Hade lite problem i går (finns att läsa i dagboken) med en skottplats som kan vara ganska typiskt för vildsvin, dvs att grisen som på sköts inte var själv utan "åteln" var full av vildsvin. Det kaos som skapas efter skott gör det till en ganska utmanande uppgift för en eftersöksjägare, speciellt när man som i mitt fall inte riktigt vet vad grisen stod och inte har en naturlig början på spåret och heller inget blod.

När ni som håller på med eftersök mer än mig kommer till en skottplats där 25 svin har flytt åt alla håll. Hur går ni till väga, hur ser metodiken ut för er?

Jag försökte gå som i en halvcirkel ut åt det hållet jag trodde grisen flydde för att försöka tolka hundens signaler om han kom till rätt löpa. Det sket sig i och med att grisen sprungit åt andra hållet iofs men ponera att jag hade haft rätt?

Min hund är inte heller helt trogen blodspåret ännu tyvärr, har sett hunden byta blodet mot en färsk rådjurslöpa när jag övat hemma men det är alltid risker man får räkna med. När det finns luftvittring som i går av så mycket gris är han nästa omöjlig att fokusera på blod.

Ger mej på en liten spekulation här

Kan inte regnet, för hundens räkning, vara av godo? Blodkoncentrationen blir väl iofs mindre men doftspåret lär ju bli betydligt mycket större och lättare att följa? Observera nu att jag spekulerar, har ärligt talat inte en susning..

Mvh!

Ja, nu äger ju inte jag världens bästa eftersöshund heller. Om det har framgått som så tidigare tar jag tillbaks detta

Din spekulation är nog inte orimlig Hippen, förusatt att eftersöket sker ganska omgående. Därimot efter 10 mm som vi fick inatt är det knappast en fördel. Att han inte tog an spåret i går berodde iofs mer på att jag fått för mig att grisen flydde åt andra hållet, varför jag koncentrerade mig på detta hållet som visade sig vara helt fel.

Problemet man har när man kommer till en skottplats är ju alla förutfattade meningar man har/får, nu var jag ju själv skytt men det hjälpte ju föga

Frågan var ju hur man går till väga rent praktiskt för att om möjligt nolla alla förutfattade meningar i en sådan situation.

Ja de är ju det problemet man har när det gäller flockdjur.

Jag har inte heller världens bästa eftersökshund... önskar verkligen att man hade en.

Men med de kräk jag ändå har, skulle jag låtit jycken välja löpa och gått den oavsett håll tills jag varit övertygad om att det ev var fel.

Funkar inte det så kanske väntat 2-3 timmar för att luftvittrng av de friska djuren skulle avta.

Risken är iofs att det springer ännu fler grisar i spåret.

Vet mycke väl hur j-kla svårt det kan va när man får för sig att djuret inte alls gick på det hållet hunden vill.

Med ökad rutin på jycken så brukar det bli lättare.

10 mm regn är ingen höjdare, ev blod kan sköljas bort men det finns exempel på hundar som fixat spåra dygnsgamla spår där det regnat 25mm under natten.

Men hur man ska tackla sin egen förutfattande mening vet i faen..

Alltid lättare om det är någon annan som skjutit än en själv.

Andras redogörelse tar man med en nypa salt men ens egen uppfattning är ju typ sanning.. inte så lätt att rucka på..

Jag gick typ 250 meter på 3 olika löpor, den sista bröt jag på när stenen framför oss i princip grymtade och sprang undan När dom inte vet vad som hänt är dom faktiskt förvånande svårstötta.

Det är bara att inse utan en defnitiv skottplats är man liten, tycker jag är hyfsad på att memeorera en sten eller ett träd som referens men nu var det bara 200 meter åker bakom vilket gjorde det svårt.

Träligt också att vara själv sådana gånger. Två hjärnor tänker ofta 4 ggr bättre än 2, speciellt i spöregn - attschoooo

Hade lite problem i går (finns att läsa i dagboken) med en skottplats som kan vara ganska typiskt för vildsvin, dvs att grisen som på sköts inte var själv utan "åteln" var full av vildsvin. Det kaos som skapas efter skott gör det till en ganska utmanande uppgift för en eftersöksjägare, speciellt när man som i mitt fall inte riktigt vet vad grisen stod och inte har en naturlig början på spåret och heller inget blod.

