Om man har en tysktik på 1.5 år som bevisligen inte har någon självbevarelsedrift under jord..

Kan det beteendet försvinna om man jagar väldigt aktivt, eller blir det bara värre?

Om man har en tysktik på 1.5 år som bevisligen inte har någon självbevarelsedrift under jord..

Va du med ner å tittade

vad menar du?

Nej men man ser ju på hunden efteråt, om inte annat.

Antingen försvinner det efter första "olyckan" eller inte alls.

Kommer de upp hårt sargade fler än en gång, så tänker de inte lära sig av erfarenheten, så vitt jag vet iaf.

har hört några som tycker man ska köra även om hunden har lite skada för att den ska lära sig.. annars tar den för givet att det är ok att skada sig vila 2 veckor sedan göra om samma sak,, jag har en vit tjt som mellan varven håller sig riktigt bra och ibland dummar sig och får vila en eller två dagar

hm kan det vara bra det, att köra med en skadad hund? kan ju gå riktigt på tok då. min hund blev ju helt slut en vecka den.. skulle jag ha släppt ner den 2 dagar efter "olyckan" så skulle hon garanterat ha blivit fimpad.

Så 1 gång dum, = kan bli bra

2 gånger dum= för alltid dum?

1 gång , dum ???

2 gånger dum - sedan klok dvs skiter i det oknytt som finns under jord

hm kan det vara bra det, att köra med en skadad hund? kan ju gå riktigt på tok då. min hund blev ju helt slut en vecka den.. skulle jag ha släppt ner den 2 dagar efter "olyckan" så skulle hon garanterat ha blivit fimpad.

Så 1 gång dum, = kan bli bra

2 gånger dum= för alltid dum?

du tror inte hon bara var otränad?, min blir nog sällan trött i kroppen om man inte kört några dagar iaf.....

,men beror på hur skadad den är för att släppa den efteråt..,sånt tar juh kraft,men är juh nackdelen med tyskarna att dom ibland blir så dära..

Jag vet inte om jag har rätt nu men som jag förstått det så är det väl rätt vanligt att många hundar får mer skador i början av sina karriärer, de är ju oerfarna trots allt. Hundarna utvecklas förhoppningsvis för varje jakttillfälle. Sen finns förstås motsatsen också, som blir skarpare med åren & även en del "hopplösa fall" då kanske.

Jag har aldrig ägt grythund själv men har en polare med två tyskar. Den äldre verkar bara vilja fightas och har under årens lopp fått sin beskärda del av skador. Speciellt när vi närmar oss i nersslaget verkar det nästan som han vill impa på husse och avsluta själv. Han har numera gått från tvåpipig till enpipa(näsan). Den yngre började lika illa men efter något bett av grävling så blev hon försiktigare. Vi har tagit otroligt mkt grävling med henne. Hon arbetar som förliggare och bryter efter ca 1 h. Går ibland att kalla ut dock ej i regel. Händer att hon får ett och annat nyp idag också men inget allvarligt. Så en del hundar lär sig andra ska bara ge igen.

Jagat en hel del i gryt när jag var yngre.

Samtliga hundar vi använde blev "tuffare" eller dummare hur man nu vill se det.

De va taxar, fox o border o TJT.

Ju mer de vinner, alltså får lugga död grävling/räv desto tuffare blir de.

Tysken jag hade va inget undantag, det hände att han sprängde grävling...

Han va en idiot i gryt på äldre dar..

Slogs enbart första 5 minuterna sen kunde han tänka sig o skälla lite om han fick tillräckligt med stryk....

Som du hört innan så lär den sig inte av första omgången så blir det troligen värre eller iallafall liknade framöver.

Men samtidigt så är det av yttersta vikt att man avlar på överskottshundarna inte lagom hundarna.

Skärpa ska vara en av de lättaste egenskaperna o avla bort enl de som har koll.

Det är oftast att de hundar som inte är så skarpa . kan med stöd av husse/mattes närmande eller ned slag bli ivrigare tuffare dum dristigare med det stöd de känner då. Det gäller nog alla hundar som har direktkontakt med villtet.En hund som helt sonika skall ta räven ,grävlingen av daga med alla medel det är nog som att en hund är hund elak det är inte så lätt att göra något åt.Som tur har de bra läkhull.Men det är klart en hund som är sargad kan ta det lungnare ,om inte humöret tar över hand de är ju avlade till hetsiga krigare för att ha mod och skärpa att möta den lede fi där nere.

Jag har aldrig ägt grythund själv men har en polare med två tyskar. Den äldre verkar bara vilja fightas och har under årens lopp fått sin beskärda del av skador. Speciellt när vi närmar oss i nersslaget verkar det nästan som han vill impa på husse och avsluta själv. Han har numera gått från tvåpipig till enpipa(näsan). Den yngre började lika illa men efter något bett av grävling så blev hon försiktigare. Vi har tagit otroligt mkt grävling med henne. Hon arbetar som förliggare och bryter efter ca 1 h. Går ibland att kalla ut dock ej i regel. Händer att hon får ett och annat nyp idag också men inget allvarligt. Så en del hundar lär sig andra ska bara ge igen.

