Nåväl det är dags att erkänna,

jag har inte jagat älg i år, jag har smitit iväg till England, igen.

Ni som känner mig här på forumet kommer kanske ihåg att jag var i England i våras, en resa som tillkom efter ett års väntan och planering.

http://forum.robsoft.nu/viewtopic.php?f=23...England#p611337

Resultatet från den resa blev många nya vänner och glädjande nog tre muntjac, varav en bock som var lagom, något kort för brons med med båda huggtänderna kvar,

På det hela en ganska trevlig trofé att ha hemma.

För knappt tre månader sen kom det ett SMS till min telefon, i korthet löd det, "-get ower here bud, we are overrun by deer and need a good rifle", det var en inbjudan till jakt som jag inte kunde motstå.

Efter viss planering och strategiskt tänkande från min sida kom jag att utverka tillstånd att åka dit från min sambo och alla övriga papper kom att ordnas efter hand.

För att inte hålla er i väntan längre kan jag inledningvis meddela resultatet av sex dagar jakt i söndra och mellersta England,

8 kulskott avlossade

8 hjortar av tre skilda slag och kön fällda

6 hagelskott avslossade

1 fasan och 1 gräsand fällda

Nedan följer en dag för dag redogörelse för jakten.

Jag flög ut på lunchen onsdag i förra veckan till Heatrow där jag möttes av strålande sol och mina jaktvärdar Ian och Jo samt den amerikan som var medbjuden på jakten,

i sällskap färdades vi i bil cirka tre timmar på M1 söderöver till vi kom fram i Devon där omgående och utan prut ombades att göra färdiga våra vapen för testskjutning, kravet var tre skott inom 2,5 inch på 100 yard, dvs cirka 6,5 cm på 92 meter.

Att bagagehanterarna på flyget är elaka mot väskor är ju känt och min vapenlåda hade uppenbarligen åkt på däng, min Sako sköt cirka 3 cm vänster och något högt, justeringar skedde varefter jag och amerikanen klarade av våra test.

Amerikanen sköt förresten med en av honom omstockad/ompipad mauser 98 i 25-06 med klassisk kolv och sporter pipa.

Jag hade tidigare varit rejält aktiv med övningskyttet från skjutkäppar och kände mig trygg i mitt skytte.

De stora hålen är mina sista skott från 200 meter med käpparna från knästående.

Efter inskjutning och test var det dags för kvällsmål och en tidig kväll, jag och amrisen tog tillfället i akt och tittade lite på några av Diana jakt filmerna, Råbockar och Svensk drevjakt. Jag tror att jag har frälst en ny man till den svenska jakten.

Torsdag

Torsdag morgon är solig, frostig och börjar vid fyratiden, efter en kortare transport är vi på marken vid kvart i fem, de nästföljande timmarna genomförs en klassisk walk and stalk där vi smyger runt en vacker dalgång, vinden är inte vår vän och den röjer oss stadigt för viltet, vi ser dock en get, en liten pinnbock och en flock med kronhjortar, en liten tjur med tre hindar och lika många kalvar, som närmast var vi på 30 meter från kronviltet.

De stod dock på grannens mark så att säga men ack vad spännande det var.

Efter avslutad stalk vid nio tiden var det dags för frukost, skoja inte att man var hungrig som svensk van att äta vid uppgång oaktat tid.

I mellan tiden den här dagen kom vi att åka till en vilthägn för att vi alla skulle få bekanta oss med killen som har hägnet och beundra de vackra djuren.

I hägnet har de en frilevande tam råget, ett trafikoffer som räddad av RPSC.

Visserligen har jag varit nära vilt i det fria men att handmata en råget är lite udda eller att låta sig nosas på av en dovhind. I hägnet hölls separat Sika, Dov, Kron, Axis och några rådjur, otroligt spännande att se.

Kvällspasset på torsdagen blev ett blött sådant, regnet började att komma ner och jag och Ian kom att köra en kort ansmygning i en otroligt vacker Y-format dalgång där vi på väg in hör hur en kron står och brölar.

