Tänkte starta en tråd där ni kan berätta eran absolut häftigaste jaktupplevelse..

Ös på med berättelser..

min är inte så spännande men det var en viktig del av min jakt

förra hösten ( allså första jakthösten )

så körde jag ut till jaktmarken och traskade iväg till ett kalhygge på väntan av lovligt flygande vilt,

där satt jag då en timme eller 2 och såg inget blåste och piskade regn i ögonen på mig, bara att ta patron ur och började traska mot bilen, efter ungefär 500 m kom jag ut till ett fält och jag kännde nånting så jag stanna och tittade runt och 5 m från mig stod en stor vitsvans hind och käkade jag står där med munnen opp och bara ser på detta vackra djur,

efter några minuter försöker jag pilla fram kameratelefonen och när man knäpper upp dragkedjan så hör den mig och hoppar sin magiska höjdhopp iväg

höll på att sluta jaga för att jag inte haft nån jakt lycka annars, men efter att jag såg vitsvansen så fick man nytt liv i jakten

sedan fick man ju se en massa älgar braka och hoppa genom skogen på älgjakten

Min häftigaste var när jag bara jagat något år (kanske därför den sitter så fint i mitt minne). Fick ett vägpass med grantätningar på bägge sidor vägen så att skjuta hondjur var uteslutet . Men på radio får jag höra att det är ett ensam hondjur. Passgrannen ropar på radion och frågar om jag hörde, och sa att det är grönt att skjuta hondjur .

Jag hör med spänning att hunden närmar sig sakta mig egenom en grantätningen. Jag har en liten glänta på ca 5*15 meter rakt framör mig. Under grangrenarna ser jag ett benpar som har kurs rakt mot min glänta . Det är bara att lyfta bössan försiktigt så man är beredd.

OPS det kommer en uppsättning ben till Och yttligare en benuppsättning genom grantätningen. Ut i gälntan kommer ko med två kalvar. Så det var ju bara att tänka om. Får hela bredsidan på ena kalven på 8 meters håll. Bakom den står hunden och skäller för full hals på kon. Det är bara att vänta så att kon smiter vidare så jag har fritt bakom kalven. Jag står med bössan uppe och väntar hur länge som helst tycker jag. Kalven stå och blänger på mig och undrar vad jag är för konstig figur som står där?

Men det är kalven som tycker att nu är det dax att flytta på sig och dom lunkar iväg. Med raska steg tar dom sig till grannskytten som tar upp bössan och är precis på väg att skjuta "kvigan" när jag ropar på radion att det är ko med kalv. Dom lyckas smita ifrån honom också. Till råga på allt så smet dom ur såten också så det var ingen som såg dom något mer under det årets jakt.

Så när jag "räddade" livet på kon så fick jag självklart smeknamnet "Den militanta veganen"

Att jag inte lyckades skjuta spelar ingen roll. Det är den häftigaste jaktupplevelsen hitills i alla fall.

Kul att nån tar intiativet och skriver ..

Det låter som om du gjorde helt rätt, mycket bra beslut och det krävs inte alltid något överdrivet för att man ska komma ihåg det.. att ha ett hål på 8 meter till ett så häftigt djur med med ett vapen i famnen kan förändra tillvaron enormt.

Om man tänker sig in i din situation så förstår jag att det är spännande, att två individer står och blänger på varandra och tänker vad fan är det som händer ?

Bra skrivit, kul att du delade med dig!!

min är inte så spännande men det var en viktig del av min jakt

förra hösten ( allså första jakthösten )

så körde jag ut till jaktmarken och traskade iväg till ett kalhygge på väntan av lovligt flygande vilt,

där satt jag då en timme eller 2 och såg inget blåste och piskade regn i ögonen på mig, bara att ta patron ur och började traska mot bilen, efter ungefär 500 m kom jag ut till ett fält och jag kännde nånting så jag stanna och tittade runt och 5 m från mig stod en stor vitsvans hind och käkade jag står där med munnen opp och bara ser på detta vackra djur,

efter några minuter försöker jag pilla fram kameratelefonen och när man knäpper upp dragkedjan så hör den mig och hoppar sin magiska höjdhopp iväg

höll på att sluta jaga för att jag inte haft nån jakt lycka annars, men efter att jag såg vitsvansen så fick man nytt liv i jakten

sedan fick man ju se en massa älgar braka och hoppa genom skogen på älgjakten

En fin upplevelse.. Jaktlusten stendör och återkommer..

