Håller på o velar o velar o hittar nya raser hela tiden som jag blir intresserad av. Ikväll träffade jag en Bassethound som faktiskt hade lite jaktgener kvar i sig! Trodde det var kört på den fronten med den rasen?

Finns det någon på detta forum som har jagat med en sådan hund o hur beter dom sig? Drevtider? Hastighet?

Mera info om deras jaktliga egenskaper nuförtiden?

för jädra goa hundar är det iallafall, och dom lär ju vara superbra till eftersök?

Ska även vara svåra att få tag i, så kanske en jagande bassethound är omöjligt?

info, tack.

Nja jag har inte jagat med en Bassethound, men en som jagade på samma jaktmark hade en.

Boff.............boff.........................boff lät det. Det gick långasammare nä kompisens Drever som gick när han drev. Jag har lite svårt att kalla dom för jakthundar, sftersom dom är avlade på utsende

Nja jag har inte jagat med en Bassethound, men en som jagade på samma jaktmark hade en.

Boff.............boff.........................boff lät det. Det gick långasammare nä kompisens Drever som gick när han drev. Jag har lite svårt att kalla dom för jakthundar, sftersom dom är avlade på utsende

Är dom avlade på utseendet från början då? Eller är det en jakthund som blivit som många andra jakthundar, förstörda av utställningsmänniskor?

Är dom avlade på utseendet från början då? Eller är det en jakthund som blivit som många andra jakthundar, förstörda av utställningsmänniskor?

Det är en jakthund från början. Frugans moster hade en som släpade bröstet i gräsmatta när han gick över den. Hur tror du att det ser ut om dom går över ett hygge med lite ris på?

Det är en jakthund från början. Frugans moster hade en som släpade bröstet i gräsmatta när han gick över den. Hur tror du att det ser ut om dom går över ett hygge med lite ris på?

jadu. men man blir ju sugen ändå.. så förbaskat härliga hundar.. men kanske opraktiska att jaga med. tråkigt.

Om det är den modellen med extremt långa öron, så jagade jag med en sån på Gotland för ca: 15 år sedan. Den jagade framför allt kanin. Skallet lät som om någon "hoade" i en tunna och drevfarten var LÅG, men kaninerna buktade inom

ca: 5HA. Drevtiderna var 10-20 min och hade vi inte skjutit innan dess så gick kaninerna i gryt. Då släppte vi illern och oftast så var kaninens "saga all" inom ett par minuter. Det var väldigt skojiga jakter med mycket "action".

Jag minns en gång när vi åkte upp till norra delen på ön och skulle jaga räv med en äkta gotlandstövare, tyvärr fick hunden tag på en räv som gick ur marken. Vi plockade fram illern och började vittja gryt medan vi väntade på hunden. När jag hade skjutit 6 kaniner på 6 skott, så såg jag hur "gubbarna" började titta på mej. Vid nästa gryt ställde dom ut mej på ett "omöjligt" pass och släppte illern. Efter ett tag kom en kanin utrusande och "gubben" som stod bäst till släppte den vidare till mej (Ni kan ju tänka er vad som hände). När situationen var över kom han gåendes mot mej med stora steg och sa (med bred gotlandsdialekt), "där ser du hur svårt det är att skjuta rabbis".

Har jagat med en.. eller jagat o jagat...

va 3 våldsamma skall efter en hare på hela dan.

Tror faktiskt det va rekord för den hunden, menar då i possitiva termer...

Drev nog i 300 meter iallfall... fast de tog ju tid...

Kropp som en 25 kilos potatissäck o fyra prinskorvsben i vart hörn.

Iofs mer lika 5 cm falukorv..

Men det va ju bara en individ jag träffade så den spegalr ju min syn på rasen..

Finns kanske de som jagar vettigt oxå.

Eftersök... spåra visst... men va ska den göra när tex det 3-benta rådjuret lämnar legan?

Visst är de kul o intressant o kolla in olika hundar men ska du jaga välj nogsamt en ras som passar och verkligen numera är avlad på jaktmeriter.

Säkrast bör vara o välja en större ras, till antal alltså..

Där finns mest kullar o välja på och förmodligen fler rediga jakthundar än i en liten ras, fortfarande antalsmässigt dårå.

Sen finns det givet guldkorn i de mer sällsynta raseran men det är nog lite såvrare att träffa rätt i valpval.