Efter kanske 30 min ute ser vi på lite långt håll en liten "prick" ie avskjutningstjur cirka 210 meter, under det att vi söker smyga runt försvinner han ur dalgången och in skogen.

Något berövad över detta sätter vi oss ned och med kikarna kontrollerar dalgången, inom fem minuter trippar en enligt mig trevlig bock ut och efter överläggningar med Ian kom så order om att den kunde skjutas,

vi mäter avståndet till 170 meter lätt nedåt i dalen, efter en stunds väntan kom så bredsidan och skottet föll, bocken knäade till i skottet men inte uppenbart träffad, varefter den omgående följer efter den get den var på väg till upp för dalgången på andra sidan.

Det sista jag ser är bockens spegel när den försvinner under en eks grenar och att den inte kommer ut på andra sidan den ridå av skog som bildas av eken och andra träd.

Ni vet känslan i magen av, satan hur kunde det gå fel, det kändes ju bra, allt stämde, har jag verkligen bommat, tänk om den är skammad? Ursäktande vänder jag mig till min värd under det att vi går ner de 150 höjdmeter som var till dalens botten och upp på andra sidan.

Skottplatsen undersöks i det fallande ljuset utan resultat, efter hand följer vi bockens väg upp för slänten,

omgående när jag kommer in under det tak som ekens grenar bildar ser jag en lätt igenkänbar figur, där ligger bocken som om han lagt sig ner för att sova,

skottet har tagit perfekt men som av någon anledning har mina SGK 150 grains kulor inte uppvisat sedvanlig expansionsvilja och kulan har bokstavligen bara klippt av en revben in och en på vägen ut, lungorna var så klart trasiga men den sedvanliga goda effekten uteblev.

Kanske inte den största av troféer men minnesvärd trots allt min första råbock, tagen i södra England.

Notera den jämna ljusbruna färgen, troligtvis orsakad av att de fejar hornen mot lövträ snarare än gran och tall.

Fredag

Fredagen inleddes med ett allt mer intensivt regnande, vapenvård och god vapenolja är inte att förakta, ställ med membram och bra kängor lika så.

Efter en lång morgons stalk utan att vi sett något särskilt, bortsett från kanske 200 fasaner, oändligt antal kaniner och ett par fält gråa med duvor kom vi åter till puben för engelsk frukost.

dagen ägnades åt att testa lite bågskytte, att skjuta heldämpad 222 Rem och att sova lite.

Eftermiddagens stalk inleddes i hård blåst och kallt väder, efter att vi åkt till och spejat av ett par intressanta områden där mitt värd par har jakträtten kom vi återigen att tvärsöver en dalgång se och identifiera ett par rådjur, det var minst tre stycken och de låg intill en häck, i lä och verkade att sola sig i den nedgående solen sista strålar.

(Låt mig kort bryta in med en beskrivning av en egelsk häck, det är inte frågan om bara ett trädslag eller bara stenar på hög, det är en massiv jordvall med törne, rosbuskar, stenar och tuja allt sammanväxt och har så varit de sista 200 åren eller så, deras enda fördel är att de utgör ett solit kulfång, något som britterna kräver inför varje avlossat skott.)

I forcerat tempo tog vi oss genom dalen och ovanför det fält som djuren var på, i en sidovind, smög vi nedåt för att sedan i ett gammal grindhål spana av fältet, se bocken liggandes på cirka 60 meter och därefter sätta upp skjutkäppen, ordern var att vänta tills han står upp, du får inte skjuta tills han står uppp.

Lydig som man är så väntade jag, ett perfekt skottillfälle hade redan men visst jag väntade tålmodigt, efter kanske 15 minuter, i det sista ljuset kom bocken som jag identifierat som en gammal herre att långsamt resa sig på fötter, som en katt sträcka på sig och omgående därefter ta mitt skott,

perfekt bakom bogen över hjärtat,

han tog ett tiotal steg bort, ruskar på sig som om han är våt, går mot sina getter och därefter fallerar benen honom.

Ni kan bara ana min anspänning och puls efter detta fullföljande av en hel eftermiddags stalk.

