Det är nya tider, jakten har blivit komersiell och modern även i mitt jaktlag. Är inte säker på att jag gillar utvecklingen fullt ut på alla fronter.

Jag har varit jaktledare, sekreterare, ordförande, samankallande etc i 10 år nu. När jag startade "officiellt" 1991 var vi 13 medlemmar på 486 ha bondmark. Totalt var det 5 markägare där 1 eller flera jägare samsades på vaje marklott. Jakten var för majoriteten en veckas älgjakt. Kaffekask var vanligt och skjutprov hade ingen hört talas om. Rådjuren åt upp skogen och vildsvin var bara nåt som jag berättade om från mina tyska semestrar och således aldrig nåt som skulle drabba oss. Marken betaldes med 5 kr tunnland (10 kr/ha) Hundarna i laget var bara "kortdrivare" som tax och drever.

Idag har vi 1100 ha här hemma och är 9 medlemmar och 18 olika markägare. Kaffekasken är sedan länge borta och vi skjuter idag fler vildsvin än rådjur på marken. Vi har skrivna stadgar om hur jakten skall bedrivas etc. Vi betalar idag 50 kronor /ha för marken vilket förmodligen är halva marknadsvärdet, om äns det. Generationsskiften har sönderfördelat de tidigare 60-200 ha gårdarna, vissa äger av plikt och långt ifrån alla markägare bor på trakten. Jag har jobbat hårt för att utvidgat marken på ett klokt sett samtidigt som jag försökt att behålla det småskaliga och allmogekänslan. Jag har aldrig blivit ifrågasatt vad jag vet men jag har problem med föryngringen, inte för att det är svårt att hitta folk utan mer för att hitta folk med den rätta allmogekänslan. Medelåldern är 56 år 2009.

Jag tecknar arrendekontrakt med icke jagande markägare på 3 år, det är ett minimum för att skapa nån form av kontinutet. I år skall alla kontrakt omförhandlas vilket skapar ett visst pirr i magen. Flera marker har bytt ägare på dessa 3 år och vissa känner jag inte ens ännu. Jag har aldrig betalt en krona för att jag hemma då vi (jag och farsan) har mer mark än vad en arrendelott kostar. Att höja arrendet skulle således inte drabba mig utan de mindre markägarna. Har redan gjort ett excelark där det framgår vad det innebär för varje medlem om arrendet höjs med 10, 20 eller 100%, det är det enkla i det hela. Vår jag är ju lätt att sätta pris på 50 kronor x 1150ha = 57500/ 9 medlemmar = 6389 kronor/ person. En spotstyver som är självfinasierande och mer därtill i kött bara. Endast 2 medlemmar är utan mark och betalar detta, resten har mark som helt eller delvis finasierar detta. Ändå tillhör vår mark dom dyrare häromkring.

Man kan säga att vildsvinen har ställt till mycket, med svinen kommer åtaganden, vi måste fodra (för att klara grödorna och för att kunna skjuta) vilket för med sig extra kostnader både beträffande tid och rena utlägg. Säkerheten kräver bra och röjda pass och torn därtill, viltåkrar etc. Länge har jag skött dett mer eller mindre själv på min fritid och dessutom betalat själv för det mesta men nu går det inte längre. Dels för att jag inte har tiden längre och dels för att kringkostnaderna börjar bli rätt stora med material, foder, gödning och maskiner m.m. Har väl ett par personer som hjälper rätt väl medans majoriteten mest muttrar om hur dyrt det blivit att jaga. Några har således valt att sluta då värdet på arrendet överstiger deras intresse av att jaga. Speciellt då dom vet att jag kommer och sticker åt dom halva rådjur och grisar ändå för att hålla god stämning.

Känner nu emellertid att det är dags för nåt stort att hända, tror jag måste göra det redan i år då det är arrendeförhandlingstider. Frågan är hur formerna skall läggas upp utan att fler väljer att sluta, trots allt är det flera som fortfarande är med för att det inte är ekonomiskt betungande och ganska god stämning genomgående. Men med för mycket regler och för dyrt arrende kommer flera att sluta.

