Det pågår diskussioner om att det skall bli ett krav att vildsvinshundar måste göra ett lämplighetstest i vildsvinshägn innan de får starta officiellt jaktprov på vildsvin.

Stödjer Svenska Jägareförbundet detta ?

Om ni stödjer det, varför ?

/ ekebo

I just denna fråga har vi nog inget remissvar eller uttalande som är vår "officiella" linje. Så ni får nog hålla till godo med min personliga uppfattning som dock är solklar. Obligatoriskt anlagstest eller inte är definitivt en avelsfråga och då ska inte Jägareförbundet lägga sig i. Det ska rasklubbarna och möjligtvis SKK diskutera utifrån respektive ras avelsstrategi och filosofi.

I mina ögon finns argument såväl för som emot men jag tycker som sagt ytterst att detta måste få avgöras av rasklubbarna som ansvarar för aveln i rasen och utvecklingen av densamma på både kort och lång sikt.

I just denna fråga har vi nog inget remissvar eller uttalande som är vår "officiella" linje. Så ni får nog hålla till godo med min personliga uppfattning som dock är solklar. Obligatoriskt anlagstest eller inte är definitivt en avelsfråga och då ska inte Jägareförbundet lägga sig i. Det ska rasklubbarna och möjligtvis SKK diskutera utifrån respektive ras avelsstrategi och filosofi.

I mina ögon finns argument såväl för som emot men jag tycker som sagt ytterst att detta måste få avgöras av rasklubbarna som ansvarar för aveln i rasen och utvecklingen av densamma på både kort och lång sikt.

Tack Daniel ! Tycker som du, och det är nog bra om SJF inte lägger sig i detta. Meddela gärna om ni ändrar er och ska ut med nån form av officiell linje i denna fråga.

/ekebo

Att KRÄVA ett hägtest av spetsar för att få starta på deras prov vore katastrofalt, både för aveln av dessa och för etiken. All tillgänglig erfarenhet visar att hundar som är avlade för stort förföljande, där de kan liksom gå över i ett mer passivt påhäng tills de ställer om, ofta byter beteende helt i små hägn. De uppfattar grisarnas, ur spetsarnas synvinkeln, synnerligen onaturliga beteende som att de är skadade. Då kan hunden reagera på två sätt, antingen fortsätta jaga, och kanske bli godkänd, eller såsom många erfarna hundar, lägga på ytterligare en växel, och ta fram ett mycket större utbud av egenskaper, t ex skärpa. Detta är ett rationellt beteende för denna hund och ska inte belasta den. Men hägnägarna och allmänheten kommer definitivt kräva att hunden underkänns! Dessutom är det redan idag relativt få hundar som startar på älghundsklubbens prov. Skulle man dessutom kräva FÖRPROV så skulle antalet närma sig noll, och man skulle helt förlora kontrollen över aveln av vildsvinsjagande hundar.

Mattias: Vi kanske pratar om olika saker här men ett anlagstest ska väl ändå inte göras på erfarna hundar? Jag ser som du ganska stora faror med ett test där hundar med mycket i bagaget ska in i hägn. Dock håller jag inte med dig om deras reaktioner. Av de drygt hundratal hundar jag sett så är den generella reaktionen att de blir betydligt mycket försiktigare i hägnet jämfört med verkligheten. Detta beror säkert på vilka grisar du har och hur hägnet ser ut mm. Det visar dock på att vi vet ganska lite om vad ett hägntest säger oss och det är det vi i mina ögon ska ta reda på. Innan vi vet det så ser jag det som både vanskligt och farligt att kräva ett obligatoriskt hägntest innan jaktprov, men det är min personliga åsikt och som sagt så ska aveln styras av rasklubben. Inte av mig eller SJF.

... generella reaktionen att de blir betydligt mycket försiktigare i hägnet jämfört med verkligheten. Detta beror säkert på vilka grisar du har och hur hägnet ser ut mm.

Jo, det beror säkert delvis på grisarnas beteenden, men det beror också på hundmaterialet. Har flera exempel på hundar som inte är några "bitare", utan snarare utpräglade ställare, som helt bytt beteende i hägn och uppvisat allt annat än acceptabla beteenden på FRISKA vilt. I övrigt håller jag helt med dig och tycker att du gör ett storartat jobb i dessa frågor.

Jag tror och hoppas att vi kan få en del nyttiga fakta och resultat från den pågående utvärderingen av björnhundstesterna i hägn. Nu är det en annan typ av hägntest men jag tror att utvärderingen kommer att visa att det inte är varken enkelt, självklart eller ens möjligt (kanske) att dra särskilt långtgående slutsatser av denna typ av "konstgjorda test".

Jag tror och hoppas att vi kan få en del nyttiga fakta och resultat från den pågående utvärderingen av björnhundstesterna i hägn. Nu är det en annan typ av hägntest men jag tror att utvärderingen kommer att visa att det inte är varken enkelt, självklart eller ens möjligt (kanske) att dra särskilt långtgående slutsatser av denna typ av "konstgjorda test".

Jo, det ska bli intressant. Självklart säger alla former av test något, som är värdefullt. Problemet är bara hur det ska tolkas. kraven på domarna är enorma; på orsatesten varierar tolkningen å det grövsta. En av de bästa domarna, Conny Björklund, som väl är den med mest erfarenhet, lovordar hundar som upplevs ligga på eller över gränsen, varav vissa sitter som bultsaxar i nätet. Han menar att de bästa hundarna ser nätet som ett hinder för att "jaga på riktigt". En annan domare underkände dessa hundar såsom "överskarpa". Överlag kan konstgjorda tester aldrig säga allt, de beskriver bara en liten (men intressant) del av verkligheten. Domaren kan bara uttala sig om SANNOLIKHETEN för att en hund med ett visst beteende ska fungera i verkligheten. Och ur det perspektivet är det helt orimligt att domaren ska ha rätt att t ex disklificera hunden från jakt eller jaktprov. Testresultaten går helt enkelt aldrig att generalisera så hårt.

Du har rätt i det du skriver Mattias. Det finns en massa fallgropar i denna typ av test och du pekar på en av de största, domarna. Nu ska vi kanske inte diskutera namn här men jag kan hålla med dig om att det finns skillnader i bedömning mellan domarna, trots att vi jobbar med domarkonferenser årligen. Sedan finns också anledningar till att vissa domare är kvar och andra är borta. Det är kanske inte alltid så lätt att vara opartisk och alla har vi dåliga dagar...

Du har också rätt i att ett test alltid visar något, frågan är bara vad och i vilken mån vi kan observera och kategorisera detta. Det lär den pågående utvärderingen åtminstone delvis ge svar på...