På grund av det dåliga ljuset har jag inga bilder av denna bock, noteras kan dock att troféen är något abnorm med en spets på denna sexa som en inverterad trafikkon, helt klart minnesvärd.

Lördag

Lördag morgon var sovmorgon för mig, amerikanen som haft otur hela tiden var ute med Ian och försökte att hitta en bock att skjuta.

Efter frukost lämnar vi Devon för att åka till Kent och en annan bekant från den första resan till England, han har en större mark med ett "pheasant shoot" på där man har bekymmer med att dovhjortarna äter allt foder och att de förstår skyddsodlingarna i form av fodermajs.

Vi hinner med ett kvällspass denna dag, på väg ut till vårt high seat ser vi två hindar och två kalvar samt ett femte djur som vi bara skymtar, en trolig tjur.

På grund av säsongen för hindar öppnar först på söndagen blir det inget skjutet för egen del men det var mycket trevligt att både smyga på dem och betrakta dem.

Amerikanen kom att efter en mycket spännande ansmygning skjuta en liten pricket fallow, dvs avskjutningstjur på det bekväma avståndet av 55 meter.

Kvällen avslutades med Shepards pie på The oak, en trevlig lokal pub.

Landskapet kring Kent påminner om Skåne utanför Klagstorp där jag har spenderat mycket tid som barn.

Söndag

Söndagen inleddes med dåligt väder som bara förvärrades efter hand.

På morgonen medtogs jag på en genomgång av ägorna av hans som leder jakten, under det att vi stilla vandrade oss fram i det tilltagande ljuset kom vi bara att vi ett tillfälle stöta på hjortar, en typiskt situation tydligen där vi var på en sida en häck, de på andra och bara en av dem skrämdes att komma ut åt vårt håll.

Tråkigt nog att säga kom jag inte till skott, när det blev en lucka var det på 130 meter stående med pulsen i halsen efter en rush på 60 meter, tråkigt var det för hinden var halt på ett bakben och borde ha fått slippa mer lidande, precis som jag kände mig stadig och redo för ett skott gled hon in i undervegatationen.

Dagen till ära och alla fasaners fasa var det planerat med en rough shoot, sammantaget var vi åtta skyttar som tilldelats hagelvapen av olika slag som under ordnade former försökte att träffa lite fåglar.

Att notera är att fasaner hatar regn och i princip vägrar att flyga då, vi arbetade hårt med ungeför två häckar á 100 meter vardera samt en anddam och resultatet av detta blev att vi fick uppskattningsvis 40 fasaner på vingarna, 15 saluterades och 5 föll, där jag tog en av dem, uppskattningsvis 200 gräsänder tog till vingarna, vi saluterade inte fler än 10 av dem, resten var låååångt ur håll och av dem fällde vi 6, varav jag tog en.

Vi avslutade det hela något i förtid på grund av regnet som vräckte ner och alla skyndade till den varma och lockande puben, det vill säga alla utom den envisa svensken.

Jag bad ödmjuk om att få gå ut, värden som är en storsint man sa, visst men då får Ian ta med dig, jag går inte ut i detta väder.

Ian kom att med lätt plågad min att ta med mig ut.

Tänk er att stå i en kall dush, exakt så var det att röra sig ute denna eftermiddag, helt hysteriskt blött.

På grund av vädret insåg vi att djuren kommer att ligga inne i skogen och alla vår av/ansmygning skedde genom skogen mot tänkta platser av intresse.

Efter en plågsamt långsam och blöt ansmygning i skogen, slår Ian plötsligt upp skjutkäpparna framför mig, i dunklet bakom käpparna anar jag en samlig djur, dovhjortar sjunger det i skallen.

Först trippar en hind förbi vår lilla skjutlucka i skogen, stressan men inte skrämd, sedan två kalvar som följer tätt efter, sedan enbart i vänster öga noteras nästa djur, jag ser ett glimmer av horn, följder intensivt djuret, förriktar mot bogen och när han passerar luckan i skogen så går skottet,

paniken är omedelbar och flocken om sju djur skingras för vinden, jag följer bocken som går loss ensam med blicken, otroligt nog ser han oberörd ut, jag följer honom när han passerar bakom två träd och sedan inte mer syns till.

