vad tycker ni att man ska göra mot det ökande jaktmotståndet? det har ju ökat ganska mycket på senare tid( vad jag tycker iallafall).

Daniel kommer säkert att ge dig ett bra svar när han är tillbaka i tjänst snart. Kort kan jag bara säga att vi försöker argumentera sakligt med åberopande av fakta, till skillnad från "den andra sidan".

De undersökningar som finns visar faktiskt på ett något starkare stöd för jakten bland allmänheten, inte tvärtom som man skulle kunna tro om man läser kvällspressen. Antalet jaktkortslösare minskar däremot långsamt men stadigt. Låter vi dessutom jaktmotståndarna domdera som de vill i media så binder vi tveklöst ris åt egen rygg på litet längre sikt.

Våra långsiktiga strategier bygger bland annat på att vi tydligt tar ansvar för vår verksamhet, och ser till att vi bedriver den på ett etiskt försvarbart sett i enlighet med gällande lagstiftning. Vi tar samtidigt en alltmer aktiv roll i debatten om olika former av markanvändning, för att kunna lyfta fram viltvård, jakt och viltvförvaltning som en (inte flera!) verksamhet som bidrar till samhällets uttalade mål om ett mer hållbart nyttjande av våra resurser. Genom att arbeta brett mot dessa mål ger vi oss själva god ammunition i debatten med våra motståndare, som om vi sköter oss endast har vad som i allmänhetens ögon ter sig som ganska extrema ideologiska argument att ta till. Sköter vi oss däremot inte rasar retoriken blixtsnabbt...

Precis som vi diskuterat tidigare här måste vi dock i större utsträckning än idag också se till att vi förvaltar ammunitionen på ett bra sätt, och verkligen kommunicerar våra värderingar och mål samtidigt som vi tar debatten. Man får dock välja sina fora, och att försöka debattera mot tongivande personer inom kvällspressen i deras egna blaskor är inte nödvändigtvis rätt väg att gå.

De undersökningar som finns visar faktiskt på ett något starkare stöd för jakten bland allmänheten, inte tvärtom som man skulle kunna tro om man läser kvällspressen. Antalet jaktkortslösare minskar däremot långsamt men stadigt. Låter vi dessutom jaktmotståndarna domdera som de vill i media så binder vi tveklöst ris åt egen rygg på litet längre sikt.

Våra långsiktiga strategier bygger bland annat på att vi tydligt tar ansvar för vår verksamhet, och ser till att vi bedriver den på ett etiskt försvarbart sett i enlighet med gällande lagstiftning. Vi tar samtidigt en alltmer aktiv roll i debatten om olika former av markanvändning, för att kunna lyfta fram viltvård, jakt och viltvförvaltning som en (inte flera!) verksamhet som bidrar till samhällets uttalade mål om ett mer hållbart nyttjande av våra resurser. Genom att arbeta brett mot dessa mål ger vi oss själva god ammunition i debatten med våra motståndare, som om vi sköter oss endast har vad som i allmänhetens ögon ter sig som ganska extrema ideologiska argument att ta till. Sköter vi oss däremot inte rasar retoriken blixtsnabbt...

Precis som vi diskuterat tidigare här måste vi dock i större utsträckning än idag också se till att vi förvaltar ammunitionen på ett bra sätt, och verkligen kommunicerar våra värderingar och mål samtidigt som vi tar debatten. Man får dock välja sina fora, och att försöka debattera mot tongivande personer inom kvällspressen i deras egna blaskor är inte nödvändigtvis rätt väg att gå.

Ett mycket bra svar!

Hur kan SJF och det Jägarnas Riksförbund påverka jägarna för just detta?

Nog tror jag absolut att dvd:n "Säkrare Jakt" är ett av sätten, men hoppas på lite fler satsningar m.m.

Att lägga glas i matvaror tror jag inte är ett bra sätt när det gäller att stärka sin sak!

Påstår inte att det är den "andra sidan" men helt otroligt skulle det väl inte vara..

Gäller att vi jägare inte sjunker ner till den här nivån. Faktum är väl att vi inte får förståelse från dem som inte har någon egen erfarenhet av jakt alls. Att försöka få dessa människor att se vad jakten innebär vore nog det bästa. Detta går inte att lösa fullt ut men visst skulle det gå att få en aning bättre inbillar jag mig. Jägareförbundet borde veta ifall utbildningar och information om jakt och det som rör detta ger folk en possitiv bild som håller i sig?

