Är de någon som har några ideér när de är lämpligt att börja skott träna en hund.

Jag har ett korthår på 6 månder och ska nog på skjutbanan imorgon å skjuta duvor.

Då hade ja funderingar på att ta med han och börja med de.

Hur har ni gjort när ni skott tränat?

Min tanke var att börja en bra bit bort å närma mig sakta samtidigt som ja leker mad han. Några invändningar?

Väldigt inviduelt från hund till hund.

Började skott träna drevern försiktigt och det gick hur fint som helst men gick fram lite för fort på slutet så hon är lite skotträd

Frugan skulle skott träna en spriner spaniel så jag sa till henna att åka till rastplats ca 1km från skjutbanan och gå väldigt försiktigt mot och kolla så han inte blev rädd för då skulle hon vända sa jag. Efter en kvart satt hunden brevid mig på "gubbhyllan" vid skjutbanan och var vädigt intresserad av papp älgen som for fram och tillbaka Sen la han sig och sov

Jag tror på att göra det så naturligt som möjligt. Alltså att, när den är lämpligt gammal, börja närma sig skottljud sakta men säkert och inte göra någon affär av det. Från början på långt avstånd, sedan närma sig långsamt för att till sist kanske anlita en skytt som drar av några skott i närheten. Min hund har vant sig vid skott under en lång period och han betedde sig inte annorlunda än vid andra ljud. Grannen dammar mattor, bildörrar slängs igen osv.

Att tänka på kan vara att: aldrig-aldrig ömka, och inte leka hejvilt med hunden - många gör det i samband med att skotten bränns av för att hunden ska sammankoppla det med roligheter + vara upptagen med leken och därmed inte reagera så värst - men jag tror inte att det är bra att hunden är uppe i högt tempo, ifall någon rädsla kommer är den uppstressad och det kan förvärra avsevärt.

Det är mina tankar. Är ingen expert och det finns säkert många andra tips och teorier.

Jag tror på att göra det så naturligt som möjligt. Alltså att, när den är lämpligt gammal, börja närma sig skottljud sakta men säkert och inte göra någon affär av det. Från början på långt avstånd, sedan närma sig långsamt för att till sist kanske anlita en skytt som drar av några skott i närheten. Min hund har vant sig vid skott under en lång period och han betedde sig inte annorlunda än vid andra ljud. Grannen dammar mattor, bildörrar slängs igen osv.

Att tänka på kan vara att: aldrig-aldrig ömka, och inte leka hejvilt med hunden - många gör det i samband med att skotten bränns av för att hunden ska sammankoppla det med roligheter + vara upptagen med leken och därmed inte reagera så värst - men jag tror inte att det är bra att hunden är uppe i högt tempo, ifall någon rädsla kommer är den uppstressad och det kan förvärra avsevärt.

Det är mina tankar. Är ingen expert och det finns säkert många andra tips och teorier.

Låter helt rätt att inte göra någon äffär av det det är då som räddslan kommer.

Ligger hunden lugnt och stilla i bilen låt den ligga där när ni är på skjutbanan, efter någon timme är det mesta ointressant, be någon kolla läget åt er så ni inte vevar igång hunden genom att bete eer konstigt och kommer och smyger, ömka aldrig och var inte för onaturlig, då anar hunden att det här är något konstigt och börjar fundera på skotten, sen är man på ruta minus 3.

Jag tog min vorsteh på promenad mot skjutbanan. Vi stannade bilen ca 1 km från den & började gå närmare. Det small som i kosovo på skjutbanan hela tiden. När vi väl var framme brydde han sig inte ett dugg om smällarna... Gjorde detta 2 ggr med några dagars mellanrum, sen så for jag ut i skogen med en vän. gick ca 60m från hund & förare, avlossade skott, sen närmare & närmare. Tillslut hade jag han vid sidan & sköt. Fanns aldrig en tillstymelse till att han skulle rygga, däremot sräckte han på sig & såg allmänt nyfiken ut. Sen efter att man skjutit fågel & dom associerar knallen med fågel så hjälper detta med många hundar, skulle jag kunna tänka mig.

Tar jag fram bössan så är det svårt att behålla hunden i sitt skinn.

Tack för svaren...

Kan medela att vi var på skjutbanan och jag började ca 600 meter från och hade en orrvinge med mig.

dom första smällarna reagerade han inte ens, men när vi var ca 300 meter från skytten så stanna han till å lyssnade ett tag sen var de som att de inte smällde nå mer och till slut så stog vi brevid skytten å han hade jätte trevligt... så ja tror att om man upprepar de nåra gånger så borde de nog bli bra.

Hur gammla var era hundar då ni började?

Jag minns inte hur gammal han var vid första tillfället, men kanske ca 3-4 månader, sedan pågick träningen succesivt.

Tror min var ca:4 månader när jag började skott träna. Och vi gjorde precis som nämnts ovan gick mot skjutbanan lugnt å stilla utan lek och upphåsande av hunden. Redan här försökte jag lägga ribban att vi är lugna vid skott.

Att det händer roliga saker vid skott lär dom sig rätt snabbt efter en höst i skogen så det är bra om dom inte är taggade redan från början av bara smällen

Tror min var ca:4 månader när jag började skott träna. Och vi gjorde precis som nämnts ovan gick mot skjutbanan lugnt å stilla utan lek och upphåsande av hunden. Redan här försökte jag lägga ribban att vi är lugna vid skott.

Att det händer roliga saker vid skott lär dom sig rätt snabbt efter en höst i skogen så det är bra om dom inte är taggade redan från början av bara smällen

Ella du kanske kommer ihåg då vi var & tog jägarexamen ihop, då hade jag ju min Vorsteh-kille i bilen, han var nog 12 veckor då...?

Jo när du säger de så kommer jag nog ihåg de.

Vet dem som fått bilen upptuggad när dom haft hunden i bilen vid skjutbanan också. Kan vara både av rädsla + att hundarna när dom blir äldre kan bli heta vid skott och vill ut till "fåglarna"