Jag börjar frukta för min egne skjutförmåga här, det var ett avstånd om ganska exakt 17 meter,

vid en inledande skottplatskontroll finner jag blod, mörkt sådant samt maginnehåll, majs och ekollon.

Det var inte bra, men mitt skott var mot bogen iofs mot en vilt i rörelse.

Nåväl tillsamans och med pannlamporna framme spårar vi snabbt i tjurens färdriktning,

efter en liten svacka och en uppförsbacke, enbart 30 meter från där jag såg honom sist, ligger han, skottet var ett ok skott, in vid lungan, ut genom levern och med påverkan på buken, jag hade missat att korrigera för att tjuren kom i vinkel.

På grund av det dåliga vädret, min värds lätta irritation över den stenkorkade svensken som tvingade ut honom i regnet och en allmän stress blev det inga bilder av det fällda viltet.

Att notera är att även denna gång var expansionen mycket modest och trots en smärre bukträff blev skadorna på kroppen väldigt små.

Detta är min trofé dock.

Inte den största av dovtroféer men jag har arbetat för den och det är min första dov någonsin.

Under söndag kväll byter vi en än gång lokal och vi återvänder till Baldock där jag var i våras för att jaga en dag där.

Måndag

Återigen är det frågan om tidiga mornar, förresten dessa sliter på en del efter man är ute före fem för fjärde dagen i rad,

jag och Jo har fått jaktledaren i Baldock, Pauls eget torn med uppdraget att skjuta det som komma skall efter min egen plånbok, troféerna där är dyra och jag har ingen lust att lägga dem på stora horn.

Morgonen torde kunna liknas vid den vid Lûtzen den där illvarlsande morgonen, ogenomtränglig dimma och en kyla som får även en härdad svensk att känna längtan till jaktstugan och värmen där.

Efter en timma i tornet varunder vi har hört prassel i den häck vi sitter i passar allt på att hända samtidigt, ur dimman uppenbarar sig två dovhjortar, hind och kalv men i siktet kan man bara urskilja deras halsar och skallar, kropparna är fördolda i tjockan, de är kanske 90 meter bort, precis nedanför tornet har en muntjac doe stuckit ut kroppen.

Med en muntjac på 15 meters håll är det med stor försiktighet som jag höjer vapnet och på jaktledarens oder avlossar jag ett direkt bogskott.

Geten faller omgående och ligger still.

Efter detta blir det åter lugnt, en timma passerar och ytterligare en påbörjas, SMS kommer in om att även amerikanen har skjutit en muntjac, glädjande nog.

Trots att dagen lider gör sig kylan allt mer påminnd och jag föreslår att vi skall lämnar tornet, efter kontroll med jaktledare blir vi dock kvar i 30 min till.

Minuterna innan vi bryter upp står det åter en muntjac mitt ute i gattet mellan skogen och den häck vi sitter invid, som sprungen ur marken står den dem, det är en liten bock, dvs kostnadsfri noterar jag innan Sakon talar igen.

Då avstånden var ungefär det samma som tidigare blev resultatet det med.

De båda djuren kom att falla knappt tre meter från varandra, lägligt med tanke på att de skulle bäras tillbaka genom skogen.

geten ser ut att vara skjuten långt fram men det är utgångshålet och det kan noteras att muntjacs står stilla i ungeför två sekunder i taget, de är notoriskt svårskjutna ur den aspekten, därtill är de hårdskjutna.

Efter att jag burit tillbaka de två muntjacen till lodgen, jaktstugan en kort promenad om cirka två km serverades en av de bästa engelska frukostarna jag fått.

Under dagen ängnade jag tiden åt att koka och rensa min dov och min muntjac trofé.

Kvällspasset avslutas i "the sunday morning seat" ett cirka 6 meter högt high seat, i ett väsentligt bättre väder,

tornet är beläget så att man ser ut över en cirka 400 meter långt skogslinje med en åldrig bokskog, det är som kortast cirka 86 meter till skogen, runt kring tornet är det öppen äng med en vacker häck som delvis döljer tornet och som samtidigt hyser all sköns småfåglar och småvilt.