Men, tjusningen är att ha samanhängande mark. Börjar jag inte närma mig ett marknadspris på arrendekontrakten så kommer vi att förlora småmarker på 40-50 ha. Viltbestånden är så pass bra att för en Stockholmare att betala 10000 för en 50 ha är ingen utopi, speciellt då det bara tar dryga timmen att köra. Dessa priser kan jag aldrig matcha tyvärr och mitt mardrömsscenario är en mark med en massa hål i kartan alternativt få dras med en eller flera stenrika Stockholmare. Det finns dagar jag tänker att bäst är det att ta ut vår mark som är ca 400 ha inkl en farbrors mark och ett Korsnäsarrende som jag har och skita i resten då jag har andra marker också. Men den tanken blåser över rätt fort då jag jobbat mycket med att få ihop enheter, tala över gränserna och skapat förvaltningsområden. Dessutom är jag hundjaktintresserad och det kräver lite större enheter. Jag skall kämpa vidare, men är inte riktigt säker på hur jag gör det bäst. Att jakten kommer att bli dyrare och mer komplicerad är helt klart.

Ett alternativ är att ta ett helhetsgrepp och starta en jaktklubb, delfinasiera med jaktarrangemang till utomstående. Tillika sälja allt kött,antingen inom eller utanför laget för att på så vis själv kunna på verka sitt eget arrende. Vi blev bjudna svindlande 200000 NOK för jakten 1/10-31/1 av en grupp norrmän i fjol. Totalt 6 jakter ville man ha inklusive älgjakten + tillgång till åteljakt när dom var här. Övrig tid skulle vi disponera jakten själva mot vissa prestationer om viltåkrar, passbyggnationer och hundföreri. Personligen tycker jag det är ett överpris, men för 6 rika norrmän fullt realistiskt. Detta har spridit sig som en löpeld på trakten och de icke jagande människorna har fått upp ögonen att deras mark är faktiskt värdefull.

Detta sa vi nej till med en option om att sälja platser till våra jakter, men det ställer ändå helt andra krav på saker än om vi tomtar lite själva, risken att allmogekänslan försvinner är uppenbar. Det finns delar av vår jakt som vi inte heller nyttjar, fågeljakten är bra exempel, tillika predatorerna. Predator jakt är svår att sälja men nya medlemmar med specifika intressen skulle man kunna locka kanske. I våra stadgar står det att laget skall innehålla en medlem minst för varje 100 ha, således är vi minst 2 man kort redan nu. Men samtidigt vet jag inte om några av dom nya ägarna vill vara med ännu så det är lite låst. Att få in unga människor med viltvårdsintresse och kanske ett pereferiintresse av predatorer och /eller fågeljakt vore ju bara trevligt.

Jag litar långt på mina goda relationer och problemlösande förmåga utan att skryta, men att driva företag med min hobby är inget som attraherar mig. För mig är värdet av att kunna ta bössan på ryggen efter jobbet utan att åka 1 meter bil värd oerhört mycket, naturligtvis också ett högre pris än vad jag betalar idag

Det finns många kloka personer här på sidan, är det någon som känner igen sig i situationen? Hur skulle ni hantera det?

Ja du det är ingen lätt uppgift

Hemma är det fortfarande allmogekänsla på älgjakten den jakt då alla samlas.

Man sitter o pratar och skämtar det är ju det som är det härliga.

Lycka till med att få ihop det.

Hälsningar Fredrik

Jag är med i en jaktklubb, skrivna stadgar, egen kassa mm

Jakten finasieras mest genom försäljning av kött (älg)

medlemmar i klubben som vill köpa mer kött än den tilldelade köttlotten får 10% rabatt mot vad viltslakterierna betalar

Detta är en smidig lösning för oss då det inte blir så dyrt att jaga, man får lite mindre kött men billigare jakt.

