Jaha.. vi har ju pratat eftersök tidigare idag osv. Oerfaren hund har jag ju helt klart men det tände till tvärt och hon visste hur man "gör" med 2benta rådjur. Återkommer senare i texten då jag tar allt från början.

En bonde i byn har vinplantor som han är sjukt rädd om. Så på omvägar hade han fått tag i mig idag då att jag skulle komma dit med min hund o skrämma en hare som är orädd och käkar upp hans plantor... Meningen var väl att jag skulle skjuta den men det tänkte jag att jag skiter i för det är inte mina problem egentligen så jag lämnade bössan hemma........ TYPISKT med tanke på vad som hända skall en timme senare.

Gick runt med hunden och lämnade "hundvittring" som kanske skulle skrämma haren.. jo jag vet, skitkorkat.

For därifrån en stund senare och tänkte att jag far ner i byn o går på grusvägarna där i lugn och ro.

På vägen mötte jag en traktor med slåttern bakpå.. När jag kom till åkern där han varit så såg jag en get som jag tänkte Nelly skulle få lukta vittring på så jag kan berömma henne osv.

Gick iväg ett par 100 meter och gick runt åkern.. Det enda hon intresserade sig av var all rådjursskit som låg där osv.. Så jag började gå tillbaka..

Då kom jaktledaren ner på grusvägen och stannade antagligen för att prata.. Jag hade väl 70-90 meter kvar att gå till han när han började vinka hysteriskt att jag skulle komma dit. När jag kom fram fick jag se en killing som haltade snabbt bortåt. Den stack ner i ett kloakdike och gömde sig. Nelly hade inte sett den ännu då och platsen där den försvann tappade jag bort.. Sade åt henne att söka.. Men hon trodde det var måsarna ovanför skallen på oss som luktade blod till en början så det tog en stund innan hon fattade .. Mitt i allt FLÖG hon ner i kloakdiket och satte sig uppe på ryggen på killingen och satte fast i halsen på den... Jag ville ju inte hoppa ner i djupa kloakdiket då jag garanterat skulle sjunka och fastna och lukta skit efteråt.. så jag väntade en stund tills hunden o djuret kom tillräckligt nära mig. Fick då tag i djurets ben och höll i det medans Börje kom springandes med ett verktyg att avliva med. Geten kom och skulle attackera mig också.

Utan Nelly hade jag aldrig vare sig hittat eller fått tag i killingen. och vilken förbannat lyckad slump att vi var ut och gick just där och just då! Skulle jag inte fått verktyg att avliva med hade hon skött det ypperligt också men jag gjorde det nöden krävde såklart och förkortade livet på snabbast möjliga vis.

Fick verkligen se hurdan instinkt dessa hundar har. Hon visste precis hur man skulle göra från första början. En kort stund tog hon en liten paus också.. Tror att hon vaknade upp på något sätt då hon bara kramade runt killingen och bara tittade på den.. För att sedan fortsätta med strupgreppet.

Märkte också att hon var MYCKET lydigare än då jag haft sökträning på skogsmården.. När hon fått tag i den så har hon varit totalt borta.. Nu lyssnade hon på vad jag sade under hela tiden.

Det är ju en hemsk händelse detta alltså .. Men jag kan inte låta bli att vara glad då hon skötte sig så exemplariskt som det bara går. För det hon gjorde var en hjälteinsats utan att någonsin tidigare ha tränat.

På sätt och vis passade det också bra, då jag nu fick ett "mål" att använda till eftersöket. Vad kan vara bättre belöning än hennes första egna rådjur?

Mvh C-A & Nelly 7.5månader (tjt)

Bra gjort både av dig och framförallt hunden!

Just denna årstid stryker nog många killingar med i slåttern. Vet ej om det kanske är något mindre åtgång på dom i år när dom verkar tidigt födda och slåttern iaf här är lite senare.

Förra året när jag slog så skenade dom upp framför traktorn vilket ej händer särskilt ofta. Även då var dom tidigt födda här och jag tror att det är en bidragande orsak till att dom hellre flyr än att trycka kvar?

Tack!

Ja alltså jag reagerade på storleken på killingen.. Hallå det är JUNI och den var lika stor som i början på september och då överdriver jag verkligen inte... så att Nelly fick makten över den utan ansträngning(nästan) gjorde mig förvånad!

Jag tror det är som du säger att många fler klarar sig pga tidig födsel. Att dom litar mera på benen än att trycka så att säga. Man får ju hoppas så är fallet. Det dör måååånga killingar per år ändå liksom, så varje som klarar sig är ju ett stort plus för stammen.