Vill du ha basset så finns det andra än hound.

Typ griffon petit o så den där som oxå har skitlånga öron men ialllafall har lite lik en dreverkropp o kan jaga.

Sån har jag jagat med såväl som griffon petit.

Skittrevliga hundar med ett par timmars drev i vanliga fall.

Har förmodligen stavat fel till rasnamnen men hoppas ni vet vilka jag menar...

Lycka till.

Jag har jagat med BH vid ett flertal tillfällen för ca 10 år-sedan, och det var bland dom bästa rådjursjakter jag har varit med om! Drevet var i knapp styrfart på både hund och drevdjur, och jakten buktade osanolikt trångt för den här jycken. Kommer inte riktigt ihåg varifrån dom köpt den här BH, men en kille på jobbet hade ett kullsyskon till den här hunden. Även hon hade en rejäl jaktlust, men tyvärr hade hon hjärtfel, så hon fick aldrig chansen att visa vad hon gick för i skogen fullt ut.

Just för 8-10 år-sedan, så fanns det en del BH uppfödare och jägare som verkligen jagade och jaktprovsmeriterade sina hundar (Några jCh blev det väl också!) men numera tror jag inte att det finns någon av dom här uppfödarna kvar? Så vill man ha tag på en BH med jaktliga linjer, så blir det till att köpa från Frankrike! Där finns det BH-linjer som verkligen visar klass på dom franska drevproven (Framförallt på Hare!) Jag hoppas verkligen att någon i framtiden tar sig tid och ork att importera liten franskt jaktblod till rasen här hemma, för det är i grunden en helt ok jakthundsras som tyvärr har avlats sönder och samman av utställingskärringar som skiter fullständigt i rasens jaktliga bakgrund.

En lite bild på en fransk jaktchampion

Jag har jagat med BH vid ett flertal tillfällen för ca 10 år-sedan, och det var bland dom bästa rådjursjakter jag har varit med om! Drevet var i knapp styrfart på både hund och drevdjur, och jakten buktade osanolikt trångt för den här jycken. Kommer inte riktigt ihåg varifrån dom köpt den här BH, men en kille på jobbet hade ett kullsyskon till den här hunden. Även hon hade en rejäl jaktlust, men tyvärr hade hon hjärtfel, så hon fick aldrig chansen att visa vad hon gick för i skogen fullt ut.

Just för 8-10 år-sedan, så fanns det en del BH uppfödare och jägare som verkligen jagade och jaktprovsmeriterade sina hundar (Några jCh blev det väl också!) men numera tror jag inte att det finns någon av dom här uppfödarna kvar? Så vill man ha tag på en BH med jaktliga linjer, så blir det till att köpa från Frankrike! Där finns det BH-linjer som verkligen visar klass på dom franska drevproven (Framförallt på Hare!) Jag hoppas verkligen att någon i framtiden tar sig tid och ork att importera liten franskt jaktblod till rasen här hemma, för det är i grunden en helt ok jakthundsras som tyvärr har avlats sönder och samman av utställingskärringar som skiter fullständigt i rasens jaktliga bakgrund.

En lite bild på en fransk jaktchampion

Trevligt svar!

Men efter att ha funderat o läst lite om dom så verkar det inte vara en hund som iallafall jag tänker skaffa till renodlad jakthund. Dock som sällskapshund o lite jakt ibland på skoj om den jagar. Men. Det är bara att fundera vidare. Störtsköna hundar verkar det vara iallafall. Men Basset får vänta.

Håller ju på o spånar på Hannoveranare eller Labbe som ni kanske sett i andra trådar. För egentligen har jag tillräckligt med "drevjakt" i tyskan jag har.. Hon kan gott o väl hålla på en hel dag o vad ska man med två drivare till då egentligen?

Det jag egentligen skulle behöva är en riktigt vettig eftersökshund som komplement.

Dessutom som jag bor nu så skulle inte en basset funka, då den inte får gå i trappor förrän den är 1 år.. Jag har trappa upp i lägenheten.

Hummahumma. Svårt dedär.

Dessutom som jag bor nu så skulle inte en basset funka, då den inte får gå i trappor förrän den är 1 år..

Varför inte då?

Köp en Basset Griffon! Riktigt trevliga och goa jakthundar.. Har själv en 6 månaders "valp" i hemmet just nu, och han har redan börjat visa framfötterna.

