Jag hade som den klipske man jag tror jag är, tänkt klara av eftersöksgrenarna i helgen för att koncentrera mig på fågelarbete inför jakten och jaktprov. Så bilen packades med hundar, ungar och fru med avfärd på fredagen för ordinarie prov i eftersöksgrenarna på lördagen. Så, vid provdagen, stärkt av mycket träning senaste tiden, var det dags för släpspårsläpp. Hunden gick ut kanonbra och följde spåret perfekt så långt man kunde se och försvann sedan mellan träden. När hon åter syntes kom hon tillbaka tom… Skickade ut henne igen men det var meningslöst i den tropiska värmen, EG. Hon hade stannat 10 meter innan kaninen enligt spårläggaren. Hon har tidigare gått som en klocka på släpspår så besvikelsen var stor.

På vattnet gjorde hon ett perfekt arbete och blev utsedd till provets bästa hund på vattenarbetet. Stolt husse!

På söndagen var det dags för särskilt prov och allt flöt på med två 10:or och stor glädje.

Idag, vid den vanliga promenaden till postlådan, när vi genar över de nyslagna fälten, stöter hon upp en hare cirka 75 meter från mig och totalignorerar stoppkommandot och drar iväg. Jag efter, vilt vrålande och tvärförbannade. Grannarna, som var ute och satte stängsel, engagerade sig i jakten, givetvis till ingen nytta. Fem minuter senare kom hon in som vanligt… Var fortfarande arg som ett bi, trodde stoppkommandot satt sen länge… När ilskan lagt sig kom skammen att ha en lösspringade hund på harjakt vid denna tiden på året, inte bra alls!

Nåväl, bara att ta tjuren vid hornen. Ska snarast skaffa kaniner som blir bra störning och repetera grundträningen

Hur gammal är hunden?

Hur gammal är hunden?

Två år, så hon har framtiden för sig