Sen är du med om något sånnt här och då tänds jaktgnistan igen.. Det är därför man brinner för jakt, att uppleva saker som ingen upplevt.. Antagligen finns det någon som varit med om nästan samma sak, men inte exakt samma..

Man upplever något unikt och det är fan så kul att berätta för intresserade sen..

Bra skrivit, kul att du gjorde första inlägget.. !!

häftigaste finns redan i min jaktdagbok, men rolig en kan jag dra:

- vi skulle skjuta kanadagås med hagel jag och en grannbondes påg. vi la oss i ett fältdike och väntade då det var dimmigt, man hör dem varstans här i skåne på vintern och tills sist kommer de och drar förbi, dock ska klockan vara mindre än 11.

jag sköt 6 st med 3:or och bondpågen sköt nån tror jag. han surade för att han inte fick rätt på framförhållningen i frånskotten och bestämde sig för att ge nästa en pärla rakt framifrån. det funkade och den kom ner fint på åkrn och flaxade runt varvid han begav sig ut för att ta den.

Nu kommer det roliga. jag vet varför man skjuter frånskott

det kom ett nytt sträck från min vänster rakt mot honom och jag släppte det för det kändes för långt, han tog skott på en av dem sista och den fladdrade med vingarna halvflygandes mot marken. den plockade honom med full fart i bröstet så att jag såg båda stövelsulorna i luften. han reste sig fan inte efter den smällen. jag trodde han dött men sedan började han småböla och jag sprang för att kolla.

det är nog min största anledning till frånskott

häftigaste finns redan i min jaktdagbok, men rolig en kan jag dra:

- vi skulle skjuta kanadagås med hagel jag och en grannbondes påg. vi la oss i ett fältdike och väntade då det var dimmigt, man hör dem varstans här i skåne på vintern och tills sist kommer de och drar förbi, dock ska klockan vara mindre än 11.

jag sköt 6 st med 3:or och bondpågen sköt nån tror jag. han surade för att han inte fick rätt på framförhållningen i frånskotten och bestämde sig för att ge nästa en pärla rakt framifrån. det funkade och den kom ner fint på åkrn och flaxade runt varvid han begav sig ut för att ta den.

Nu kommer det roliga. jag vet varför man skjuter frånskott

det kom ett nytt sträck från min vänster rakt mot honom och jag släppte det för det kändes för långt, han tog skott på en av dem sista och den fladdrade med vingarna halvflygandes mot marken. den plockade honom med full fart i bröstet så att jag såg båda stövelsulorna i luften. han reste sig fan inte efter den smällen. jag trodde han dött men sedan började han småböla och jag sprang för att kolla.

det är nog min största anledning till frånskott

-Take it like a man. boy.....

Fan helt fantastiskt, ett sidosteg har aldrig varit så motiverat.

/Christian

Det har blivit några jaktupplevelser som fastnat för gott i hårddisken, dock speciella på väldigt många olika sett. Löshund och ståndskall är alltid otroligt minnesvärda, liksom när jag sköt min första och enda guldbock efter 10 försök på vidöppna östgöta slätten.

Rent skyttemässigt har jag min mest minnesvärda jaktupplevelse från Polen år 2001. Hade en ny DS med mig som redan på inskjutningen "tappade" ett slagstift, vilket antiklimax, en kiplauf är ju ingen drömbeväpning på en drevjakt Hade övat massor med denna bössa varför det kändes måttligt kul.

Fick i stället låna en sliten Browning Bar halvautomat av en polack med ett rödpunktsikte av öststatsmodell. Bössan låg emellertid bra och den träffade där man pekade.

På första drevet hamnade jag i en lägre hochsitz i en äldre tallskog, bakpass dessutom - inget typiskt grispass kanske men vi fick också skjuta kronvilt och dessa brukar ju pipa bakåt med lite press.

Det tog två minuter så hade jag skjutit en kronhind och en kalv med två smällar, inga svåra skott men de första som avlossades av gänget varför det var lite kul. I med nya plugg och det tog väl ca 2 minuter till så kom en ensam gris bakåt, en galt på ca 80 kilo - även den knall och fall.