Hej!

Kände att det här var en tråd som jag bara MÅSTE kommentera lite i!

Jag har 2 basset hound och de är ganska olika till så väl sätt som utseende. Det finns en ganska stor variation inom rasen och den har, precis som flera skrivt, "avlats sönder" om man ser den som en jakthund. Men ser man på gamla bilder av rasen är det inte något nytt fenomen utan låga kraftiga individer har det funnits länge. Nu har man dock börjat se över rasen och till viss del skrivit om tolkningen av rasstandarden. Just standarden kan vi i Sverige inte göra något åt då det är en engelsk ras och följaktligen är det engelsmännen som bestämmer hur rasstandarden ska vara. Vi kan bara tolka standarden och det är där arbetet nu gett frukt i ett nytt dokument där man understryker att det INTE är så att mer och mycket är det samma som bra och bäst. Det ska inte vara överdrifter! Vad som kommer att hända i realiteten återstår dock att se...och att ändra på hundars utseende gör man ju inte på 5 minuter eftersom det är levande individer och inte några figurer i modellera.

De jaktlinjer som fanns och vissa uppfödare avlade på blev det tyvärr ingen fortsättning på då de till skillnad mot övriga uppfödare tittade "bara" på jaktlinjerna och "inget" på utseendet...

Vad jag vet finns det vissa som använder sina houndar i skogen mer än andra men det går inte att se på utsidan av hounden. Olika kennlar har dock olika "ideal" över hur hounden ska se ut och för att ta två exempel på kennlar som har mer "traditionellt" utseende, dvs högre och lite lättare, tycker jag man kan nämna Inkelinks och Bassmass.

Då jag vet mer om Inkelink så uttalar jag mig mer om dem. De som har den kenneln är jägare - alla i familjen och sönerna är mkt duktiga skyttar - och de har förutom houndar även "petiter" (pbgv) och tjt. De vill att houndarna ska kunna röra sig i skog och mark i första hand och får gärna användas till spår och jakt.

En sak som gäller med hounden är dock som skrivits att man ska ta det lugnt med dem första året så att de inte överanstränger sina leder osv innan de vuxit "klart". Trappor är inte någon höjdare då det är låga hundar som inte har samma "stötdämpning" som en "långbening" har. Likaså är det en "defekt" med så låga hundar - precis som med tax! - att de kräver lite mer omtanke. Jag kan berätta att de älskar att bli bortskämda, men vem vill inte det?

Det är till sinnelaget lika snälla och godmodiga som de är envisa och egensinniga! De saknar nästan helt vaktegenskaper och ser "alla" som kompisar, även om det inom rasen på senare år visat sig komma fram fler och fler houndar med ett sinnelag som inte gör att de vill bli bedömda på utställningar av domarna. Å ena sidan är det kanske inte så konstigt då eftersom man kan undra vem som vill ha någon främmande människa som klämmer och drar i en, å andra sidan ska rasen vara snällheten "personifierad".

Jaktegenskaperna i dagens houndar tror jag till viss del varierar men å andra sidan, vilka raser har till 100% jaktchampioner? Jag tror dock det var många år sedan någon basset hound startade på något drevprov, i alla fall vad jag vet. Spårchampions finns det dock många och vad jag vet så spårar det väldigt olika fort.

Våran Olle har jagat några få gånger och driver då med högt och jämnt skall och i rätt god fart - för en basset - i ca 30 - 40 minuter. Det är svårt att säga exakt eftersom jag gjort det så få gånger pga att jag inte har någon egen mark. (Om någon vill prova en bassetjakt ställer jag mer än gärna upp med hound! ) Jag är dock osäker på om han skulle driva rådjur någon längre sträcka men hare ääälskar han verkligen! Vår andra hound - Stina - är inte av den skälliga typen precis...hon skäller i princip aldrig och har aldrig varit lös efter något djur. Då vi gått på promenader och kommit på någon hare som jag låtit houndarna fara efter (i koppel) så har oftast Olle börjat skälla och vråla efter att ha gnytt i början. Stina har varit tyst och har kanske tyckt att det räcker med en som skäller....eller inte. Hon har nästan visat mer intresse för rådjur tycker jag mig ha märkt.

