Min gamle finnspets hane har varit väldigt konstig några dagar nu han följer mig hela tiden hemma och verkar orolig och sitter och små gnäller så fort jag inte kliar honom. Han är drygt 13år så tiden börjar väl vara ute för honom snart men han visar fortfarande inga krämpor mer än att han är döv. Så min fråga kan hundar bli senila eller har ni några andra tips varför han plötsligt beter sig så annorlunda.

Han har tidigare varit väldigt lugn och tyst men har nu börjat vara uppe på nätterna och vandra runt och kan stå och skälla på min andra finne jag gissar att om man åker till veterinären så slutar det nog att man rekommenderas att ta bort honom det känns väldigt jobbigt. Jag är helt på det klara med att jag inte kommer att låta honom lida men han verkar inte göra det men från att varit en väldigt lättsam och trevlig hund har han nu plötsligt blivit rätt besvärlig och jag märker att värmen nu är jobbig för honom så kanske det bästa vore ta det där hemska beslutet som alltid kommer när hundarna börjar bli gamla?

Min gamle finnspets hane har varit väldigt konstig några dagar nu han följer mig hela tiden hemma och verkar orolig och sitter och små gnäller så fort jag inte kliar honom. Han är drygt 13år så tiden börjar väl vara ute för honom snart men han visar fortfarande inga krämpor mer än att han är döv. Så min fråga kan hundar bli senila eller har ni några andra tips varför han plötsligt beter sig så annorlunda.

Han har tidigare varit väldigt lugn och tyst men har nu börjat vara uppe på nätterna och vandra runt och kan stå och skälla på min andra finne jag gissar att om man åker till veterinären så slutar det nog att man rekommenderas att ta bort honom det känns väldigt jobbigt. Jag är helt på det klara med att jag inte kommer att låta honom lida men han verkar inte göra det men från att varit en väldigt lättsam och trevlig hund har han nu plötsligt blivit rätt besvärlig och jag märker att värmen nu är jobbig för honom så kanske det bästa vore ta det där hemska beslutet som alltid kommer när hundarna börjar bli gamla?

Lars jag får en otäck känsla av det du beskriver. Jag fattade inget själv med min gamle labbe Oskar. Han betedde sig likadant och jag sa bara att gå nu o lägg dig. Några veckor höll det på och en morgon kunde han inte resa sig. Fick bli ett samtal till vet. som kom hem och gjorde slut på det hela. Tillråga på allt var det julafton. Ta och ge din gamling den omtanke han tydligen begär av dig nu.

Inte är man något större macho för när jag läste ditt svar blev det en stor klump i halsen sedan trillade det tårar i mina ögon. Jag känner att slutet är nära och det är lika jobbigt varje gång. Denna hund är en valp efter min förra tik och född i mitt sovrum sedan har han varit en hyfsad jakthund och en helt underbart personlig hund som man nästan fått intrycket att han förstår varje ord jag säger så det är med stor olust jag känner att han snart kommer att jaga i hund himlen där är väl tjädrarna lovliga året runt och oändligt många. Nästan så jag som är ateist börjar predika som tur är så har jag lika bra läk kött som jag är känslig så snart är allt bra igen

Nä usch det är alltid enormt tråkigt när den dan kommer, då är man då inte alltför tuff men man måste se till bara att hunden inte lider men helt klart är det tråkigt.

Är väl en naturlig reaktion Lars. En kompis man haft i 12-14 år går inte spårlöst eller känslomässigt förbi. Känner mig lika ledsen som du i denna stund , för jag vet vad du har att gå igenom.Brukar skriva i sådana här lägen att vårda hans/hennes minne för det är dom värda.

Nu är han pigg igen så vad som var fel vet jag inte, men får väl glädjas så länge han är pigg

härligt att det verkar ordnat upp sig

Härligt Lars. Njut så länge ni kan av varandra

Japp det ska vi göra! Han har passerat 13år så jag tar varje dag som bonus

Ja usch, hur mycket man verkligen håller av sin hund blir man varse i ögonblick som de du hade. Har faktiskt aldrig haft en jakthund som blivit äldre än 10 år så du är lycklig ändå som fått så mycket tid tillsammans

Tycker du gör rätt, gränsen för mig går nog om dom börjar lida eller bete sig underligt typ göra sina behov inne, dår är det bättre att sluta medans de ljusa minnena fortfarande dominerar.

Idag gjorde jag det klart jobbigaste man som hundägare kan gör och tog bort min gamle kämpe. Klumpen i halsen åker fortfarande upp och ner men det känns ändå skönt att det nu är gjort. Min författar talang är dålig men bara klumpen ger sig ska jag försöka berätta lite om denna fina hund i minneslunden orkar inte det ännu.

Beklagar sorgen, nä man ska sörja å sen prata å skriva om det, lider med dig men bara å tänka på allt bra ni har haft ihop

Tråkigt att läsa.

Har ju tidigare haft med denna i en tråd, men den passar egentligen i alla sådana här trådar..

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,

så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner

så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,

och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla

blir återställda till hälsa och vigör;

de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;

de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,

hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut

i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur

som så länge varit frånvarande från ditt liv

men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Beklagfar sogen Lars

Beklagar sorgen Lars!

Fy va jobbigt Lars!!!

Jämta..

Hade inte sett den tidigare, vart lite fuktigt i ögonen..

Vi har en vorsthe som inte har speciellt långt kvar. Hon är slut i ett framben och sover mest nu, vi har börjat ge henne Metacam regelbundet då vi misstänker att hon efter promenad kan ha ont. Förra sommaren sa vi att vi hoppades att hon skulle hänga med ett år till, en sommar till på sommarstället och det fixade hon faktiskt. Men det känns som det är för mycket begärt att hoppas på en sommar till.

Av just det skälet lät jag henne apportera en kaja som jag sköt på tomten här i morse, herrejävlar va glad hon blev! Hon var tuvngen att skälla lite på den döda kajan av princip innan hon tog den och kom in till husse.

Både jag och hustrun värderar varje dag vi får med henne väl medvetna om att jag kan tvingas fara till skogen med henne vilken dag som helst..

Mvh!

Beklagar.

Men din förfatar talang är inte dålig. Du har beskrivit en bra jaktkompis med fina ord.

Tack alla det är skönt att få stöd det värmer!

Uch lider med dig lars här trillar det tårar med när jag läser om din gamle vän beklagar sorgen.

Mvh.