Skulle jagat idag o gjorde så också men det blev lite fördröjt.

När jag var omklädd o klar efter jobbet i morse så ringde polaren o sa att det rapporterats en grisolycka med 2 grisar inblandade, han o jag skulle ändå jaga gris o va ju typ helt klara för ett eftersöks uppdrag.

Gud hör min bön tänkte jag direkt o funderade på o gå i kyrkan på söndag o tacka..

Behöver ju få fällt framför den svarte o med 2 påkörda grisar så borde någon ge chans till ståndskall…

O ståndskall ber man ju han däruppe om, titt som tätt..

En idiotisk beskrivning av olyckan på typ 5 km vägsträcka.

Det ska vara bromspår, och även plåtskador på bilen.

Vi körde sakta o kollade av vägen så gott de gick, med ABS bromsar blir de inga bromsspår, vilket vi var rätt övertygade om fast det kunde ju va en gammal bil.

Såg några plast detaljer i motsatt vägbanan men vi fortsatte ända bort till 25:an innan vi vände.

Försökte ringa upp föraren men inget svar, när vi närmade oss där plastbitarna låg stod en bil i kanten och 2 pers gick på vägen.

Ok, enl polisen så skulle föraren åka tillbaka o markera o de va precis va de gjorde.

Bägge grisarna låg döda i var sitt dike.

Jaha så var de med det, men när jycken luggade nassarna så va de helt stela.

Hmm.. likstela redan? Till o med blodet på tryne var nästan fruset??

Grisarna 2 mindre galtar såg rätt ok ut om man tittade på utsidan och vi började nysta i vem som skulle ha köttet.

Då kläcker gubben ur sig.. jo förresten bara så ni vet så körde jag på grisarna vid 21.00 igår…

Jaha de där är ju inge bra.

Vi förklarade att de kött som ev gått att använda får ansens som kasserat iomed att de legat typ nästan 12 timmar ourtagna.

Hade det ev varit liv i grisarna så är det ett j-vla plågeri o låta dem ligga till dagen efter innan man bemödar sig med att göra polisanmälan och markerar platsen.

Vi åkte därifrån o när jag återrapporterade resultatet till polis så nämnde jag att olyckan skett igår kväll, inte nu på morgonen..

Kvinna blev skitsur o kommer att ge gubben en bötesbot.

Hon hade fått uppfattningen om att olyckan skett för mindre än 1 timme sen.

Sen blev det försök till grisjakt på 2 pers men vi hittade inget, eller visst faen reste ”svartan” nått precis bakom ena åteln o jag släppte på grisspår också men om det va gris hon reste vet i faen…

Kan varit vad som helst antar jag.

Vi körde iallafall ifatt och kopplade efter nån halvtimme för det var ändå långt utanför markerna.

Men j-vlar vilket skönt skall hon har..

höger dike..

Vänster dike..

Känner igen det.

Får väl egentligen inte säga det, men blir ju lite av en antiklimax när viltet ligger dött i diket.

Rent ut sagt, jävla nötter. Men som Musköt skriver, inte helt ovanligt. Var ute med hunden i går kväll och hittade ett dött rå i diket. Inget som var rapporterat till LKC. Troligast en lastbil, dom märker ju inte direkt av ett rådjur.

Bra jobb ändå NS! Mer som du!!

//Erik

Man blir så matt!....

Mvh

Sen blev det försök till grisjakt på 2 pers men vi hittade inget, eller visst faen reste ”svartan” nått precis bakom ena åteln o jag släppte på grisspår också men om det va gris hon reste vet i faen…

Kan varit vad som helst antar jag.

Vi körde iallafall ifatt och kopplade efter nån halvtimme för det var ändå långt utanför markerna.

Men j-vlar vilket skönt skall hon har..

höger dike..

Vänster dike..

Hur tycker du "svarten" fungerar...lite nyfiken är man ju allt. Jag förstod att du var lite tveksam initialt.

/Oskar

Hur tycker du "svarten" fungerar...lite nyfiken är man ju allt. Jag förstod att du var lite tveksam initialt.

/Oskar

Som eftersökshund tror jag numera stenhårt på kräket, känns som hon kommer bli nått aldeles extra.

Jaktlust som hin håle...

Skall som väcker döda...

Men om jag får henne ren på fel vilt vet i faen...

Släppa på fritt sök så blir det nog allt för lätt fel vilt o iallafall i år känns det lite dumt.

Lite dåligt ställt med "stoppknapp" på kräket oxå...

Kallade in från 700 m för nån vecka sen, fast då var hon iofs påväg tillbaka...

Men hon bör präglats en del på gris nu men som sagt vi får se.

Jädrans kul hund iallafall

Hoppas o väntar med spänning på spårsnö...

Ska jobba lite med släpp på åtel o sätta upp åtelkamera o klocka o sånt för o lättare få rätt vilt i näsan på kräket.

Hon följer långt o länge på äldre löpor iallafall...vid släpp på fritt sök så, tja då letas det upp som hon först fick i näsan...

Markera väl när hon får känner spår, fast de kan ju va från i princip vad som...