Andra djur de visar intresse för är katter - vi har 3 - och kaniner, fasaner osv. Allt som rör sig i naturen. Några gånger har vi hamnat öga mot öga med vildsvin på mellan 25 och 60 meter och då har de alltid velat springa efter...kanske inte så bra... De har dock aldrig visat intresse efter att spåra efter vildsvin så som de visat intresse när vi kommit på doften av tex hare eller rådjur. En basset är inte en hund jag skulle vilja se springa lös mot ett vildsvin. De riskerar att få rejält med stryk om de inte håller sig på avstånd är jag rädd för. De har dock aldrig varit rädda för doften från svinen så frågan är vad som händer om man skulle släppa dem på prov i/utanför ett vildsvinshägn. Det skulle vara kul att prova! Eller varför inte mot en radiostyrd "atrapp"? Någon som har något hägn och vill se hur det en hound reagerar med/utanför? Åter igen; jag ställer upp!

Det finns dock endel som säger att de egentligen inte är drivande hundar i svensk mening. Det är ju en engelsk ras och de togs fram för att driva långsamt i flock, dvs det är en "pack hound" som man jagade med kopplad och följde till fots. Vad som är sant vet jag inte och om det är bara en sanning som är sanningen så att säga...

Då vi varit ute i skogen och gått - de har varit kopplade och är nästan till 100% kopplade i skogen då de har lika svårt att lyssna på inkallning som de har stora öron... De är lite som katter, "jag kommer när jag är klar och känner för det" eller "jag hör att du kallar på mig men jag skiter i det". Det går så klart att få dem lydiga men det kräver ett ENORMT tålamod och en ENORM konsekvens från vår sida. Det är med andra ord något rasspecifikt anser jag. Vissa hundar lyssnar och tar in alla signaler till 110% och andra tar in spår och dofter och "stänger av" hörseln, vissa gör allt för att vara sin ägare till lags och andra gör som de vill och tycker att ägare är ett annat ord för slav...behöver jag säga vilken sort som basset hound tillhör?

Våran Olle har jagat några få gånger och driver då med högt och jämnt skall och i rätt god fart - för en basset - i ca 30 - 40 minuter. Det är svårt att säga exakt eftersom jag gjort det så få gånger pga att jag inte har någon egen mark.

Jagar han så länge trots att han inte är riktigt jakttränad, och troligtvis inte har full kondition? då är det ju väldigt tråkigt att du inte kan fortsätta att utveckla honom pga brist på jaktmark!

Hmmm...när jag tänker efter och ska vara 100% uppriktig kanske det inte är riktigt så länge han drivit...

För jag rör nog till det lite och tänkte på hur länge han var borta en gång när han "drog".

Fast en annan gång då höll han i något ett bra tag och då var det nog de tiderna.

Igår när vi var ute och gick så fick jag syn på baken av ett rådjur som studsade iväg i den täta bokskogen/slyn här i byn på ett stort elbolags mark.

Då sa jag till vovvarna "Rådjur, e dé rådjur?!!" Ojojoj vad de blir till sig då. Stina fäller ut sina öron och ser ut som en elefant... och tittar och tittar åt alla håll. De kände doften och drog iväg över en låg stenmur med mig i andra änden av långkopplen.

(Ja ja ja...jag vet att man inte fååår jaga men vadå? Ingen jagar på den marken (just där... ), jag hade så klart ingen "knallpåk" med mig och VADÅ??? Mina hundar? Är de jakthundar??? Jag trodde bara de var glada att få springa lite planlöst i skogen? ) Nåja, slå på den fattige stackaren ni läsare bara, men jag ville att de skulle få lite roligt.

Det är jäklar inte lätt att hänga efter 2 vovvar som drar och tar olika vägar om träd osv. Jag brukar kasta ut ena kopplet åt sidan och sedan ta det på andra sidan trädet. Man får hänga på bra men det går som sagt inte med blixtens hastighet men rätt bra fart iaf. Man kan säga att man nästan skulle behöva jogga för att hänga med om de vore lösa.