För första gången under resan ser jag anledning att mäta upp avstånd med min mätare och jag noterar nöjt avstånd och platser tillsammans med Jo där vi sitter.

Vi var på plats halv fyra i tornet, under gott och väl två timmar händer inget, eller egentligen händer allt, vi ser en vacker "Harrier" ta en fasan, vi ser gröngölingar, vi ser fasaner en massé, harar och en del kaniner samt blir utskällda av en grå ekorre som ansåg att tornet var hans.

Under tiden så faller ljuset och det är då som min Ziess blir till god nytta,

med belysningen på och på 8 x är den underbar att använda.

I det sista ljuet ser jag två hjortar lämna skogens kompakta mörker och kliva ut i skjutljuset på ängen, det är två common fallow, hind och kalv.

Enligt svensk tradidtion börjar jag med kalven som på 74 meter får ett bra skott över toppen av hjärtat, han följer hinden i kanske 15 meter innan han går ner och ligger still.

Hinden tvekar kort men lämnar ängen skyndsamt.

Efter överläggningar beslutar vi oss att vänta en kvart och sedan gå ner.

Med fem minuter kvar av tiden, kommer hinden ut igen, längre bort och i sämre ljus tar det tid att linjera upp en bra skott,

på order av Jo skall jag skjuta om jag har ett bra skott, kanske 10 sekunder senare har jag bredsida och skottet går,

vi hör båda hur hinden faller inne i skogen efter att hon sprungit undan kanske 40 meter.

Min glädje är total, vi har väntat och nu har jag fått skjuta min första common fallow, otroligt spännande och med goda resultat.

Resten av kvällen är mest hårt arbete för att ta hand om de skjutna viltet.

Sent på kvällen kör vi vidare och kommer till vår slutdestination ett par mil norr om London.

Tisdag

Tisdagen är vår sista jaktdag

Vi skall jaga Chinese water deer och jag är tillsammans med Ian på väg ut i en liten plantering med lövträd, hjortarna förstår träden och behöver skjutas av.

Det är en ruggig morgon, lätt regn och hård vind.

Vi smyger oss stilla fram till tornet och slår oss ner där, efter en knapp timmes väntan, vid kvart över sju, så viskar och pekar Ian, deer, take it if you can.

Vi hade tidigare mätt in avståndet och det var kring 110 meter, denna hjort såg slank ut och framstod som en muntjac, vilket viskades i mitt öra som jag lade an och siktade.

Skottet gick och när jag återhämtad mig samt laddat om var allt jag kunde se i siktet ett par klövar som stillsamt sparkade ett par gånger innan det blev helt stilla.

Under lite mellanprat förklarar Ian att det var tråkigt att det kommit in muntjac där cwd:n skulle vara, de tränger bort cwd:n och att jag skall vara glad för att vara den första som skjuter en munty på denna plats.

Kort därefter bryter vi,

väl framme inser jag att det inte var en muntjac jag skjutit men en fin CWD.

En ganska nöjd men trött jägare

En stolt guide

Min amerikanska kollega hade under morgonen inte haft någon framgång till allas sorgsenhet och även jag kände att han verkligen förtjänade att fälla något ytterligare vilt.

I lojalitet med honom valde jag att inte gå ut på eftermiddagspasset, vilket gav dem större område att jaga av,

ett beslut som ledde till att även han under den sista kvarten av jakten på väg tillbaka till vägen kom att skjuta denna bock.

Man kan lugnt konstatera att han är en otroligt glad och nöjd skytt på bilden.

Notera även hans klädsel, han fann det lämpligt att köpa nya på plats i landet, han ansåg/insåg att trueflage inte passade in så bra på den egelska landsbygden.

Onsdag

Onsdag var hemresedag och jag var en mycket glad och nöjd jägare som nu kan glädja mig åt att ha jagat och skjutit två nya hjortarter samt därtill fått tillfälle att umgås med människor som ser jakten för vad den är.

