Är jävligt uttråkad och har jaktabstinens.

Ingen som har lite eftersökshistorier att berätta? Gör inget om de är gamla.

Jag kan berättä om ett misslyckat e-sök. Hundjobbet vart kanon men här ballade tyvärr människorna som vart inblandade lite.

Var med på en jakt med vårt hundförargäng. Ett jaktlag skulle jaga vitsvanshjort, och det fanns några stora och små licenser kvar att skjuta. Kommer nu inte ihåg om det var första eller andra såten som denna incident inträffade på.

Gick i varje fall i såten med hund, och rörde mig samtidigt längre in såten medans hunden sökte av ett hörn. Råkade väl stöta igång ett gäng hjortar, som tog väl raka spåret mot skyttekedjan. En fjoling/kalv blev påskjutet, i ett pass ganska nära mig. Väntade in hunden och kopplade. På skottplatsen kunde de konstatera på snön att djuret var träffat. Lite hår, rött blod och om inte jag missminner mig någon lite köttfiber hittades.

Jägarna samlades vid brasplatsen, och kommer ihåg att det var här som sakerna började gå lite snett. Föreslog tillsammmans med kompisen att vi tar nån annan såt före vi börjar gå efter det skadade djuret, då vi bedömde att djuret inte kanske påträffas dött. Men som inhyrda krafter hade vi tyvärr inget att säga då jaktledaren hade kontroll på saken. Han kunde tom spåra fram ett påskjutet djur på bar mark om så behövdes.

Vi fick dock pratat såpass att jag for med på eftersöket med hund, och jaktledaren kom med bössa. De torde inte ha gått mera än 20-30 min efter skottet att allt var uppställt kring området vart djuret hade gått. Vi började gå på med vårt ekipage. Ett jämt blodflöde de första 500-600 metrarna. Och i ganska öppen terräng dessutom. Började ana lite oro. Men jaktledaren ville följa för hand eftersom det gick som på räls i snöföret.

Vi kom in i storskogen, och det började bli mera kuperat och trädbeständet mindre. Sa till att skytten skall vara på sin vakt. Sekunderna därpå så skräller hanses radio högljutt till, hör samtidigt någonting uppe på kullen som vi står nedanför av. Vi fortsätter uppför kullen. Oppe på toppen hittar vi en färsk lega, med massor av rött blod i. Antagligen skrämde vi djuret upp ur sårlegan.

Hunden blev riktigt ivrig, och jag var ivrig att släppa på han men blev avrådd för det. Vi hade ju pass-skyttar kring området så det var omöjligt för hjorten att klara sig undan. I detta skede började våra gemensamma misstag hopa sig och som ledde till sist mot katasstrof.

Vi fortsatte för hand och hunden i koppel, vi kunde följa bra, och anade att hjorten inte låg långt framför oss. Men ett djur i nöd blir nog många ggr listsigare än en människa. Och blodflödet som hjälpt oss minskade sakta men säkert. Hunden gjorde dock sitt. Hamnade dock lite i blåsten då hjorten började upprepat ta sig fram i diken och bäckar. Passskyttarna så oss, men inte hjorten som bevisligen gick före oss.

Folk blev oroliga i sina pass, och tog lite värma i bilarna etc etc. En gubbe tog sig en fika bakom en vedtrav, och den skadade hjorten passerade bakom hans rygg. Allt som kunde gå fel gick nog snett. Till sist valde vi helt enkelt att släppa hunden, vi böt hundförare och jag tog pass på ett hörn. Blev x antal kilometrar gått med för mycket kläder på.

Kommer inte ihåg, eller vet inte exakt hur det gick men till sist lyckades den skade hjorten få hundekipaget på en grupp andra hjortar som gick i såten. Hunden släpptes, och till sist sköts en stor bock, jaktledaren hade gett lov att skjuta fritt på vad som än kommer. Det var väl sista jaktdagarna och det var viktigare att få kött omkull en att söka på en skadad, var väl motiveringen.

