Det är en sak som förvånar mig angående min hund, som jag är oerhört glad över men ändå förbryllad.

Den här hunden (strävhårig vorsteh) är en tuff, orädd och hård kille som inte bildar särskilt mycket minnesbilder i någonting. Han rusar genom livet med glädje, och stabilare hund får man nog leta efter.

Han är Mentalbeskriven via SBK med fint protokoll, ganska rasadekvat gissar jag, dvs inga kvarstående rädslor osv. Mentalbeskrivaren sade efteråt att han var trevlig och "typsikt vorsteh" - men dock ingen "jättemodig" hund. (på spökmomentet gömde han sig bakom publiken tex )

Hursomhelst - när det gäller renar är han en riktig fegis.

Första mötet var i höstas under jakt, vi gick i tät skog och han var ute på sök, och det var några granar i vägen. Plötsligt hör vi hur han skäller till, och hunden kommer utrusandes till mig. (jag väntade bara på att Storbjörnen skulle komma ) Ut kom två renar travandes!

Nu har vi hunnit med säkert tio-femton renmöten och han är totalt ointresserad. Han visar inga som helst rädslor, som den träskalle han är, utan han ignorerar dem totalt och söker sig närmare mig.

Missförstå inte, jag är överlycklig över detta, men som sagt förvånad eftersom hunden i allt annat har ett väldans driv och dundrar fram utan att tänka sig för.

Hur beter sig era hundar när det gäller ren?

Ila totalignorerar ren faktiskt. Vi var riktigt nära dom på fjället i höstas och hon tittade inte ens dit.

Älg däremot har hon skällt på.....men ren låter hon bli utan att jag påverkat henne.

Nu har jag ju ingen stående fågel hund, men ändå..

Min gamla wachteltik struntade blank i renar. Mest tittade på dem och letade vidare. Men min yngre tik anser ju de bör jagas rejält..

Inte utan man blir lite mörkrädd då det blir världens upptag med ett avgrundsvrål och hela skogen dundrar och en euforsik wachtelhund kommer med 200+ renar genom skogen...

Men turligt nog så är det ju tidigt på säsongen så inkallnignen funkar riktigt bra.. Men trots vissa utvecklingsamtal så kan hon fortfarande gå efter en liten bit på ren. Numera väljer jag att inte släppa henne om vi misstänker vi har ren i såten, då det ställer till en hel del..

Min jämthund smet iväg och drev ren i 5 timmar. När jag tillslut fick fast hund-eländet blödde det från alla fyra tassar. Det var hård skare i skogen. Tur var att lappen var förstående och hjälpte till att leta hunden med skoter. Nu är det ju några år sedan det hände men jag tror inte att min hund blivit klokare med åren. Han skulle gärna jaga ren igen fast han fick gå med bandagerade tassar i en vecka sist han gjorde det.

Min strävhårs tik står för ren

MIn hund har drivit ren i "valpålder" 1 gång när inte jag var med...men ihöst har vi haft många möten med renar och större flockar...oftast har jag kallat in henne och sedan gått henne fot mot renarna och förbi,,inte ändrat våran väg för några renar. och har inte haft ett enda rendrev på hela året trots att tilfällen funnits varenda gång...så förhoppningsvis blir dom inga problem i framtiden heller=)

däremot drev på Hare har jag haft 2 ggr i höst

Kul att höra hur det det fungerar för er.

Min hund är kanske ganska normal trots allt. Fastän han visar en viss "vekhet" (eller så är det jag som inbillar mig, han kanske bara ignorerar dem helt enkelt) när det gäller ren, ska jag väl egentligen sluta grubbla och istället vara glad så länge det funkar såhär klockrent.

Har faktist vart på ren endast vid ett fåtal ggr. Han har sprungit fram & skällt, i hopp om att lyckas ställa den. Men efter en 30 sec så har han mest förundrats över hur korkade dom är tror jag, för då kommer han eller så hittar han på nått annat intressantare. Tycker att detta beteénde är lite konstigt, då han skäller på gris & ställt älg vid några tillffällen. Men det kanske är just att renar är korkade?

Har faktist vart på ren endast vid ett fåtal ggr. Han har sprungit fram & skällt, i hopp om att lyckas ställa den. Men efter en 30 sec så har han mest förundrats över hur korkade dom är tror jag, för då kommer han eller så hittar han på nått annat intressantare. Tycker att detta beteénde är lite konstigt, då han skäller på gris & ställt älg vid några tillffällen. Men det kanske är just att renar är korkade?

Jag tror på det sistnämnda.

(nog för att det finns ett uttryck som heter "dum som en vorsteh" också... men jämförelsevis ligger dom i lä )

Min hund skall jaga allt...

Har en Kleiner Munsterländer, som många försöker få in i gruppen stående fågelhundar.

Jag jagar dock inte i marker där det finns ren

*phew*

Min hund skall jaga allt...

Har en Kleiner Munsterländer, som många försöker få in i gruppen stående fågelhundar.

Jag jagar dock inte i marker där det finns ren

*phew*

Jag jagar med "allt" med min vorsteh, men intresset för ren är klent!

Jag jagar med "allt" med min vorsteh, men intresset för ren är klent!

Jo. Precis som när jag var i fjällen och jagade ripa.

Ren är fan inte roligt. Dom skjuter inte husse endå...

Jo. Precis som när jag var i fjällen och jagade ripa.

Ren är fan inte roligt. Dom skjuter inte husse endå...

Haha, jag läste detta som att dom inte var ett hot mot husse, för att dom inte har vapen... Jaja... Fel man tolka saker vid första anblick.

Men visst går det att tända hunden lite med att fälla en ren & låta han mumsa in sig lite på den... Önskvärt? -Mjae..!

Blä, idag så var jag i på en skogsväg mellan Burtäsk & Skellefteå å släppte Castor för att få lite motion efter en lång dag i bilen. 1 dm snö & inte ett spår vad jag kunde se, varken från bil eller ren... Men ack, efter att ha sprungit 1-2 km så ser jag spår efter renar. Stannar upp för att ropa in hunden, men som jag ropar så ser jag ett fåtal renar kasta om & börjar springa bort från oss. Det tände till jakten i Castor & han sprang bakom dessa dumma djur ca 30 m. Då ropade jag åter igen, han stannar upp & tittar på mig som om jag vore världens dummaste & beslutar sig för att fortsätta att rusa bakom.

ca 2-300m från mig så kommer han ikapp & lyckas få till ett "drev" på 3st renar, som han efter ett tag lyckas "ställa" med sin vackra stämma. Han springer runt dom & skäller i ca 10min sen kom han tillbaka, glad i hågen & tungan hängande likt en slips efter en riktig fest.

Aja, detta kommer jag att arbeta bort. Har verkligen legat på latsidan med träning under vintern, men ska ta igen detta nu bara snön försvinner, stopp-kommandot var inte det det varit.

Inga problem med min Eng. Setter!