Jobbigast är dock när vi kom in i granplanteringar med granar som är ca 10 - 20 cm i diameter...fy fan vad vassa de är och hur många grenar har inte de en halvmeter över marken och uppåt??? Jag brukar ta fram händerna och bara "dyka" in i grenarna med barr och skit i håret, ansiktet och munnen. Kul är det i alla fall och eftersom vi kommer längre och längre från rådjuret så kan det ju inte känna sig så stressat tycker jag. (Jag kan dock tänka att andra tycker annorlunda, i synnerhet "danskarna" som arrenderar godsets marker för dyyyra pengar.) Nå väl, jag såg ej djuren mer men vi drog iväg mellan trädstammarna ett bra tag och sprang lite kringelikrokar innan Olle tappade spåret. Han hade kanske kunnat reda upp det om han varit lös men jag tänker ju inte släppa honom där om man säger som så. Stina var inte lika "på" den här gången annars är hon nästan mer rådjursintresserad. Sedan ringde telefonen eftersom jag hade "beredskap" fick vi avsluta av den anledningen också. Nu har jag mätt sträckan på Eniro och det var nog ca 800 meter om man tar ganska rakt utan några mindre krumbukter. Tid? Ingen aning...10-15 minuter?

För någon dryg vecka sedan gjorde vi ungefär samma sak på samma ställe. Då var nog sträckan ca 600 m totalt innan jag inte orkade fortsätta längre. Det är "ganska" jobbigt med 2 hundar som är i långkoppel i skogen och spårar/"driver" på olika sidor om träd, genom slypartier osv... Den gången såg jag rådjuren sticka iväg och sedan även en gång efter ca 500 m igen.

Förra helgen var vi bl.a. ute på några betesåkrar/ängar och gick. När jag kom in på en ny "trädaåker" blev de lite till sig och jag tänkte; tja, varför inte lite motion... Vi gick framåt i rask takt, de drog som tokiga och Olle börjad skälla lite. Vi var relativt långt från bostadshusen i närheten och en harpalt kan väl inte skada att den får motioneras lite heller. När vi gått rakt fram ca 400 m och kommit fram till en ny åker så började vovvarna snurra lite. Sedan tillbaka en bit vid sidan om där vi kommit, upp ur gräset sticker en hare på 5-10 m håll... Jag kan ju säga att det lugnade inte hundarna precis...men Stina var tyst. Sedan drog vi runt lite i halvsnårig betesmark innan jag kände för att avbryta och haren nog hade stuckit in i ett slånbärsbuskage, och in i det skulle jag INTE. Klockan var rätt "sent" för solen hade gått ned och månen var uppe. Kan ha varit vid 19:30 tiden? De hade nog "drivit" i ca 600 m fågelvägen då, och det hade inte tagit många minuter... och de hade ingen längtan att sluta om jag säger som så.

Ja, ja, nu känner sig endel kanske irriterade på hur en både fattig och marklös beter sig när han är ute och går...men...så var det i alla fall och så kommer det nog att forstätta ibland. Jag vet andra som släpper sina hundar på t.ex. "godsets" marker för att de ska få "springa av sig" men det skulle jag inte göra. Skulle inte heller låta dem jaga ungar eller så. Det är när det är jaktsäsong.

(Men vem vet, kanske inget jag sagt är sant, kanske jag drömt/fantiserat allt ihop? Det skulle jag iallafall eventuellttroligtvismöjligenkanske hävda om någon domare skulle fråga mig om detta...eller att jag är så sssvag att jag inte orkar hålla mot dryga 55 kg "hund" med åtta ben som bara drar för att de "känner för att jogga lite". )

för jädra goa hundar är det iallafall, och dom lär ju vara superbra till eftersök?

Ska även vara svåra att få tag i, så kanske en jagande bassethound är omöjligt?

Jag glömde visst snudda vid detta.

Ja, goa är det med personlighet till max. Maken till envis och egensinnig hund finns nog inte. (lätt partiskt... )

Nosarbete ska de ju kunna så att såra är inga problem om bara intresset finns.

Och svåra att få tag på är de.

I Sverige registreras bara mellan 80 - 120 nya houndar per år. Det är på tok för lite för en så härlig ras. Det har fått till följd att de är tyvärr inte gratis. Kostar ca ca 9 - 15000 kr beroende på var i norden man köper hounden. Jag vill minnas att svenska uppfödare har ett "riktpris" på 12000 i Skåne och Stockholmsområdet och någon tusenlapp mindre i övriga landet.

Tänk vad mycket bättre världen skulle varit om alla amstaffpittbullrothweilerdobbermanmastiffblandras-ägare hade haft en basset hound istället!