Vet inte riktigt om detta faller under jakt eller kulvapen men...

Under helgens älgjakt fick jag en intressant skottplatsundersökning. Under lördagens sista såt gick en kviga till slut loss och förbi en passkytt på 50-60 m. Han visslade och fick stopp på henne, samt lossade en 8x57 JS mot henne rakt från sidan. Plats Värmland, så (fabriksladdad) Norma är givet och Alaska troligt. Tio meter från kvigan stod en bred låg enbuske, och kulan klippte en 3 mm tjock topp i framkant och ytterligare en likadan i bakkant. Av riktningen kunde man se att kulan på c:a 1,5 meter mellan kvistarna fallit av ett par dm i sidled från ursprunglig riktning. Detta var alltså vad den första kvisten fick för effekt. Efter kvist nummer två gick kulan i backen mellan älgens ben, och fortsatte in i en buske bakom älgen där kulan också klippte av grenar. Tog en bra stund innan vi rett ut allt detta, med allt vad det innebar av omposteringar, spårning av tillsynes oskadd älg osv. Mycket skönt när man hittade nedslaget i det tilltagande mörkret och kunde se att kvistar verkligen slagits av i marknivå bakom älgen. Intressant och tänkvärt dock, hur stor avdrift den första enkvisten gav! Mer än jag hade trott i alla fall... Nyfiken på om fler har liknande erfarenheter?

Har gjort ganska exakt samma erfarenhet. När vi väl slagit fast var skytten verkligen stått (hittade tomhylsan 20 meter ifrån där han trodde han stått) så hittade vi en touchad grangren och sedan en skadad granplanta längre bort och den kulan hade vinklat av uppskattningsvis 20 grader efter första kvistträffen. Vet dock inte hur kulan gått i förhållande till älgen men efter ett antal timmar avfärdades det som bom. Naturligtvis såg vi inte så mycket som ett hårstrå varken på skottplats eller i spår.

Kompisen berättade att dom satte en vanlig SJ-pall på kant och stack ner kvistar och pinnar i den och sköt igenom dem. Vet inte om det var i hans jaktlag eller möljigen på jägarexamenskursen han leder. Tror det var Jan Åkerman som hade en lite mer avancerad konstruktion för detta som han kallade för "kvistgrind" eller liknande. Det står en sådan på skjutbanan på Öster-Malma.

Hälsningar,

Martin

Hej,

jag har själv varit med om en liknande situation.

Jag sköt på en älgkalv på cirka 40 meter stillastående och i stort sett bredsida. Bössan var en 9.3x62 och en 15 grams Vulcan. Kalven travade lungt vidare utan något som helst skotttecken men den stannade efter cirka 30 m och då fick den ytterligare ett skott och gick i backen. Det var först när vi klädde av älgen som jag insåg att det bara fanns ett hål i den...

Jag blev så konfunderad att jag åkte tillbaka till passet för att underska saken. Väl på plats hittade jag en avskjuten torr gren som var 7-8 mm tjock, grenen befann sig ett par meter (max fem meter) från den plats där kalven stått i skottögonblicket. Kulan hade vinklat väldigt brant ner och slagit i backen mindre en 1 meter från framklövarna...

Om inte annat lärde jag mig en viktig läxa den dagen.

Henrik