Jag hoppas att ni alla kan ha någon form av behållning av denna berättelse, jag kan säga att jag har haft en underbar tid i england och att tankar på nya resor redan finns.

Bland annat har jag fått en stående inbjudan från amerikanen att komma dit och skjuta fasan, eventuellt skall jag träna lite med hagel innan jag företar en sådan resa.

/Christian

Denna tråd ligger parallel på ett annat fora, jag lägger den även här till fromma för dem som väljer att inte beträda det forumet.

trafik skadad bock kid

Avelstjur

img]http://i179.photobucket.com/albums/w312/Renatomenegon/IMG_2518.jpg[/img]

Som sagt små hjortar med huggtänder, inte att leka med vid eftersök enligt uppgift.

Fantastisk läsning, och lika fantastiska bilder!!! Salute!

Vansinnigt läckert!!!

En sån där liten rackare med huggtänder skapade plötsligt ett ha-begär modell större

Får väl börja med ett grattis till en rikigt intressant upplevelse!

Så det var du som knep platsen med IanF.... Vad hade du för drilling med dig?

//K9

Minst sagt läckert

Helt underbart! Hade inte den blekaste om att det fanns hjortdjur med huggisar....

Skapar ett begär som inte fanns alldeles nyss!

//Erik

Njaaa

knep och knep, det var jag och en amerikan inledningvis som var inbjudna, efterhand kom han att lämna återbud på grund av hälsoskäl,

därefter kom det en ny amerikan in i leken.

Angående frågan om drilling, så kan jag som sidoreferens meddela att det det inte blev någon drilling med, min är kvar hos Mattias i verkstaden.

Ian å andra sidan kom att ta med och bruka sin under resan, förövrigt en enastående bra skytt och jägare, därtill en skämtare av rang,

förresten har jag fått en nytt nick, golden bollocks, heter jag numera.

kommer att posta även där du läser under helgen.

vilket handle har du där?

Mbohman mfl-

Skoja inte att de är intressanta rackare dessa små hjortar med huggtänder. De är inte bara som spöken när de dyker upp, antingen det eller så har de underjordiska gångar, de står aldrig stilla, ie svårt att få bra skott på och vidare är de hårskjutna.

Amerikanen sköt en liten hind framifrån på 15-20 meter med 25-06 och 115 grains partition kula, den sprang hela 40 meter på 2,5 ben innan den gav upp och la sig ner, tursamt nog var det i en cirkel den sprang.

/Christian

Får väl börja med ett grattis till en rikigt intressant upplevelse!

Så det var du som knep platsen med IanF.... Vad hade du för drilling med dig?

//K9

Tack för en trevlig läsning och grattis till troféerna!

Attans... Nu saknade jag hastigt England igen...

Inte alls avundsjuk på dig!!!

Grattis till en lyckad jakt!

Intressant läsning! För mig som inte är så insatt, får du gärna berätta mer om vapnet och kalibern du använder, samt kikarsikte. Vad använder du för skjutkäpp? Du verkar iaf kunna använda den!

Som sagt, trevlig läsning

Intressant läsning! För mig som inte är så insatt, får du gärna berätta mer om vapnet och kalibern du använder, samt kikarsikte. Vad använder du för skjutkäpp? Du verkar iaf kunna använda den!

Som sagt, trevlig läsning

hmm just det vapnet det minst eller mest viktiga beroende på vem man är och hur man jagar.

Det aktuella vapnet är en Sako Varmint 591 i 308 Win med en Zeiss Diavaria 6-24x56 med ett belyst nr 43 riktmedel, kolven är en McMillan Sako varmint som jag lekt klottrare på.

I princip skjuter bössan som bäst 16 mm med den Sierra GK 150 grains kula jag jagat med under den sista säsongen, snittet är mer som 25 mm men det duger ganska bra, jag har mycket stabila träffbilder vilket ger mig gott förtroende under skyttet.

Jag har skottställt bössan 30 mm högt på 100 meter vilket ger mig möjligheten att sikta rakt på ut till 150 meter, därefter är det läge att hålla av eller skruva på rattarna.

