Har ni skjutit något vilt under nästan komiska omständigheter? Själv har jag skjutit en älg som precis gick ur ur en ladugård.

Det gick till så här.

På vår mark ligger det ett litet torpställe. Ägaren ringde oss under älgjaken och sa att det gick två moder lösa kalvar i hans trädgård och han vill att de skulle skjutas. Vi åkte dit och jag smög fram till trädgården. En kalv stod bakom ett träd men fick syn på mej och stack, den andra kalven syntes inte till.

Då öppnade Sigvard fönstret och ropade han är på lon, han är på lon. Smygande mot logen tittade älgen ut och gick längs långsidan på ladugården. Skjut! Ropade Sigvard och skottet gick.

Kalven stöp och 9,3 an gjorde ett prydligt hål in i vedboden.

Vi hade inte mer än kommit till slaktboden för än det ringde igen och kalv nummer två var tillbaka. Iväg igen och även den kalven bärgades dock inte lika spektakulärt.

En kompis har skjutit en kråka med en dambinda i näbben  ;D

Ovanligt och ovanligt... sköt en gråtrut med 140 cm:s vingbredd ( är det stort? ) som gjorde kraftiga utfall mot en gräsand.. gräsanden dök ner i alskogen..  med ett jävla brak!  ;D och truten cirklade runt... en stund. 

En annan fråga så här off topic... hur stora kan trutarna bli? sköt nämligen en havstrut som hade en vingbredd på 156 cm.. tänkte stoppa upp den. 

Det här är väl inte så jäkla ovanligt, men jag sköt ett smaldjur för vår gammla wachtel (som tyvärr inte är i livet längre) på 2m håll i "självförsvar" Jag stod mitt i hennes väg, hade jag inte skjutit had hon nog fan sprungit ner mig...  ;D

För övrigt var det det sista rådjuret som sköts för hunden, och mitt första för henne konstigt nog... 

Jag har lyckats skjuta en orre medan jag sket..

Känner att det pockar på i röven som bara den, shit också.

Hunden ute på sök...

Snabbt ner med byxorna.

Precis när första korven tagit marken hör jag hunden skälla.

Instinktivt sträcker jag mig efter bössan...

Orren kommer över mig..

Skjuter två skott, och den ramlar ner vid en liten tall...

Allt detta sker med mitt arsel ute i det fria, ståendes på huk..

Hunden kommer från det håll han skällde, hittar orren död, löper iväg på nästa runda.

Jag torkar mig nöjt i röven, skrattar högt..

Tar upp telefon och ringer min kompis för att återge hela förloppet, han asgarvar...

- Du är inte klok...

Nä man är inte alltid frisk i hela huvudet

skitskott??  ;D

Nä skitjakt.  ;D

Nä skitjakt.  ;D

dom brukar alltid lyckas

Litet klantigt tilfälle...

HAde gått och ställt mig på pass medans styvbrorsan släppte stövaren... Tog ett par minuter sen klingade skallen igång.

Kommer på mig med att "fan, jag har ju int hörselskydden på!".. vänder mig om och börjar föriktigt smygrota i väskan.. (självklart har dom glidit ner i botten), men får tillsut tag på dem.. glider dem över huvudet, och vänder mig om.. och där står haren... 4 meter ifrån mig... blir så paff så jag itne ens kommer för att lyfta bössan, lyfte lite på kepsen när den hoppade in i diket efter 15 sekunder nånting och hoppades på nästa runda.. (blev inget då heller då haren sprang i ungskogen aldeles intill istället).

Satt med en del vänner mitt ute på ett stort fält nere på Österlen, vi satt i ett betfält, på gränsen mot ett fält med höstvete där vi hade satt ut gåsbulvaner och hoppades alltså på gäss. Gässen kom i stora flockar och landade på grannens fält några hundra meter bort... I alla fall, mitt på detta fält kommer tre gräsänder flygande på precis lagom höjd, rakt över mig. Jag upptäcker den inte förrän den är rakt över mig, jäklar, hinner inte skjuta. Nu är jag lite mer alert. Fem minuter senare kom nästa gräsand, den åker i backen. Efter fem minuter ytterligare två gräsänder, rakt över mig, jag skjuter en av dem, och sedan ännu en flock där jag får ner två. Totalt fyra änder skjutna inom en timme, mitt ute på ett stort fält, alla inom perfekt skotthåll och ingen av de andra fyra eller fem jägarna har haft några änder runt sig. 

Det fanns en märgelgrav 300 meter bort, det var därifrån de kom, och ännu en lustig detalj är att jag någon månad tidigare hade varit upp i Västerbotten och innan ripjakten varit med en vän i ett ankträsk som förväntades producera riktigt bra med fågel, men där resultatet av två dagars jakt var två krickor. Jag har nog inte varit med om något som så väl illustrerar jaktens oberäknerlighet.

Hälsningar,

Martin

Körde hund efter klövvilt i en större skogsmark, hade väl ngn km till närmsta åker. I ett skifte mellan grövre skog och ungskog reser hundarna en fasan som jag får ett rakt från skott på. Fasanen dimper och apporteras snabbt av ett helt gäng villga jyckar.. Gissa om man tvingades titta både en och sju gånger innan man förstod att det faktiskt var en fasan som man hittat mitt i skogen!

Mvh!

Det ovanligaste jag varit med om är att skjuta älg med 12 cm granatkastare!

Vi var på Älvdalens skjutfält och vid tillfället låg jag på en hög ås som eldledare. Vi växlade mellan olika mål men när vi börjat skjuta nedhållande eld mot en mosse började det plötsligt röra sig något och befälen skrek - Eld upphör! Ut från mossen vinglar en ståtlig älgtjur. Vi fick avbryta övningen och återvände hem. Ett par befäl åkte ner till skottplatsen och meddelade att de kunnat gå fram till älgen och peta på den men att den annars såg oskadd ut. Dom trodde bara den var chockad.

Vi sköt övningsgranater som ju innehåller en liten sprängladdning med rökmarkering så några större skador borde de ju inte åstadkommit. Men risken finns ju att den fått inre skador. Min gissning är nog att den hamnade i befälens frysbox...

Jag har lyckats skjuta en orre medan jag sket..

Känner att det pockar på i röven som bara den, shit också.

Hunden ute på sök...

Snabbt ner med byxorna.

Precis när första korven tagit marken hör jag hunden skälla.

Instinktivt sträcker jag mig efter bössan...

Orren kommer över mig..

Skjuter två skott, och den ramlar ner vid en liten tall...

Allt detta sker med mitt arsel ute i det fria, ståendes på huk..

Hunden kommer från det håll han skällde, hittar orren död, löper iväg på nästa runda.

Jag torkar mig nöjt i röven, skrattar högt..

Tar upp telefon och ringer min kompis för att återge hela förloppet, han asgarvar...

- Du är inte klok...

Nä man är inte alltid frisk i hela huvudet

Jag har skjutit en kviga under samma komiska förhållande. Jag lutade ryggen mot ett träd när jag satt på huk och tur var väl det. Sjutton vet hur det hade slutat annars.

Sköt en bock för många år sedan liggandes på rygg!

Efter att ha suttit mot enbusken i augustisolen någon timme behövde man ju stäcka ut ryggen lite

När man ligger där får man syn på bocken komma. Varje gång jag försöker resa mig ger det torra gräset ifrån sig lite ljud, som gör att bocken blir nyfiken och kommer närmare och närmare. Till slut är jag rädd att han ska upptäcka mig och då vågar jag inte låta han komma närmare utan fäller han på ca 50-60m liggandes på rygg i gräset