Jag har två kompisar som bor i Borås i ett hus som ägs av en förälder till den ena av kompisarna. Huset ägdes tidigare av den nuvarande ägarens far. Till huset hör en bit mark på 7 ha. Den tidigare ägaren ingick ett muntligt avtal med en lokal jägare om jakträtten på marken. Sonen till den ursprungliga jägaren kom till kompisarna härom veckan och ville prata med husets nuvarande ägare, som bor på annan ort, om jakträtten. Mina kompisar meddelade då att de har bekanta (dvs jag) som gärna vill jaga på marken. Då påstod jägaren att han hade förtur till jakträtten där och han betedde sig som om det var han som bestämde i frågan.

I det muntliga avtalet var det sagt att markägaren skulle få kött som betalning för arrendet. Den ursprungliga ägaren fick kött men så snart ursprungsjägaren dog så slutade köttet att levereras. Den nuvarande ägaren har alltså inte fått betalt för arrendet som ursprungsjägarens son påstår sig ha, och som han bara har tagit över från sin far.

Vad gäller egentligen i det här fallet? Både den ursprungliga fastighetsägaren och jägaren har gått ur tiden. Man kan väl inte ärva arrenden? Hur gör man med muntliga avtal, i vilken utsträckning gäller sådana? Vilken rätt har jägaren till marken och vem bestämmer egentligen?

Man kan inte ärva jakträttsavtal. Om den ursprunglige jakträttshavaren är död finns därför inget avtal. Möjligen kan man anse att den nuvarande situationen accepterats indirekt genom passivitet. Betalar dock inte sonen för jakten så kan han sägas upp omedelbart av nya markägaren.