Hm... Av diverse anledningar fick jag bråttom att få till en laddning till min .308 som man skall kunna sträcka ut avstånden med. Idag testade jag den på 470 meter. 10 skott i denna bild.

Vinden var 4 m/s i byarna, 2 m/s "normalt" och kom från klockan 11.

Jag kronografsköt denna laddning igår: 868, 847, 847, 836, 847, 840 på 6 skott.

Liggande med Harris benstöd och hög accushot monopod fick jag följande märkliga träffbild på 470 meter:

Är det en serie från en skytt som inte begriper hur man läser vind, och som inte har haft vett/tid att ta fram en laddning som håller jämnare hastigheter? Eller är det ett ben på Harrisen som grävt ned sig - jag låg på grus utan matta. Eller är jag bara en sopa som skytt?

Hade träffbilden sett ut som en laddning buckshots, jämt spridda över tavlan, hade jag ryckt på axlarna. Nu finns det ett jäkligt tydligt mönster här men jag begriper det inte. Kan någon hjälpa mig här? Och notera att bildj-n inte vill rotera idag... "Uppåt" är rakt åt höger i bilden, notera växtligheten i bakgrunden

Intressant... Jag vill nog tro att det är en ojämn laddning till att börja med, att vinden diffar kontinuerligt är ännu en anledning att träffbilden visar sig som den gör.

Felaktigt skytte får du nog själv avgöra då jag inte har ngn som helst aning om hur du skjuter.

Vad gäller bi-poden så vill jag påstå att kroppen anpassar sig mer än man tror efter rådande förhållande på marken vilket jag vill påstå att man kompenserar för att benstödet gräver ned sig, har själv erfarit detta.

/Robban

Jag skulle sätta tre orsaker och prioritera dem i denna ordning, Vind,laddning,slumpen

Hej Bengt,

tyvärr hinner jag inte ge det omfattande svar som ämnet förtjänar men jag har en i vissa stycken avvikande uppfattning.

Visst är det så att du verkar ha en ojämn laddning som ger dig en lodspridning, däremot så är jag inte benägen att skylla spridning i sida på vinden utan misstänker att den "diagonala spridningen" har sin grund i en tveksam rekylupptagning.

Med det menar jag att vapnet inte rör sig konsekvent i rekylen utan att det reser sig upp och åt höger i skotten. Vi kommer nog att få skäl att närmare analysera detta framöver. Problemet kan bero på antingen ett ojämnt underlag för benstöden, eller att de inte ligger på ett konsekvent sett bakom kolven.

När det gäller höjdspridningen kan den dels bero på de ojämna utgångshastigheterna men även andningen kan spela in.

Henrik

Bra, då var det utklarat! Kassa laddningar och kass skytt. OK, skönt att veta orsaken i alla fall!

Det där är ju saker man kan göra något åt

MVH!

/HerrBerg

Bra, då var det utklarat! Kassa laddningar och kass skytt. OK, skönt att veta orsaken i alla fall!

Det där är ju saker man kan göra något åt

MVH!

/HerrBerg

Mindre än en A4 på 470 meter känns inte som någon kass skytt.

Även om det säker finns en mindre mängd skyttar som tycker det är i största laget.

MVH

H

Givetvis är detta ett bra resultat, frågan som jag såg det var hur resultatet kan förbättras. Spridningen som sådan är bra men med tanke på träffbildens utseende så finns det utan tvekan ytterligare möjlighet till förbättring. Så vare sig laddningen eller skytten är kass.

Jag funderar lite på om det vi ser kan vara effekten av det som kallas "Free bore boost" och har att göra med att en varm ljuddämpare ibland kan ge en högre utgångshastighet...

Henrik

Ah, det var inte riktigt menat att späka mig på det viset. Vi stockholmare (och särskilt vi IT-konsulter) är ju oftare ödmjukare än vad vi begöver vara. Uppenbarligen är 470 meter en farlig distans om man är ett mycket stort djur

Jag måste säga att jag är sporrad av att spridningen har en så tydlig geometri, det känns som om man kan göra något åt den och då blir det ganska snart ganska giftigt rent precisionsmässigt. Det är ju mycket därför jag vill diskutera den här på forumet, för att se vad annat folk tycker.

Jag kronografsköt denna laddning igår: 868, 847, 847, 836, 847, 840 på 6 skott.

Inget illa menat på något sätt men när du "räknar upp" hastigheterna och deras inbördes skillnader så kommer jag osökt att tänka på en fin filmsnutt..

Syftar mest på killens slut kommentar...

"- Standard deviation, TWO!!!"

And that's the way we like it!

"- Standard deviation, ELEVEN!!!"

Hm... Av diverse anledningar fick jag bråttom att få till en laddning till min .308 som man skall kunna sträcka ut avstånden med. Idag testade jag den på 470 meter. 10 skott i denna bild.

Vinden var 4 m/s i byarna, 2 m/s "normalt" och kom från klockan 11.

Jag kronografsköt denna laddning igår: 868, 847, 847, 836, 847, 840 på 6 skott.

Liggande med Harris benstöd och hög accushot monopod fick jag följande märkliga träffbild på 470 meter:

Är det en serie från en skytt som inte begriper hur man läser vind, och som inte har haft vett/tid att ta fram en laddning som håller jämnare hastigheter? Eller är det ett ben på Harrisen som grävt ned sig - jag låg på grus utan matta. Eller är jag bara en sopa som skytt?

Hade träffbilden sett ut som en laddning buckshots, jämt spridda över tavlan, hade jag ryckt på axlarna. Nu finns det ett jäkligt tydligt mönster här men jag begriper det inte. Kan någon hjälpa mig här? Och notera att bildj-n inte vill rotera idag... "Uppåt" är rakt åt höger i bilden, notera växtligheten i bakgrunden

Kikarfästena lösa?

Hade själv samma problem tidigare innan kikaren rostade fast på valmeten.

på 470 m skulle jag jizza i mina pants om jag skulle ha sånadär träffbilder, trodde först den handla om 100 m