Gör en direkt hänvisning till intressant material,

http://riflemansjournal.blogspot.com/2009/...die-runout.html

German Salazar har undersökt frågan om run-out vid laddning av patroner och om denna ökas eller minskas av valet av kulisättarverktyg,

ett för mig som brukar Redding comp seat die resultat var att den var "bäst" i test på att minimera run-out snarare än att inducera det samma vid kulisättning,

förvissa ett för många perifert ämne men samtidigt är det som så att med en stor run-out så kommer man aldrig att få den precision i ett vapen som det kanske skulle vara kapabelt att åstadkomma,

detta är en så kallad "dold" felkälla, Karl Ö vet allt om run out och vad det orsakar för skyttet.

/Christian

Christian,

en av de viktigaste parametrarna för att få en välskjutande ammunition är att den är rak!

Efter 20 års handladdande tar jag idag en del "genvägar" så till vida att jag numera aldrig väger komponenter (bortsett från krut), jag lägger inte heller någon kraft på tändhattsläget. Om krutladdningen diffar någon tiondels grain har inte heller någon större betydelse.

Däremot så finns det två parametrar som jag alltid kontrollerar nämligen att hylshalsarna håller jämn tjocklek och att ammunitionen är rak. Om jag hittar hylsor med ojämna hylshalsar så kasseras dessa (alternativt används de som övningsammunition). Att ammunitionen är så rak som möjligt har enligt min egen erfarenhet väldigt stor betydelse och jag kontrollerar all ammunition med avseende på koncentricitet innan jag stoppar ned den i ammunitionslådan. Är den rak så går den som jaktammunition annars används den till övning.

Henrik

Inte för att vara elak men jag skulle ifrågasätta denna herres mätresultat ganska ordentligt. Han pratar differenser på tusendelar av en mm. Största skillnaden han påstår sig få är på 15 tusendelar.

Men hallå? Hylskroppen som vilar i V-blocket är inte såpass rak i sin kona att man klarar att mäta så noggrant. Jag satt förra veckan och slogs med en mätmaskin för en dryg mille för den missade mätningarna med dubbelt så mycket han pratar om. Mätkulan hade vid kalibrering ett formfel på som var större än det han mätt fram. Felorsaken var ett fingeravtryck.....

När vi kalibrerar passbitar med en mikrokator i ett 50mm grovt stativ så drar den flera tusendelar bara av värmen från händerna om man lägger fingret på stativet.

Inte en chans i h-e att han kan mäta så pass noga med de grejorna.

Wilson Average Runout Change: +0.00015".

RCBS Average Runout Change: +0.00025"

Average Runout Change of +0.0006"

Ska vi slå vad om att det snart kommer att vara minst en decimalnolla kortare i artikeln innan veckan är över.

Jag har själv gjort en "mätfixtur" för att mäta hylsor, kast osv. Jag kan kanske säga med 2-3 hundradelars säkerhet vart mätresultaten drar.

http://privat.bahnhof.se/wb351124/matning.jpg

http://privat.bahnhof.se/wb351124/matning2.jpg

Det mina mätningar tydligt visar på är hur expanderstången drar hylshalsen krokig och hur godstjockleken påverkar. Men en rak och jämn hylshals så hamnar kulorna nästan alltid inom 0.1mm om jag mäter ungefär lika långt fram som på bilden.

Sorterade hylsor med jämnt gods i halsen eller svarvade och där jag låtit expandern jobba uppifrån och ned. (extratempo) blir i slutändan 5-10ggr rakare än att bara fläska på som vanligt med hylsor ur stora högen.

På tavlan så kan jag märka av att det ger marginellt tätare grupper. Med det är så väldigt lite det skiljer så det lika väl kan vara psykologiska faktorer som påverkar.

Men då har jag å andra sidan inga dyra värstingverktyg. Men om en Lee expander drar halsen krokig så finns det inget som säger att en RCBS eller Redding inte skall göra det. Hylskroppen har ju inget stöd när expandern drar. Kulan tenderar sedan att följa halsen. Tror inte att kulisättarverktyget klarar att rikta en skev hals så värst mycket.

Fast artikeln är bra förutom att han sannolikt gjort fel på faktor 10. Men den kräver ju nästan en jämförelse hur mycket kalibreringsverktygen och olika metoder påverkar rakheten.