Tänkte ge en förklaring till artikeln om mig och min gamla hund Kolgårdens Sakko som är ute i nya numret av Jaktjournalen.

För 5 år sedan följde artikelförfattaren med mig på jakt med löfte om att publicera en artikel. Överenskommelsen var att ingenting skulle avslöjas om var någonstans vi jagade. Efteråt sades det att det nog ändå inte skulle bli någon artikel.

2 årsenare blev jag påhoppad av två norrmän som var här och jagade och tjoade om att jag var i en artikel. Dom hämtade tidningen och visade. Det var en jätteartikel med massor av bilder och en karta med kryss på exakt var vi var och jagade!

Givetvis blev jag förbannad då jag avskyr att det invaderas av Norrmän här varenda år och nu blev jag dessutom medskyldig till ytterligare invasion!

Och alldeles nyligen såg jag att jag helt plötsligt skulle vara i JJ! Ett 5 år gammalt reportage med bilder som redan publicerats i en annan tidning och dessutom helt utan mitt medgivande. Hade jag blivit tillfrågad hade jag vägrat detta reportage. Men det blev jag alltså inte..

Jag ringde direkt chefredaktören på JJ som blev både förvånad och upprörd, dels pga åldern på reportaget, dels på att jag inte tillfrågats och dels på att vissa av bilderna han köpt redan varit publicerade!

Det går förstås inte att göra något åt det nu men jag berättar hur det gått till som en liten varning till andra som eventuellt tar med journalister att vara mycket noga med att ha villkoren för publicering klara och begära att få se artikeln innan den skickas till tidningen!

Jag har tidigare varit med i många reportage i både jakt och fisketidningar och då alltid fått ta del av materialet innan publicering.

Ska även säga att denna journalist är en underbart trevlig och snäll person som jag vet inte vill någon illa och att det här förmodligen handlar om något missförstånd.

Men ändå vill jag dela med mig så att andra som ställer upp på reportage håller koll på hur det kan bli om man inte reder ut alla detaljer före publicering.

Tänkte ge en förklaring till artikeln om mig och min gamla hund Kolgårdens Sakko som är ute i nya numret av Jaktjournalen.

För 5 år sedan följde artikelförfattaren med mig på jakt med löfte om att publicera en artikel. Överenskommelsen var att ingenting skulle avslöjas om var någonstans vi jagade. Efteråt sades det att det nog ändå inte skulle bli någon artikel.

2 årsenare blev jag påhoppad av två norrmän som var här och jagade och tjoade om att jag var i en artikel. Dom hämtade tidningen och visade. Det var en jätteartikel med massor av bilder och en karta med kryss på exakt var vi var och jagade!

Givetvis blev jag förbannad då jag avskyr att det invaderas av Norrmän här varenda år och nu blev jag dessutom medskyldig till ytterligare invasion!

Och alldeles nyligen såg jag att jag helt plötsligt skulle vara i JJ! Ett 5 år gammalt reportage med bilder som redan publicerats i en annan tidning och dessutom helt utan mitt medgivande. Hade jag blivit tillfrågad hade jag vägrat detta reportage. Men det blev jag alltså inte..

Jag ringde direkt chefredaktören på JJ som blev både förvånad och upprörd, dels pga åldern på reportaget, dels på att jag inte tillfrågats och dels på att vissa av bilderna han köpt redan varit publicerade!

Det går förstås inte att göra något åt det nu men jag berättar hur det gått till som en liten varning till andra som eventuellt tar med journalister att vara mycket noga med att ha villkoren för publicering klara och begära att få se artikeln innan den skickas till tidningen!

Jag har tidigare varit med i många reportage i både jakt och fisketidningar och då alltid fått ta del av materialet innan publicering.

Ska även säga att denna journalist är en underbart trevlig och snäll person som jag vet inte vill någon illa och att det här förmodligen handlar om något missförstånd.

Men ändå vill jag dela med mig så att andra som ställer upp på reportage håller koll på hur det kan bli om man inte reder ut alla detaljer före publicering.

Jag läste reportaget ihelg och blev förvånad att det stod var du jagar osv (inte exakt givetvis) nåja! fint reportage annars och verkade vara en bra hund!! Hoppas norrmännen håller sig därifrån så man slipper massaker.

tar med journalister att vara mycket noga med att ha villkoren för publicering klara och begära att få se artikeln innan den skickas till tidningen!

Det är inte alltid det hjälper

Hade Expressen med på tjänstejakten för några år sedan och efter avslutad jaktdag så krävde jag att få korrekturläsa artikeln innan den gick i tryck.

Visst inga problem sade han och skickade över underlaget efter några dagar,såg väl bra ut tyckte jag och sa ok.