Sedan flöt det på, ur en grupp sköt jag min första trippel på gris, och så ytterligare en och ytterligare två. Totalt sköt jag 9 vilt med 10 skott på den posten under 45 minuter (nytt rekord på egendomen) Känslan att kliva ner och ha döda djur överallt var nästan overklig och inte helt utan mixade känslor. Men en så adrenalinfylld jakttimme har jag aldrig haft tidigare och inte heller senare.

Man måste dock ha en normal jakt där man får kämpa lite för att fullt uppskatta en sådan övning. Det resulterade i att jag köpte halvauto själv och jagade med i flera år och argumenterade med en dåres envishet att detta är den bästa drevjaktsbeväpningen, blev vuxen sedan emellertid

Jag är ingen större historie berättare och speciellt inte när man ska försöka förmedla dem i text Denna har jag försökt berätta på ett forum för oss trädskällar entusiaster så jag klistrar in den här med.

Ska försöka att berätta om en jakt dag som var mer spännanden än vanligt. Det var den blöta hösten 99 på premiär veckan som var i skogarna mellan Risbäck och Borga. Jag och Torbjörn jagade tillsammans med hundarna i 1-2timmars släpp då det är långa dagar och man vill göra heldags turer då är det trevligt att följas. Det var ganska tunt med fågel men att få jaga i skogar som är orörda ger en extra krydda mot att slingra sig runt hyggen längre ner i skogslandet

Denna dag åkte vi ner mot Risbäck där det var bättre med fågel vi bestämde oss för att göra en sväng uppåt Oxfjället för att senare passera vägen och fortsätta mot Gäddsjön. Efter en timme blir det skall och det är min tur att smyga kommer ganska snabbt in på skallet som gäller en tjäder höna som strax hänger på säcken. En stund senare hör vi hunden ta upp en tupp bara 70-80 meter framför oss den trär genast och sitter och kraxar. Det är nu Tobbas tur så jag sätter mig bekvämt för han brukar ta god tid på sig speciellt om det gäller en gammel tupp. Efter 5minuter tystnar hunden men jag hör att tuppen kraxsar så jag blir lite små irriterad för det är min hund. Efter någon minut börjar han åter skälla men skallet är sig inte riktigt likt det är hackigt med gnäll och gnissel stundtals. Börjar nu bli riktigt irritera och funderar vad han håller på med :evil:

för varje gång skallet tystnar kraxar tuppen. Så håller det på hunden lämnar skallet många gånger men tillslut efter 45minuter smäller det och jag hör tuppen dunsa i backen

Kort där efter kommer hunden till mej då får jag se att han har getingar fulla pälsen. Sen kommer Tobba springande och berättar att han blivit geting biten när han försökt hämta tuppen. Jag går dit för tuppen måste vi givetvis hämta så lite getingar ska väl inte hindra

Hör ett väldigt surrand ser sen tuppen ligga intill en stor gran går försiktigt närmare då smäller det och även jag får några geting stick. Springer undan och tar sedan på hanskar och huva för nu ska tuppen med. Springer sen snabbt fram och greppar tuppen i farten det visar sig att det var en stor getingdylla i granen tuppen satt. Det förklarar hundens beteende så nu är vi alla glada trots några värkande getig bett

Det blir sedan bara några korta skall utan resultat. När vi kommer till gäddsjön är det hög tid för lunch så det blir att göra eld och steka lite mat för att sedan ta siesta några timmar.

Vid 5tiden är vi åter på benen och följer en bäckravin där det är stenig och besvärlig så när hunden börjar söka dåligt bestämmer vi oss att gå upp till bättre teräng :idea:

Jag går före och när jag kommer upp på kanten står där på 30meter en björnhona på bakbenen med tre ungar omkring sig och tittar på oss :shock:

Jag säger titta en björn och pekar varpå Tobba gör en rivstart då vaknar min hjärna med för nu rusar hon rakt mot mig. Tobba springer ner i ravinen och jag följer kanten då jag hunnit 10meter har björnen avverkat 25-30 så då inser jag att det inte går att springa ifrån henne :roll:

Stannar och skriker samt flaxar med armarna då stannar hon på max 10meter och återvänder till ungarna

Springer då ner till Tobba och vi ställer oss mitt i ett stort stenrös jag söker igen mina slug och laddar i hagel pipan det försökte Tobba göra ifarten men då fick han bara tag i gyttorps röda som raskt slägde i skogen

När vi stått där börjar hunden skälla uppe vid björnen då ropar jag på den och sällan har inkallningen funkat bättre. Efter ett tag bestämmer vi att gå raka spåret till bilen det är nog lite mjuka knän på oss båda och då jag ska passare ett tätt grandrog ropar Tobba passopp! Bössan åker av axeln i bästa vilda western stil men det visa sig bara att han såg att jag höll på gå rakt in i en ytterligare getingdylla som hängde i en gran. Ja såhär efteråt var det en rolig dag men tror inte den vill upplevas en gång till!!