Nu jagar jag i norra sverige där arrendepriserna inte (än) är så höga som nere hos dig

Jag har precis hamnat i en sådan sitts att jag blev av med *mitt arende* för att just markägaren hade fått höra att priset o läget på marken va ju mer attraktift att sälja ut jakten på än att *låna ut * den till mej,

Jag o markägaren har känt varan i över 15 år,

Men de hade inge betydelse längre. att jag har förvaltat hans mark, skapat något av de, inget av de va av värde.

Markägaren fick tag i 3 äldre jägare som betala mer än vad jag är berädd att göra för att få behålla marken.

Och jag tycker det är tungt att förlora, men vad gör man.

denna skog ligger 3 mil söder o stockholm.

Som vanligt när du skriver så blir det sannerligen inga lätta frågeställningar, jag förstår till fullo din frustration över att det ska bli mer ett företag än en sund och trevlig hobby eller ett livskall som jag hellre skulle kalla det!

Det delikata är väl att du som ideel jaktledare och förgrundsfigur i laget faktiskt har jakt så det räcker utan att driva dessa frågor, med andra ord så är det mångas välbefinnande som hänger på hur länge du orka vara den eldsjäl du är i bygden!

Som du förstår får du inga svar av mig (som vanligt) men jag vill väl bara förstärka det som redan framkommer i din text

att viktigast för dig är nog att bibehålla formen av ett "allmogegäng", det skulle iaf jag värna om, som den enkla man jag är, som du redan vet!

I all välmening / Jansson

Vilket lyxproblem ni har.......

Här finns mycket mark för en billig peng att jaga på, men knappt något vilt p.g.a av alla stora rovdjur...

Hade jag haft både vildsvin, rådjur, hjortar ,älgar så hade jag gärna betalat en bra slant för att kunna jaga

Vi här uppe i rovdjurslänen ....

Vet att du lagt ner mycket tid på att få ihop laget och därtill en större sammanhängande mark det tycker jag du ska fortsätta med och jag kan sammtidigt förstå dig när det gäller tiden och kraften det kräver, att axla bössan och ta ett varv i skogen på egen mark är skönt, det norska värdet är som marken ser ut idag inte att varje markägare med några ha kan plocka ut astronomiska summor om det är små plättar.

Betalar själv 6500 om året för min jakt i Uppsala och gnäller inte om det, lägger väl samma krut på relationer, aktiviteter och gemensamma jakter som du gör och jag tycker det är helt klart värt besväret men vet också att om jag inte gör det så rinner det ut i sanden och sandslottet är snart borta.

Visst kan man sälja in några jakter för att få ihop kassan, men släppa någon lös vind för våg skulle jag aldrig göra, risken att det försvinner kapitala djur är för stor, vi säljer inte in några jakter eller köttlotter allt finansieras av medlemsavgifter, men jag skulle utan tvekan kunna bestämma mig för att sälja in några jakter åt företag men jag går som jaktledare och väljer hundar, alternativt sälja in några platser under året för att dryga ut kassan, men då leder och deltager jag och några med mig i jakten och utförandet, vill de bara panga så finns det bra hägn för sånt.

Får du några platser över så fyll upp dessa, vi har infört ett ungdomsmedlemskap de betalar halv avgift men äger ingen köttlott under älgjakten, sånt medelmskap kan man ha till 21år tror jag det var och då kan man även räkna in flera sådana om man känner för det samtidigt som det sker en föryngring i laget.

Svår fråga hur man hanterar - verkar som du tänkt på det mesta. En liten detalj bara - om ni vill kunna sälja jakt till utomstående så se till att detta står i avtalen med markägarna - annars kan det ifrågasättas. Man får inte vidareupplåta jakträtt utan markägarens tillstånd.

