Hej,

vi har tidigare diskuterat möjligheten att ett kulgevär kan skjuta förhållandevis "mindre träffbilder" på längre håll än vad det gör på kortare håll.

Det här är ett fenomen som vissa av oss kunnat konstatera i verkligheten men det har varit och är svårt att förklara.

Jag har själv varit med om vapen som skjutit träffbilder på 20mm på 100m för att på 200m klara av att leverera träffbilder på ca 30mm. Eftersom vapnets och skyttens spridning rimligen bör vara linjär så skall detta egentligen inte kunna hända men lik förbaskat kan det uppenbarligen inträffa Ofta har det handlat om VLD kulor och den allmänna förklaringen brukar vara att kulan "stabiliserat sig" eller "somnat in" på längre håll. Teorin bakom detta brukar ofta kallas "Epicyclic swerve" och är inte helt enkel att förstå.

Det finns en framstående skytt och tillika ballistiker hos Berger Bullets som heter Bryan Litz som har försökt förklara fenomenet på ett vettigt sätt. (Robert McCoy beskev detta i sitt standardverk om ballistik). Hans inlägg kan man läsa på länken nedan:

Förklaring av Epicyclic Swerve

Nu har samma man med hjälp av en 6 DOF mjukvara försökt visualisera detta genom en simulering, jag vet inte hur stort intresse ni har av detta men det kan nog vara av intresse för i vart fall de mesta förhärdade av er

Illustrationen visar hur kulan rör sig runt "kulbanan" mellan mynningen och ut till 200 yards...

MVH

Henrik

Hej,

vi har tidigare diskuterat möjligheten att ett kulgevär kan skjuta förhållandevis "mindre träffbilder" på längre håll än vad det gör på kortare håll.

Det här är ett fenomen som vissa av oss kunnat konstatera i verkligheten men det har varit och är svårt att förklara.

Jag har själv varit med om vapen som skjutit träffbilder på 20mm på 100m för att på 200m klara av att leverera träffbilder på ca 30mm. Eftersom vapnets och skyttens spridning rimligen bör vara linjär så skall detta egentligen inte kunna hända men lik förbaskat kan det uppenbarligen inträffa Ofta har det handlat om VLD kulor och den allmänna förklaringen brukar vara att kulan "stabiliserat sig" eller "somnat in" på längre håll. Teorin bakom detta brukar ofta kallas "Epicyclic swerve" och är inte helt enkel att förstå.

Det finns en framstående skytt och tillika ballistiker hos Berger Bullets som heter Bryan Litz som har försökt förklara fenomenet på ett vettigt sätt. (Robert McCoy beskev detta i sitt standardverk om ballistik). Hans inlägg kan man läsa på länken nedan:

Förklaring av Epicyclic Swerve

Nu har samma man med hjälp av en 6 DOF mjukvara försökt visualisera detta genom en simulering, jag vet inte hur stort intresse ni har av detta men det kan nog vara av intresse för i vart fall de mesta förhärdade av er

Illustrationen visar hur kulan rör sig runt "kulbanan" mellan mynningen och ut till 200 yards...

MVH

Henrik

Trevligt med lite ny "input" inom det här med långhållsskytte igen. Det har varit lite dött ett tag nu så detta var helt klart efterlängtat och det är kul att se hur det fungerar med hjälp av en illustration.

Bra Henrik, tack för den länken!

MVH/Jocke

Tackar!

Om den simuleringen stämmer så borde det väl finnas "noder" på olika avstånd mellan 0 och 100 yards där man får ruggigt bra precision? Det skulle ju bevisa detta om en laddning skjuter i ett hål på säg 70 meter, men sprider mer på 50?

Eller tänker jag fel nu? Det ser ju ut som att kulan passerar mittpunkten då och då under sin färd, men det kanske är olika mellan varje skott? I så fall kommer man inte att se nån förbättring på vissa avstånd under 100 yards.

Det är väl för bövelen du som är civil ingenjörn, frågor du mig som är en stackars jur.kand

Jag känner mig inte riktigt rätt rustad att på djupet analysera de matematiska modellerna bakom simuleringen men om man funderar lite grann på hur många "varv" som kulan roterar runt sin egen kulbana och hur långt den flyger på ett av dessa varv så tror jag nog att att det är svårt att dra några säkra slutsatser om några noder.

Det skall tilläggas att de flesta som köper den här teorin har uppfattningen att avvikelsen från kulbanans centrum maximalt är en kaliber. Skalan på simuleringen blir kanske därför lite missvisande

Dessutom är det bara en teori som inte är 100%igt bevisad. Jag vet att man har diskuterat hur detta skulle kunna bevisas i verkligheten och då handlar det om ganska avancerat höghastighetsfotograferande. Det är små variationer som skall verifieras.