Vad som fanns att läsa i tidningen ytterligare några dagar senare var något helt annat

Tex blev rubriken ändrad från Rådjursavskjutning i tätort till Bambikomandot rycker ut idag kan jag garva åt det men då var det fan inget roligt.

Litar inte en sekund på journalister efter detta även om de senaste skött sig bra.

/Micke

Tyvärr inte journalisten/reportern som skriver headline och ingressen utan redigeraren/redaktionssekreteraren, allt för att texten skall sälja och vara fängslande!

Journalister/reportrar har en viss förkärlek till sina egna ord och det är inte allt det överenstämmer med tidningens ledning...

Tyvärr II ändrar även dessa "över huvudet" på skribenten ofta helt utan vetskap!

/Vänligen

Tex blev rubriken ändrad från Rådjursavskjutning i tätort till Bambikomandot rycker ut

..det var ju Liiite skillnad... Journalister lever av att sälja artiklar. Även jag har en del erfarenheter från journalister, och jag kan bara konstatera att jag tyckt om allihop. Tills jag läst resultatet av deras arbete. Inte En gång har de lagt fram sin sak som jag trott att de skulle gjort, så räkna inte med det.

Dags-, kvälls-, eller fackpress. Alla ska sälja sina tidningar.

Jag ska fixa tidningen imorgon och läsa!

Visst kan det vara trevligt att vara med i något reportage då nästan alla har något bekräftelse behov. Precis som du säger Jakob bör man tänka sig för jag fick ett erbjudande ifjol men tackade nej trots att jag älskar att bli bekräftad så kändes det fel och samma tankar brottades jag med över att skapa en jaktdagbok på denna sida. Det gjorde jag men efter att sett innovationen av jägare första veckans jakt bestämde jag mig för att inte föra någon dagbok på ett forum och även vara försiktig med vad jag skriver och bilder. Försökte även i ilska radera min projekt tråd om jakteldoradot den veckan men misslyckades

Visst känns det trist att inte få visa sig på styva linan men jag förstår hur det känns för dig Jakob nu torde väl Norrmänen hittat dessa marker ändå men bara tanken att man hjälpt till är nog. Nu verkar det som att nedgången på fågelstammen rättar till detta problem tillfälligt men det kommer säkert att återkomma när fågeln gör det

Jag hittade reportaget på nätet och tycker det var riktigt bra! Vet inte om det är mera bilder i tidningen men i reportaget nämns inte exakt vart ni jagade fast jag vet men det behövs nog rätt bra tortyr redskap innan något lämnar mina läppar Enda som sticker lite i mina ögon är väl att du hade en kombi fast det har även jag använt innan jag insåg att hagel och tjäder inte hör ihop

PS: Jag kommer att vara i jaktstugan nästa vecka så du är välkommen om du är i krokarna så kan vi kolla lite hundar och skjuta lite fågel

Ja att ställa upp på artiklar tror jag nästan alltid handlar om självhävdelsebehov. Så har det varit för mig iallafall, både med fiske och jakt. Nu var det 5 år sedan jag var med på något sådant och behovet är mindre nu, jag vill inte vara med längre helt enkelt och därför känns det lite extra irriterande då det sker på det här sättet.

Nu har ju också vi fått den kanske värsta delen av Norskinvasionen och inställningen här i trakterna bland allmänheten och jägarna är närmast hatisk mot norrmännen. Alla som syns i media inom fågeljakten pekas då ut som syndabockar och medskyldiga till allt folk som kommer och blir hatade själva.. Det är inte heller något jag vill.

Varenda jävla fågeljägare i Sverige och Norge och Finland ska ju tvunget till Vilhelmina!!! Helt sjukt är vad det är och mycket beror på att det varje år i alla dessa länder publiceras ett antal artiklar om den "förlovade fågeljaktskommunen"! Det är närmast omöjligt att bedriva normal jakt själv här nuförtiden.

Det är sällan man mött en journalist som man kan lita på.

Det är som om dom ALLTID måste "trixa" till texten så att den ska få ett genomslag i tidningen.

Fast de töjer på sanningen och den lilla mannen far illa, trycks skiten oftast.

Surt!

Jag har varit ute på lite frilans och skrivit en artikel för JJ......de gäller som sagt att känna av personkemi samt stämma av med de som ingår i reportaget så gått det går. Detta var mitt första försök och hoppas att alla parter blir nöjda. Dock inte alla som skriver i tidningar som har fingeltoppskänslan!

Se till att få läsa igenom artiklarna som ni är med i!

Gör klart vad som gäller och behåll kontinuerlig kontakt med skirbenten så inga fel uppstår när allt data behandlas!

I övrigt så hojtar jag till när reportaget kommer