Svår fråga hur man hanterar - verkar som du tänkt på det mesta. En liten detalj bara - om ni vill kunna sälja jakt till utomstående så se till att detta står i avtalen med markägarna - annars kan det ifrågasättas. Man får inte vidareupplåta jakträtt utan markägarens tillstånd.

En parantes men gäller det även betalande gästjägare som deltager i den ordinarie jakten laget har?

Pertan - en normal jaktgäst som jagar med jakträttshavaren får man ta emot, även om han/hon betalar för sig. Det har vi rättsfall på. Sedan blir det gradvis oklarare. Markägaren kanske har synpunkter på detta i vart fall och därför rekommenderas att man reglerar detta i avtalet.

Pertan - en normal jaktgäst som jagar med jakträttshavaren får man ta emot, även om han/hon betalar för sig. Det har vi rättsfall på. Sedan blir det gradvis oklarare. Markägaren kanske har synpunkter på detta i vart fall och därför rekommenderas att man reglerar detta i avtalet.

Tack för upplysningen, sunt förnuft helt enkelt.

Kanske ska du söka svaret i det egna laget?

Annars kan du alltid fota någon skaplig bock och "sälja" bockjakt i augusti , det kräver inte så stor insats som gemensamhetsjakt.

Pb

Det är inte i det egna laget som problemen finns, det är ca 65% av arealen som ägs av dessa medlemmar. Vad dom anbelangar böhöver vi inte höja nåt arrende. Men jag tror kanske att jag är den som ser det största hotet från marknaden. Folk som jobbar och bor i Stockholm och får frågan vad dom får i arrende, va, 50 spänn, du vår 100 av mig? Jag vill heller inte blåsa någon, inte heller vill jag stoppa skallen i sanden och hoppas att det håller 3 år till.

Men Pebe har en point förstås, men innan jag vädrar saken här är den interna briefingen redan gjord för ganska länge sedan först. Allt som lyfts här är redan diskuterat, men de flesta skjuter över det för mig att rodda med.

Det är således den resterande delen som är problemet. Det finns ytterligare ett sett och det är att höja priserna endast på dessa hektar och frysa våra egna (Skogsbolaget rår vi inte över iofs, men det arrendet har styrt prisutvecklingen så här långt - och det är klart skäligt) Det gynnar iofs endast dom utan mark och inte de jagande markägarna men tror inte det är ett stort problem då sakfrågan handlar om oviljan till utlägg, och inte viljan att tjäna pengar. Dom utan mark är ju de vi primärt försöker att skona dessutom. Men skall dessa hektar värderas dubbelt mot mina och andras bara för att hålla det totala arrendet nere? Ja ni förstår diskussionen som vi haft. Det logiska är således att alla marker betalas lika/ha.

Jaktåret börjar 1/7, 11 markägare måste jag träffa under våren och ta på pulsen. Ungefär hälften av dessa är gröna med en 10% ökning på 3 år. (inflationen+/-) medans resterande vet jag inte vad att förvänta. Ett par markägare är rent ut sagt kritiska strategiskt av dessa. Lite I lands problem som Revper påpekade, men dock ett problem som är reellt för mig.

Personligen är jag mycket inne på nya och helst unga och arbetsvilliga lokala medlemmar, det finns utrymme och fler kan dela arrendet. Men det är en senare diskussion i läget vi är i nu. Det är det enda sättet jag kan få hjälp personligen, att sälja kortjakter gör ju inte passröjningen mindre svettig.

PS har absolut inget emot Stockholmare, bara ett exempel

Personligen är jag mycket inne på nya och helst unga och arbetsvilliga lokala medlemmar, det finns utrymme och fler kan dela arrendet. Men det är en senare diskussion i läget vi är i nu. Det är det enda sättet jag kan få hjälp personligen, att sälja kortjakter gör ju inte passröjningen mindre svettig.

PS har absolut inget emot Stockholmare, bara ett exempel

Men de är ju bara att skriva i säljande annons att passröjning ingår.

för då finns det sånna som jag som tycker att det 'är en del av Jakten. =)