Jag måste bo i det mest tiktäta området i umeå. Ofta när jag går ut med vorstehn vill han springa som en jäkla missil mellan kissfläckarna, vill slicka och så klart hacka tänder som en idiot. Eftersom jag inte vill behöva namnge ett nytt sjukdomstillstånd (vorsteharm) så funderade jag på att kastrera honom. Men funderingarna är många. Blir dom slöa och tjocka? Ändras deras personlighet mycket? Hur är det med jaktlusten? Skarphet mot rovvilt?

Jag har verkligen varit emot att kastrera min jycke men börjar ändå fundera på det nu. Kan ju inte vara så lätt för hunden att stressa upp sig av upphetsning varje gång man går ut. Har ni någon erfarenhet av kastrerade jakthundar så får ni jättegärna komma med tips.

Man skall ha väldigt klart för sig, innan man kastrerar en hund, att just den effekten man eftersträvar kanske uteblir. Det är alls ingen garanti för att hunden slutar att intressera sig för tikar - andra hundar - då han redan fått det "intresset". Att kastrera hunden för att den skall bli mindre aggresiv är samma sak - många lyckas, men absolut inte alla.

Man kan också få effekter som du nämner, som inte alls är önskvärda, men även här måste jag säga att det är ovanligt. Du kan förvänta dig en något lugnare hund - en hund som blir "äldre" i sinnet, men inget är säkert.

Några större nackdelar rent fysiologiskt finns det igentligen inte, utan det lutar mer åt en etisk fråga. Man kan snarare säga att du på detta vis snarare garanterar att t ex inte cancer uppkommer i testiklarna.

Hunden blir inte tjock av att vara kastrerad, utan av kombinationen för mycket mat - för lite motion.

Något råd i frågan vill jag följdaktligen inte ge, utan bara belysa just att man skall inte lägga ut pengarna och sedan bli besviken över utebliven eller oönskad effekt. Kastrering är ingen mirakelkur, utan snarare en sista utväg.

Jadu det här låter som ett klart ledarskaps problem

Verkar som om din hane har den uppfattningen att han kan göra som han vill, nu är detta inget illa menat.

Men han verkar inte förstå att det är du som är chef....

En gång i tiden fick jag en hund som den förre ägaren inte klarade av och när han ledsnade så ringde han mig och frågade om jag ville ha hunden...

Efter diverse övningar så kunde jag t.e.x klippa klorna på han ensam, innan gick det åt två som höll i och en som klippte...

Att kastrera en hane tycker jag är absolut sista utvägen om inget annat hjälper...

Men som de sa på hundskolan när jag gick där , ""fn i mig så gäller det att använda don efter person""

Tjoho... Här är jag, en av de som kastrerat just min Vorsteh, med samma anledning som du, men vet ej riktigt vad du menar med "Vorsteh-arm, hoppas på en bra förklaring, det är iaf inte tackvare testiklarnas vara eller icke vara!

Det jag kan säga av både erfarenhet & även läst mig till, så får du oftast en något lugnare hund vid kastration. MEN, det ska göras i tid, inte då hunden är 5 år... Det KAN ju lyckas, men föga troligt, ddet rotar sig & blkir ett invant beteende. Då kommer du själv in i bilden, du kan med din envishet att visa att detta beteende är ej önskvärt & hjälper hunden att bryta det!

Som föregående talare skrev så sker inte viktökning vid kastration, det vill jag inte hålla med om alls, av några orsaker. Först, så ökar aptiten hon hanhundar i 7 av 10 fall. Vad är det som gör att hunden lugnar sig kan man fråga sig?! -Jo, det är ett fysiskt ingrepp som görs, vilket påverkar hormonproduktiviteten & det kemiska i hunden. Om hunden blir lugnare så förbränner den mindre med. En hund som inte kan slappna av förbränner så oerhört mycke mer än en som stänger av då den vilar. Men visst, mängden mat & motion är lika viktigt i vilket fall som hellst. Jag har själv fått gå ner till Lightfoder på min hund under "viloperioden" (Läs ej jakt eller jaktträning). Till saken hör att jag inte motionerar han mindre än förr.

Sen den jaktliga biten, den avtar inte alls på nått sätt, det är instinkter som är djupt rotade i hundarna. Men har du en ruskigt energisk hund som kanske inte kan samla sig i uppflog osv så kan du tom dra nytta av detta ingrepp.

Jag kastrerade min hund då han var 2 år, så han hade fått smak för den femenina doften, men allt efter tiden gått så har detta minskat hos honom.

Ska du inte avla på hunden eller tävla/meritera hunden så är det ett bra alternativ. Att kastration anses som doping i bruksgrenar är kanske inte utan orsak?

