Hej!!

Ni som har erfarenhet av älghundar hjälp mig lite vad ni tror!

Är så att jag har en gråtik nu på 1,5 år som gör sin första höst! Hon har väldigt stor jaklust, söket blir bara bättre och bättre och hon har en förmåga att om det bara finns älg så hittar hon dem. Men när hon väl hittar dem så bränner hon på för fullt med skallet, Från att ha hafft en bra tik skall när man hört henne skälla permobjörn, fyrhjulingar å i hungårn så blir det ljusa täta skall när hon skäller älg. Hon låter jätte eggad som om hon tänkte aaaaaa äntligen jag har hitatt en älg aaaa!!!!!. Vad tror ni? Kommer hon förstå att det inte skjuts ngn älg när hon skäller så och sken som följd. Eller hare med mognad och göra? Eller ska man bara ut å mängträna?

Skriv gärna vad ni tror!

Kan tilläga att jag inte skjutit någon älg för henne varken på sken eller stånd

De flesta unghundar har mer vilja än hjärna (erfarenhet) så det du upplever är nog inget unikt. Dom som får en hund som direkt fattar hur den skall bete sig är bara att gratulera, men tror inte dom är många egentligen.

Det finns många orsaker till varför djur inte står i upptagen, rovdjur, brunst, lövfällning och individen hos det ställda djuret för att nämna några.

Tror de enda konkreta råden jag kan ge (har ingen jättelång erfarenhet av spetshundar) är att försök vara ute mycket, till slut hittar den gamla självsäkra kon som står som en staty (råkade ut för en idag) Det andra rådet är att försök låta bli att skjuta skenälgar till att börja med och på så vi inte uppmuntra beteendet. Vänta hellre på rätt tillfälle än att skjuta på första bästa. Jycken har ju älgintresset redan och kommer säkerligen att lugna ner sig med stigande mognad då det ligger i deras gener att ställa och inte stöta primärt.

För vad det var värt.

Lycka till!

Tid är lösningen.

Hunden måste få inse vilken typ av arbete som lönar sig. Dom är smarta, skjuter du någon älg då allt fungerat så kommer hon minnas hur hon gjorde då och försöka göra det ännu bättre nästa gång. (Tanken är sådan i vart fall!)

Så mina tips är:

Skjut en älg för hunden då den skäller stånd, skjut absolut inte någon "som hon kommer med".

Ge hunden mycket tid i skogen, då skapar man sin egen tur och till slut kommer hon hitta en älg som står som en bock och du kan premiera det arbete hon lagt ned.

Min var lika het i början, skrek som en stövare vid varje älgkontakt. Det bar iväg i 7 socknar. Men allt eftersom åren går så lär dom sig hur de skall bete sig för att det ska bli roligt. Det är viktigt att ha den lilla turen så inte skenälgarna skjuts för då kan det bli trist...

/Mvh Jonas

Kan inte säga mer i ämnet än vad som är sagt, min kom på att det lönade sig inte att gå till jippiieee attack, utan tog det lugnare så blev de kvar, de lär sig själva hoppas man åtminstone säsongen är väl över om en månad men häng inte läpp för det utan nya tag i höst, se till att hunden har bra fysik och släpp tidigt så kommer hon nog igång på rätt sätt kan ta några älgar innan poletten ramlar ner.

Jag tror åxå det måste komma självmant. Det är klart att man kanske kan prägla en hund med att skjuta för den men är skeptisk till att det skulle inverka på hur den aggerar med älgarna? Ge den tid så löser det sig om det är tänkt att bli nåt av hunden. Blir det inte bättre så är det inte mycket att göra åt, vissa hundar blir inte så bra som man vill men det är bara bita ihop och jaga på....

Hejsan!!!

Jag tror oxå att de kanske är en grej som hunden måste lära sig själv, hade själv en gråtik tidigare som var het som tusan vid upptag och de blev oftast sken. Tror aldrig att jag har hjälpt grannlagen med älgjakten så mycke som dom där åren hon var aktiv hos mig. För tjurig de va hon me.

De jag märkte va att hon var lite mindre het om hon fick jobba me ett "långt" spår innan hon kom fram till älgen.

Hej!!

Ni som har erfarenhet av älghundar hjälp mig lite vad ni tror!

Är så att jag har en gråtik nu på 1,5 år som gör sin första höst! Hon har väldigt stor jaklust, söket blir bara bättre och bättre och hon har en förmåga att om det bara finns älg så hittar hon dem. Men när hon väl hittar dem så bränner hon på för fullt med skallet, Från att ha hafft en bra tik skall när man hört henne skälla permobjörn, fyrhjulingar å i hungårn så blir det ljusa täta skall när hon skäller älg. Hon låter jätte eggad som om hon tänkte aaaaaa äntligen jag har hitatt en älg aaaa!!!!!. Vad tror ni? Kommer hon förstå att det inte skjuts ngn älg när hon skäller så och sken som följd. Eller hare med mognad och göra? Eller ska man bara ut å mängträna?

Skriv gärna vad ni tror!

Kan tilläga att jag inte skjutit någon älg för henne varken på sken eller stånd

Har en tik som är sju hon vart det kanske tretioälgar skjuten på sken för jag gav upp det där med stånd när hon jagat tredje säsongen nu är hon en fullgod ståndhund lite ojämn kanske men men.... Hon skrek rätt ut varje gång inte ett ståndskall före fyra år men gissa vem som är passarnas favorit:)

hur har det gårr för er med era heta hundar? Sitter i samma båt