Måste skriva av mig här..

I förrgår förlora vi våran 15 månaders unga blandras Sudden på det grymmaste vis man kan tänka..

Våra kära Sudden fick syn på en hare precis utanför huset där vi bor och på ett ögonblicks verk så sprang han efter haren rakt ner emot vägen som går förbi hos oss och sedan är allt bara svart!!

Min sambo plocka upp honom ifrån vägen utan att han sa ett ljud och la honom på gräset vid huset, där andades han lugnt och stilla som han alltid gjort utan att säga ett ljud..

Vi höll om honom i ca 2 min till han tog sitt sista andetag och gick bort i våra armar....

Våran värsta mardröm hade besannats och han fick ju inte ens vara med sin husse i skogen på jakt mer än vid något enstaka tillfälle, VARFÖR?

Sorgen är olidlig, har aldrig upplevt något liknanande och speciellt när det var våran första hund.....

Kommer detta någonsin gå över jag har en sådan tomhet i mig och tårarna kommer om & om igen.

Ibland känns livet så fruktansvärt orrättvist dock är jag lite lättad att han fick somna in med oss och inte behövde lida och skrika utan fick somna i våran famn..

Men tomheten är total...

Tack

Älskar dig Sudden ifrån din Matte & Husse

beklagar verkligen men på någotvis kommer man över det... det kommer nya jaktkamrater in i ens liv, inte så att den ena ersätter den andra men det gör det hela lite lättare...

Fy vad hemskt, det som hänt er är verkligen varje husses och mattes värsta mardröm!

Väldigt fint skrivet av dig, och om sorgen kommer gå över? säkert med tiden, men man glömmer aldrig minnena av sin hund, framför allt inte sin första!

Mvh: Jansson

Beklagar sorgen, usch vad orättvist livet är

Livet går vidare även om det går tyngre ett tag, Sudden hade i vart fall en bra husse och matte det är inte alla hundar som har den lyxen.

/Lasse

Fy vad trist, beklagar verkligen

Beklagar sorgen!

beklagar sorgen, och nog komme rman över de efter ett ag o nya jakt vänner komme rin i sitt liv..

Beklagar sorgen.

Har själv blivit av med en unghund på samma sätt. Dock så plågades hon så pass så hon högg mej.

det blev avlivning på plats .

Beklagar sorgen!

Beklagar sorgen

Beklagar sorgen

Tack alla som stöttar och förstår oss ni anar inte vad det betyder för oss.

Känns på något sätt lite skönt att man ändå inte är ensam om sådana här händelser, det har varit många runt omkring oss som har upplevt tragiska öden med sina hundar och som förstår tomheten & saknaden..

Man kommer väl så småningom kunna hantera sorgen och se tillbaka på Sudden som en hund som fick och gav oss otroligt mycket.. Prata med min viltspårs instruktör idag och han gav så mycket lovord över denna hund och var imponerad och tyckte verkligen jag & min sambo skulle ta åt oss av det för vi hade gjort ett bra jobb.

En liten ljusglimt har också tänts då uppfödaren förmodligen planerar en ny kull på samma föräldrar som till Sudden och gav oss oavkortat möjligheten att i sådant fall få välja en ny valp direkt...

Tänker på dig Sudden och hoppas du driver haren framför dig i himlen...

Usch va hemskt! Beklagar sorgen.

Precis en tråd man aldrig vill se...

Beklagar sorgen...

Fruktansvärt ledsamt... När sådant händer så funderar man ju lätt på om det är värt det; hundarna har ju så korta liv, även om de håller sig friska, så perioderna av sorg blir täta. Men när unghunden ger ifrån sig sina första skall så är man lika positiv och entusiastisk som alltid! Tänker på er

Usch, va trist! Lider med dig....

Fy så trist. Beklagar sorgen..

Misär. Tråkigt. Ut och leta ny valp nu.

Beklagar!

Det som brukar hjälpa i sorgen är en blöt valpnos..

Ord räcker inte till...

För att lindra smärtan

Har själv upplevt i princip samma sak. Tänker på er och vet vad ni går igenom. Kan trösta lite med att det kommer en tid när ni bearbetat det hela så att ni vågar er på en ny hund som skänker glädje med sina upptåg och egenheter.

Ödmjukt

Anders