Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag gästjagade fågel idag med min odåga till strävhår. Efter någon timme ringer det i kompisens nalle. En same i andra ändan säger att en brun stor hund har skadat en renkalv i området vi jagar i. Min hund har fått veta att renar är "NO GO!" och kommer numera tillbaka och sätter sig när det är ren i närheten men andemeningen är att det är min hund som är ansvarig för det inträffade. Med tanke på hennes minst sagt rotiga sök idag så kan jag garantera att så inte är fallet. Vi fortsätter jakten och ska till att fika när en skarp vissling hörs och vi tittar på varann BJÖRN? inte säker men ganska troligt. Fikar klart och fortsätter jakten men det går trögt även om några fåglar påträffas så är inte ammunitionsåtgången direkt stor med stötar och missad fågel som sitter i träd. Hunden går ut på högerkanten och gör ett sticksök och jag får se någonting honungsgult som jag tror är hunden först men färgen stämmer inte för strax efter kommer det orangefärgade täcket med vidhängande hund i spåret där det honungsgula just försvunnit. Jag ger mig nästan den på att det var samma som visslade åt oss och som rivit stubbar runt hela området. Nu kommer det roliga. En jämthund modell större kommer och hälsar på och kompisen ringer upp samen som kontaktat oss tidigare. Ordern är solklar Koppla hunden vi håller på med sarvslakt och vill inte ha renarna skingrade. Inga problem vi befinner oss 2km in på vår mark och ingen älgjakt bedrivs alltså kommer hunden utifrån. Det här är inte "statens mark" utan annan arrenderad mark. Hunden är försedd med pejl alltså kommer husse att se var den är. Mycket riktigt så möts vi av en för oss okänd jägare som är måttligt road av att hitta sin jämte i koppel och efter lite argumentation så skiljs vi åt och jag måste ha tag i samerna för att reda ut uppgiften att min hund skulle ha gett sig på en renkalv. Vi stannar vid slaktplatsen och när jag presenterat mig och förklarat mitt ärende så ser jag två frågetecken framför mig. Kalven ligger död åtminstonde en kilometer varifrån vi jagat och efter en trevlig pratstund med två hyggliga killar så drar vi vidare. En fjäder hade blivit en höna. Vi blir upphunna av en bil som lägger sig så nära att det måste ha blivit stenskott och han blinkar och står i. Jag stannar för att se vad som står på. Då är det ägaren till jämthunden som är rosenrasande och förklarar att vi har ingen rätt att koppla hans hund någonstans. Jag ber honom helt lungt att kontakta samen som bett oss att ta hand om hunden och låta bli att skälla på oss men jag är säker på att jag har rätt att koppla hunden och återföra den till ägaren om den driver älg flera km in på marken även om man normalt inte gör så häruppe. En skitjaktdag med folk som inte har begrepp att ens vara tacksamma för även jag fick avbryta jakten för att ta hand om deras hund som gått en kilometer över en myr och ytterligare in på kompisens jaktmark.

Efter dina omständigheter, så gjorde du väl det du trodde var bäst, helt klart. Och det är väl så vi mår bäst av att göra i alla lägen.

Men det klart, att jägaren var otrevlig är ju inte försvarbart, men det kan jag ju säga...att de gånger jag råkat ut för att "snälla" människor kopplat upp mina hundar mitt under pågående jakt, så inte har jag blivit direkt glad... Det ska man nog inte förvänta sig.

Jag tror inte att han hade blivit gladare av att samerna skjutit hunden heller om den gått in i renflocken och med det i bakhuvudet så tog jag hand om hunden. Jag fick ju även koppla min och ta sikte på bilen. Här är nog spåret efter den verkliga boven.

Jag tror inte att han hade blivit gladare av att samerna skjutit hunden heller om den gått in i renflocken och med det i bakhuvudet så tog jag hand om hunden.

Det borde han helt klart se som ett sämre alternativ...

Det var ju ett rätt infekterat läge med en renkalv riven på hunddjurs vis och pågående sarvslakt. Hoppas bara att killen med jämten tänker till lite även om jag inte har några större förhoppningar med tanke på hans agerande. För jag anser att någon är skyldig någon en ursäkt även om jag klarar mig utan en personligen då jag inte har någon anknytning till marken ifråga. Men att odla dåliga relationer mellan jaktlag är inte bra. Därför jagar jag inte älg. Först är man ovänner sex månader före älgjakten och sedan sex efter. Älgjakt är karlarnas syjunta och en del av dom tror jag har skurit bort hela paketet och vikt in kanterna för dom beter sig som ett gäng kärringar med långt gången PMS.

Jag har varit med om att ha en jämthund som dragit iväg på fjället och slog sällskap med ett gäng ripjagande damer. Nu var det så att en av deras hundar löpte, vilket gjorde jämten väldigt intresserad av dem..

Jag hade varit innerligt tacksam om det varit min hund och den hade blivit kopplad långt från där vi jagade. Tycker du gjorde helrätt!

Ja jävlar..

Fan vad arg jag hade varit.

Tog du reg nr på bilen som han hade?

Nej men kompisen visste tydligen vem dom är och ingen av dom har väl några större studieskulder och en av dom höll på att ha kört ihjäl sig i fyllan men nu dog visst passageraren han hade med sig istället. Vissa människor ska man bara rycka på axlarna åt och hoppas att inte vägarna korsas mer än nödvändigt så att man behöver befatta sig så lite som möjligt med dom.

Jag har aldrig sett kompisen så arg, han är lugnare än en filbunke normalt men i dom lugnaste vatten.