådkraft helt enkelt, det var en tidsfråga innan hon hade hittat ett för stort projekt för henne.

Hon blev 4 år gammal.

Har nu en ny TJT tik, mycket motor i den med, men vekare.

Osäker på om jag kommer att jaga gryt med henne, inte pga mina tidigare erfarenheter utan mera för att jag inte riktigt är intresserad av jaktformen som sådan, inte i nuläget, men jag kommer att testa henne i konstgrytet hur som helst för att få en uppfattning om vilken typ av individ jag har.

Jag hade skrivit ett ganska långt meddelande här, men orkar inte göra det igen.

Det jag ville ha sagt med det är att samtliga hundägare måste ha KONTROLL på sina hundar.

Men en bra in/Utkallning kan vi säkert rädda livet på en hel del av våra hundar.

Så istället för att vara så K-ta på att släppa våra djur så fort de visar viltintresse, kan man använda det 1:a året till just övningar i att bryta drev och inkallningar.

//Roggman66

Jag hade skrivit ett ganska långt meddelande här, men orkar inte göra det igen.

Det jag ville ha sagt med det är att samtliga hundägare måste ha KONTROLL på sina hundar.

Men en bra in/Utkallning kan vi säkert rädda livet på en hel del av våra hundar.

Så istället för att vara så K-ta på att släppa våra djur så fort de visar viltintresse, kan man använda det 1:a året till just övningar i att bryta drev och inkallningar.

//Roggman66

Håller med dig fullt och fast Roggman, tyvärr så är inte världen svart och vit alltid, det finns ju individer bland hundarna med, min tik var hur bra som helst med inkallning, osv...men vid viltkontakt med rovvilt....nä....då var lyset tänt men ingen hemma....sådana individer är det tyvärr självsanering bland

Min nya jobbar jag mycket med just inkallning med.