Bravo...men du måste förklara vad ett åländskt kloakdike är för nåt, kanske nåt man besökt nån gång på fyllan i Mariehamn.

Utan att veta tror jag att terriers generellt har lättare för just det där med halsgrepp, verkar vara genetiskt. Har en kompis som har en Border som tyvärr är oduglig till jakt men när den får chansen att klippa en harunge eller katt för den delen är han skoningslös.

TJT har nog det i blodet på nått vis.

Den jag hade för många år sen...

Sköt en kanin o lät den då 3 månaders lille parvlen springa fram o lukta..

Tog ett bra tag innan jag fick ut kaninen ur käften på mostret

Bra jobb av din jycke förresten!

Grattis!

Ålänskt kloakdike vet jag inte va de är men långt inne in en normal svensk kloak, eller kanske va det en dagvattenledning har jag varit o plockat ut en galen TJT som jagade råttor...

Fick ringa kommunen som kom ut med karta på va i h-vete rören gick.

Nä.. killarna i orange overaller o stövlar som kom ut låg typ dubbelvikta o verkade ha väldigt ont i buktrakten efter som de skakade så våldsamt.

De ville inte gå ner så jag fick plaska runt i lågskor o finskjorta..

Man blir sen väldigt acktraktiv inför svärföräldrar o dåvarande flickvän som jag var på väg till med den välupfostrade TJTn gåendes lös under fotkommando....

hmmm... överskattade nog lydnade på den jycken...

:D

kloakdike.. är typ sista delen i ett 3-kammarsystem.. luktar fan om det..

och hur hunden reagerade.. kan säga såhär att först bara small det.. När dom rök ihop.. Sen när jag kom dit och började gorma och skrika så slutade hon bita en stund.. Nästan så hon tyckte synd om rådjuret när det skrek och hon bara kramade det runt halsen o tittade det i ögonen, såg ut som att hon skulle ge den en kyss .. Men sen var det pang på igen bara. Sen släpade hon den lite mot mig, vet ej om det var avsiktligt dock. Men då fick jag tag på den och hon började springa runt mig med spårlinan.. Var lite kaos där ett tag tills jag fick livet ur den stackarn.

Gott jobbat av dej å hund!....

MVh Mamre!..

Grattis till ett lyckat e-sök ennu roligare att man lyckas med en otränad hund men en del hundar vet prisis vad dom ska göra

som min inte vet

tackar tackar!

o imorrn ska jag lägga ut Nellys första blodspår. Hoppas det går bra också.

Grattis till första och en helt otrolig vilt presentation.. De vet allt vad de ska göra med en gång, och att hon drog den mot dig det gör dom för de apporterar. Här har de fötts tidigt killingarna och slåttern är minst 2-3 veckor tidigare.

En tysk behöver man inte lära jaga utan dressyr och fostran ligger på första plats..

GRATTIS GRATTIS

aa tack tack!

Efter kaffet nu så bär det iväg till skogs o lägga ut blodspår som efter en kvart ska spåras! Testade lägga ut ett kortare tidigare idag bara för att testa.... Gick som på räls. så jag tänker lägga ett ganska utmanande men ändå inte omöjligt. Som mål blir det djupfryst killing Då blir hon nog glad!

Härligt schaman kul med första viltet stå päls varning på den

a tack tack. o när jag tänker på det i efterhand ännu så blir jag tårögd..

Igår var det dags för hennes riktiga första blodsppår.. Men igår var hon precis som med mården tidigare.. Hon har aaaaaallt för bråttom hon vet att jag varit i skogen och gömt något. så Jag vill inte kalla det spårning. Får helt enkelt göra om det tror jag.. För nog hittade hon killingen o klöven.. men det var för att hon sprang zickzack och letade med blicken och gick i mina fotspår om vartannat.. jao.. men iallafall så gav jag beröm när hon hittade "målen" och hennes intresse för dött vilt är lite sinnessjukt märkte jag.. Efter sista spåret så lät jag henne ha killingen och klöven tills hon lugnade sig. Sen körde jag dressyr i 1.5 timme. Dämpningsdressyr.. Hon verkligen vägrar släppa klöven ibland.. man måste kämpa. Mycket vilja i de små liven.. När killingen levde så verkade det som att hon litade mera på mig och lyssnade på mig..

Men igår blev det framsteg iallafall.. Jag lyckades få henne så avspänd och tillitsfull så att hon apporterade klöven när jag kastade den.. flera gånger på rad.. O skulle ni veta hur störd hon varit tidigare så skulle ni fatta hur glad jag blir över en sån sak!