En tanke! Läste i en annan tråd om olämpligheten att skjuta nära sin hund vid vildsvinsjakt. Det slog mej att man knappt aldrig läser om att hundar fått skottskador vid just grisjakt däremot förekommer det som det verkar allt för ofta vid älgjakt. Är det bara att det inte skrivs om detta eller är det värre vid älgjakt. En ide är ju att älgarna står där risken för rikoschetter är större. Finns kanske någon förklaring?

mvh

Förklaringen kan nog vara att det under älgjakt så kan det bli stånd/gångstånd hos kanske inte allt för erfaren passkytt.

Grisen går oftast inte skjuta på stånd för en snubbe i torn, nasse brukar ju ställa sig mitt i skiten.

Kan givet har FET fel i detta men det va en tanke som slog mig såhär efter ett par virrar...

En tanke! Läste i en annan tråd om olämpligheten att skjuta nära sin hund vid vildsvinsjakt. Det slog mej att man knappt aldrig läser om att hundar fått skottskador vid just grisjakt däremot förekommer det som det verkar allt för ofta vid älgjakt. Är det bara att det inte skrivs om detta eller är det värre vid älgjakt. En ide är ju att älgarna står där risken för rikoschetter är större. Finns kanske någon förklaring?

mvh

Jodå det förkommer trots allt en del missöden även vid jakten efter vildsvin. Vill inte direkt nämna något specifikt tillfälle, eller inblandad person men visst sker det.

Det jag kan nämna är min egen tik Dansa.

När jag röntgade höfterna på henne så finner de på r-plåten två större mantel flisor ! Dessa var silverfärgade och bör komma från en äldre Alaska kula, eller någon RWS kula skulle jag gissa på iaf.

Den större flisan satt just i jumsk trakten och den andra strax utanför lårbenet, ingen av dessa var svåra att avlägsna så detta gjordes på plats när vi ändå var där.

Tycker själv att jag är väldigt nogsam med att kolla över hundarna efter avslutad jakt på plats, men även efter att de har tvättats vid hemkomsten, men visst ett lite snitt här eller där noterar man kanske inte.

//B

Fanns inte en artikel om en Laika som blev skadeskjuten vid grisjakten i Svensk Jakt nyligen? Så visst händer det.

Kan vara att man är mer medveten om risken vid grisjakt, och därför funderar mer inför skotten än vid älgjakt. Klart att man alltid borde vara 110% säker vid skottlägena, men i praktiken så avlossas ibland snabba skott där man kanske inte alltid tänker efter så mycket som man borde... Har själv ett minne från fågeljakten när en fågel steg på långt. Sköt snabbt för att inte låta den gå ur håll, och sekunden efter skottet inser jag till min fasa att min hund stod på ett helt annat ställe än jag trott. Hunden blev inte träffad, som tur är, men jag fick inrepeterad en av de viktigaste läxorna som finns vid jakt.

Har klarat min hund så här långt och hoppas det fortsätter

En stor skillnad tror jag är att vid grisstånd så måste man mycket närmare inpå för att kunna avsluta jämfört med älg och det gör i sin tur att det är lättare att se hur hunden är förhållande till viltet. På 50-100 m på ett hygge där tallen kommit upp nån meter är det svårt att se hunden vid älgstånd och svårt att komma närmare utan att bli upptäckt.

På gristånd handlar det ju oftast om ett par meter upp till 20 meter ( min erfarenhet )

Svårast tycker jag det är vid griseftersök då man så gärna vill komma till avslut för att förkorta lidandet på grisen, här gäller det att inte förivra sig.

/ekebo

Jag har nyligen grottat runt en del med statistik från bland andra Agria. Där ser man direkt att skottskador är mycket mycket ovanliga på jakthundar. Trafiken står för kanske 95 av 100 olyckor med jakthundar. Sedan är nog drunkning, sparkad av älg, stakning på pinne, vilkdsvinssprätt och andra suspekta skador vanligare än just skottskador. Kort sagt så tror jag underlaget är så litet att man kan få svårt att säga att det ena är vanligare än det andra. Vad jag minns var dock att jag reagerade över att det som föreföll vanligast var skottskador vid jakt med stående fågelhund...