Lars - Vilken upplevelse!

Det har blivit några jaktupplevelser som fastnat för gott i hårddisken, dock speciella på väldigt många olika sett. Löshund och ståndskall är alltid otroligt minnesvärda, liksom när jag sköt min första och enda guldbock efter 10 försök på vidöppna östgöta slätten.

Rent skyttemässigt har jag min mest minnesvärda jaktupplevelse från Polen år 2001. Hade en ny DS med mig som redan på inskjutningen "tappade" ett slagstift, vilket antiklimax, en kiplauf är ju ingen drömbeväpning på en drevjakt Hade övat massor med denna bössa varför det kändes måttligt kul.

Fick i stället låna en sliten Browning Bar halvautomat av en polack med ett rödpunktsikte av öststatsmodell. Bössan låg emellertid bra och den träffade där man pekade.

På första drevet hamnade jag i en lägre hochsitz i en äldre tallskog, bakpass dessutom - inget typiskt grispass kanske men vi fick också skjuta kronvilt och dessa brukar ju pipa bakåt med lite press.

Det tog två minuter så hade jag skjutit en kronhind och en kalv med två smällar, inga svåra skott men de första som avlossades av gänget varför det var lite kul. I med nya plugg och det tog väl ca 2 minuter till så kom en ensam gris bakåt, en galt på ca 80 kilo - även den knall och fall.

Sedan flöt det på, ur en grupp sköt jag min första trippel på gris, och så ytterligare en och ytterligare två. Totalt sköt jag 9 vilt med 10 skott på den posten under 45 minuter (nytt rekord på egendomen) Känslan att kliva ner och ha döda djur överallt var nästan overklig och inte helt utan mixade känslor. Men en så adrenalinfylld jakttimme har jag aldrig haft tidigare och inte heller senare.

Man måste dock ha en normal jakt där man får kämpa lite för att fullt uppskatta en sådan övning. Det resulterade i att jag köpte halvauto själv och jagade med i flera år och argumenterade med en dåres envishet att detta är den bästa drevjaktsbeväpningen, blev vuxen sedan emellertid

Kan inte säga mer än fantastiskt!!

Jag är ingen större historie berättare och speciellt inte när man ska försöka förmedla dem i text Denna har jag försökt berätta på ett forum för oss trädskällar entusiaster så jag klistrar in den här med.

Ska försöka att berätta om en jakt dag som var mer spännanden än vanligt. Det var den blöta hösten 99 på premiär veckan som var i skogarna mellan Risbäck och Borga. Jag och Torbjörn jagade tillsammans med hundarna i 1-2timmars släpp då det är långa dagar och man vill göra heldags turer då är det trevligt att följas. Det var ganska tunt med fågel men att få jaga i skogar som är orörda ger en extra krydda mot att slingra sig runt hyggen längre ner i skogslandet

Denna dag åkte vi ner mot Risbäck där det var bättre med fågel vi bestämde oss för att göra en sväng uppåt Oxfjället för att senare passera vägen och fortsätta mot Gäddsjön. Efter en timme blir det skall och det är min tur att smyga kommer ganska snabbt in på skallet som gäller en tjäder höna som strax hänger på säcken. En stund senare hör vi hunden ta upp en tupp bara 70-80 meter framför oss den trär genast och sitter och kraxar. Det är nu Tobbas tur så jag sätter mig bekvämt för han brukar ta god tid på sig speciellt om det gäller en gammel tupp. Efter 5minuter tystnar hunden men jag hör att tuppen kraxsar så jag blir lite små irriterad för det är min hund. Efter någon minut börjar han åter skälla men skallet är sig inte riktigt likt det är hackigt med gnäll och gnissel stundtals. Börjar nu bli riktigt irritera och funderar vad han håller på med :evil:

för varje gång skallet tystnar kraxar tuppen. Så håller det på hunden lämnar skallet många gånger men tillslut efter 45minuter smäller det och jag hör tuppen dunsa i backen

