Det diskuteras på denna hemsidan, likväl på fler, om jakthundar. Vad man ska använda hunden till och vad för krav man ställer på sin jakthund, oavsett om det är en renrasig eller brandras. Men jag ser ingenstans där man ställer frågan omvänt. "Vad gör att jusst du skulle vara så bra som hunförare?". Och här är det stora brister hos jakthundsförarna idag. Jag kan ju inte rakt av påstå att det var bättre förr (men ju förr desto bättre).

Men handen på hjärtat, hur mänga av er som skaffar jakthundar i dag har igentligen tillgång till mark för er hund? Hur många av er är det som har FULL kunskap och kompetens för att ta till vara på er jakthund? Hur många av er är det som kan anatomi och sjukdomar till 100%, och vet åtminstånne teoretiskt hur ni ska jaga in och bibehålla de jaktliga egenskaperna hos era hundar?  Hur många av er vet till 110% vad ni ska göra för att åtgärda eventuella problem som kan uppstå vid injagning?

etc etc etc

Varför jag ställer dessa frågor. Jo, jag är förvånad över hur många dugliga jakthundar som döms ut i förtid i dag.  jag är betsört när ägare med halvvuxa hundar kommer hit för att söka hjälp med sin/sina hundar, när det egentligen är ägaren det är "fel" på. Hur kommer det sig att man överhuvusd taget skaffar sig en jakthund, om man inte först har försäkrat sig om att man har tillgång tilll mark att jaga in den och därefter få jaga med den. Hur kommer det sig att man inte längre "frågar"/"omtalar" till jaktlaget att man tänker att skaffa en jakthund. Är det så att det blivit lite "status" att ha en egen jakthund? I så fall tycker jag att det är helt beklämmande!

Kunskap först, om att agera som hunförare, oavsett inom vilken jakt. Så kunskap om den/de hundraser man kan tänka sig. Och så ska man alltid ha tillgång till jaktmark INNAN man skaffar hund.Alternativt ha informerat jaktlaget i förväg, så att den unga hunden som ska jagas in, får företräde under jakten. exempelvis så finns det inget mer stôlligt, än att släppa en gammal rutinerad hund, på en älgjaktsmorgon, om det finns en unghund som ska jagas in. Se till att ha ditt hundköp väl förankrat i jaktlaget, så att din hund kan få jagas in under de mesta/bästa förhållandena.

Ca 90% av de som kommer hit med "problemhundar" har någon som helst kunskap om anatomi, fysiologi, beteende.

Ca 90% av de som kommer hit saknar helt lydnad/kontakt med sina hundar.

Ca 90% av de som kommer hit med sina hundar har aldrig provat på att spårat med sina hundar

Är det så att det blivit lite "häftigt" att ha jakthund, och gå som hundförare?

Är det inte på tiden att det införs någon form av "test", av hela ekipaget, för att de ska få gå på marken, det är ju ett stort ansvara som vilar på både hund och dess förare vid jakter. Men det verkar som om många tar denna uppgift på tok för lättvindigt.

Vad har du för åsikter och synpunkter, på detta?

Rubriken är mycket bra...det är ett riktigt känsligt ämne det här...och jag kan nog hålla med dig i vissa saker.

Jag ska själv erkänna att jag kan inte hunden anatomi och sjukdomar till 100%...men frågan är om det är nödvändigt...och förresten...vem tusan kan allt till 100%? Däremot är ju aldrig kunskap en belastning...

Jag kan inte heller allt om ev. problem som kan uppstå vid injagning...men...ja..återigen..vem kan allt? Det kan uppstå situationer som gör den mest rutinerade ställd...Men...erfarenhet är aldrig en belastning...

Jag förstår precis vad du menar med inlägget men kan även se det från en annan sida. Nån gång måste man ju få vara

orutinerad...man lär sig ju med tiden. Kan bara berätta lite om mig själv. Ingen av mina föräldrar jagar, däremot min morbror som haft stövare hela livet..han har lärt mig oerhört mycket. Jag har alltid haft ett enormt djurintresse, är uppfödd på jordbruk och driver nu detta tillsammans med mina föräldrar och farbror...anser mig själv ha ett hyfsat djuröga och tycker mig kunna hantera djur ganska så bra....Första hunden skaffade vi när jag var 11-12 år, en schäfer från Hundskolan i Sollefteå..hon hade tyvärr(beror hur man ser det) hd-fel så vi fick behålla henne.Året jag fyllde 19 fick jag tillåtelse av mina föräldrar att skaffa en egen stövare...Numera har jag 3 hundar...2 stövare och en foxterrier, har haft en till stövare men fick den ihjälkörd. Jag anser mig själv ha lyckats bra med mina hundar, de har meriter så det räcker...Hade jag haft mera tid skulle jag gärna skaffa fler hundar..men nån gång måste man sätta en gräns....