När ni som håller på med eftersök mer än mig kommer till en skottplats där 25 svin har flytt åt alla håll. Hur går ni till väga, hur ser metodiken ut för er?

Jag försökte gå som i en halvcirkel ut åt det hållet jag trodde grisen flydde för att försöka tolka hundens signaler om han kom till rätt löpa. Det sket sig i och med att grisen sprungit åt andra hållet iofs men ponera att jag hade haft rätt?

Min hund är inte heller helt trogen blodspåret ännu tyvärr, har sett hunden byta blodet mot en färsk rådjurslöpa när jag övat hemma men det är alltid risker man får räkna med. När det finns luftvittring som i går av så mycket gris är han nästa omöjlig att fokusera på blod.

Vi tränade rätt mycket på att låta hunden leta upp skottplatsen när jag gick kursen med Wachteln förra året. Har inte praktiserat det i praktiken ännu. Ska försöka träna mer på detta då det verkar använbart.

\mats

Vi tränade rätt mycket på att låta hunden leta upp skottplatsen när jag gick kursen med Wachteln förra året. Har inte praktiserat det i praktiken ännu. Ska försöka träna mer på detta då det verkar använbart.

\mats

Trodde det skulle bli lite diskussion det här att hunden ska kunna leta upp skottplatsen och finna t.ex. benbitar hudflagor.

Är det någon som har en hund som gör detta eller kryper ni bara runt själva på skottplatsen

\mats

Trodde det skulle bli lite diskussion det här att hunden ska kunna leta upp skottplatsen och finna t.ex. benbitar hudflagor.

Är det någon som har en hund som gör detta eller kryper ni bara runt själva på skottplatsen

\mats

Ja, man får väl anta det, kanske inte finns så många som har råkat ut för detta. Bara stora högar av mosad lunga och snitthårsbollar som hunden formligen snubblar över Skottplatsundersökning är ju en konst isig....bara man hittar den.

Brukar alltid kolla själv först och finner jag inget så tar jag jycken. Brukar gå att se när han markerar skottplatsen faktiskt..

Mvh!

brukar oxå kolla själv först. bukade låna farsans labbe innan, hon var rent djävlig på att hitta skottplatser och markera. självlärd på det. min egen labbe ( efter den tiken) är inte alls lika säker på detta.. när jag har spårtränat med mina nuvarande unghundar(wachtlar) har jag inte fingerat någon vidare skottplatst utan bara gått med hunden över spåret så att hon markerat det och sedan satt an.. också det ganska användbart när man inte har någon riktig skottplats utan bara en riktning.

Nu har jag ju förmånen att äga en exceptionell spårhund med enorm koncentrationsförmåga och noggrannhet, så när vi stöter på en liknande situation, så låter jag hunden ringa av hela området, där skottplatsen mest troligt befinner sig inom och sedan litar jag på att hon gör sitt jobb och tar rätt spår och än har hon inte misslyckats.

Det kanske kan vara värt att träna just det momentet med hunden? Att medvetet lägga ett fakespår vid en åtel och gå det efter att svin varit och rantat över spårstarten? Kan kanske funka och du vet ju var spåret ska börja och kan då läsa hunden när den hittar rätt eller stötta/uppmuntra om det är lite svårt.

Förra jycken fixade att markera skottplats.

Gick med henne i vanligt koppel över den troliga skottsplatsen.

Hon stannade upp och nosade intensivt på ev blod, eller skottpaltsdetaljer.

Markerade klart o tydligt det som fanns o hitta. även hår om de var flertal eller skinnbit med hår på.

Spårhalsbandet kom på först därefter.

Iofs kommer man nog bäst ihåg de gånger när hon var mycket rutinerad på ålderns höst.

Man fick bara va med så hon inte åt upp bevisen..

Tränade alldrig markering av skottplats, hon lärde sig med rutinen som kom o jag lärde av henne hur det såg ut när hon hittat något.

Hon drog alldrig i koppel men markerade med att dra och lukta intensivt på typ ett ställe.

Har inte gjort det med nuvarande.

Men ska nog kunna läsa henne oxå va det lider.