Kort där efter kommer hunden till mej då får jag se att han har getingar fulla pälsen. Sen kommer Tobba springande och berättar att han blivit geting biten när han försökt hämta tuppen. Jag går dit för tuppen måste vi givetvis hämta så lite getingar ska väl inte hindra

Hör ett väldigt surrand ser sen tuppen ligga intill en stor gran går försiktigt närmare då smäller det och även jag får några geting stick. Springer undan och tar sedan på hanskar och huva för nu ska tuppen med. Springer sen snabbt fram och greppar tuppen i farten det visar sig att det var en stor getingdylla i granen tuppen satt. Det förklarar hundens beteende så nu är vi alla glada trots några värkande getig bett

Det blir sedan bara några korta skall utan resultat. När vi kommer till gäddsjön är det hög tid för lunch så det blir att göra eld och steka lite mat för att sedan ta siesta några timmar.

Vid 5tiden är vi åter på benen och följer en bäckravin där det är stenig och besvärlig så när hunden börjar söka dåligt bestämmer vi oss att gå upp till bättre teräng :idea:

Jag går före och när jag kommer upp på kanten står där på 30meter en björnhona på bakbenen med tre ungar omkring sig och tittar på oss :shock:

Jag säger titta en björn och pekar varpå Tobba gör en rivstart då vaknar min hjärna med för nu rusar hon rakt mot mig. Tobba springer ner i ravinen och jag följer kanten då jag hunnit 10meter har björnen avverkat 25-30 så då inser jag att det inte går att springa ifrån henne :roll:

Stannar och skriker samt flaxar med armarna då stannar hon på max 10meter och återvänder till ungarna

Springer då ner till Tobba och vi ställer oss mitt i ett stort stenrös jag söker igen mina slug och laddar i hagel pipan det försökte Tobba göra ifarten men då fick han bara tag i gyttorps röda som raskt slägde i skogen

När vi stått där börjar hunden skälla uppe vid björnen då ropar jag på den och sällan har inkallningen funkat bättre. Efter ett tag bestämmer vi att gå raka spåret till bilen det är nog lite mjuka knän på oss båda och då jag ska passare ett tätt grandrog ropar Tobba passopp! Bössan åker av axeln i bästa vilda western stil men det visa sig bara att han såg att jag höll på gå rakt in i en ytterligare getingdylla som hängde i en gran. Ja såhär efteråt var det en rolig dag men tror inte den vill upplevas en gång till!!

Mycket bra, tänkte vad är det för fränt med getingbo, så kommer det med björnen.. Lyfter hela berättelsen.

aplauds =)

Mera, mera mera mera berättelser!!

Berättelsen finns redan på min hemsida, men kan väl klistra in den här med!

6 rävar på en dag!

Den här jakthistorian ägde rum den 24e Februari 2007...

Har ni varit med om dagar då man har sådant flyt så man nästan börjar undra om det finns någon högre makt?

I denna jakthistoria nedan återger jag en dag som jag aldrig tror mig kunna göra om, för det ska väl knappt vara möjligt att skjuta 6 rävar på mindre än 15 timmar?

Jag och min vän "K-G" (även mycket erfaren grytjägare) skulle ut till ett jaktlag och gå igenom gryt med "K-G"s foxterrier Charlie som har försmak för räv. Jaktlaget hade under de tidigare klappjakterna lagt märke till att rävarna vid flera tillfällen gått ner i gryt när dom märkt att drevkedjan drar fram genom såtarna.

Under dagens första såt stod vi på pass. På mitt pass var det lugnt, men en räv blev skjuten av en annan passkytt och ytterligare en räv hade observerats. Efter första såten var det dags för oss att gå igenom lite gryt tillsammans med två jägare från jaktlaget, medans övriga jägare fortsatte med klappjakten.

Dom första gryten vi kollade var tomma på räv, men dom övriga jägarna hade under såt nummer två skjutit en till räv och ytterligare en räv hade bommats. Vi spårade den bommade räven för att kontrollera om den valt att gå i gryt efter bommskottet, men det hade den dock inte. Det blev dags för att få lite mat i magen, och med både korvgrillning, allmänt skitsnack och den ena jakthistorien efter den andra blev det precis som det ska vara under en lunch i skogen!