Så...det jag vill komma till är att jag tror inte att man behöver ha stenkoll på allt...med lite sunt förnuft och ett sjujäkla intresse så kan man nog lyckas rätt så bra ändå. Visst finns det många hundägare som aldrig skulle ha haft hund egentligen, jag känner till många såna...Den kategorin kommer alltid att finnas...Man kan väl som uppfödare till en viss gräns välja valpköpare...men går man stenhårt på att köparen måste visa att man har stor erfarenhet av hundrasen tidigare...ja..då är det ju helt kört för nån att skaffa sin första hund....då skulle inte jag ha fått köpa nån hund.

Vissa av problemen som du nämner är nog till viss del geografiskt...här uppe hos mig har vi såpass stora områden att en hund

mer eller mindre i jaktlaget inte spelar nån större roll( i de allra flesta fall) men jag kan förstå situationen på vissa områden i de södra delarna...så visst bör man kanske prata med jaktlaget.

"Test" av ekipaget..hmm..ja...tanken är bra...men återigen...när ska man få vara nybörjare?Hur ska man lära sig?Ingen är fullkomlig från födseln. Är det inte bättre om man försöker ge tips och råd åt denna "dåliga" hundförare...då kanske han lär sig? Att helt komma ifrån dåliga ekipage är nog ofrånkomligt...det finns så många suspekta människor i vårat land..men att man aldrig ska få chansen att prova är inte rätt...

Ja..det finns väldigt mycket att säga i det här ämnet...och det är ganska så intressant.Jag skriver inte mer nu...känner att jag håller på tappa greppet om vad jag riktigt skrivit.....men jag återkommer...

Har idag en relativt jaktfri dag då gårdagenkvällen bjöd på fest...ska dock låta valpen få lite skogsvana och dessutom köra lite lätt lydnad med honom. Tjipp å hej!

Nog kan jag hålla med om att folk skaffar sig en hund eller hundar utan varken nedärvd kunskap eller någon större tillgång till mark att jaga på och kanske dessutom inte helt okej boendeförhållande i mina ögon men är detta ett skäl att inte låta en grymt

intresserad person skaffa sig hund?

Men inte 17 skall väl personen behöva var utbildad veterinär eller hundinstruktör för att köpa en hund ???

Isf skulle inte många kunna köpa bil heller....

Visst LaChasse, du får säkert se en hel del "skit på linan" men nog finns det grymt många ute i landet som lyckas bra med både injagning, jakt, lydnad, fungerande jaktlag etc etc  ???

/Vänligen

100% koll får man nog aldrig, utan jobbet med att lära sig mer under tiden man jagar in sina hundar....och lära sig tyda sina hundar (och andras) och igenom det bli bättre jägare/ekipage är vad jakten går ut på för mig.

MEN i norra delen av landet är det säkert uppemot 50% av hundarna som aldrig får den chans dom borde haft.

Sen finns alltid klicken som jag tror har blivit större ,dom som vill ha action från första hösten det ska hända slag i slag....samma är det inom mycket av friluftslivet idag....och på det sättet bygger man inte hundar....

Jag håller med om principen i ditt inlägg men jag vill absolut inte dra så långtgående slutsatser.

Den dagen ni hör mig säga att jag har 100% koll hoppas jag att ni slår mig hårt.

Jag har en annan inställning!

Jag försöker alltid lära mig något nytt och då faller 100-procent-tanken som en sten.

Sedan kan man ju tycka att det är hårt att ha en hund som försökskanin.

Hur många fick en champion av sin första hund?

Själv anser jag att jag misslyckades med min hund. Han har en otrolig förmåga att hitta fågel men blir fruktansvärt het i en fågelsituation och förbryter sig ofta.

Jag har gått Hundskolans fågelhundskurser och instruktörens omdömme om min hund var "det var fanimej den hårdaste setter jag någonsin träffat på..nu provar vi med.."

