Har polare med älghund som lider av detta.

Ska gå att medicinera men då va det slutjagat enl veterinären.

Nån som vet varför man inte kan jaga med hund som går på epelepsimedicin ?

Orkar den inte jaga eller är det förenat med livsfara om den anstränger sig, eller vad?

Känns som att det vore värt o pröva även om hunden riskerar o dö, det är snart inte så många alternativ kvar lixom..

Anfallen kommer tyvärr tätare o jakten med hunden blir ju ändå riskabel på nå vis.

Ett anfall i fel läge kan ju va ödestiget lixom..

Jycken jagar bra så de vore synd o ta bort den i förtid.

En tillvaro utan jakt för den hunden är heller inget alternativ..

Dör hunden i skogen så dör han iallafall lycklig.

Ny valp är redan införskaffad men är allt för ung för denna säsongen.

Killen har jobbart hårt med konditionsträning o släpp för o få hunden i form till nästa vecka när de ska iväg till Norrland o så gick jycken o fick ett nytt anfall så sent som häromdagen, förra var kring 16 augusti o dessförinnan ett halvår tor jag.

jag skulle då aldrig ha samvete att jaga med en hund ja vet kan ligga i skogen och få anfall.

Hade en labbe med det här problemet. Han fick medicin och det gick bra i ngt år. Han jagade under denna tid. Efter dessa ca 2 år så började anfallen igen samtidigt som han fick en humörstörning. Han började morra på det mesta i människoväg och i synnerhet på de som var små dvs. barn.

Han fick omedelbart ett frikort till hundarnas paradis. Trist för det var en otroligt arbetsvillig och duktig hund som på de jaktprovsstarter han hann med i sitt liv fick 1:a pris i ukl och 2 st 1:a pris i ökl samt 4 st 2:a pris

Jag förstår inte veterinärens uttalande om att det skulle vara slutjagat. Jag frågade efter just det med min hund och den vet.sa att det skulle inte möta något hinder att jaga med hunden.

Bara o ta bort hunden tyvärr,,, medicinen gör dom "lugna" typ som om vi skulle ta nåt neråt tjack,, samt att dom kan få anfall närsom helst och det kan man inte kontrollera,, men det finns ju olika grader av epelepsi,, har själv haft två hundar med det och valet är svårt men bäst för hunden enligt min meningen,, barnen grät,, likaså jag,,,

ett par bekanta har/har haft hund med epilepsi. bägge jagat med dem trots det. hundarna gått på medicin. risken är ju att dom får anfall i skogen o råkar illa ut pga det. men jag personligen skulle helt klart prova för att se hur det går med fortsatt jakt för hunden. det kanske går helt bra ?!?!?

Tyvärr... Min Vorsteh fick ep ock det gick ett år mellan anfallen (2st), efter första så sa vetten: en gång ingen gång..

Tyvärr så fick han ju ett till då..

Han fick medicin men den var som sagt grovt nedåttjack, han gick omkring som en drucken och förstod aldrig riktigt varför vi var i skogen, drog ned på medicinen och det gick då något bättre men han var alltid seg och funkade inte fullt ut då han gick på medicinen. Problem med mjälten satte definitivt stopp och han jagar nu vidare i de sälla..

Förmodligen hade jag tagit bort honom ändå eftersom jag inte tyckte att det var juste att droga honom bara för att kunna "ha honom kvar".

Den dag man köper en valp så har man ett svårt beslut framför sig och det är när är det dags för hunden att åka vidare till de sälla..

Min stövare har haft 3 Ep anfall.ett varje år.vetrinären sa att det var bara jaga som vanligt.hon menade att ett anfall om året var ingen fara.

mig veterligen har han aldrig fått ett anfall i skogen men det år ju svårt att veta...När får era hundar anfall?på min hund börjar det altid när han sover..

justja han får ingen medicin..

gräva ner den och tå tar man ny det är onöjdig pracka med sjuk hundar om man mena jaga effektiv.

ok

Mor och far hade en finnspetstik med ep. Hon blev 15 år och den lugnande medicinen gjorde henne inte lugn . Tror det är individuellt det där. Skulle nog också testa att jaga iaf

Min fick vid båda tillfällena sina anfall då jag var ute på jakt, nu hade jag beeper på honom så någon risk för att jag inte skulle hitta honom om han blev liggande någon stans finns inte, han sökte vid båda tillfällena upp mig och fick anfallen vid mina fötter.

Nu var det ju andra besvär som gjorde att det blev "för mycket" och han fick vandra vidare..

Hade jag en drivande eller mer vidsökt hund så skulle jag inte tordas jaga med den, jag tyckte att det var skitläskigt när min körde vattenapport, ett anfall där och det hade varit färdigt...

Jag känner en pointer som lider av detta, han får ep-anfall under jakt ibland. Ägarna har valt att låta honom leva medan anfallen inte är jättekraftiga (ofta kan han bara stanna till och gunga med huvudet en stund), de jagar med beeper numera och skjuter allt som kommer fram dvs även på stöt, vill inte lägga ner någon energi på dressyr utan satsar på att ha positiva dagar i skogen så länge det går. Själv skulle jag nog ha svårt att se min hund få dessa anfall, men tycker samtidigt det är mycket sundare att göra på det här sättet än att frånta hunden det bästa den vet.

Avlivning eller "kör på så länge det känns rätt" skulle jag köra på.

gräva ner den och tå tar man ny det är onöjdig pracka med sjuk hundar om man mena jaga effektiv.

Dina hundar utgör alltså inget känslomässigt värde för dig om jag nu fattat det rätt? Bara redskap innom jakten?

Dina hundar utgör alltså inget känslomässigt värde för dig om jag nu fattat det rätt? Bara redskap innom jakten?

bra sagt walle.