Efter lunch placerades vi som passkyttar igen vid en ödegård när drevkedjan skulle gå igenom en till såt. Framför oss hade vi öppna gärden med sikt ett par hundra meter innan skogskanten tog vid. Tidigt i drevet bommades en räv, och snart hörde jag att drevkedjan närmade sig sakta men säkert borta vid skogskanten. När drevkedjan hade ca 100 meter kvar till skogskanten såg jag plöstligt en räv som kom utspringandes från skogskanten och satte kurs rakt mot mig. Jag stod redo med bössan vid axeln och väntade in räven. Då sprang det ut ytterligare en räv från skogskanten och satte fart mot en passkytt längre bort. "Min" räv höll jämn fart mot mig och när den kom inom hagelhåll fällde jag den med två skott. Även den andra räven fick sätta livet till hos en passkytt längre bort.

Stämningen efter denna såten var naturligtvis god efter det lyckade resultatet, och vi bestämde oss för att reka mer gryt för att försöka hitta någon räv under jord. Efter ett tag meddelade de andra jägarna (som under tiden fortsatt med klappjakten) att de misstänkte att en räv just gått ner i gryt. Jag, "K-G" och en passkytt åkte dit med terriern Charlie där vi placerade ut oss runt grytet och Charlie släpptes ner.

Efter 3-4 minuter kom räven likt ett rött sträck mellan mig och passkytten. Passkytten bommade ett skott, men jag var redo med bössan och svingade ikapp räven och lät skottet gå, vilket resulterade i att räven gjorde en kullerbytta! Så här dags hade vi skjutit fem rävar, och vi fortsatte att gå igenom några gryt till utan rävkontakt.

Dock ringde min granne som varit ute och jagat med sin stövare, han kunde meddela att de hade en räv som gått i gryt och undrade om vi ville komma dit.

Vi bestämde oss för att avsluta dagens jakt där. Tilläggas skall att jag och min granne tävlade inbördes vem som hade skjutit mest rävar det jaktåret, och innan denna dagen var ställningen 11-9 till honom, men jag kunde nöjt konstatera att siffrorna var 11 lika när vi möttes.

Vi placerade oss runt det aktuella grytet, och Charlie som skakade av jaktiver försvann ner som en blixt i så fort "K-G" strök kopplet. Jag stod redo med bössan och bara väntade på att räven skulle komma vilken sekund som helst, men tiden gick och koncentrationen minskade allt eftersom klockan gick. Charlie kom upp någon gång men försvann ner i grytet omdelelbart igen, men vi hörde inga skall.

Tiden tickade på och efter 35 minuter bröt grannen sin bössa och smög fram till "K-G" och hörde efter vad han trodde hände och där nere, då vi fortfarande inte hade hört ett skall.

De stod och småpratade lite tyst, och plötsligt kom räven utflygandes ur grytet! Grannen hade bruten bössa, men "K-G" var redo med bössan men den klickade!!!

Dock vände räven färdriktning och sprang förbi mig och min bössa klickade då inte och jag kunde fälla min tredje räv för dagen mitt framför ögonen på dom andra, och jag kunde glatt konstatera att jag vänt ett 9-11 underläge till en 12-11 ledning!

Oerhört nöjd för dagen begav jag mig hemmåt, vem hade trott man skulle skjuta tre rävar på en dag?

Men när jag väl hade kommit hem och fått mat i magen, och såg hur bra vädret var för ett pass i vakkojan började jaktsuget växa igen. Jag hade ju trots allt haft lite aktivitet på rävåteln det sista. Beslutet togs att nog vore det dumt att inte fortsätta jaga en dag då man verkligen haft flytet på sin sida!

Kl 23,30 gjorde jag entré i vakkojan och satte mig till ro. Vädret var perfekt, lätt snöfall och detta gjorde att ljuset från lamporna i stan som var några kilometer bort trycktes ner igen och gav en väldigt bra sikt.

Kl 00:20 såg jag den första räven som kom smygandes försiktigt mot åteln. Ljudlöst öppnade jag skjutluckan och när räven stannade på 75 meter och visade bredsidan kramade jag avtryckaren och räven slog omkull och förblev orörlig.

Uppspelt som man blir efter en spännande jaktsituation kände jag mig klarvaken, men "firade" räven med en kopp kaffé. Jag hann knappt dricka ur koppen innan räv nummer två för kvällen gjorde entré. Den kom i ungefär samma spår som den första, dock var den lite mer vaksam, och när jag fick ett läge på 85 meter tog jag det, och nattens andra räv var ett faktum, och dagens femte!