Sen började dagsljuset och orken tryta hos jägarna. Det beslöts att vi skall bryta. Frågade lov att att få komma följnande dag till marken då jag hade ledigt att fortsätta e-söket på sista blodfläcken som påträffats. Det gick sin väg, och så gjorde vi oxå med ena kompisen. Var där tidigt följande morgon, men tyvärr så föll det 10 cm nysnö på morgonnatten, som förstörde lite för oss. Det var ju i varjefall lite långsökt att dagen därpå försöka lite på gud att luska ut vart djuret gått, men vi försökte i varje fall. Muskelskada på bringan skulle jag gissa mig till var det på hjorten.

Vad som skulle gjort e-söket lyckat är väl svårt att säga. Men typ om vi hade fått vänta lite förrän vi gick på, och sedan släppa hunden medesamma om djuret klarat sig ur första sårlegan hade ju kanske underlättat för passkyttarna att följa med var djuret gick. Men man lär sig så länge man lever. Tyvärr onödiga pengar att betala på djurens bekostnad i detta fall..

Mycket bra berättat!

Har ju ingen erfarenhet av hjort men jag hade nog också velat släppa när den gick ur legan.

Har en här som är nått år gammal har möjligen varit uppe på nåt annat forum.

Brodern ringer när jag är på jobbet första lördagen i älgjaktsveckan och undrar ifall jag kan komma ut med Wachtlen för dom har skjutit på en pinntjur som har gått ur synhåll efter skotten.

Ok kommer om ca en och halv timme släpper vad jag har för händerna på jobbet kan fixa det senare ikväll.

När jag kommer på plats så får info om förloppet pinntjur påskjuten med fyra smällar 9,3x57 öppet hygge skjutbanehåll. Pratar med skytten över radion som har stannat kvar på platsen där han stod när han sköt.

Han berättar att i första smällen så ökade älgen farten nästa två ingen reaktion fjärde smällen så vinglade älgen till neg liksom men den var i en ganska brant nedförsbacke.

Skyttar har ställts ut i området lagom när jag påbörjar skottplats undersökningen så hör jag på radion att en skytt har sett en älg passera allt han såg var att det var en älg kunde inte se ifall det var skadat eller en pinntjur.

Skottplats undersökningen ger inte något större resultat hittar flera spårlöpor men skytten är väldigt osäker var älgen befann sej när han sköt dom tre första skotten men sista skottet var i slänt vid en liten gran inget där heller gott om älgspår.

Men hunden markera så jag börjar gå han spårar in i skogskanten skytten meddelar att där gick älgen in. Hittar spårlöpan syns att älgen har haft bråttom men inget blod. Spårar ca 150m hittar första blodet som är mitt i löpan så jag misstänker att blodet rinner efter ett av benen ner.

Spårar ca 100 m hittar en sårlega med blod i. Fortsätter och kommer upp på en hård grusväg där skytten hade sett älgen ett par bloddroppar på vägen och svaga klövslag kan inte avgöra ifall alla fyra klövar är i backen. Spårar vidare blir mer blod och älgen verkar få problem för den har stannat ofta på ett par hundra meter. Blodet ligger på marken eller bara ett par dm upp på buskarna så mistankar om benträff börjar ta form som skytten beskrev sista smällen så kändes det som en ben träff fram. Det är bara att fortsätta så länge vi har skyttar runt oss så spårar vi på nu börjar det snurra och vi närmar oss skottplatsen. Kommer ut på samma grusväg som älgen gått över tidigare stannar för att titta på slagen plötsligt brakar det till framför oss älgen är uppe på benen men brorsan som går som skytt har inte en chans att skjuta.

Plötsligt smäller det hos skytten som började på älgen brorsan som hittar på marken flyttar sej snabbt hundra meter och ser älgen på hygget så han skjuter och älgen blir på plats.

Kommer till skottplatsen som visar sej ligga ca 50 meter från den första skottplatsen.