Mvh Danne

Tack för svaren! Har endel att fundera på men i nuläget tror jag att jag väntar lite och försöker komma till rätta med problemet på annat sätt. För visst kan det vara ledarskapet som brister på denna punkt. Det funkar bra i alla andra situationer men visst kan det vara så att tiklukten får honom att tro att han kan göra som han vill. Jag ska genast bättra mig i ledarskapet. Det är lätt att börja slappna av i ledarskapet när man är van att allt fungerar, och vips så har man en hund som tar för sig för mycket. Det vore skönt att komma till rätta med problemet denna väg.

KungCocos: Vorsteharm= det en åkomma i armen skulle kunna heta, efter att en tikgalen vorsteh sprungit sicksack i kopplet och nästan dragit den ur led. (dåligt skämt med en liten, liten gnutta allvar )

KungCocos: Vorsteharm= det en åkomma i armen skulle kunna heta, efter att en tikgalen vorsteh sprungit sicksack i kopplet och nästan dragit den ur led. (dåligt skämt med en liten, liten gnutta allvar )

Tror att detta uttalande säger en del. Inte för att låta som att jag/vi är bättre än nån annan. Men jag g håller med i det dära med ledarskapet bör ses över. Har du inte befäst "gå bakom", så försök få in det. Det gör hunden både dominerad av dig & slipper fatta egna bslut. Det är det bästa för hunden & dig!

Min 9 år gamla blandras Ernie började i slutet av sommaren att pinka blod så vi åkte till veterinären. Det visade sig vara förstorad prostata. Efter medicinering, specialmat osv minskade prostatan. Ingen cancer således. Skönt. Enligt veterinären var det dock testosteronet som förstorade prostatatan så hon ville kastrera Ernie så att inte åkomman kom tillbaka. Eller som hon uttryckte det " Skillnaden på prostataproblem mellan män och hundar är att på hundar brukar vi rekomendera en kastrering" . Sagt och gjort, Ernie blev av med ballarna.

Måste säga att för Ernies del blev det riktigt bra. Enligt veterinären så var det ungefär en tredjedels minskning av maten som gällde då omsättningen av maten skulle gå ner. Nu har han fått full fodergiva under jaktsäsongen men ändå gått upp i vikt så nu får jag minska rejält. I övrigt har han inte varit speciellt intresserad att springa efter löptikar hemma så där har jag inte märkt någon skillnad. Vad gäller jakten har jag inte heller märkt någon skillnad utan det är full fart i alla lägen.

Hemma har han dock blivit mycket piggare. Inte lugnare som många säger att de ska bli. Han var dock rätt lugn innan men nu är han valp igen. Leker med knutar (aldrig varit kul innan, inte ens som valp), jagar den lille (Enzo) runt huset osv. Glad och aktiv helt enkelt.

Nu var ju mitt beslut mycket enklare vad gällde kastreringen men jag tror tom Ernie uppskattade det då han är mycket piggare än på länge.

Min 9 år gamla blandras Ernie började i slutet av sommaren att pinka blod så vi åkte till veterinären. Det visade sig vara förstorad prostata. Efter medicinering, specialmat osv minskade prostatan. Ingen cancer således. Skönt. Enligt veterinären var det dock testosteronet som förstorade prostatatan så hon ville kastrera Ernie så att inte åkomman kom tillbaka. Eller som hon uttryckte det " Skillnaden på prostataproblem mellan män och hundar är att på hundar brukar vi rekomendera en kastrering" . Sagt och gjort, Ernie blev av med ballarna.

Måste säga att för Ernies del blev det riktigt bra. Enligt veterinären så var det ungefär en tredjedels minskning av maten som gällde då omsättningen av maten skulle gå ner. Nu har han fått full fodergiva under jaktsäsongen men ändå gått upp i vikt så nu får jag minska rejält. I övrigt har han inte varit speciellt intresserad att springa efter löptikar hemma så där har jag inte märkt någon skillnad. Vad gäller jakten har jag inte heller märkt någon skillnad utan det är full fart i alla lägen.

Hemma har han dock blivit mycket piggare. Inte lugnare som många säger att de ska bli. Han var dock rätt lugn innan men nu är han valp igen. Leker med knutar (aldrig varit kul innan, inte ens som valp), jagar den lille (Enzo) runt huset osv. Glad och aktiv helt enkelt.

Nu var ju mitt beslut mycket enklare vad gällde kastreringen men jag tror tom Ernie uppskattade det då han är mycket piggare än på länge.

Kastrerade min hund idag av samma anledning. Förstorad prostata. Nu har han gått på medicin i ett år och det har funkat men det blir bättre för hunden med kastrering. Just nu ser han för eländig ut men man får hoppas att det blir bättre..... lider me han...stackarn.

