Eftersom alla har det ibland tänkte jag berätta om ett par av mina nya misslyckanden.

Misslyckande 1:

Var ute med lilltiken på tur, det började bra och jag fick skjuta en Tjhöna, sedan tar hon upp en tupp 150 meter nedanför mig som sitter ett par minuter innan han släpper och det blir förnyat ståndskall ca 400 meter ovanför mig. En STOLT husse börjar gå mot skallet med ett smil på läpparna och tänker nu har det ”släppt” ordentligt för lilltiken, minst 500 meters förföljande i lite blåst. Jag smyger in på ståndskallet och tiken sitter, skäller och pekar perfekt vart tjädern sitter, men jag ser den inte tillsist efter mycket krypande får jag syn på ett öga i den täta granen, syftar vart kroppen är osäkrar och ska precis trycka av då rör sig ”tjädern” lite och jag ser ett par öron. Ridån ramlar ned och jag inser att jag höll på att skjuta en ekorre istället för att bli en stolt husse som skjutit på ett bra förföljande.

Misslyckande två:

Jag jagade på ett ställe där man får gå ca 3 km innan jag har jakt och där släppte jag gammtiken och styrde mina steg mot ett vindskydd som ligger ca 7 km från vägen.

När jag kommer fram till vindskyddet ser jag på pejlen att hunden skäller ca en kilometer ifrån mig mot vägen till ok de är bara att gå tillbaka, när jag gått kanske halvvägs så tystnar hunden.

Så jag visslar på henne men ser på pejlen att hon vänt om mot bilen (troligen var hon i björn efter fågeln släppte), skit vad göra? så det är bara att lägga benen på ryggen och skynda sig för jag har parkerat på en trafikerad väg. När jag andfådd närmar mig bilen och hunden ser jag att hon börjar röra sig upp åt berget fast på ”fel” mark, ok tänker jag hon tar en lov, när jag kommit fram till bilen så har hon börjat skälla ca 500 meter in på grannmarken, så jag lägger in bössan i bilen och går för att hämta henne men ståndskallet flyttar sig uppåt berget så fort jag närmar mig. Tillsist efter mycket möda så hinner jag i fatt hunden och ståndskallet ca 3 km från bilen och stöter det hon skällt, som jag inte vet vad det var men en stor och grå fågel var det och inte en tjäder. Så de vart en jakttur på 20 km fågelvägen i brant fjällterräng varav ca 10 km i fullt språng utan något byte annat än svett.

Misslyckade jakter har jag hur många som helst  :-

Senast i fredags då skogsfågelpremiären skulle ske.

Det regnade lite lätt när jag lämnade bilen och gick med hundarna upp mot några heta tjädermyrar.

När jag väl kommit dit tilltog regnet något, men vad f-n lite regn har väl ingen dött av tänkte jag och fortsatte.

När jag gått någon km utan en enda fågelkontakt ökade regnet ännu mera och efter en stund ökade det till rena skyfallet.

Jag sökte skydd under en tät gran i myrkanten, men gav upp då regnet lätt besegrade dess grenverk.

Det regnade så inåth-v, ja bland de värsta skyfall jag skådat under mina 37 år och där stod jag på tjädertom blötmyr och tyckte livet var bra orättvist :'(

GoreTex kläderna pallade inte med utan kändes som snorblöta disktrasor kring min skrumpnande kropp.

Kängorna fylldes med vatten då jag gick över en bäck som för någon timme sedan porlade fint men nu forsade fram som ett mindre älv >

Blöt, arg och utan fågelkontakt nådde jag till slut bilen och den värmande husvagnen.

Det var en dålig start på årets tjäderjakt, så nu kan det bara bli bättre

Misslyckade jakter har jag hur många som helst  :-

Senast i fredags då skogsfågelpremiären skulle ske.

Det regnade lite lätt när jag lämnade bilen och gick med hundarna upp mot några heta tjädermyrar.

När jag väl kommit dit tilltog regnet något, men vad f-n lite regn har väl ingen dött av tänkte jag och fortsatte.

När jag gått någon km utan en enda fågelkontakt ökade regnet ännu mera och efter en stund ökade det till rena skyfallet.

Jag sökte skydd under en tät gran i myrkanten, men gav upp då regnet lätt besegrade dess grenverk.

Det regnade så inåth-v, ja bland de värsta skyfall jag skådat under mina 37 år och där stod jag på tjädertom blötmyr och tyckte livet var bra orättvist :'(

GoreTex kläderna pallade inte med utan kändes som snorblöta disktrasor kring min skrumpnande kropp.

Kängorna fylldes med vatten då jag gick över en bäck som för någon timme sedan porlade fint men nu forsade fram som ett mindre älv >

Blöt, arg och utan fågelkontakt nådde jag till slut bilen och den värmande husvagnen.

Det var en dålig start på årets tjäderjakt, så nu kan det bara bli bättre

Jag har varit med om något liknande Seger. Du behöver inte känna Dig ensam.

Min premiär i år vart inte vidare lyckad......utan i bästa Roggiestil hittade jag inte mobilen när jag skulle åka...(behövdes för barnomsorgen)

Kanoten jag skulle låna var "stulen" (gömd av min kompis.....som jag efter en hel del ringande fick tag i,dålig mottagning).

När jag sen skulle dra kanoten in till det iordningställda gömslet upptäckte jag att bössan trillat i under den manövern stöveldjup fräken typ......tog en kvart att hitta den som sen resten av morgonen blev en enskottare....(halvautomat).

Fick iallafall en gräsand som tröst....