Visst är dressyren mitt ansvar och jag är säker på att hunden varit mycket bättre om han varit hos en Bromé eller Kjellsson eller Gandvall eller....

Men det viktiga är väl att jag inte låtit bli att försöka lära mig?

Naturligtvis har jag tillgång till mark men med statens marker har ju i stort sett alla det, vad gäller stående hundar. Det viktiga är att man har rätt intresse och är villig att lära.

Sedan är det så att livet inte alltid blir som man tänkte från början. Jag märkte tidigt att han inte gallopperade som jag tyckte han skulle göra men de som sade sig veta mer än mig sa att det inte var något fel. Jag kanske inte är typen som gläds när jag får säga "vad var det jag sa" men hursomhellst så blev det värre med åren och nu har pålagringarna blivit så stora att endast mycket kort tid i fullt sök är möjligt för att förlamningssymptomen inte skall komma efter ett par timmars vila.

Om nybörjaren låtit bli att lyssna i det fallet utan litat på sina anatomikunskaper från universitetet hade det kanske blivit en annan hund. Dumt nog lyssnade jag i det fallet på någon som sade sig vara helt säker :

Är i stor överens om att många skaffar hund utan att egentligen förstå vad det innebär.

Men att kräva 100% kunskap är väl att ta i för mycket.

Alla nybörjare kan ju inte liksom födas med 20 års erfarenhet.

Har haft liknande diskustioner med eftersöksorganisationens gubbar här i byn.

Påpekat att det finns en del bra hundar och förare som borde platsa i organisationen.

Fick till svar att de inte räknades som "riktiga" jägare eftersom de inte växt upp med jakten.

Lär nog bli ganska tunnsått i jägarleden med den inställningen.

Själv räknar jag mig inte som fulllärd, det blir man aldrig var så säker.

Min filosofi har alltid varit att lyssna på så många "profeter" som möjligt och lägg det på minnet som du själv tycker verkar vettigt.

Konsten att lyckas med hund är att anpassa träning/dressyr och injagning efter vad som finns i andra änden på kopplet.

En sak som jag läst nånstans, när det gäller hund och hur den blir som vuxen är att 20% är arv och 80 %  påverkar miljön den växer upp i.

Alltså har vi som hundägare en mycket stor del i vad det blir av jycken.

En annan sak som verkar styra hundköp är mode..

Har väl alldrig funnits så många spetshundar och blandningar därav.

Varenda grönklädd bössbärare ska givetvis ha en grishund.

Att de sen inte har 1000 tals Ha att jaga på verkar inte bekymmra dem nämnvärt.

Känner en som har 2 renrasiga spetshundar och 1 blandning.

Jag jagar bara gris, har han förklarat.

Ok verkar ju kul, med tanke på att han har nånting på 200 ha och har skjutit 5 grisar de senaste 2 åren.

Samtliga på vak??

Klart killen behöver grishundar :- 

MvJh

NS

Svart på dina frågor är givetvis nej

Ingen eller i alla fall mycket få har sådan kunskap

Och som du är inne på är många hundproblem förarrelaterade

Men en ännu allvarligare fråga kommer här

Hur mycket avlas det på duktiga hundförare ?

Svart på dina frågor är givetvis nej

Ingen eller i alla fall mycket få har sådan kunskap

Och som du är inne på är många hundproblem förarrelaterade

Men en ännu allvarligare fråga kommer här

Hur mycket avlas det på duktiga hundförare ?

;D ;D ;D

Eftersom jag e utb. pedagog o förälder som jobbat med detta i många år måste jag ställa en följdfråga:

Hur många som skaffar "BARN" kan allt om just pedagogik, e lämpliga föräldrar mm mm.

Precis! Urbota löjligt.

Klart att ingen kan allt men kan bli bra föräldrar för det!

Rättare sgat finns de mkt man aldrig kan lära förräns man har egna barn. Egen erfarenhet!

Den dag jag ser ett körkort för föräldraskap, vilket de borde finnas  :- ,  kan jag ta diskusionen om hundar.

Men jag förstår din irritation!

Mvh: Förstahundsägare under utbildning som säkert gör tusentals fel men med hjärtat på rätta stället!!!!

Upprinnelsen till att jag funderade över hundförarna/ägarna till våra jakthundar var följande.