När det gäller skyttet över käppar så har britterna en mycket god form för dessa, grönt eloxiderade stavar i tre delar, ung som walking stavar, de är sammanlänkade cirka 15 cm ner på stavarna samt med 13 cm höga delar med neopren, detta är den viktiga delen, vid skott ligger framstocken kvar stadigt i klykan.

Man kan ta allt från stående skott till sittande beroende på justeringen.

Jag skulle inte tveka att skjuta ut till 200 meter med dessa.

Vad jag antytt i texten ovan är att jag tidigare har använt SGK 150 grain till mycket god effekt med lagom expansion och ringa köttförstöring, under jakten i England har jag använt kulor från en ny ask, dessa har varit märkbart hårdare under jakten,

ringa expansion på två råbockar,

mycket behärskad verkan på två muntjac trots bogskott,

ringa expansion/påverkan på tre dov trots två bognära skott,

något bättre expansion på en CWD,

med ringa expansion avser jag att beskriva in och ut enbart ett revben trasigt på vardera sida.

Behärskad verkan avser att beskriva en söderlagen bog ingen blodsprängning av kött.

Jag har haft flyktsträckor som aldrig tidigare, som längst 70 meter på dovtjuren men det var iofs det sämsta skottet också, muntjacen var de ända som blev direkt på plats. Det som stör mig är den dåliga teckningen i skotten, jag har enbart förlitat mig på min tilltro till att jag avlossat goda skott.

/C

Njaaa

knep och knep, det var jag och en amerikan inledningvis som var inbjudna, efterhand kom han att lämna återbud på grund av hälsoskäl,

därefter kom det en ny amerikan in i leken.

Angående frågan om drilling, så kan jag som sidoreferens meddela att det det inte blev någon drilling med, min är kvar hos Mattias i verkstaden.

Ian å andra sidan kom att ta med och bruka sin under resan, förövrigt en enastående bra skytt och jägare, därtill en skämtare av rang,

förresten har jag fått en nytt nick, golden bollocks, heter jag numera.

kommer att posta även där du läser under helgen.

vilket handle har du där?

Mbohman mfl-

Skoja inte att de är intressanta rackare dessa små hjortar med huggtänder. De är inte bara som spöken när de dyker upp, antingen det eller så har de underjordiska gångar, de står aldrig stilla, ie svårt att få bra skott på och vidare är de hårskjutna.

Amerikanen sköt en liten hind framifrån på 15-20 meter med 25-06 och 115 grains partition kula, den sprang hela 40 meter på 2,5 ben innan den gav upp och la sig ner, tursamt nog var det i en cirkel den sprang.

/Christian

Jäkla tråkigt med drillingen! Hade varit en fin grej att skriva upp på drillingkontot!!

Jag använder samma där som här även om jag fick lägga till några siffror efter någon av uppgraderingarna (2004?) då bara två tecken inte längre godkändes... I samma veva var där så otroligt mkt problem med troll att jag lackade ur och knappt varit aktiv alls sedan dess - har mest kontakt med några medlemmar på mail numera.

//K9

Verkar varit en fantastisk upplevelse!

Rolig läsning

K9- jag förstår det är bättre, nu särskilt på det europeiska forumet, vi har ett eller två hustroll, de är ganska beskedliga.

Mmm som sagt drillingkontot, jag tror, jag tror att det kommer en framtid där jag vill åka världen runt och jaga med min drillling, iofs kan andra vapen få följa med också men som sagt tänk att få jagat på alla kontinenter med drilling,

afrika, plains game och fåglar

Australien, dromedar, kängeru, kanin, mat buffel ie en liten, vildsvin osv

Sydamerika, Argentina, hjort, duvor, änder, kanske en puma, inte helt PK men förmodligen en prövning

Asien, Ibex, maralhjort osv

Amerika, fasaner, vitsvanshjort, pronghorns m m

Europa, ett mufflon vore spännande att få knipa,

Satan, det var inte detta som denna tråd skulle leda till....

Nya visioner.

Oak- tack för dina snälla ord.

/Christian