Min Norrbottensspets börjar markera överallt inomhus när det är löptikar i byn, vad ska man göra, kan det hjälpa med kastrering?

Min Norrbottensspets börjar markera överallt inomhus när det är löptikar i byn, vad ska man göra, kan det hjälpa med kastrering?

Ring din vetrinäs & hör om dom inte kan skriva ut piller för kemisk kastration? Kan ju vara en idé att prova detta alternativ... Min FD svärmor har en Papillion som började skvätta in då det rörde sig löptikar runt dom. Ett piller om dagen lugnade staken...

Ring din vetrinäs & hör om dom inte kan skriva ut piller för kemisk kastration? Kan ju vara en idé att prova detta alternativ... Min FD svärmor har en Papillion som började skvätta in då det rörde sig löptikar runt dom. Ett piller om dagen lugnade staken...

Funkar det på en själv? hehe

Funkar det på en själv? hehe

Jadu kära granne, om du har problem med inkontinens då din tant är i höglöpen så tycker jag att du provar att ta 2 st treo i ett stooort glas med whiskey, rör sedan ner 1 tsk o'boy. Ställa dig i hundburen med Nikko & skämmas. Ditt beteénde är inte normalt & ses över av en legitimerad vetrinär.

Som någon nämnde tidigare i tråden så finns inga som helst garantier att man får önskad effekt av kastrering. Min veterinär sa att ju tidigare man kastrerar desto större chans/risk till förändring.

Jag tog kulorna på min Tollar-hane när han var ett år. Främsta anledningen var att han varit sjuk som unghund och ej ska avlas på och på så sätt har jag eliminerat alla risker på ev tjuvparning. Dessutom hoppades jag nog lite på att hans dryghet och dominans skulle minska. Men så här 2 år senare så är han fortfarande dryg mot andra hundar och försöker sätta alla han tror han har en chans med på plats. Dock var kastreringen värd varenda öre när vi var ute och gick i stan och fram kommer en lös tik i höglöpet som vänder upp och vill bara en sak...min vill busa och kallas med lätthet in och går frivilligt därifrån

Glömde en sak som min veterinär sa...att väntar man tills hunden har fyllt 4 år så får man oftast mindre eller ingen förändring av kastrering...

Jag kastrerade våran jack russel hane nu, han blev bara värre med åren när det nalkades löptikar. När morsan p sprutade sina tikar brakade helvetet lös. Dom verkade fan lukta mums hela tiden, så fort han sattes i bilen började tjutandet å det hjälpte inte att vrida nacken av han. Då det är syrran som har hunden men jag jagar med han så informerade hon att nu va hon less, kan nämnas att han markerade inomhus hos alla utom hemma hos henne.

Så det va bara att välja kulorna lr en kula. Kemisk kastrering har vi provat å det hjälpte inte ett skvatt så vi prova kastrera han trots att han är strax 11 år.

Blev en helt ny hund, igår träffa han min tysktik som är ngr dagar från höglöpet och han snooza hon knappt i baken ens.

Ska man inte avla på hunden och dom är så jobbiga vid löptikar så klipp bort kulorna, blir ju itne lika jobbigt för hunden heller. Det är min åsikt om det hela.

Så det va bara att välja kulorna lr en kula. Kemisk kastrering har vi provat å det hjälpte inte ett skvatt så vi prova kastrera han trots att han är strax 11 år.

Blev en helt ny hund, igår träffa han min tysktik som är ngr dagar från höglöpet och han snooza hon knappt i baken ens.

Ska man inte avla på hunden och dom är så jobbiga vid löptikar så klipp bort kulorna, blir ju itne lika jobbigt för hunden heller. Det är min åsikt om det hela.

Skönt att du fick en förändring trots hundens ålder. Där ser man hur individuellt det här med kastrering och förändring är.

Kan inte annat än att hålla med. Hund som ej ska avlas på och som är manisk på löptikar borde kastreras för deras eget bästa.

Skönt att du fick en förändring trots hundens ålder. Där ser man hur individuellt det här med kastrering och förändring är.

Kan inte annat än att hålla med. Hund som ej ska avlas på och som är manisk på löptikar borde kastreras för deras eget bästa.

Jag blev förvånad över skillnaden för vet sa till mej oxå att svarar dom inte på kemisk kastrering så uteblir oftast resultatet men jag är glad att han svara så bra på att tappa kulorna, annars hade han fått flytta en våning ner

Skulle ha gjort det tidigare nu när man ser hur lugn han blivit, han hade sluppit mycket onödig stress, men men man lär så länge man lever