Och klockan var bara 00:35!

Kl 01:20 såg jag ytterligare en räv som inte vågade komma fram till åteln. Denna hade jag sett några nätter innan, och den kom oftast vid samma tidpunkt, och var oerhört vaksam, och gick under smeknamnet "den lömske".

Klockan gick och kaffet blev räddningen för att jag skulle orkar hålla ögonen öppna.

Kl 02:53 såg jag en räv på samma ställe som "den lömske" visade sig innan, men den försvann utan att våga gå fram på åteln. Men kl 03:05 kom en räv från samma ställe som dom första två rävarna, och efter några minuters velande i kikarsiktet stod räven stilla några sekunder och jag kramade avtryckaren återigen, och glädjen var total när jag såg även denna räven slå omkull! Nu hade jag slut på skott, men vad gjorde det när man hade skjutit 6 rävar dom senaste 15 timmarna?

Efter att rävarna kommit upp på väggen, skrev jag en lapp och la i min grannes bil, han jag tävlade mot inbördes i mest fällda rävar, med texten: "Du kan väl vara snäll o köpa mer skott, mina är slut "

Har funderat vilken jag skulle skriva om i denna tråden, men nu är det enkelt.

Kajracet med Hippen, Skurebo och Byggare Bob i Roslagen-tråden slår allt jag har gjort!

287 bärgade och minst 300+ skjutna kajor under ett par timmar!

Det enda som jag tror kan slå det är en duvjakt i Argentina, men inte med samma spänning och känsla!

Nu är ribban höjd ytterligare något snäpp för mig!

http://video.google.com/videoplay?docid=-1021152996733905968

Gammelhunden (i fjol 10 år) skäller ståndskall på ko & kalv i bakgrunden och tjuren som avvek från dem på ca 12 meters håll snett bakom mig = mkt svårslaget än så länge.

Man får höja upp ljudet en del för att höra den gamle, då det regnade och blåste + att han var runt 600 meter nedanför oss i djungeln.

http://video.google.com/videoplay?docid=-1021152996733905968

Gammelhunden (i fjol 10 år) skäller ståndskall på ko & kalv i bakgrunden och tjuren som avvek från dem på ca 12 meters håll snett bakom mig = mkt svårslaget än så länge.

Man får höja upp ljudet en del för att höra den gamle, då det regnade och blåste + att han var runt 600 meter nedanför oss i djungeln.

Kallar du det där för tjur?

Min absoluta häftigaste jaktupplevelse är när jag sköt min första älg.. Har nog förträngt det mesta annat jag varit med om i skogen.

Första älgen som f.ö. var en kalv är nog något man aldrig glömmer. Jag var inbjuden som gäst och stod och tittade på en tjäder i en talltopp när jag plötsligt blir varse en ko som smygit upp helt ljudlöst 60 meter intill mig. Kunde ej skjuta pga ris men till sist kom ekipaget förbi mig och kalven fick sig en pärla av min 358 NM. Kalven fortsatte dock med kon och efter att ha tappat ögonkontakten kom tankarna vad som hade hänt.

Blodflödet i snön och att kalven skiljt sig från kon talade dock för att det gått bra men timmen vid elden kändes som en evighet innan hundföraren gick på och hittade kalven 50 meter från skottplatsen med en bra lungträff.

Första vakräven är heller något jag aldrig glömmer, kan se framför mig hur han kom smygandes efter gärdesgården med granskogen alldeles i bakgrunden. Nysnön gnistrande i den kalla januarinatten och en uggla hördes hoa på avstånd, när han väl stannade upp på det utlagda rävbetet nöp jag till med 6,5án och min första vakräv låg som en svart strimma mot den vita kalla snön och en oerhörd lycka infann sig i kroppen över att ha lurat den listigaste av alla.

Kallar du det där för tjur?

Visst, en ungtjur med 6 taggar på skovel är inte det största jag sett, men likväl är det en tjur

Det klart fräckaste jag varit med om i jaktsammanhang är min första lockjakt på räv.

Efter att ha suttit i en vecka och övat framför lockjaktfilmen till mina grannars stora förtret så blev det helg och jag kunde ta mig ut till mitt trogna rävpass. Då detta är i mars och jag redan skjutit flera rävar där så trodde jag inte så mycket på det. På vägen ut börjar det att snöa och blåsa rejält, men fast besluten om att prova på det här med lockjakt trotsar jag vädret och kör ut till marken. Parkerar bilen och går upp i jakttornet.

