Själv är jag ju bara nybörjare på det här. Men hur är det för er som gjort en hel del griseftersök.

Hur vanligt är det att ni spårat fram till en död gris eller en gris som inte gått ur sårlegan? Eller enklare uttryckt hur ofta har ni klarat er med bara spårhund?

Grisar som legat på vägen eller kunnat hittas även utan hund kan vi ju strunta i utan bara de där det behövts hund.

Själv är jag ju bara nybörjare på det här. Men hur är det för er som gjort en hel del griseftersök.

Hur vanligt är det att ni spårat fram till en död gris eller en gris som inte gått ur sårlegan? Eller enklare uttryckt hur ofta har ni klarat er med bara spårhund?

Grisar som legat på vägen eller kunnat hittas även utan hund kan vi ju strunta i utan bara de där det behövts hund.

Nja nu vill inte jag utge mig för sådär våldsamt erfaren, men jag hugger ändå .

Funderat en stund o kan inte komma på så många gånger där enbart spårhund löst uppgiften enl din frågeställning.

Några gånger iofs, kanske 3-4 där grisen illafall tagit sig 70-100 m från vägen.

Men även när de legat i diket så har ju hunden ibland varit till hjälp eftersom bilister verkar ha väldigt svårt för o veta var de befinner sig...

Antar att dina funderingar grundar sig i dubbelekipage?

Fördelen med det är många, går att ta sig an kanske mer än dygnsgamla spår som ställaren kanske helt ignorerar.

Har man släppt ståndhunden så kan man ju spåra vidare med den andra jycken om nu ståndhunden försvinner.

Kommer inte spårhunden längre så finns en liten chans att ställaren kommer på viltet i fritt sök osv.

Brukar egentligen inte spåra mer än 200m om jag bara går med spårhund, därefter ökar risken för var steg man tar att grisen lever och redig ställare behövs.

I mitt fall så har jag i princip fri tillgång till en polares jycke de är 2 bröder som gärna hoppar på när som.

Kan ingen av dem så får jag ta jycken ändå.

Va det gäller tex 2 ekipage en fredagkväll så finns ju möjligheten om det nu skulle va så att nån får för sig o ta en stänkare..

Har själv gått med som hundförare utan vapen.

Rekordet togs nog när ståndhundsföraren kom ut i taxi iförd lågskor, vit slips, vit skjorta, kavaj o snyggbyxor.

Som grädde på moset med en cigg i mungipan..

Givetvis vapenlös!

Spelade ju ingen roll för det va jycken jag behövde

Jo det var nog det här med dubbelekipagen som fick mig att börja fundera.

Själv har jag bara varit med om det en gång. Och då stog jag fortfarande på vägen med spårlinan i handen när hunden hittade grisen. Den låg ca 8m från vägen och var liv , men med bakvagnen ur funktion.

Övriga har antingen legat döda i anslutning till vägen eller behövts löshund för att komma åt.

Visst jag är med på att det är stora fördelar med ett dubbelekipage och har man möjlighet så ska man givetvis använda det. Var väl mest en liten fundering hur långt man klarar sig utan en ställande hund.

Inga fler som har något intressant i den här frågan?

Björnhunden m.fl ?

Hittar du grisen död inom det närmaste så är det väl mer frågan om ett dösök. Har inte några mängder griseftersök bakom mig, men minns ett speciellt tillfälle där jag spårade med en hel del blod i 5-600 m innan grisen hittades död.

Jag ser ju dagens lagstifning som tandlös gällade eftersök och att ha en hund som är särskilt tränad för eftersök innebär ju i många fall en hund som klarar akl för viltspår.Vilket är väldigt lång i från ett komplett ekipage. Som jag skrev tidigare så behövs det en spårhund och en avslutare. I vildigt ovanliga fallfinns det i en och samma hund, men hellre två specialister.