Precis som Fredrik tidigare sagt har vi aldrig kunnat mäta ett så starkt stöd för jakten i Sverige någonsin tidigare. Vi har bra mätningar som är jämförbara sedan mitten av 1970-talet och det har stadigt blivit fler och fler som accepterar och rentav gillar jakt. Vi har heller aldrig haft så många som kan tänka sig att jaga själva som vi har idag, ändå minskar antalet jaktkortslösare ganska snabbt. Det oroar i alla fall mig.

Vi har alltså en i grunden mycket gynnsam situation men vi förmår inte omsätta folks positiva inställning till att faktiskt göra jägare av dem. I längden blir det farligt då varenda "ambassadör" där ute är guld värd.

Vi kan heller inte luta oss tillbaka och njuta av situationen. De allra flesta är försiktigt positiva till jakt men en enda händelse som blåses upp i media, till exempel "jägaren" som mördade Caroline, kan snabbt få denna ambvivalenta och lättrörda massa att dra iväg åt något håll. Det är då det blir riktigt jobbigt.

Acceptans är något vi förtjänar, varenda en av oss, dag efter dag. Därför ställer dagens jakt med dagens teknik högre krav än någonsin på oss jägare. Vi ser hela tiden nu hur mobilkameror och det faktum att varenda jägare kan göra sin egen jaktfilm ständigt ställer till problem för oss alla. Därför är det viktigt att vi alla förstår att det spelar roll vad just vi gör i skogen hela tiden. Om en halvtimme kan du vara med på youtube eller aftonbladets webtv...

Det jag personligen tror kan lyfta oss i framtiden är det som Fredrik varit inne på. Jägaren tar ansvar för naturen och brukar den klokt med en långsiktig skörd av det mest klimatsmarta och lidandefria köttet vi kan producera.

Sen kan ju var och en göra lite i sin vardag också. Nu beror det väl i och för sig på hur och var man bor, men jag som är inflyttad till storstan försöker introducera mina arbetskamrater till jakt och skytte. Ska tipsa om jägarexamenskurser och kanske ta med de som är sugna till skjutbanan någon dag.

Bor man på landet är det kanske lite som att slå in öppna dörrar, men vi som vuxit upp med jakt men bor i stan bör ta tillfället i akt att introducera och prata om jakt med vår omgivning. Bara det att diskutera jakt lite med folk gör att de får en relation till det.

Istället för att vara helt obekanta med vad det handlar om så kommer de associera det med något positivt, typ: "ja just det, han jag jobbade med var ju jägare och han var ju inte alls någon galning, jakt lät ju faktiskt rätt intressant", osv.

Att ge sig in i för hetsiga diskussioner i media med verkliga vegan- och djurrättsmuppar ger troligen ingen större effekt eftersom vanligt folk ändå inte tar dem på allvar. Förmodligen tjänar man inte på att visa sig lika rabiat och förbannad som de personerna.

Introducera istället medelsvensson till jakt & skytte och många kommer tycka det är kul och spännande. Som Jan Guillou sa om när han började jaga; han var lite skeptisk till jakt från början, men när han började jaga har han sagt att han kände att "det är detta jag är till för att göra". Jag tror många skulle tycka på samma sätt.

Precis som Fredrik tidigare sagt har vi aldrig kunnat mäta ett så starkt stöd för jakten i Sverige någonsin tidigare. Vi har bra mätningar som är jämförbara sedan mitten av 1970-talet och det har stadigt blivit fler och fler som accepterar och rentav gillar jakt. Vi har heller aldrig haft så många som kan tänka sig att jaga själva som vi har idag, ändå minskar antalet jaktkortslösare ganska snabbt. Det oroar i alla fall mig.

Vi har alltså en i grunden mycket gynnsam situation men vi förmår inte omsätta folks positiva inställning till att faktiskt göra jägare av dem. I längden blir det farligt då varenda "ambassadör" där ute är guld värd.

Vi kan heller inte luta oss tillbaka och njuta av situationen. De allra flesta är försiktigt positiva till jakt men en enda händelse som blåses upp i media, till exempel "jägaren" som mördade Caroline, kan snabbt få denna ambvivalenta och lättrörda massa att dra iväg åt något håll. Det är då det blir riktigt jobbigt.

Acceptans är något vi förtjänar, varenda en av oss, dag efter dag. Därför ställer dagens jakt med dagens teknik högre krav än någonsin på oss jägare. Vi ser hela tiden nu hur mobilkameror och det faktum att varenda jägare kan göra sin egen jaktfilm ständigt ställer till problem för oss alla. Därför är det viktigt att vi alla förstår att det spelar roll vad just vi gör i skogen hela tiden. Om en halvtimme kan du vara med på youtube eller aftonbladets webtv...