Var som sagt tveksam i början, men utvecklingskurvan verkar va jämn o fin

Man lär så länge man lever, såg för några veckor sen en jämthane som totalt sket i gris i hägn.

Dock visade han ingen rädsla för grisarna.

Både ägaren o jag va rätt övertygade om att den jycken blir nog grisren.

Men det spelar iofs ingen roll för han skulle va nöjd om det blev enbart älghund av den.

Veckan efter skäller hanen gris i 2,5 timme i mörker och får dessutom en bete i arslet.

Nu jagar han gris utan bekymmer men är rätt ljum på älg.

Va lär man sig av detta...

Inte ett skit

Annat än det kan bli hund av vad som, o test i hägn säger inte mycket...?

Jag kan inte tro att det är svårare att göra "den svarta" rådjursren än en vanlig stövare. Dock kan det tänkas vara knepigt om man samtidigt vill använda hunden till alla slags eftersök, inklusive rådjur. Jag vet att många hävdar att hunden skall kunna skilja på eftersök och jakt, men för en jaktsugen unghund tror jag detta är en klart försvårande omständighet om man vill göra hunden till specialist.

Jag har själv bilden att det kanske är lättare att få renodlade gris och rovdjurspecialister av stövare från andra länder än skandinavien...

Skälet till detta är att de ofta har mer dådkraft och kamplust än våra inhemska stövarraser. Jag uppfattar det oxå som att de ofta är mer intresserade av bytet en tex en schillerstövare. Jag har som bekant en "stövare av utländsk härkomst" och tycker nog det varit betydligt lättare att få denna rådjursren än tidigare schiller och hamiltonstövare. Min egen tes är att de senare belönar sig själva genom själva drivandet, medan "utlänningen" tycker belöningen är bytet eller "kampen". Rådjur kommer man inte i fatt och de ligger inte döda i löpan (förutsatt att ngt pucko inte skjutit för hunden) alltså ingen belöning, alltså tråkigt att jaga

Samtidigt tror jag att "den svarta" är mer triggad av drivandet i sig än vad min ras är. På det sättet lite mer lik våra skandinaviska stövarraser. Kort sagt tror jag dock att det går att få dem specialiserade till den grad att de kan släppas på fritt sök, men att det kräver lite nötande och kanske några "rusher" från husses sida

Sedan tror jag att de aldrig skall få belöning i form av ruskande av dött "fuldjur", tror nämnligen att ävem dem svarta kommer jaga det som lönar sig, dvs det som man rätt som det är får ruska om, och följdakligenn sluta jaga det som inte lönar sig, dvs det som aldrig dör i löpan...

Bara mina funderingar...

Jag kan inte tro att det är svårare att göra "den svarta" rådjursren än en vanlig stövare. Dock kan det tänkas vara knepigt om man samtidigt vill använda hunden till alla slags eftersök, inklusive rådjur. Jag vet att många hävdar att hunden skall kunna skilja på eftersök och jakt, men för en jaktsugen unghund tror jag detta är en klart försvårande omständighet om man vill göra hunden till specialist.

Jag har själv bilden att det kanske är lättare att få renodlade gris och rovdjurspecialister av stövare från andra länder än skandinavien...

Skälet till detta är att de ofta har mer dådkraft och kamplust än våra inhemska stövarraser. Jag uppfattar det oxå som att de ofta är mer intresserade av bytet en tex en schillerstövare. Jag har som bekant en "stövare av utländsk härkomst" och tycker nog det varit betydligt lättare att få denna rådjursren än tidigare schiller och hamiltonstövare. Min egen tes är att de senare belönar sig själva genom själva drivandet, medan "utlänningen" tycker belöningen är bytet eller "kampen". Rådjur kommer man inte i fatt och de ligger inte döda i löpan (förutsatt att ngt pucko inte skjutit för hunden) alltså ingen belöning, alltså tråkigt att jaga

Samtidigt tror jag att "den svarta" är mer triggad av drivandet i sig än vad min ras är. På det sättet lite mer lik våra skandinaviska stövarraser. Kort sagt tror jag dock att det går att få dem specialiserade till den grad att de kan släppas på fritt sök, men att det kräver lite nötande och kanske några "rusher" från husses sida

Sedan tror jag att de aldrig skall få belöning i form av ruskande av dött "fuldjur", tror nämnligen att ävem dem svarta kommer jaga det som lönar sig, dvs det som man rätt som det är får ruska om, och följdakligenn sluta jaga det som inte lönar sig, dvs det som aldrig dör i löpan...

Bara mina funderingar...

Jodå, låter ju klokt.

Ska givet inte skjuta fuldjur o hoppas inte grannarna gör det heller.

Är hon lös så är det gris o räv som får skjutas.

Tagit henne (kallat in) på rådjurslöpa ett par tre gånger men gör ingen större affär av det iofs.

Kopplar bara o åker nån annan stans.

Jag kommer va fullt nöjd om jag får till en eftersökshund men som oxå går att släppa på löpa på frisk gris.

Resten blir ren bonus

Nya tag i morgon, ska ändå åka runt o kolla till lite åtlar.