Min Wachtel har som vana eller ovana att när nått händer i huset så måste han ha nåt i munnen oftast blir det en sko för dörren är ett populärt ställe att kolla läget eller en sväng förbi vedkorgen. Sen när man ska ha skorna så ligger dom oftast vid hans plats men ibland så blir det ett j..la letade.

Har alltid gjort det är strax över åtta år biter aldrig sönder något bar bär runt på det. Har gett upp med att försöka få honom att sluta. Bara han inte lär upp nästa hund för det är snart dags för en ny.

Hur är det för er.

Jagar du fågel borde du uppmuntra beteendet.

Jagar du fågel borde du uppmuntra beteendet.

Nej har dåligt med fågel iof har tränat en del apportering med honom men hemma tycker vi att det inte är så farlig för nio av tio fall så ligger det vid hans plats och att han inte biter sönder något. Folk som kommer hem tycker mest det ser kul ut när dom möter en jätte glad Wachtel med en sko eller stövel i munnen.

Mina labbar samt en av terrierna ska alltid ha ngt i munnen när de välkomnar ngn här hemma. Prova o ge din hund ngt typ mjukisdjur som är HANS. Kan funka men han är kanske lite gammal nu. En ny valp däremot så kan det gå att få hunden att ge fan i skor o dyl. Annars är det klassiska tipset att se till så hunden inte kan få tag i det den inte får ha. Lite egenheter är väl iof bara kul. Så länge det inte blir trasor av det han bär så.........

Min Wachtel har som vana eller ovana att när nått händer i huset så måste han ha nåt i munnen oftast blir det en sko för dörren är ett populärt ställe att kolla läget eller en sväng förbi vedkorgen. Sen när man ska ha skorna så ligger dom oftast vid hans plats men ibland så blir det ett j..la letade.

Har alltid gjort det är strax över åtta år biter aldrig sönder något bar bär runt på det. Har gett upp med att försöka få honom att sluta. Bara han inte lär upp nästa hund för det är snart dags för en ny.

Hur är det för er.

Det är drömmen för en som vill ha en god apportör dvs en riktig spontan apportör. .-bara att uppmuntra isåfall

Flera av mina Wachtlar har gjort på just det sättet likadant jaktlabbarna så det är nog bar nedärvd "apportlust" vilket är en av egenskaperna som ska finnas i en bra wachtel.

Mina labbar samt en av terrierna ska alltid ha ngt i munnen när de välkomnar ngn här hemma. Prova o ge din hund ngt typ mjukisdjur som är HANS. Kan funka men han är kanske lite gammal nu. En ny valp däremot så kan det gå att få hunden att ge fan i skor o dyl. Annars är det klassiska tipset att se till så hunden inte kan få tag i det den inte får ha. Lite egenheter är väl iof bara kul. Så länge det inte blir trasor av det han bär så.........

När det gäller mjuksdjur så köps de ett med jämna mellan rum det först han gör är biter bort allt som är hårt nos ögon etc.

Sedan kan dom ligga allt från en timme till ett par veckor innan dom blir helt nermonterade. Dottern kom hem från Liseberg i sommars och vunnit 8 små mjukis djur han fick in alla i munnen samtidigt det såg j..ligt kul ut.

Känner igen beteendet. Inte hos min egen hund. Men fasen det är ju bara charmigt.. Vad det beror på skulle det vara intressant att få veta.. ?

Glömde

Han verkar ha koll på vad han får montera ner och inte montera ner när det gäller mjukisdjur och övrigt.

Mina hundar borde iof vara obducenter iaf terrierna. Dom ska konsekvent kolla vad för inälvor det finns i mjukisdjuren. Labbarna har inga sådana ovanor.

På Schamans fråga skulle jag GISSA att det är ett sätt att få uppmärksamhet på genom att bära/visa upp ngt. Jag skulle verkligen vilja kunna prata med hundar. Fan vad jag skulle bli rik då

Hade en Münster som jag lärde att plocka upp tom matskål när hon var färdigäten.

Funkade skit bra, o va rätt kul o impade på polarna o frun va lycklig...

Jycken gick över till att komma med vattenskålen när den va tom.

oxå rätt läckert.

För att i nästa steg börja bära vattenskålen när den inte va tom...

Lyckades alldrig få henne o sluta med det.

Varenda gång hon blev glad så skulle vattenskålj-vlen bäras.

Hon tog den alltid i motsatt kant oxå= allt vatten ut på golvet.

Fick byta golv i köket efter den hunden...

Kommer alldrig lära nån hund det tricket igen...

Min vorsteh har mycket för sig.

Vid en av sina första fågelkontakter i skogen som unghund flaxade en stor tjäderhöna ovanför våra huvuden, på riktigt nära håll så vi såg varenda fjäder, och efter detta tror han att fåglarna finns i träden. När han söker utan resultat börjar han därför söka i luften. Springer tio meter - stannar och scannar av trädtopparna - springer tio meter - osv.

Hemma finns det en vägghylla med en garderobsblomma på, som han verkar få för sig är en fågel ibland. Uppmuntrar man honom ska han "ta" den och det har resulterat i lite omkullvälta möbler ibland.

Sätter man sig på golvet backar han och sätter sig i knät.

När folk sätter sig på huk naggar han med framtänderna i örsnibbarna.

Säger man "vars är kissen" lägger han huvudet på sned och blir stel som en staty och tittar upp i taket, med "dum" blick.

Han viftar på svansen i sömnen.

Tar man fram apportvilt ur frysen och låter honom lukta blir han alldeles storögd och vindögd.

Han ska alltid bära på saker för att imponera, med stolt trav, hög svans, tillbakadragna öron till max, kisande ögon och hela kroppen viftar, och så gör han "snark"-ljud.

Ja, det finns mycket som är speciellt med ens egen hund. Svårt att förklara allt, det måste upplevas. Det är de här sakerna som gör dem så unika.

Hade en Münster som jag lärde att plocka upp tom matskål när hon var färdigäten.

Funkade skit bra, o va rätt kul o impade på polarna o frun va lycklig...

Jycken gick över till att komma med vattenskålen när den va tom.

oxå rätt läckert.

För att i nästa steg börja bära vattenskålen när den inte va tom...

Lyckades alldrig få henne o sluta med det.

Varenda gång hon blev glad så skulle vattenskålj-vlen bäras.

Hon tog den alltid i motsatt kant oxå= allt vatten ut på golvet.

Fick byta golv i köket efter den hunden...

Kommer alldrig lära nån hund det tricket igen...

Har själv haft en vorsteh som gjorde samma sak, ett jä..a ofog.

Att hundar bär skor är ofta en överslagshandling där något annat (stress) ligger bakom.

Min vorsteh har mycket för sig.

Säger man "vars är kissen" lägger han huvudet på sned och blir stel som en staty och tittar upp i taket, med "dum" blick.

Det där med kisse verkar vara något man säger till sin hunds så börjar den fara runt. Min dra till fönstret för att kolla så det inte står några rådjur att skälla på vi fågelbordet. Min bror säger så till stövren så blir den tokig och börjar yla vid dörren låter ungefär som att jag vill ut och jaga.