Vinden blåser med kulingstyrka i rak sida på mig, så jag får hålla för linserna på kikarsiktet för att de inte ska snöa igen. Framför mig på ca 100m håll har jag en åkerholme med tät granskog, vilken jag tror kan hålla räv. Efter ca 30 sekunders sorgligt och lidande tutande så att själen tillsammans med resten av kroppen fryser till is så kommer det en räv i galopp från åkerholmen. Då jag sitter och håller för linserna på kikaren med bössan i knät har jag inte en chans. Febrilt försöker jag få ut pipan ut till muspip för att stanna räven. Men han struntar kapitalt i mössen just nu. Räven kommer fram på ca 2 meter där den tvärvänder och springer tillbaka in på samma ställe varifrån den kom.

Jag tillbringar sedan en halvtimme med att inombords förbanna min dumhet och klantighet. Lockjakt funkade ju tydligen, men f*n så korkad man är....

Efter ca 40 minuter, precis i det sista ljuset gör jag ett nytt försök och sätter igång att tuta än mer lidande, troligen på grund av att jag själv nu börjar frysa rätt så duktigt. På ca 200m håll ser jag nu samma räv kikande ut och gå med försiktiga steg. Han försöker gå upp i vind på mig precis som på filmen, tänker jag. Det går långsamt, räven går ca 2m för att sedan stanna och titta på mig. Han är tydligen inte säker på vad det var han sprang in på nyss. Nu är jag däremot beredd och när räven stannar i vad jag bedömer precis kanten på min vittring på ca 120m. Då för jag in den lysande punkten i mitt kikarsikte rakt in i bogen och trycker av. Räven blir på plats och jag har precis skjutit min första lockräv som jag lockade in två gånger på samma pass inom en timme.

Det var en stor tik på 9kg. Den bifogade bilden är tagen dagen efter hemma på gården på vad jag tror är den räven, är inte helt säker.

Nu har jag fått blodad tand med det här att locka räv och det kommer troligen att bli min huvudsakliga jaktform kommande år.

Jag hade väl jagat älg ett par år, även skjutit någon kalv, när jag fick ett ganska trångt pass. Hade en skjutgata på max 20m.

Jag hör att hunden river i endast ett par hundra meter från mig, och ganska omgående börjar det mullra i backen. Jag gör mig beredd. Ögonen stod som råttpittar på mig då det först kommer en ko m 2 kalvar sen en tjur sen ytterligare en ko med 1 kalv sen två tjurar, jag står och famlar med bössan efter älgarna som springer förbi på parad och tänker att jag måste ju skjuta nån!!! Får iväg ett skott på den sista tjuren. Vad har jag gjort, tänkte jag, men hör sen att han går omkull dock utom synhåll.

Nu börjar det jobbiga. Vi hade taggbegränsning, allt mellan 3-5 på skjutsidan var inte tillåtet. Å jag hade inte en blekaste aning hur många taggar tjuren hade.

Tog kommradion och meddelade vår mycket bestämda jaktledare, som inte var rädd för att tala om, om man hade gjort bort sig, vad som hänt. Hur många taggar hade tjuren, frågade han? Tja sa jag den såg ut att vara skjutbar... Fick tillåtelse att lämna passet för att se efter hur det gått. 30-40 m från skottplatsen ligger den, en mycket fin 4 taggare.

En annan historia jag aldrig kommer att glömma.

Jag satt återigen på ett ganska trångt pass, satt på en berghäll med en tät ungskog framför mig och en liten smal skjutgata.

Denna gång var det drevkedja. Efter en stund skymtar jag några älgar inne i ungskogen, fram i skjutgatan kommer ko m en kalv. Jag skjuter ett skott mot kalven. Ingen reaktion, dom fortsätter som om inget hade hänt och är snart helt uppslukade i den täta ungskogen.

Hållet var ju bara ca 40m , jag kan ju inte ha bommat, tänker jag. Jag hör redan förmaningarna hagla. Då plötsligt kommer kalven tillbaks och går omkull i den smala skjutgatan och blir där liggande.

Vet faktiskt inte hur länge det dröjde innan kalven kom tillbaks, men jag kan garantera att det var många tankar som hann gå genom en ung jägares huvud.

Mycket fina berättelser..