Vi hade ett möte i VVO, och hunförare kom på tal.

De två närmaste händelserna som det svors över var.

1. En älghundförare (gråhund) som varit med första älgjaktsveckan. Han hade en bra hund, som ställde mitt på marken. Men föraren hade ingen aning om vart han var på marken när han gick på ståndet. det resulterade i att en passkytt fick det väldigt hett om öronen. Ståndet var ca 50 meter från honom, bakom en grantätning.

Här var det alltså enligt min mening en fullständigt inkompetent hundförare, som inte skulle ha gått med sin hund över huvud taget.

2. Ett lag har enormt mycket gris ner vid sjökanten. Så skulle de skulle få dit två tysk terrier. När hundföraren kommer dit, så behandlar han hundarna mycket "tveksamt" lyfter dem i skinnet på ryggen, och står och håller dem så i flera minuter. Så snart de blir släppta så ryker de ihop och slåss, det är två tikar. Den ena fick sådana skador att hon inte kunde prestera mer den dagen. Ägaren kunde inte få fatt på den andra tiken, som sedemera hittades på en gårdsplan någon kilometer bort. Hon satt där ihop med gårdsägarens drever, hon var nämligen i höglöp!

Detta var som sagt det vi diskuterade, och tyvärr så var det i båda fallen yngre grabbar som ägde dessa hundar.

Själv upplåter jag mark till ungdomar som jar jaktligt intresse, och även för hundklubbar både att träna och ha prov på.

Men att vara hundförare anser jag betyder så mycket mer, än att "bara" skaffa sig en hund.  Löptikar ska man överhuvud inte ha med i något jaktligt sammanhang, och att vara så uppe i ett stånd, att man åsidosätter säkerheten, ger varken hunden eller den unga hundföraren några mer chanser att få komma till på några marken här i regionen.

Vi har ju i dag kommit så långt att det förhoppningsvis endast kommer att användas utbildade eftersöksekipage, ch nästa steg kan kanske vara att genomgå någon slags utbildning, för att få gå som hundförare över huvud taget.  det är ju så mycket mer som en hundförare skall kunna i skogen än bara släppa sin hund. Och att det får "lösa sig efter hand", i praktiska jaktsituationer, är nog inte så lyckat alla gångar.

Tycker att man ska ifrågasätta om den person som sköt hejvilt ens e lämplig till att inneha vapenlicens!

Hoppas jaktledaren tog ett mkt ALLVARLIGT snack med denna.

Huruvida det e rätt eller inte att lyfta sin hund i skinnet överlåter jag till expertisen då man tycker mkt olika inom detta område.

Men en löptik har absolut inget att göra på jakt eller där de ska va fler hundar!!!!

Men som jag sa i förra inlägget så e frågan lika het som om du e lämplig förälder eller inte!!!

Finns många som jag anser aldrig borde skaffat barn. Så även med vissa djurägare!!

Bortser man från delar i ditt första inlägg LaChasse så vart detta mkt mer greppbart  :

Just "Har det blivit på mode att äga och gå med hund på jakter"...tja kanske eftersom jakt idag särskilt i mellan- och södra Sverige blivit mer på mode och då kommer nog "avarterna" som ett brev på posten  !

Nytt populärt vilt i skogen gör nog att nya raser och nya jaktsätt främjas till nackdel för det gammelmodiga sättet att jaga vilket dagens stressade människor inte har tid med!

Jag går ganska många dagar som "inhyrd" hundförare på diverse jakter men många inser inte vad tex jakt med drivande hund (drever i mitt fall) innebär så jag har börjat förhöra mig mer noggrannt innan vad "dom" förväntar sig.

Flera ggr med ett "-tack för erbjudandet men jag tror ni kommer lyckas bättre med en annan hund"!

Sen är det väl som du säger, det är mer saker man skall kunna som hundförare än bara släppa hund!

Hua, man ser en hel del när man dömmer jaktprov...

/Vänligen

VI här på forumet är ju perfekta ;).....

Jag hoppas att dagen då min kunskap jag förvärvat mig inom jaktens område aldrig övergår till missriktad bitter "Besserwissm" och att folk frågar mig om saker och att jag lär mig av dom............

Detta gäller hundar jakt ja alllt....

Och att erkänna när man har fel eller när man inte kan är nog en av de största gåvorna.