Men samtidigt så är det av yttersta vikt att man avlar på överskottshundarna inte lagom hundarna.

Skärpa ska vara en av de lättaste egenskaperna o avla bort enl de som har koll.

Precis! å det verkar vara få som gör detta.... vi MÅSTE värna skärpan i våra hundar !!!

Det är oftast att de hundar som inte är så skarpa . kan med stöd av husse/mattes närmande eller ned slag bli ivrigare tuffare dum dristigare med det stöd de känner då. Det gäller nog alla hundar som har direktkontakt med villtet.En hund som helt sonika skall ta räven ,grävlingen av daga med alla medel det är nog som att en hund är hund elak det är inte så lätt att göra något åt.Som tur har de bra läkhull.Men det är klart en hund som är sargad kan ta det lungnare ,om inte humöret tar över hand de är ju avlade till hetsiga krigare för att ha mod och skärpa att möta den lede fi där nere.

Det kan mkt väl vara så att han känner husses stöd. Men idag har vi tagit två indrivna rävar med enpipan(De låg djupt och ville ej ut av frökens uppvaktning).En räv gick väll hyfsat bara ngn pyspunka,men den sista satt i ett sax bett när vi kom ner. Det var bara tur att en av kombatanternas käke höll.

Många grythundar har jag fått lära mig får mest stryk i början av sin kariär.. att jaga med en hårt skadad grythund kan jag ej rekommendera dels kan de utvecklas till riktiga komplikationer, skaderna alltså.. och hundarna lär sig inte som regel då utan blir bara hetsigare. En unghund måste ju lära sig, därför ska man ta det lugnt under injagningen för att undvika att idioter blir till genom att gå på för hårt. Utan en räv då och då så får dom suga lite på karamellen och kanske klara av att använda huvudet säg... Men en tysk är en tysk så är det, och har varit avlade på det viset . Har sett på tyskar hane/tikar som blivit mycket bättre efter ett tag, men också åt andra hållet.. totalt idioter bara in och pang sitter som berget i grävlingen el räven, skiter totalt i om de blir ihjälbitna.. Så har man en tysk och ska jaga i gryt så får man stå ut med skader... så är det bara. " Tysk jaktterrier är en mycket skarp jakthund med extremt mycket skärpa, ej en första gångs hund" Men med mina ord, jävligt effektiva. Och idagens läge så är det värdens gullegrisar i hemmet då men i underjorden.."The devil is comi´n for you little fox." vet om en speciell tysk som är skjutet över 150 grävlingar och rävar sammanlagt och åldern är bara 2,5 år... men skaderna... ja mer idiot går inte att få ... han lever på övertid säger ägarn... Men undra vem som gjort han sådan.. Men jag kommer att ha en tysk i mitt hem så länge jag orkar stapla mig ut iskogen.. Gött mos på er alla!

Tror jag ska känna mig träffad av ett inlägg har ovan Varför förknippas alltid tyskar med skärpa? De skulle egentligen förknippas med ett korkat anfalls sätt. Har sett ett par tyskar som jag anser att är fega men ändå lyckas de få stryk. Detta måste bero på att de flesta tyskar ligger och väntar på att ta stryk innan de börjar dela ut stryk.

Till 90% av gångerna min tysk får stryk beror det på den mänskliga faktorn "mig", nerslaget blir fel eller för litet så att jag inte får upp hunden direkt. För när han har förar stöd ska han visa vad han kan

Jag anser inte att min tysk får speciellt mycket stryk om man jämför med hur mycket han går. Han har blivit syd 5 gånger på samma ställe men i höstas så var det en grävling som lånade den biten av läppen, efter detta har jag inte haft några som helst problem med några större skador så att jag behövt besöka någon Vet.

Har ju hört väldigt många historier om tyskar som prövas en gång i naturgryt, för att sedan köras till Vet och ägarna har blivit väldigt mycket fattigare, även att de behövt avliva hunden efter första naturgrytet.

Min tysk blir lugnare ju hårdare jag kör honom som regel. Diameter på gångarna "spelrummet" ju mer plats ju mer ligger hunden på.

Var inget illa menat MagnusLima!!! . Tycker bara att du inte ska köra så hårt med en så ung hund.. ska ju hålla i många år vet du.. Bill är trots allt en totalt suverän jakthund både ovanför och under jord! Var rädd om han och njut av jakterna med honom istället. Men de är upp till dig de, inte min hund...

Min Tjt har oskalig gjort räv med att klippa under käcken på räven. kanske inte bra men man vet ju inte min är ca 15 månader och vad som sker nere i marken kan man bara gissa . Han är för ung än för att kunna säga att han är si eller så men skärpa det har han .Jag vet inte men jag har fått en känsla att de är hetare på räv en grävling mina hundar har varit mera sargade av räv en grävling.

Det kan mkt väl vara så att han känner husses stöd. Men idag har vi tagit två indrivna rävar med enpipan(De låg djupt och ville ej ut av frökens uppvaktning).En räv gick väll hyfsat bara ngn pyspunka,men den sista satt i ett sax bett när vi kom ner. Det var bara tur att en av kombatanternas käke höll.