Det jag personligen tror kan lyfta oss i framtiden är det som Fredrik varit inne på. Jägaren tar ansvar för naturen och brukar den klokt med en långsiktig skörd av det mest klimatsmarta och lidandefria köttet vi kan producera.

skjuter man en människa medvetet kan man inte kalla sig för jägare.

Nordik - det var ju inte han själv utan tidningarna som kallade mannen för "jägaren", vilket linkis försökte förmedla.

Är av den enkla åsikten att det enda sättet att öka förståelsen bland den icke jagande allmänheten, för det vi sysslar med i skog och mark, är att visa dem. Har dragit denna "ramsa" ett otal gånger i press, forum och hos Jägareförbundets i många år.

Det hjälper inte hur mycket man från eget håll för fram argument och fakta i exempelvis Svensk Jakt - Den tidningen är det få som inte jagar som läser. Man måste synas utanför de egna leden för att kunna påverka allmänhetens syn och inte stänga in sig.

All marknadsföring och PR handlar om att synas så mycket som möjligt i så många olika sammanhang som möjligt.

De enda gångerna som jägarkåren får tillfälle att yttra sig i press och media är i tunga sammanhang såsom i varg eller blyfrågan och inte minst nu om vildsvinen. Men med detta enkom lär vi ju knappast öka intresset eller skapa nyrekrytering inom jägarkåren - Tvärtom.

Jägarna framställs oftast som skjutglada idioter, mycket beroende på att journalister på TV eller dagstidningar ser till att leta upp de värsta idioterna som kan uttala sig på ett så kontroversiellt sätt som möjligt.

Vi får inte heller vara rädda för att visa hur jakten går till och att vi faktiskt tar hand det vilt vi skjuter. Det är så man skapar acceptans för jägarna i landet. Detta är viktigt inte minst för ungdomar som idag knappt vet eller bryr sig om var kött kommer ifrån.

Jag och min kollega Thomas Ekberg har sedan 1994 på ett eller annat sätt varit involverad i det mesta av det som visats om jakt i svensk tv. Vi har också producerat snart 70 DVD:er som finns i dagligvaruhandel i hela landet. Kort sagt - Vi syns!

Det är ett kontroversiellt ämne och det är långt ifrån lätt att övertyga programchefer på våra TV-kanaler att släppa tid för ett progam om jakt. Vi kämpar ständigt med detta.

Till hösten producerar vi mycket sannolikt helt ny serie jaktprogram i en större kanal. Dessa program går direkt ut i folks vardagsrum - oavsett om man är intresserad av jakt eller inte, så kommer man kunna se det.

Vi kommer visa och marknadsföra jakten precis som vi upplever att den går till och hur vacker, svettigt, blodig och spännande denna livsstil är. Skytte, hundar och olika jaktformer har en given plats i programmenyn. Ibland gör vi rätt och ibland blir det fel, så är det - Vi är varken fullärda eller ofelbara. Vi får också givetvis ta en del kritik både från jägarkåren och från dom som inte jagar. Men det får alla som jobbar med detta media. Man kan inte vara älskad av alla.

Det hade förresten varit trevligt och nyttigt om någon stor jaktlig organisation valde att medverka eller engagera sig i programmet denna gång.

Jag och min kollega Thomas Ekberg har sedan 1994 på ett eller annat sätt varit involverad i det mesta av det som visats om jakt i svensk tv. Vi har också producerat snart 70 DVD:er som finns i dagligvaruhandel i hela landet. Kort sagt - Vi syns!

Det är ett kontroversiellt ämne och det är långt ifrån lätt att övertyga programchefer på våra TV-kanaler att släppa tid för ett progam om jakt. Vi kämpar ständigt med detta.

Till hösten producerar vi mycket sannolikt helt ny serie jaktprogram i en större kanal. Dessa program går direkt ut i folks vardagsrum - oavsett om man är intresserad av jakt eller inte, så kommer man kunna se det.

Vi kommer visa och marknadsföra jakten precis som vi upplever att den går till och hur vacker, svettigt, blodig och spännande denna livsstil är. Skytte, hundar och olika jaktformer har en given plats i programmenyn. Ibland gör vi rätt och ibland blir det fel, så är det - Vi är varken fullärda eller ofelbara. Vi får också givetvis ta en del kritik både från jägarkåren och från dom som inte jagar. Men det får alla som jobbar med detta media. Man kan inte vara älskad av alla.

Det hade förresten varit trevligt och nyttigt om någon stor jaktlig organisation valde att medverka eller engagera sig i programmet denna gång.

Låter riktigt spännande! Hälsa Thomas, från Jämtland...