En studie av älgen visar att skytten som skjutit fem smällar har lyckats med att sätta en smäll i vänster framklöv ca10 cm upp. Dags för lite träning där.

Gör lite efterforskning försökte hitta något på skottplatsen senare borde hittat rörben men lyckades inte hitta något. Kollar på grusvägen som älgen gick över när den reste sej innan den sköts där syns tydligt att den bara går på tre ben och spretar med höger framklöv. Andra sårlegan är blodet koncentrerat fram på vänster kant.

Men samtidigt så vill man tro att skytten som var säker på att han fått in första smällen hyfsat så älg en borde ligga inte så långt bort men ack vad jag bedrog mej.

Började eftersöket ca2 tim och 10 min efter skottet och spårningen tog ca 40 min.

Detta visar att det är viktigt att man inte ska ränna mer än nödvändigt efter skottet när älgen har gått ur synhåll. Hade folk ränt ner till skottplatsen och spårat visuellt den första biten så hade älgen alla gånger gått upp och då hade troligen dragit ganska långt. Första legan var ca.

250 m från skottplatsen. Så det visar att ge den lugn så lägger den sej ganska fort och man kan i lugn och ro ställa ut skyttar innan man går på med hund.

Tackar jaktledaren som inte lät sej övertalas av skytten som ville gå fram för han trodde älgen låg i skogskanten där den försvunnit och att han behöll dom passkyttar som han ansåg stod så till att dom skulle störa när dom lämnade passen och under tiden placerade om dom andra skyttarna på lämpliga pass.

Lasse

Detta eftersöket tror jag inte jag har skrivit om. Det var i höstas vi var ute några stycken och skulle försöka skjuta dom sista älgarna i detta laget.

Det var fyra passkyttar och jag gick som hundförare.

Området var utmed en sjö det var gott om slag när jag kom fram till den yttersta passkytten stannade jag en 150 m innan för att låta Nero göra ett sista sök och jag behöver inte vänta många minuter förrän det är upptag.

Upptaget kom bara 250 m bort lite snett ifrån passkytten.

Det blev oroligt direkt och börjar röra sig bort från mig och passkytten på väg in i grannmarken då plötsligt smäller det hos passkytten.

Tar mig ut till honom och frågar vad som hänt.

Det hade kommit ut en kviga till honom nästan direkt när Nero fått upp dom andra älgarna men det var för tätt för att han skulle kunna skjuta så han såg kvigan en stund innan den gjorde misstaget att kliva ut i en lucka och han fick skottläge.

Skytten som är en van älgskytt kunde inte se någon reaktion från kvigan utan hon fick en jäkla fart och försvann från honom utan chans till ett andraskott.

Kvigan gick då ur såten och in i ett annat område tar då och placerar om dom andra passkyttarna. Själv sticker jag efter Nero som svängt in i samma såt som kvigan gått in i, kom in på han ganska snabbt och lyckades att kalla in honom han höll på med ko och kalv. Åker tillbaka och gör skottplatsundersökning vi hittar inget på skottplatsen spårar fram till en väg som ligger 50m från skottplatsen hittar inget i slagen heller hon har visserligen spretat lite med klövarna men det är inte så ovanligt när en älg förflyttar sig i fullt sken.

Åker och hämtar Jappo som är bättre på att spåra. Sätter Skytten på inslaget för det är ganska vanligt att dom vill tillbaka på samma ställe om man spårat dom ett tag och dom går undan.

Sätter igång gpsen och börjar spåra genom ett litet kärr och upp i en plantering och där ligger älgen ca 40m från vägen ett av dom enklaste eftersöken jag gjort.

Det som var lite konstigt med detta var att kvigan var träffad i buken med en 30-06 och hade inte gått mer än ca 100m innan hon la sig i sårlega . Bifogar en bild på kvigan obs inte jag på bilden utan en av passkyttarna .

Tack L-B och M.R!

Nu fick man lite kul att läsa iallafall.