Jag kom av en händelse över ett e-mail från en jägare till en annan beträffande en episod under höstens jakt på vitsvanshjort här i de viltrika skogarna öster om sjön. Borde man på allvar oroa sig beträffande jaktetiken hos dessa söner av Tapio?

"Skamma in jortkalv igår, å skända båda råstigera valmetan å rullarivolverin å, ja å så kniven mee. Gav i två skått först på kalvin såm sto på 45 meters håll å åt epel. Int så kalvin sko ha riagera uta fortsatt ti eta epel såm fan. Happis ha haft jivääre lånat så ja jissa at han ha vridi om tjiikarsikte på fanskap. Nå ja skruva låss tjiikarin å ladda åm å så gav ja tridi skåte me ypi sikti, men int siir jo ja hede fenins siktanpinnan på piipendå me teije öögåna så he too lågt. Tarma foll ut å hengd i backa. Hann entå brenn åv fjärde skåte mot reve tå jortin håppa ti skogs.

Så tå var e ti hemt Tråtyyli (taxen alltså) å hagelblaffarn å rivålvern å pannlamppo himmifrån. Hessu kåm sidan me lillbrosjan å sko jelp ti spåra, så han fick bär på hagelblaffarn. Becksvart vare i skogin, men bakit 150 meter såå vi jortinas öögån blenk såm teefaten i båskan. Hessu badda åv ein hagelsvärm mot hövo å jortin stalp, men si no fan vakna den igen såm i tan värsta psykovärsionen åv in skreckfilm. Hessu tyngd sidan in puukkån i brystgroope på jortin, såm vråla så bloode skar se i Hessus lillbrorsa. De va då ja reckt yvi rivolvern åt Hessu, ja int för att han sko jöra slut på happeningen men för att få me ennu eitt måment i ein närt intill fullkåmlier jakt. Ge den saa ja, men Hessu, såm kåmmer från ein fatiger familj, tektes int brenn åv mer en eitt skått fast dit va åtta i rullan."

För att vara en berättelse om en jakt i Finland så verkar den vara på jaketikens övre halva i alla fall 

MVH!

/HerrBerg

Anade att det var en sådan inställning som låg till grund då Herrn påstår att Herrn "ställer högre krav på sig själv än på andra vad gäller jaktetik"

mvh

PeltoPekka

Helt och hållet en förutsättning för att kunna gästa någon som helst jaktlig verksamhet på andra sidan östersjön! ;D