Nu har jag ju förmånen att äga en exceptionell spårhund med enorm koncentrationsförmåga och noggrannhet, så när vi stöter på en liknande situation, så låter jag hunden ringa av hela området, där skottplatsen mest troligt befinner sig inom och sedan litar jag på att hon gör sitt jobb och tar rätt spår och än har hon inte misslyckats.

Det kanske kan vara värt att träna just det momentet med hunden? Att medvetet lägga ett fakespår vid en åtel och gå det efter att svin varit och rantat över spårstarten? Kan kanske funka och du vet ju var spåret ska börja och kan då läsa hunden när den hittar rätt eller stötta/uppmuntra om det är lite svårt.

Gjorde faktiskt precis det i går morse, blir förbannad när saker inte funkar när det är skarpt. Men måttot skall alltid vara ett steg tillbaka och två framåt. Gick bra men denna gången satt man ju på facit angående spårets riktning, utan hellregn och utan 20 svin 200 meter från skottplatsen i medvind

Men helt klart borde jag med facit i hand låtit hunden spåra utan förutfattade meningar, är nästan säker på att han hade löst det till slut. Felet var således mest mitt eget, som 1 missbedömde skott platsen, 2 missbedömde djurets flyktriktning, 3 påtivingade hunden mina sanningar.

Nu var det skönt att skottet satt som det skulle, men göda korp är inget jag tycker om.

Titta nu blev det ju lite fart på tråden. När vi tränade på att hitta skottplatsen så fick vi en markerad ruta där det var utlagt någon benbit och skinnbit och ur rutan gick det ett blodspår. Man skulle först få hunden att markerar benbitar osv. Sedan skulle hunden ta an blodspåret ut ur markeringen en hundra meter. Det svåra var att få hunden att inte äta upp skinnbiten !

mats

Det som jag sett på alla som kommer hit och tränar är att de gånger som det går galet, så beror det i 97% av fallen på att ägaren inte litar på hunden/hundens spårförmåga och därför stör/hämmar/styr etc. och i restrerande tre fallen på att ägaren missbedömt hur pass svåra spår hunden är mogen för.

Som sagt, så tror jag att det bästa är att träna under kontrollerade former, dessa svåra situationer som kan uppstå vid skarpt läge.

Jag tror att en välbesökt åtelplats för gris är de absolut svåraste skottplatser som finns, och samtidigt en av dom vanligaste i mellan och sydsverige.

Svårt också att similera ett sådant kaos som 100 fötter orsakar efter skott i dåligt ljus dessutom, ni som prövat vet vad jag snackar om. Man har flyktriktningar i alla kompassens väderstreck. Har sett meriterade spårhundar gå bet på detta fler gånger trots blod på en hittad skottplats. Går grisarna sedan i hop i gruppen och orkar hänga med är man utrustad med dåliga odds oavsett hund tyvärr.

Men varje skarp erfarenhet man får är en hjälp på vägen, och jag tar varje chans. Gjorde ett dödsök i morse på 80- 100 meter från en skottplats med "bara" 3 grisar. Skottplatsen var iofs övertydlig med en halv lunga hängandes på en grästorva, (vilket är rätt ovanligt) var mycket intressant att se hunden frisöka sig från skottplats till rätt löpa.

Grisen var f.ö. en gylta på ca 60 kg, lustigt vit i snoken dessutom.

Nästan alltid flyr den påskjutna grisen dit trynet pekar, åtminstånne dom första 20-30m.(OBS!! bara egna erfarenheter)

Hittar jag/hunden inget utspår med blod, försöker jag leta på dom stigar vars dom kommer till åteln.

Hittar man inget där, måste man, trots att de ibland känns fel lita på sin gode kamrats näsa

Nästan alltid flyr den påskjutna grisen dit trynet pekar, åtminstånne dom första 20-30m.(OBS!! bara egna erfarenheter)

Hittar jag/hunden inget utspår med blod, försöker jag leta på dom stigar vars dom kommer till åteln.

Hittar man inget där, måste man, trots att de ibland känns fel lita på sin gode kamrats näsa

Vet man vilket håll grisarna kom in på åteln brukar den påskjutna grisen välja samma väg tillbaka. Så sant som du säger!