Det finns tyvärr alltid folk som borde hålla på med annat än vad de gör. Detta gäller såväl jägare, hundförare som tex bilförare och politiker. Vi kan med gemensamma krafter se till att dessa personer får den insikt de saknar eller att de slutar med det de håller på med.

Ok nu kom det i en annan dager, eller va man nu brukar säga..

Att som hundförare skjuta med risk för att träffa andra jägare är givetvis förkastligt och rent livsfarligt.

Men har väl mer att göra med lämplighet till vapenliens än hundförarejobbet.

Men han har som du själv sa en bra hund. Bör väl vara en bra hundmäniska då?

Att han inte haft koll på var han var eller var passkytten satt kan man nog klanka jaktledningen lite för.

Kan knappast vara lätt att veta om man är ny på marken.

Bör väl vara jaktledarens ansvar att se till att hundföraren antigen känner till marken eller att vägvisare medföljer.

Eller väl uppdaterad karta där passarna är markerade, förbjudna skjutriktingar osv.

Självklart så tar jag inte någons parti. Vet ju inget om händelsen än det som skrivits här.

Att jaga med höglöptik är rent idiotiskt. Förstör för andra hanhundsägare och risk att få en mindre önskad tjuvparning. Även att bära hund i ryggskinnet längre tid är inte bra.

Har väl iofs själv syndat någon gång när tag tagit upp terriern men då i nackskinnet och endast i upplyftnings skedet.

Att hundar ryker ihop emellanåt kan ju hända alla men det är ju mycket möjligt att hans handhavande orsakade slagsmålet.

Ja va vet jag, men tycka kan man ju alltid

MvJh

NS

 

Även jag tyckte att diskussionen blev bättre mot slutet. Vad full kompetens anbelangar, som krävdes i första inlägget, är det inget man kan förvänta sig av någon och inte på något sätt av en förstagångs hundägare.

Det är väl med hundägare som allting annat, de som inte vill lära och utvecklas kommer aldrig att bli mer än mediokra.

Det är väl med hundägare som allting annat, de som inte vill lära och utvecklas kommer aldrig att bli mer än mediokra.

Amen!

I första fallet ovan tycker jag inte att man kan säga något om handlaget med hunden. Jag har stött på många jägare som har haft mycket bättre hundar än de förtjänat. Jaktledningen borde kanske gjort mer men ansvaret ligger trots det på skytten. Att skjuta utan att förvissa sig om säkerheten har jag svårt att förlåta, men mistag sker. Om jägaren var ny på marken borde han gått tillsammans med en mer erfaren jägare som kunde marken

I andra fallet verkar personen i fråga inte ha så mycket förståelse för de aktuella hundarna eller kanske generellt för hundar. Att ta en hund i nackskinnet har jag däremot förståelse för. Det skall naturligtvis inte missbrukas det heller

Till slut vill jag säga att mitt förra inlägg är mer än lovligt flummigt. Sorry!

För varje hundindivid så lär man sig och blir bättre som hundförare. Men detta är INTE det samma som att Kalles första jakthund inte hade det bra då Kalle var novis..

Vi har 8 jyckar här nu så vi måste rimligen då vara hundfolk av guds nåde?  ;D ;D

Mvh!

Att en person som jagar på en ny mark inte har full koll på var passkyttarna befinner sig har jag förståelse för. Det är upp till jaktledaren att se till så att den inhyrda hundföraren är medveten om detta. Givetvis så har även föraren ett stort ansvar, men det är sannerligen inte lätt. Det bästa i ett sånt läge är att som någon tidigare skrivit låta en person som är van marken gå med hundföraren de första gångerna.

Att man sedan behandlar hunden/hundarna på det sätt som du beskriver tycker jag är oacceptabelt och att sedan släppa en löptik ska vi inte prata om.

Men alla har rätt att vara nybörjare också och det är utav misstagen man lär sig, huvudsaken är väl att misstagen inte skadar vare sig hund, förare eller passkytt. Jag är i början av min hundkarriär och gör säkert hur många misstag som helst, men försöker ändå att ta råd och tips från mer erfarna inom området för att slippa att göra alla misstag själv. Värst är det med personer som tror att de har nån slags inneboende fallenhet för det de håller på med och därför vägrar att lyssna på mer rutinerade människor och inte inser att de gör fel!