Jag trodde ju aldrig att jag skulle skriva på denna minneslund så snart, och definitivt inte med anledning av min käre unge vän TATI!

Det som jag inte trodde skulle/kunde hända mig hände igår, vi var ute och gick på ett betfält - skulle utfodra i märgelhål - där det sällan är rådjur. Just när jag kommer fram till hålet ser jag ett rådjur springa bortåt, några tjugotal meter efter susar TATI. De närmar sig vägen, en tämligen otrafikerad väg, men väl 70-/90-hastigheter, och jag ser en bil susa förbi framför dem. Ser även en annan bil från andra hållet som saktar ner. Efter tjugo meter stannar han, först tänker jag att han bara sett TATI springa över vägen och skulle se vart han tog vägen för att kanske hjälpa mig med vägvisning. Han går ur bilen och går tillbaka just tjugo meter, sen går han tillbaka. När han ser mig går han för att möta mig och jag får en taskig aning om varför han stannat...

När jag kommer fram säger han att han nog kört på hunden och att han andades lite men ville inte störa när han såg att jag kom.

Då jag går fram till TATI som ligger i gräset rör han sig inte, utan puls och utan andning - han är borta!

Han var så ung, så oförstörd och så mycket vilja och motor. Har sällan skådat ett sådant viltintresse och ändå en ödmjukhet och respekt för sin omgivning - inklusive viltet. Senast igår förmiddags råkade han missuppfatta ett hoppkommando från frugan så han hoppade in och greppade tag om en ankas hals, kul med levande apportvilt... men han höll fint och varsamt och släppte omgående då hustrun bad honom om det.

Han var ensam i sitt slag i Sverige (importerades från rasens hemland Frankrike hösten 2007), han var tänkt att ge oss en härlig kombination av en fågelhund med vidd och snabbhet vid fågelsök (som de tyngre italienska raserna saknar lite) men den mjukhet och farbroderliga inställning till livet och sin omgivning som de italienska hundarna har. Nu blev det inte riktigt så för TATI, men han gav oss en djup insikt i hur mycket hundarna kan i sig själv och att vi inte ska lägga oss i så mycket - lita på deras egenskaper helt enkelt. Han gav oss också en insikt i att rasen Braque Français är en given framtida vän och familjemedlem hos oss, förhoppningsvis är det också fler än vi som uppskattar vidsträckta sök med en lugn, trivsam och filosofisk livskamrat.

TATI; tack för detta omtumlande men ack så givande knappa år. Du blev blott ett år gammal men det kändes som en evighet - du kommer alltid att vara en milstolpe i vår familjs minne. TACK!

Fortsätt nu jaga fasaner, ankor, höns, rådjur och småsparvar i din himmel - med din sedvanliga respekt och nyfikenhet!

Läs mer om honom och rasen på C'TATI de la Balingue På bilderna 10månader ung

I rapsfälten i maj:

Vad kan man säga? Beklagar verkligen...........

//Roggman66

Mitt djupaste deltagade

Beklagar sorgen!

Usch jag får tårar i ögonen när jag läser sånt här

Jag lider med dig!

Fy sjutton vad tragiskt....

Jag beklagar verkligen.

Mvh

Finns inga ord. fan vad tråkigt.

Fy fan..

Mvh!

Beklagar djupt! Hur gammal blev han?

/tofflan och Loui

Beklagar djupt! Hur gammal blev han?

/tofflan och Loui

Tack!

Han fyllde 1 år i början av augusti.

/Johan

Tack!

Han fyllde 1 år i början av augusti.

/Johan

Okej, ja det är fruktansvärt att förlora sin vän på det sättet.

Okej, ja det är fruktansvärt att förlora sin vän på det sättet.

Ja, det känns så jävla orättvist.

Beklagar verkligen sorgen, jag vet precis hur hemskt detta är.

Ska nu gå och krama om mina hundar en extra gång....

ja a vad ska man säga? beklagar verkligen sorgen, man tror inte det är sant föränn det händer. och då är det tungt, väldigt tungt

hälsn/ jonas och troya

beklagar sorgen

Från min älskade hustru (med floder av tårar) och mig, vi beklagar..... Det värsta har hänt.

Mvh. Robban & Cicci

Faan vad ledsen i ögat jag blev när jag läste om din bortgångna vän beklagar sorgen efter din vän.

Mvh Jonas

Beklagar sorgen...

mina djupaste deltaganden :/

Beklagar o det djupaste. ingen ska behöva uppleva detta.

Såååå tråkigt!!!

Sörjer med er!

//Jimmy

Mycket tråkigt

Dessa förb/()//==))(/(¤= vägar överallt

Beklagar sorgen.

Usch, beklagar verkligen det enda du ska vara "glad" över är att det var en bilförare som stannade och såg hur det gick för hunden....

För 4 år sedan försvann en av våra ungstövare under jakten letade, annonserade ringde runt i en vecka tills en farbror, hmm har lust att skriva något annat än farbror , ringde att han sett en annons på en bortsprungen stövare och sa jag tror det var en sådan hund jag körde på för en vecka sedan!?!?! en jaktkompis åkte dit för att träffa farbrorn så han kunde visa var det var och efter idoget sökande ytterligare en dag fann vi stövaren ligga död hade han bara ringt polisen och anmält det så hade vi varit där samma dag och kanske....

Svaret när vi ifrågasatte varför han inte anmält det var att han hade fullt upp med att ta hand om sin fru som inte tycker om att man kör på djur!?!?!

Tänk om inte vägar fanns...

Tack alla för era tankar.

Vi var uppe i fjällen nyligen (ripa/skogsfågel) och jag gick mest hela dagen och tänkte på hur kul han tyckt det varit att vara med - så jag intalade mig att han faktiskt var med.

Har haft lite snack med uppfödaren i Frankrike och det ser lovande ut, hon kan tänka sig att skicka upp en valp då det kommer. Ställer mig lite splittrande till det, tänk om det inte blir "samma" sak? Samtidigt är det ju individer och den nya har sina egenheter och personligheter. TATI kommer alltid att vara TATI och finnas i vårt minne.

Tack igen.

/Johan