Henrik

Det är väl för bövelen du som är civil ingenjörn, frågor du mig som är en stackars jur.kand

Högskoleingenjör om jag får be, dessutom inriktning elektro och datakom. Detta är alltså inte alls mitt område sånär som på lite grundläggande matte

Intressanta teorier hur som helst. Kanske kan förklara den där "tratt-teorin". För att påvisa och mäta kanske man ska göra testerna med en kanon istället då avvikelsen möjligen blir lättare att mäta än med finkalibrig bössa? Men det är en diskussion som jag väljer att avsluta redan här och nu

coolt. Så då sprider det mer på nära håll (från sikt linjen). Då skall jag börja skjuta in på 300 meters vallen

Stene,

det sprider inte mer på 100m vallen än vad det gör på 300m men däremot ökar inte spridningen lika snabbt som man skulle tro om man bara drar ut vinkeln från 100meters resultatet.

I teorin skulle en träffbild på 20 mm skjuten på 100m innebära att spridningen på 200m var 40mm och på 300m är den då uppe i 60mm. Nu är detta i o fs ett rent teoretiskt samband eftersom det är svårare att skjuta på 300m vilket innebär att de praktiska träffbilderna kommer att vara större en 60mm för de allra flesta av oss.

För det första så syns skillnaderna i vindstyrka betydligt tydligare på längre håll, sedan är det helt enkelt svårare att hålla samma riktpunkt på lite drygare avstånd. Sedan har du parallax problematik och mirage etc vilket gör det väsentligt svårare att hålla ihop skotten på längre håll.

Jag kan ta min egen lilla 6x45:a som exempel. Med den skjuter jag träffbilder på 15mm på 100m, på 200m ligger på 30-40mm men på 300m ligger jag på 60-70mm i snitt. Enligt ett rent linjärt teoretiskt samband skulle jag haft träffbilder på 45mm på 300m men så ser inte verkligheten ut (i vart fall inte för mig).

"Fenomenet" är också tydligast med långa VLD kulor som inte är lika stabila som mer normala kulor...

Dessutom skall det återigen poängteras att dels pratar vi om teorier och dessutom är fenomenet ganska litet även i teorin

Henrik

Att du kanske inte är en lika bra skytt som mig och inte klarar att hålla ihop träff bilden på 300 meter är ditt problem... NEJ jag skojar bara. Jag förstår vad du menar men tycker att det du kommit fram till är "coolt". Det innebär lätt förenklat att om man kan hålla en träff bild på 20 mm på hundra meter så blir den inte så stor som man skulle tro på 300 just eftersom kulan "lungar ned sig" och "flaxar" mindre. Finns det "risk" att kulan "flaxar" enligt samma bana varje gång? Det jag tänker är att om man skjuter in på 100 då kulan har sitt max läge tex åt höger från sikt linjen. Så skulle man teoretiskt kuna skjuta åt vänster på 300. Nu är jag inte topp fågel jägare utan håller mig helst under 100 där det inte spelar så stor roll. Men för de som skjuter på långa håll mot små mål bör kanske ha detta i minnet och prova bössan på lite olika håll (vilket de säkert redan gör).

Att du kanske inte är en lika bra skytt som mig och inte klarar att hålla ihop träff bilden på 300 meter är ditt problem... NEJ jag skojar bara. Jag förstår vad du menar men tycker att det du kommit fram till är "coolt". Det innebär lätt förenklat att om man kan hålla en träff bild på 20 mm på hundra meter så blir den inte så stor som man skulle tro på 300 just eftersom kulan "lungar ned sig" och "flaxar" mindre. Finns det "risk" att kulan "flaxar" enligt samma bana varje gång? Det jag tänker är att om man skjuter in på 100 då kulan har sitt max läge tex åt höger från sikt linjen. Så skulle man teoretiskt kuna skjuta åt vänster på 300. Nu är jag inte topp fågel jägare utan håller mig helst under 100 där det inte spelar så stor roll. Men för de som skjuter på långa håll mot små mål bör kanske ha detta i minnet och prova bössan på lite olika håll (vilket de säkert redan gör).

min sauer laddad med norma dl 130 gr i 860m/s är ett skolexempel på denna avvikning.

på 100m slår den 15-20mm och till vänster på 200m 20-25mm mitt i och 300m 30-50mm mitt i.

det händer då och då att jag skjuter bättre på 200m än 100m tro det eller ej.

träffbilderna är vid gynnsamma förhållanden självklart.

går jag ner i fart till ca 780 m/s så slår kulan tätare till och med svin tätt på 100m men öppnar upp rejält efter 200m